Senaste inläggen som handlar om val

De senaste dagarna har tidningarna spekulerat villt om hur det slutgiltiga valresultatet kom att bli, och nu vet vi: Alliansen får inte egen majoritet, och kommer sannolikt att hoppa i sänghalmen med Wetterstrand, Eriksson, Sahlin och Ohly. Hoppas bara de har skaffat kondomer och ångerpiller. Jag menar: Man kan få panikångest av mindre. Jimmie Åkesson och hans SD fick 5,7 % av rösterna, och skall till varje pris stängas ute. KD fick förra valet ungefär samma siffra, och sitter i regering. Är det bara jag, eller är detta representativ demokrati på sitt allra bästa? Nu är jag lite cynisk till naturen, så jag tror inte på allt skitsnack vi har blivit tjuta öronen fulla av. Det är väl här vi som gillar att läsa och studera blir lite mer desillusionerade än folk i allmänhet. Man ser hur saker är, och man ställer besvärande frågor. Man accepterar att i vissa kretsar betraktas som en paria därför att man inte tror på allt som ”alla vet och alla accepterar”. ”Vissa saker talar man inte om” är en sats som jag tror alla barn fått höra av vuxna till alla tider, men även bland vuxna finns detta med som en sorts konvention. Alla ser att Kejsaren går omkring i Adams dräkt, men ”sådant talar man inte om”. Vi hör sådana som skall vara så himla toleranta och PK, svamlar om det flerkulturella samhället och att det borde vara en självklarhet att vi visar tolerans överför de som bygger sina liv på diametralt motsatta värderingar av våra, och som tycker att vi är kaffir, otrogna hundar. Man talar om integration, men praktiserar exklusionism: ”Tycker du inte som oss, och underkastar dig vår vilja, är du utesluten. Då får du hänga kvar ute i kylan”. Varje dag går barn till skolan väl vetande om att de är uteslutna – inte för ras eller religion, utan för vem de är som personer. De är de nyfikna, de som inte enbart accepterar att ”det bara är så”, men begär att få veta varför det är så. Been there, done that!

Tänk bara på hur mycket strunt vi uppfostras med: Nazisternas ondska, amerikanarnas godhet, kristendomens rättrogenhet, de stackars barnen I Afrika och så vidare. Men om du börjar ifrågasätta allt detta, blir du betraktat som en paria – en fiende av system, lag och ordning. Ju äldre jag blir, ju säkrare blir jag på att det inte finns några absoluta sanningar – och att vissa konspirationsteorier faktiskt kan vara sanna. Konsten är att skilja foliehattarnas svamlande från det som faktiskt kan vara sant. En TV reporter sade en gång att det bor en latmask i oss alla, och det är en sanning med få modifikationer. Folk vill helst inte anstränga sin arma skalle med att ifrågasätta, därför att de för det första tror sig vara lyckliga med status quo, och för det andra har de varit vana vid att driva medströms hela livet, vilket är oförargligt för de som bestämmer. Jag skall inte säga att jag klandrar dem för det. Visst kan det vara skönt att slippa det som kan verka som onödigt bråk, men en sak vet jag: Låter du dig enbart driva med strömmen, vill du förr eller senare komma till en fors – och då är det lite väl sent att ångra.

Vi som ställer dumma frågor, och förstör den gemytliga stämningen, får smällarna lite i tur och ordning så att skadorna hinner läka innan de nästa kommer. Ramlar du ner för en fors, snackar vi massivt trauma, och det är sällan överlevbart. Men så är det med människor: Vi undviker tandläkaren, och går tills det blir en stor, och mycket dyr affär där vi kanske måste dra flera tänder – bara för att vi ville undvika några sekunders borrande medan tid var att laga en mindre skada. Vi vet vad som är rätt, men att göra vad som är rätt är svårigheten. Så jag går till tandläkaren, och står hellre ut med oljudet från borren några få sekunder, och får behålla så många tänder som möjligt. Jag föredrar att ta det värsta först, för då blir allt som kommer efter bagatellmässigt, och det tror jag gäller alla oss ”busybodies”.

