… men det är tyvärr tragisk verklighet: I gårdagens SvD ger EoN regeringen en riktig känga för att inte ge klara besked om energipolitiken – vilket innebär att Sverige kan bli utan viktiga investeringar i förnyelsebar energi framöver. Enlig EoN liknar inte svensk energipolitik vare sig det ena eller andra – och även om EoN tillhör de som idkar svenska nationalsporten ”ta ut”, är det svårt att inte hålla med: Vi har sett hur svensk industri har tvingats stänga ner produktionen under kalla vintermånader därför att energipriserna gör att de förlorar pengar på varje producerat enhet. Det verkligt sorgliga är att det är en BORGERLIG regering som beter sig så. De för en politik som norska Arbeiderpartiet skulle ge godkänd – en flumpolitik som saknar mål och mening. Om Breivik kommit hit skulle han komma att avrätta hela politiska etablissemanget för förakt för folket, svek mot nationen och brutna vallöften – och vet ni: Jag skulle gett honom en hjälpande tass eftersom jag är hoppande flyvande förbannad över att man missköter ett land som har en sådan utmärkt utgångspunkt för att bli enastående och ett verkligt folkhem, så att det blir en skugga av sitt forna själv. Alliansen har suttit tillräckligt länge för att kunna rätta upp skadorna efter rödgröna sörjans härjingar – men icke, sade Micke: Man är mest upptagna av att blidka Hollywood maffian med UMG och WMG i spetsen – och givetvis figurera på bild i världs media ihop med de högsta hönsen på den internationella politiska arenan. Detta skvallrar om att Alliansen kanske är sin egen värsta fiende eftersom det verkar som de har svårt att komma överens om viktiga aspekter av svensk samhällspolitik. De håller på att förvandla Sverige till ett Arga Snickaren projekt – frågan är bara om vem som har på benen att axla rollen som Arga Snickaren i makroskala.
För att ta det som fackfolk gillar att göra mer invecklad än det är: Sverige är som en vilken hushållning som helst: Man har en budget med två sidor – inkomster och utgifter. Än så länge har man balanserat dessa två på det ända sätt de vet hur: Genom att skära i pensioner, skärpa reglerna för socialstöd, genom att begränsa en lång rad viktiga sociala och ekonomiska funktioner och genom att öka skatterna på bilismen under svepskäl av att det är för klimatets skuld. Ja Fan tro’t. Detta är förlorarpolitik: Man skär i det som gör landet civiliserat för att kunna täcka in kostnaderna och få klapp på skuldran i Bryssel – och inte minst på möten i Bilderberg Gruppen. Vad är så inkomstsidan? Inkomstsidan är i princip allt som ger klirr i kassan – idealiskt så är det produktion av varor och tjänster som drar in i första hand hårdvaluta. Keynesianer brukar ett utvidgat begrepp så att vård, omsorg och renhållningstjänster samt allt som någon är villiga att betala löner för. Men hur bryskt det kan låta, så hör dessa funktioner till utgiftssidan eftersom vi befinner oss i en situation där mycket få är svåra att ersätta. Omänskligt? Jo men visst är det så, men det är ungefär så känslig ekonomi är. De som säger att vi kan inte leva av att klippa varandra, har alldeles rätt – i ekonomiskt betydelse. Ekonomi består vidare av två huvuddelar: Tillgångar och skulder. Om man inte vårdar sina tillgångar och håller skulderna nere, så kommer man få reducerat kreditbetyg, vilket innebär att man måste betala mer för inlåning från utländska källor – och visa mig du det land i dag som inte tvingas hå utrikes för att låna in pengar. Frågar du en bankman varför det är så, svarar han att det är för att motivera den som får sänkt betyg att tänka genom sin situation och sitt ekonomiska beteende. I ekonomins underbara värld kan ALLT periodiseras fram – i verkliga livet är det ju så att man måste ha mat, dryck, kläder, bostad och uppvärmning för att överleva – detta är saker som det inte går att periodisera fram – än. Ett land kan inte hellre periodisera fram allt eftersom vissa utgifter ä nödvändiga för att inte samhället skall gå upp i sömmarna. Så de allvarliga ekonomer med slips och mörkinfattade glasögon som blänger snorviktigt in TV kameran och maner till förståndighet, är i verkliga livet de största fantasterna: De skriver ut en medicin som tar död på patienten och säger att det är ända sättet patienten kan bli frisk.
