singel-igens bloggis

Det har nu gått två veckor sedan Johannes dumpade mig. Jag har i stort sett inte kunnat göra någonting sen det tog slut. Varje grej i mitt rum påminner mig om honom, varje område runt där jag bor påminner mig om de promenader vi brukade ta. Det känns som om jag är i en sjukt dålig dröm och jag vill verkligen vakna nu. Jag mår illa över tanken på att det inte kommer att bli vi igen. Jag mår illa över tanken på att vara singel.

Mina kompisar brukade säga att jag ”var för kär för mitt eget bästa”. Just nu känns det som om jag ska dö, och att hjärtat ska gå sönder. Hur kommer man över en person som man spenderat de senaste fem åren med? Sitt livs kärlek? Som varit med under i stort sett alla viktiga ögonblick under tonåren? Avslutningen i nian, konfirmationen, studenten, körkortet, min systers bröllop... Det finns spår överallt. Varje minne jag har bär hans signatur. Och nu är det inte vi längre.

Min bästa kompis har bott i min...