Nu är det helvete på Jorden om SD och deras ”främlingsfientlighet”, men om man tittar på vilka som har valts in som ledamöter för SD, så är det inte precis byfånar och idioter. Det är hederligt folk med alldagliga yrken. Men det jag tror etablissemanget upplever att det är lite pinsamt att SD i många stycken består av före detta moderater, folkpartister, centerpartister och vem vet: Kanske även sossar? Det är väl det som de upplever att fogar spott till skada: Att det inte är reformerade nassar, byfånar och halvidioter, men deras egna före detta medlemmar. Måste vara förargligt att få en smäll på nosen så där.

Men resten av oss får stålsätta oss inför en guppig färd framöver med ökade bensinskatter, ökat skatt på villa och mycket annat som Wetterstrand & Co kommer att tvinga genom i den mån hon skall stödja en alliansregering. I en tidning spekulerades det i att Reinfeldt kanske snarare kom att försöka vinna tillbaka före detta moderater som nu sitter som SD ledamöter. Han behöver 3 – 4 stycken. Är honungen tillräckligt söt och välsmakande, borde det i och för sig vara möjligt. Annars finns det inte så många alternativ. En storkoalition med sossarna skulle knäcka den smula demokrati vi har kvar här i Svea Rike. Jag skall inte ens börja analysera vilka följder det skulle få för Sverige globalt.

Nyval är en definitiv möjlighet. Men vilka följder skulle det få? Skulle Åkesson åka ut så skjortan stod rakt ut efter honom? Eller skulle vi få en omöjlig situation där vi har inte två, men fyra block som absolut inte vill vare sig samtala, långt mindre samarbeta – såsom situationen var i Danmark innan Pia Kjärsgårds tid? Jag tror att Kejsaren nu står där i Adams dräkt, och att allt fler besväras av det. Kanske är tiden inne för att snacka om det? Att faktiskt ställa PK maffian mot väggen och läxa upp dem för deras dubbelmoral och deras oförskämdhet gentemot vanligt hyggligt folk. Några kanske redan sett skriften på väggen, men de flesta i PK land är totalt omedvetna om att det pyr under fötterna på dem. Sanningen att säga, skall vi inte behöva välja in partier vi strängt taget inte vill ha, bara för att få idioterna som föräter sig på Toblerone på våra skattemedel att lyssna. Jag hyser inga illusioner om att det är en demokrati vi lever i, snarare anser jag det vara en demokratur. Inom kort, får vi se vad för håll det lutar: Kanske blir det en alliansregering med kapade SD ledamöter, eller så blir det en storkoalition med sossarna. Skulle inget av detta låta sig göra, bli det nyval.

Jaha idag är det en stora valdagen. Hoppas partifolket lyckas övertyga mig om varför jag ska rösta på just dom.
Det blir först röstning och sen titta på valvakan.
Vi får se hur det går där jag ska rösta och jag skulle vilja se någon tränga sig in i mitt valbås.
Den som gör det lär ju skita valsedlar i flera veckor efteråt.
Men men vi får väl se hur det går.
Hoppas det blir bra i alla fall.

Så här på valdagen utsätts man för ganska mycket på Facebook. Det här har dykt upp på min feed:

"Slipsen på. Dags att rösta!"

"Firar lyckat röstande med lite glass, hoppas det håller i sig bara, och alla röstat som jag :)"

"har gjort sin demokratiska plikt. Rösta ni också nu så att vi inte får in ohyra i riksdagen!"

"Jag stöttar kampanjen Vi gillar olika och visar det på min profilbild. Gör det du också! http://twibbon.com/cause/Vi-gillar-olika/facebook"

"Glöm inte bort att du ska rösta idag! Jag ska strax gå och göra det själv dvs komma ihåg att inte glömma bort att rösta. Sen ska jag också rösta. Idag.

Passa på att rösta medan du ännu kan. I morgon kan det vara för sent."

"to vote or not to vote - that's the question
in any case I am not allowed to vote in the most important of the three elections anyway - feels a little bit strange, since I'm paying taxes and the political decisions at least for internal affairs have an impact also on my life"

" jaha - då va det dags att rösta på ett nytt parti detta riksdagsval också ..."

"Fullt med folk i vallokalen. Härligt :-)"

"Har nu varit en god medborgare i ett demokratiskt samhälle..."