Hur kommer det sig att Keynesianerna postulerar det utvidgade BNP begreppet? De anser att i och med att det alstrar skatteinkomster och förhindrar lediggång, så är skall det räknas in på positiva sidan – alltså som tillgång. Men om produktionsnäringarna fallerar, och med dem den fackmiljö som kan att med basis i erfarenheterna från verklig tillämpning av vetenskapen, utveckla icke-materiella produkter såsom konsulttjänster som hyrs in av bland andra utländska aktörer, så fallerar hela samhället och kunskapssamhället förblir en omöjlig dröm. Det måste finnas en mix som gör att summan av reala värden är större än summan av kalkylerade värden (som ju innebefattar vård, undervisning och liknande tjänster), och summan av ALLA tillgångar måste givetvis vara större än utgiftssidan om man skall undvika skuldsättning. För att detta skall ske måste flera kriterier uppfyllas: För det första måste det finnas råvaror till hands, det måste finnas energi till skäliga priser, det måste finnas transportinfrastruktur som håller logistikkostnaderna på en rimlig nivå och säkerställer högsta möjliga leveranssäkerhet, det måste finnas kvalificerade människor att säkerställa att det som produceras håller hög standard och konkurrenskraftiga priser och det måste finnas en fackmiljö som kan bistå företagen med problemlösningar. Man behöver bara titta på denna lista och tänka på hur det är i samhället idag, så kan även ett barn se att det inte går ihop: Det hakar upp sig på flera områden: Energi, kvalificerade människor, logistik och stödfunktioner – för att ta de fyra mest grundläggande. Energin är i Sverige oskäligt dyr – och snälla dra inte den där med att den är dyrare annorstädes, eftersom de länderna ligger på en högre ekonomisk nivå än Sverige. För en tysk kan det vara billigare att betala 3 kronor per kWh än det är för en svensk att betala 2 kronor. Detta gör att svensk industri kan leverera till Tyskland och tjäna pengar på det. Vore det omvänd skulle VI översvämmas av tyska varor och ledigheten skulle vara flera gånger högre. Skall vi säkerställa att svensk industri kan överleva i Sverige, så vill det till att vi slår ner på spekulativa driftstopp i kärnkraftverken mitt i smällkalla vintern så att produktionsindustrin måste stänga ner sin verksamhet tills priserna ”normaliseras”. Man diskuterar, det protesteras och det sölas och utreds in absurdum och de som får avgörande ordet är sådana om tror sig vara oberoende av svensk ekonomis utveckling – bråkstakar som protesterar på ALLT oavsett vad det är.
Sverige har bland de sämsta skolorna i Europa och även övre medelklassens megafoner medierna kallar den för flumskola – inget bra vitsord det, Björklund. Vad har du spenderat tiden på sedan du kom i regering? Lekt med dig själv? Ja, jag är elak, men detta handlar om mer än blockpolitik. Det är nerslående att man inte inser att skolan i första hand behöver ledning. Man behöver klara direktiv för vad som skall göras. Skolan, liksom alla offentliga verksamheter, är organiserat enligt mekanistiska principer, så att om den inte leds med fast hand, så fortsätter den antingen att göra det den gjort hela tiden, eller så stannar den av och tittar frågande upp mot departementet och väntar på direktiv. All den tid man tillämpar en mekanistisk organisationsprofil, så måste man vara beredd att LEDA och ofta detaljstyra. Vill man ha en självgående skola, kan man tillämpa en hjärnmässig organisation, så får man en skola som leder sig själv och gör som den anser vara rätt – och med det är det slut på den så hyllade enhetliga skolan eftersom undervisningen då kom att variera från ort till ort. Så det som svensk skola i sin nuvarande form behöver, är statsråd som leder och som vet vad det gör. Det behövs inga flera pengar för det hjälper inte eftersom skolan måste veta vad den skall använda dem till – och om statsrådet inte leder, så står skolan handfallen. Så bedrövligt enkel är den aritmetiken. Så som det nu är, så måste de som vill upp och fram resa utomlands för att få sin utbildning på en vettig nivå. Men eftersom mainstream media säger, så går 20 % eller var 5 ut ur grundskolan som analfabet! Det låter som ett skämt, men det skulle inte förvåna mig om det stämmer. Hur det då står till med betygen eller mer deskriptivt: Faktiska kunskapsnivån hos elevkåren i stort kan man bara spekulera om – och få kalla kårar av när svaret fladdrar för ens inre öga.
