christoffers blogg

Jahapp, nu sitter vi och smuttar på kaffedrinkar i sigtuna. Snart ska vi ut på en brunch i sigtuna-city i sommarvärmen. Sen styr vi jaktflyget mot arvika igen!

Lite cred till mattias för lån av gps.. spanx honey, utan den hade vi antagligen vart i kiruna vid det här laget.

Peppet är högt, även om vi möttes av en del bakslag på resan ner igår. Vi slackade lite på morgonen och tog oss inte från umeå förrän elvatiden, och möttes några mil utanför stan av ett klockrent "hade du inte packat den där?! - Nä, jag trodde att Du hade packat den där..." i sörfors, så, det var bara att peta in handbromsen och vända om.

Att inleda resan med att lämna kylväskan hemma var kanske inte det smartaste beslutet. Well well, när den väl var lastad så petade vi bara in cruise-controllen och flög söderut.

pod-dj...

Min underbara datanacke gjorde sig snabbt påmind och efter en...

Tjoho! Vi styr kosan mot arvikafestivalen, meeen, jag är för trött för att skriva en resumé just nu. Den kommer imorgon. För dom som ev. är intresserade, så kan jag meddela att vi landat på delmål ett: Sigtuna, så vi ligger inte mosade i ett dike utanför ö-vik eller så... fortsättning följer

Hur länge har inte min cyniska slogan vart att det skulle krävas så lite, för att göra allt så mycket bättre? Jag har använt den i flera år känns det som, vilket i sig blir till någon sorts paradox. För om det så länge krävts så lite, borde jag väl ha lyckats uppnå just det där lilla som behövts för att göra allt så mycket bättre. Eller? Om det nu var så svårt att uppnå just den där lilla förändringen så måste den antingen vart mycket mycket större och svårare att rubba än jag trott, eller så otroligt liten att den knappt går att hitta.

Ja, nu verkar det ändå som att jag till slut lyckats flytta både det största av allt stort och samtidigt satt nålsudden mitt i det minsta lilla på samma gång. Men trots det så vet jag inte om det egentligen blivit särskilt mycket bättre. Annorlunda - ja, men bättre?

Däremot började jag ikväll fundera över hur lite som också krävs för att göra allt så mycket svårare. Allt började med att jag hade jag lovat...

Så sant som rubriken var sagd. En vecka att lägga till handlingarna, men för en gångs skull inte ännu en vecka i mamon-fabriken. Som alltid när man ska hem så är det med blandade känslor, men i slutändan så gäller nog att: borta bra men hemma bäst. I alla fall just nu.

Det skulle däremot vara värt att få återvända till storstaden igen. Kanske med fokus på icke-förkylning och elektroklubbar den gången då? (Jag passar bollen till Atte och Kimmo...)

Okej, Air France tvingar oss att anlända på CDG vid den ogudaktiga tiden av, ja, för tidigt, så jag ska inte lägga ut för mycket skräp här ikväll. Men en snabb resumé kan jag väl kosta på mig.

Sista dagen blev lite av en favorit i repris av det som vart som allra bäst här - Le Marais. Jag lyckades även efter en skön kallsvettsnatt kicka förkylningsfebern, som nu bara övergått till hosta och snuva! Wohoo! Som att det inte räckte så bjöd fina Paris på strålande sol och riktig svennesommar, så jackan...

Ännu en dag i slöhetens tecken, tyvärr. Men med varma trevliga vindar och några ganska enkla utstakade mål på dagordningen så skulle nog energin räcka till. Idén var total-turist: Tornet, Notré Dame och citron crêpes. Borde ju inte vara så svårt att lyckas med, eller hur?

Efter en spännande resa i metron med bland annat en galen dragspelsman i vår vagn, som lirade klämming tango (lätt värt nån euro) så följde vi vågen av tursitpengar till det där kända tornet. Köerna var inte ens i närheten av inbjudande utan vi bestämde oss snabbt för att istället bara knäppa några värdelösa kort och spana in några militärer som stod och flexade med sina automatgevär.

Åhå, är det inte ett gyllende huvud av Monsigneur Eiffel jag skådar där? (Hurra turistfoto)

När vi var nöjda med vad tornet hade att bjuda på slank vi ombord på en buss för att ta oss vidare mot Notre Dame. Någar skumpiga och oväntat svettiga minuter...

Vaknade i morse av att huvudet var fyllt av cement och halsen rengjord med sandpapper. En underbar start på dagen. Vi hade tänkte bege oss till Modemuséet idag, något som kändes lagom utmanande, speciellt då tråkregnet återigen kopplat ett grepp om staden.

Frukost planerade vi att införskaffa på Kimmos "Le Café". Tyvärr orkade vi inte googla upp den exakta platsen utan gick på turistkartan - som för övrigt inte är helt genialisk när det gäller att hitta gator, paris är stort. Ja, efter ett digert letande och minst en timmes felknatande gav vi upp och hoppade in på första bästa ställe. Så här i efterhand insåg vi att vi strandat kanske 100 meter från målet, haha. Ja, men tipset är ju att inte låta en blind leda en blind. Jag i någon sorts alvedon-feber-yra och mia med varg-hunger - helt klart oss båda från våra sämsta sidor.

Efter maten begav vi oss mot metron för vidare resa till modemuséet då vi återigen snubblade över Centre Pompidou där vi för...

Tredje dagen i hufvudstaden och vi tänkte strosa in på moderna muséet, klämma lite på det där kända tornet och göra ett nytt försök att ta oss till Le Marais för jude- och geysightseeing - ja, vi kanske har bizarr humor, men det får ni leva med. Jag måste ju dessutom skylla en del på vår ganska underliga guidebok.

Efter en hyfsat seg morgon och en första dusch i Parisvatten, som givetvis - utan pardon - direkt förvandlade mitt vackra svall till svinto, tog vi oss ut för croisant och thé innan metron spottade ut oss någonstans i närheten av seine. Vädret idag är riktigt vårvarmt och mysigt, trots att det forfarande blåser vita gäss på floden.

Moderna huserade en del intressanta och konstiga saker måste jag säga. Bland annat tyckte SVT's Kulturkritiker att: "André Cadere är utan tvivel den mest betydelsefulla konstnären som du aldrig hört talas om. Missa inte Musée d'Art Moderne de la Ville de Paris retrospektiv..."

Okej, riktigt så ambitiösa...

Rapport från regnets huvudstad. Okej, riktigt så illa kanske det inte är, faktiskt ganska trevlig temperatur om det bara kunde blåsa lite mindre.

Efter en skön sovmorgon drog vi oss ut för att investera i frukost. Hamnade på ett kanske inte allt för charmigt hak med "hole in the floor" toalett - ganska oväntat måste jag ändå säga. Ahja, maten var i alla fall laddad med fett, salt och socker, gärna på vitt bröd så efter den uppladdningen skulle väl energin räcka hur länge som helst, haha.

Då vi inte riktigt hade en plan för hur dagen skulle se ut gick vi ganska rakt efter en liten guidebok som Mia plockat upp åt mig på bokrean. I den stod det att Sacré-Cœur skulle vara hur trevligt som helst. Kulturnördar som vi är tänkte vi att det så klart inte fick missas. Tydligen skulle det också finnas en fin bergsbana upp till kyrkan. Åh, långt att gå med andra ord?

Fasciationen bleknade nog lite när vi...