"Idag är det val - Rösta för ett Mänskligare Sverige - Rösta RÖTT!!!"

"har satt på sig sin röda Liverpooltröja och tågar nu iväg mot vallokalen!"

"tar på slipsen och går och röstar"

"ska rösta lite grann"

"Rösta nej idag!"

"And if Swedish elections don't interest you, today is also International Talk Like A Pirate Day! Arrr Arrr!!"

"Jag tror jag har bestämt mig nu....men vi får se hur det blir när jag kliver in i vallokalen :)"

"Tja... KD är ju alltid KD http://blogg.aftonbladet.se/jonasgardell/2010/09/oppet-brev-till-maud-olofsson"

"planerar att åka till stallet och sedan rösta. Förhoppningsvis blir jag inte portad pga felaktig klädsel..."

"Idag ska jag rösta på... ;)"

"Valdag betyder jobb praktiskt taget hela dagen"

"Valdag i dag med valvaka i kväll. Go Moderat!!"

"Election day today. I'm voting for more jobs, better education and a Sweden where people can influence their own lives: Folkpartiet."

"det är lätt att skylla ifrån sig... http://blog.capice.se/2010/09/de-rodgronas-morka-hemlighet-om.html"

"ren humor! :) http://bubblare.se/movie/mona_fifflar"

"Alla som inte röstat än gör det imorgon!! Vi kan inte ändra på det förflutna men vi kan påverka framtiden.. Solidaritet, rättvisa, allas lika värde. RÖSTA RÖTT!!!!"

AFA och övriga delar av, vad jag väljer att kalla Storstadsvänstern, vill helst att det skall finnas endast EN allmängilltig uppfattning: Deras! Alla som inte håller med, får tåla stryk, brandattentat, förtal och regelrätt mobbning. Det är inte enbart SD som får märka av deras intolerans gentemot alla som inte delar deras socialistiska irrläror. Även Moderaternas valstuga eldades upp – och Svensson bara tiger och knyter nävarna i fickan. Kanske bra träning tills den dagen Folkrepubliken Swedistan blir ett faktum. Jag ryser vid blotta tanken på vilka fasor som kommer att vederfaras de som då inte rättar sig i leden och hyllar ”vår respekterade Ledare” .

Det är så lätt att avfärda partier, enskilda personer och organisationer som ”främlingsfientliga” eller ”nassar” för på så sätt avsnoppa dem och få dem att framstå som oseriösa idioter. Man kan väl på något sätt och vis säga att här får PK maffian smaka en redig dos av sin egen medicin: Inför AFA och Storstadsvänstern är det Alliansen och De Rödgröna som är parior. Så kan man ju bara fundera på hur det smakade. Vi ser att man, i varje fall enligt egen uppgift, tar tag i 70 talets flumskola och återinför disciplin, frågan är bara: När skall vi få se AFA & Co få smaka disciplin, och tas i skola om demokrati och medborgerliga fri och rättigheter? Jag utgår ifrån att så länge arkitekterna bakom 1970 talets flumsamhälle fortfarande inte har hamnat i kolumbariet, kan det bli svårt att ändra den biten. Ironin i det hela är ju att dessa avarter i debatter, kallar sig liberala och toleranta, medan de uppvisar total intolerans överför alla icke-svarta, icke-muslimska debattörer åsikter och värderingar. Att de sedan inte drar sig för att samarbeta med sådana som påkallar Allahs välsignelse över Hitler för att han försökte utrota judarna. Hitler var nog en duktig ponke alla gånger, men det måste du vara muslim för att ha lov att säga. Är det fler än jag som börjar känna att skallen håller på att lyfta?