Logistiken i Sverige är ett bedrövligt kapitel: Butiker går tomma för varor och just de hyllorna gapar tomma under flera veckor har jag kunnat konstatera vid självsyn. Det är ett stort fel att tro att logistik är enbart vägar: Det handlar om alla delar av varors rörelse från råvaror via färdiga produkter och ända fram till konsumenten – och här hakar det inte sällan upp sig: Jag beställde en bildel från Tyskland och från avsändaren där nere gick det som på räls tills svenska Posten tog över – då började dagarna gå. Och Posten är inte de ända som släpar fötterna efter sig: Det är en (o)kultur inom svenskt arbetsliv att kunden är längst ner i hackordningen, och att det är de som utför tjänsten det i första hand skall tas alla möjliga hänsyn till. Jag kan försäkra er om en sak: Det beteendet som är framhärskande inom många svenska företag, skulle leda till sparken inte längre borta än i Norge och även i det radikala Danmark. Inom dessa länder tog man in över sig redan på 1970 talet att de goda tiderna var över, medan vi i Sverige lever som om det fortfarande var före 1969 med lunchstängningar och en mängd olika ledigheter som kan – just det: TAS UT. Allt detta gör att det råder kroniskt brist på folk på svenska arbetsplatser eftersom det alltid är någon som är sjuk, på smällen eller hade en ohälsosamt fuktig krogrunda som slutade med att de fick åtnjuta Farbror Blås ”gästmildhet”. Det man i sista hand talar om, och som saknas, är disciplin – inte kadaverdisciplin och lite samvete och medkänsla med de som tvingas fylla in för de som saknar just självdisciplin att göra sitt jobb och ta tillräckligt hänsyn till kollegor och kunder att vara arbetsför även på måndag morgon.
Det finns givetvis bra miljöer i Sverige, men de som inte är det är tilläckligt många för att det skall strula till sig och göra att de problem de skapar fortplantar sig över hela linjen och leder till att även de som sköter sig jobb förtjänstfullt riskerar att få öronen avbitna av folk som väntat för länge på saker. Sedan finns det givetvis branschskillnader: Vissa branscher får man lust att nerkalla Hin Håle över, medan andra blir man imponerad över.
Men en sak kommer vi inte ifrån: Skall man bygga upp en stark akademisk miljö, såsom vi en gång hade, måste grundskolan börja dra sitt strå till stacken. Det att ta utbildning på universitetsnivå är krävande nog om eleverna inte som grädde på moset skall tvingas lära sig det de borde lärt i grundskolan INNAN de kommer vidare. Det innebär att många kommer att fortfarande vara i etableringsfasen när de kommer i tidiga medelåldern – och det ser jag inte helt fördelen med. Okej, så man kan fylla på med ungdomar från länder som idkar disciplin för att hålla fackmiljöerna levande och dynamiska – men är detta det vi vill? Alla talar engelska idag, vilket leder till att språkförbistringen inte är samma idag som för 50 år sedan. I mina förfäders land Schweiz härskar disciplin, men man ser inga sura ansikten där av det skäl, samma gäller Tyskland och Österrike. Men ändå trivs folk där – och det kanske har med att göra att man när resultat?
Skall vi klara framtiden, så måste vi se till att vi är på höjden med aktuell teknologi, att vi deltar i främsta leden när det gäller vetenskap – det skyller vi de som grundade Lund och Uppsalas universitet och det skyller vi alla de framstående vetenskapsmän och kvinnor från det förflutna som hade sin hemmabas i Sverige. Man kan inte leva på minnen från fornstora dagar, för då kommer nutiden att gå över i historien som en tom meningslös parantes. Skall samtiden bli fornstora dagar när den blir historia, så är det vårt ansvar som lever nu att fylla den med meningsfullt tillika värdefullt innehåll såsom de som gick före oss gjorde. Det måste åter bli socialt accepterad att vara duktig och man måste ha civilkurage att slå ner på de som sparkar på de duktiga. Jantelagen måste slås ner och göras socialt oacceptabel. När vi börjar heja på de duktiga, utan att trå ner de mindre duktiga, finns det hopp för att Sverige återigen skall kunna bli Nordens USA – såsom det var en gång.
