christoffers blogg
Feber i frank rike
Vaknade i morse av att huvudet var fyllt av cement och halsen rengjord med sandpapper. En underbar start på dagen. Vi hade tänkte bege oss till Modemuséet idag, något som kändes lagom utmanande, speciellt då tråkregnet återigen kopplat ett grepp om staden.
Frukost planerade vi att införskaffa på Kimmos "Le Café". Tyvärr orkade vi inte googla upp den exakta platsen utan gick på turistkartan - som för övrigt inte är helt genialisk när det gäller att hitta gator, paris är stort. Ja, efter ett digert letande och minst en timmes felknatande gav vi upp och hoppade in på första bästa ställe. Så här i efterhand insåg vi att vi strandat kanske 100 meter från målet, haha. Ja, men tipset är ju att inte låta en blind leda en blind. Jag i någon sorts alvedon-feber-yra och mia med varg-hunger - helt klart oss båda från våra sämsta sidor.
Efter maten begav vi oss mot metron för vidare resa till modemuséet då vi återigen snubblade över Centre Pompidou där vi för gäves försökte ta oss in i tisdags. Idag skulle vi inte missa chansen. Modeprylarna står med säkerhet kvar imorgon.
Den mycket intressanta, externa rulltrappan.
Det här stället bjuder upp på något av den mest genialiska, provocerande och obehagliga konst jag sett. På ett bra sätt. Man badar i helt otroligt vackra och overkliga prylar från både Picasso, Matisse, Kandinsky, Pollock, Man Ray mfl. Även om jag inte är någon kännare, så är det helt klart speciellt att stå där framför orginalen. Fatta att ett verk som On White II skapades 1923.. ja.. alltså man borde ju göra sin hemläxa på konsthistorian bättre.
Men alla de här lirarna till trots, så är det ändå en kvinna som lämnar dagens intryck. Louise Bourgeois. En mysig liten kvinna/tant som mycket väl skulle kunna skiva Astrid Lindgren verser på löpande band. Men ack vad skenet bedrar. De prylar hon ställer ut här får det att krypa ända in i benet. Det går egentligen inte att beskriva med ord, man måste nog uppleva det på plats. Men, hon skulle då med sina 97 år under bältet utan problem skrämma skiten ur Giger vilken dag som helst.
Mindre obehag och mer dockhus är vyn från översta våningen.
Efter några timmars okulärbesiktande av samlingarna så var vi båda ganska trötta. Jag kände att mina tabletter hade slutat verka för länge sedan och drömde bara om att få kasta mig i säng så snart som möjligt. Tub hem, säng, sömn, piller så kunde vi ta oss ut på en riktigt fin libanesisk restaturang mot kvällen, där virriga och roliga kypare blandades med god mat och en chef (gissade vi) som körde 100% micro management, sprang fram och tillbaka mellan borden och rätade till allt från dukar till cd-spelaren, när han inte ilade in och ut genom ytterdörren dvs. Lätt värt lite extra dricks.
Pari au nuit.. eller vad det nu heter. (Hitta mia någonstans i bilden f.ö...)
Topp 3 känslor
- Skräckblandad förtjusning (Fy farao för 10 meters-spindlar)
- Hemlängtan (Här är kul, men idag saknade jag världens bästa vänner och världens bästa Umeå)
- Feber och värdelöshet
Skrivet av stoffe, 2008-03-14 00:53
Fasen, Centre Pompidou... Vad avundsjuk jag blir.
Lite bittert tänker jag, "Moderna Museet i Sthlm är faktiskt ett konstmuseum i världsklass det med! Så det så... Just det... Eh... Där fick ni!"
Haha, jag har varit på ett alldeles för pinsamt litet antal konstmuseer för att kalla mig riktig konstvetare... Men moderna har faktiskt både Louise Bourgeois, Kandinsky och Pollock i samlingen, och min favorit, Marcel Duchamps. Man Ray är ju också riktigt schysst, som du säger... Nu har dom ju Warhol-utställning också.
Åh! Jag saknar mitt konstmuseijobb...
Kul att du gjorde mig uppmärksam på din blogg. Ska försöka komma ihåg att lägga till den till mina bokmärken när jag kommer hem till Sthlm. Sitter just nu i Linneas lägenhet på Teg och försöker repa mig efter gårdagens jubileums-bravader med en tre gånger så stor studentkör än vad jag är van vid...
Nästa gång du rör dig i Stockholmstrakterna får du för fasen skrika till!
Skrivet av cecilia, 2008-03-16 13:20
Krya på dig.
Skrivet av Diana, 2008-03-14 08:34