Hur mycket är demokratin värd? Svaret tror jag ligger i vad för insatser vi gör för att bevara den. Man försöker blockera partier som väljarna väljer in genom att i bästa Stuka stil stupa i halmen med fienden, man ser genom fingrarna med att AFA och Storstadsvänstern förvandlar storstäderna till krigszoner där det ser ut som ett helt gäng med seriepyromaner farit fram. Vi har media som det inte går att lita på, eftersom deras avvägningar hela tiden går på vad som INTE skall publiceras snarare än vad som skall publiceras. Värt grannland i söder, Danmark anser att det borde skickas valobservatörer hit till Svea Rike den 19 september – och anledningen är just media, och den ohälsosamt, för att inte säga incestuösa förbindelsen mellan samhällsföräldrarna (makteliten) och media. Det är svårt att säga emot danskarna i detta fall. Skall jag säga vad jag ser, så är svenska demokratin död. Vi ser en valrörelse där det käbblas om smådetaljer, medan visionerna glimrar med sin frånvaro. Det hela är ett spel som syftar mest till att säkra sig tillgång till gräddfilen i nya fyra år. För oss som inte precis kom till världen igår, är det besvärande att se hur lite visioner dagens politiker har. Det är som att välja mellan Lidl och ICA – ungefär så olidligt tråkigt. Kan det undvikas, så väljer jag bort båda.

Att vi numera har nära nog ”amerikanska tillstånd” med ett i princip tvåpartisystem, säger mer än tiotusen ord om hur det ligger till med demokratin. Frågan vi bör ställa oss är: Skall vi ha demokrati som är det bara i namnet, eller skall vi skapa något annat som gör att vi slipper detta narrspel vart fjärde år? Jag har i många år funderat över om vi inte borde ha professionella ledare som anställas på kontrakt som gör att det får betalt efter hur väl de lyckas. Den lagstiftande makt kan samlas i ett råd som sammanträder två gånger om året, och vars ordförande kan tituleras president, förar eller kansler. Rådet skall bestå av företrädare för de olika områdena i samhället. Detta kommer i princip att vara en diktatur såsom det är i ett företag, men jag tror det kommer att fungera bättre eftersom man inte behöver lägga tid och krafter på att springa runt och ljuga så sotmolnen står ur munnen på dem för att lura folk att ge dem fyra nya år. Folk i allmänhet kunde koncentrera sig om det viktiga: Att leva sina liv och kunna ha förtroende för att de som styr, faktiskt vet vad tusan de håller på med.

Det viktiga här i världen är inte vad det finns pengar, utan vad det finns resurser att göra. Det är lite som detta: Man har materialen att bygga, men inte pengar – så materialen får ligga och gå till spillo. Är det rimligt? Människor som besitter personliga resurser, går arbetslösa och får tåla förnedrande behandling för att inte bli utan försörjning. I valrörelsen är den skämliga arbetslinjen ett poäng man puckar på, men arbetslinjen syftar inte till annat än att mobba – helst till självmord – alla som sliter med att få arbete. För den som inte upptäckt det, så blir det allt färre jobb i förhållande till värde skapningen för varje år – vilket innebär att jobben inte räcker till alla. Givetvis finns det uppgifter som behöver lösas, men det finns inte pengar. Orsaken är i första hand, att överbudspolitiken de senaste 50 – 60 åren har svårt skuldsatt de flesta länder i vår del av världen – Sverige inget undantag. I förlängningen beror det på att det finns en överhet som du riskerar förlöjligas som foliehatt om du nämner: De kallas Illuminati – fackelbärarna. De är inte utomjordingar. De är tvärtom den ultimata överheten, och består av bland andra familjer som Rockefeller, Rothschild och Windsor. Det sägs att de äger det allt väsentliga av världens likvida medel. Återstoden, kring 5 % eller så, utgör det kapital som till varje tid är i omlopp. Hur kommer detta sig? Det rör sig om naturliga mänskliga instinkt: Att skapa trygghet för sig själv och de egna, och bästa sättet att göra detta, är att skapa kontroll över alla resurser – dock utan att synas så alltför mycket. Om Hitler vunnit kriget, skulle dock Illuminati legat pyrt till eftersom Hitler ansåg att byta ut alla valutor, så att alla ”gamla” pengar blev värdelösa. Under och i de kommande tre decennierna efter kriget, köpte man systematiskt upp allt guld som fanns till salu. Land efter land övergav guldfoten – varför? Illuminati hade före kriget sina tillhåll i Europa, efter kriget i USA – varför? Före kriget var USA ett förhållandevis fattigt land, medan det under kriget växte sig till världens dominerande ekonomi. Sedan flyttade en av Illuminatis hejdukar till Kina, och inom få år var Kina Asiens svar på efterkrigstidens Tyskland och dess Wirtschaftswunder. Jag skall återkomma till detta i senare jeremiader. Nu då kvällarna blir långa och mörka, blir det lättare att få tiden att räcka.

