singel-igens bloggis

Det har nu gått två veckor sedan Johannes dumpade mig. Jag har i stort sett inte kunnat göra någonting sen det tog slut. Varje grej i mitt rum påminner mig om honom, varje område runt där jag bor påminner mig om de promenader vi brukade ta. Det känns som om jag är i en sjukt dålig dröm och jag vill verkligen vakna nu. Jag mår illa över tanken på att det inte kommer att bli vi igen. Jag mår illa över tanken på att vara singel.

Mina kompisar brukade säga att jag ”var för kär för mitt eget bästa”. Just nu känns det som om jag ska dö, och att hjärtat ska gå sönder. Hur kommer man över en person som man spenderat de senaste fem åren med? Sitt livs kärlek? Som varit med under i stort sett alla viktiga ögonblick under tonåren? Avslutningen i nian, konfirmationen, studenten, körkortet, min systers bröllop... Det finns spår överallt. Varje minne jag har bär hans signatur. Och nu är det inte vi längre.

Min bästa kompis har bott i min lägenhet sedan jag ringde och berättade. Jag är så oerhört tacksam över att jag har henne. Över att jag slipper ta mig igenom nätterna ensam. Det är ju då det är som värst. Under dagarna kan man alltid försöka sysselsätta sig med något, och ignorera alla tankar som kommer upp. Min kompis har varit singel i Malmö ett tag, och hon menar att det inte är så farligt, att det finns mycket att sysselsätta sig med. Men på nätterna är det mycket svårare.

Han har dessutom hört av sig, och vill komma förbi och hämta sina grejer. Jag vet inte om jag klarar av att träffa honom. Anledningen till att det tog slut var att han inte är kär i mig längre. Vi pratade om det väldigt mycket de sista två månaderna av vårt förhållande, men tillslut gick det inte mer. Han mår dåligt över att veta att jag mår så här, men samtidigt mådde han ännu sämre av att fortsätta vårt förhållande när han visste att det inte skulle funka, att känslorna inte skulle komma tillbaka.

Två veckor. Jag undrar hur många veckor det tar att innan jag kan börja andas ordentligt igen. Hur många lyssningar som krävs för att jag ska kunna bli normal igen.

Här är en annan blogg som skriver fint om att bli singel.

Två till: ett, två.

Skrivet av singel-igen, 2010-04-23 11:21