Rent politisk känner jag att jag håller på att gå från mörkblå till brun eftersom det är här redskapen att stävja Illuminati och deras New World Order rörelse finns. Finns det andra alternativ, så skulle jag hemskt gärna höra om dem. Vad som är säkert är att verkligheten är mer fantastisk än den mest utstuderade fantasi eller den hemskaste mardröm. Vad vi står inför är något omöjligt: Det är inte enbart människor vi har att tampas med som tillskansat sig rikedomar som får Farbror Joakim von Anka att framstå som fattiglapp, men faktiskt egenskaper som finns i större eller mindre grad hos alla människor. Ta bort dem, och vi skulle inte överleva. Åt andra sidan: Så är det ju så att naturen gillar att prova ut till yttergränserna. Så Illuminatis egenskaper är extrema, för att inte säga abnorma, avvikelser från normalen. Sådana individer finns i ytterst få exemplar, och det verkar vara ärftligt annars skulle det varit ett tidsbegränsat fenomen. Så spekulationerna går om inte Illuminati syftar att skapa en världs regering och en världsbank som skall styra de globala finanserna, så att man lättare kan komma åt det överflöd som skapas. Det är inte tillfälligt att 2/3 av världens befolkning lever i kronisk fattigdom. Och när man tar med i betraktning att minst en av Illuminati familjerna handlat med guld, hur överraskande är det då att länder med stora guldförekomster har invånare så fattiga att inte ens lössen ger sig på dem? Betrakta Afrika: En ofantligt rik kontinent med olja, naturgas, diamanter, guld, silver, koppar, kol och jordbruksmöjligheter som egentligen vida överskrider vad vi har här. Trots detta: Fattigdom, svält, sjukdomar och förtryck – bara för att nämna några av de ”förmåner” man välsignas med der nere. Allt detta kanske kan bilda grund för närmare studier. Det finns skäl för att saker är som de är, och om man lägger allt man lärt åsido och betraktar det rent cyniskt, så är det rationella skäl. Världen är en ända stor konspiration därför att det är så vi människor tar oss fram i världen. Barnen konspirerar för att få föräldrarna att köpa godis åt dem, och föräldrarna konspirerar för att få barnen att natta i tid, så de kan få lite ”egentid”. Och så kan vi spinna vidare. Man behöver inte vara foliehatt för att se konspirationer – för de finns där. Det motsäger allt vi fått lära oss som barn, men nu är det ju så att det vi får lära oss som barn är det som man önskar och vill att samhället skall vara, medan det vi upptäcker eftersom vi får åldern är att samhället är avsevärt mer komplicerat än så och att snälla ponkar inte får de snygga flickorna.

Jag återkommer till temat när jag får sorterat allt material. Kanske blir det en video med – vem vet?

… som vill elda upp 100 000 kronor därför att de anser att kvinnor och män bör ha lika löner. Kanske finns det ett skäl till att män och kvinnor har olika löner? Kanske skälet är så enkelt som att när du anställer en man, så stannar han tills han antingen får sparken, dör eller går i pension. Anställer du en kvinna, har du inte samma garanti – och nu talar jag i statistiska termer, inte i undantagsfallen. Det finns avvikelser åt båda hållen, men trenden är att kvinnor prioriterar annorlunda i livet än män. Jag vet: Barnafödande! Men för tusan: Det är inget tvång – man MÅSTE inte skaffa barn. Man kan vara tråkig och sätta karriären först. Det är hasardspel båda delarna: Man skaffa barn och upptäcka att man har satt ett monster till världen, och man kan satsa på en karriär bara för att upptäcka att man blivit utnyttjat och lämnat åt sitt öde när man inte längre duger. Livet är ett lotteri. Allt kan gå hur bra som helst, eller också går det åt skogen så granbarret står som en vägg och skjortan står rakt ut. De flesta hamnar någonstans mellan dessa ytterligheter dock. Men skall man se det hela i ett företagsperspektiv, så vill man ha arbetskraft som för det första är lojal, för det andra har låg sjukfrånvaro och för det tredje vet att inställa sig hos de som ”betyder något” i företaget. Kvinnor som kan detta, kan nå någonstans – om man kan kalla det att komma någonstans att utplåna sig själv för att komma någonstans överhuvudtaget. Förbannat är du antingen du sjunker eller flyter.

Att elda pengar för att understryka en politisk poäng, uppfattar jag som omoget på gränsen till patetiska – för att inte tala om att det känns mossigt på något vis. Det ligger 1970 tal över det. Gudrun saknar nog sin övre medelklasstillvaro, så hon kremerar 100 lax för att kunna återkomma till arenan där alla självviktiga, pompösa rövhål (ursäkta mitt Långtbortistanska) samlas och där gammelmedia fokuserar sitt intresse. Det värsta är att jag tror detta tilltag stjälper mer än det hjälper. ”Penningpyromanen Gudrun – inte kan vi ha den i någon förtroendevald position. Hon kunde komma att fjutta eld på statskassan”, skulle jag tro att de flesta kommer att tänka. Kanske Gudrun borde skaffa jobb i krematoriet eftersom man där får leka med eld och svavel hela året och få betalt för det? Och vad jag vet så är det lönemässig jämställdhet inom den branschen.

FI blev inte den succé som Gudrun hoppades på när hon hoppade av Vänsterpartiet. Det har varit ett parti där kristallnätterna har varvats med de långa knivars nätter. Det har med all icke önskvärd tydlighet visat politikens grymma ansikte i allmänhet och kvinnonaturen i synnerhet. Jag har mina tvivel om att FI kommer att bli mer än Ankeborgsk parantes i historien. Vad som är säkert är att kvinnosaken inte gynnas av sådana pajaserier.

Dagens Nyheter
Aftonbladet
Myten om lönediskriminering

… eller en seger för yttrandefriheten? När den nationaldemokratiska tidningen Nationell Idag i veckan beviljades presstöd efter att ha tillfredsställt de kriterier som gäller för presstödet, gick de samhällsägande PK’ ana i taket med ett brak. Ord som motbjudande och en del andra psalmverser användes för att beskriva hur vidrigt de tyckte det var, att ”en sådan publikation” skulle stödjas med svenska skattepengar. Nu skall man alltså hux flux se över regelverket för presstödet. Det är typiskt för den övre medelklassen. När det kommer ett parti som springer ur de lägre samhällsklasserna, så skall det kvävas och tryckas tillbaka – ofta med epitetet ”främlingsfientligt” eller ”rasistiskt”. ND springer inte ur övre medelklassen, men bildades 2002 efter en spricka i SD. ND är, så vitt jag kan bedöma INTE ett nazistiskt parti, men ett parti som stöder sig på den nationaldemokratiska ideologin, som finns utförligt förklarat under denna länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nationaldemokrati

All den tid en tidning och dens utgivare är lagliga inom landet, skall de åtnjuta de samma privilegier som alla andra. Det är min åsikt. Om man skulle börja sortera efter vad övre medelklassen till varje tid accepterar, alternativt INTE accepterar, kommer vi i en sits där såväl den kulturella som den politiska mångfalden ersätts av en enkelriktning som i det forna Sovjet. Är det verkligt det vi vill ha? Låt så vara att ND inte faller majoriteten på läppen, men är det samma sak som att de skall tystas? Vad för demokrati är det där enbart de som håller med den härskande klassen får komma till tals? Det smakar lite Hitler, Stalin och Pol Pot av ett sådant förfarande – och då är jag snäll!

Jag har hittat en karta som visar graden av demokrati världens alla länder, där färgnyckeln är enkel: Ju mörkare och mustigare färg, ju mindre demokratiskt är landet. Förvånande nog är Sverige markerat med en näst intill osynlig rosa färg – liksom USA! USA borde markerats i svart eftersom detta land praktiserar en sorts demokrati där pengarna avgör chanserna att vinna en omröstning. Sverige borde även det haft en något mustigare färg på kartan eftersom åsiktsadministration har blivit en del av statsskicket. Att Frankrike och dess Latineuropeiska systerstater har en något mustigare färg är väl föga förvånande. Sarkozy, Barosso och Berlusconi är exempel på den politiska (o)kultur som råder i dessa länder. Mer är det knappt att säga om den saken.

Som bekant är det val i år – även i Orwellanien, där Pat Condell bor. Condell är bekymrad över sakernas tillstånd, och rättligt så. Demokratin har länge varit hårt ansatt av Orwellaniens politiska elit som tycker att gemene man är en komplicerande faktor som gör demokratin för, skall vi säga: Oförutsägbar? Inte är det enbart i Orwellanien demokratin lever på lånat tid. Även i Sverige och övriga EU länderna är nog så fallet. De senare åren har det varit rekordmånga ledamöter som nerlagt sina poster i protest mot att sitta och rösta efter ”noter” så att säga. De upplevde att Riksdagen endast var där för att legitimera diktat från Bryssel. Vi ser det, men orkar vi åtgärda det? Vad kan vi göra? Vi kan börja med att lyssna på vad Pat har att säga, och tänka genom hur detta kan anpassas till våra förhållanden.

Kanske är tiden inne för en Paneuropeisk reform där vi sopar ut sådan bråte som Sarkozy, Merkel, Barosso, Brown, Reinfeldt och många fler än jag ens orkar rada upp. Efter kriget fanns en stark prodemokratisk folkrörelse, som bit för bit har undergrävts av duktiga demagoger som övertygat folk om att de inte egentligen har något att säga till om. Det första som föll var lokaldemokratin. Den föll eftersom den blev reducerat till att betala för statliga reformer som kom utan pengar. Sedan gick även regionaldemokratin åt fanders och blev till ett sorts maktbolag för den presumtiva ”välfärden” i form utav sjukvård och liknande som ålades landstingen. Vi vet ju hur det gick. Man måste verkligen vara sugen på att komma in bland de stora för att betrakta landstingspolitiken som en språngbräda – eller också är man ett psykfall – vilket ju verkar vara mer uttalad inom politiken än i andra discipliner i samhället.

Som Pat säger: Vi har en chans att återta demokratin. Personligen skulle jag hellre än USE – United States of Europe vilja se den europeiska byn, där alla länder bidrager med sitt, men där alla har sitt eget hus, sitt eget språk och sin egen valuta för inomeuropeiskt bruk, medan den gemensamma valutan kan användas mot omvärlden och fungera som en ekonomisk stabilisator – inte som en lös kanon på däck såsom fallet verkar vara med euron.

Allt för mycket håller på att gå förlorat i dagens Europa. Den övre medelklass som suktar efter att skapa ett golv utan öppning för trappa mellan sig och oss i de så föraktliga ”massorna”. Deras mål är att återskapa gamla tiders värld där makten är ouppnåelig för gemene man. Genom att använda epitet som rasist eller främlingsfientlig på partier och organisationer som inte leds av övre medelklassare förpassar man, eller försöker åtminstone, förpassa dessa till soptippen. Jag skall inte säga att de alltid har fel, men i de flesta fall pågår en åsiktsadministration som man knappt ens ids dölja. Nationell Idag har fått presstöd – inte därför att de är nationaldemokrater, men för att de fyller de gällande kriterierna för detta stöd. Om man av detta skäl börjar hora med regelverket, bör man gå ut och säga i klartext att man inte vill veta av yttrandefrihet för andra än de politiskt korrekta. Jag vet inte om någon som skulle ha ballar att gå ut med ett sådant utspel. Om det tog sig hus i självaste Helvetet när jag plåstrade upp Christine Schürrers mindre än vackra nuna här på bloggen, kommer det att vara en svag bris i jämförelse med den orkan som kom att blåsa upp om någon fick för sig att svära i kyrkan genom att avslöja ”familjhemligheter” på ett sådant sätt.

Jag tycker vi skall försvara våra fri och rättigheter med näbb och klor. Vi har för länge låtit övre medelklassen leka samhälle. Det är på tiden att de kommer underfund med att de är en samhällelig minoritet, och att ”massorna” när som helst kan bilda ”öråd” och rösta dem ut. Snart är det val, och enligt den undersökning som de dominerande politiska partierna har beställt och fått skräddarsydd enligt egen önskan, skall visst vi inom massorna önska att höra den gamla slagdängan: ”Jobb, skola, vård och äldre Yiah, yiah, oooohhh” för fåglarna vette vilken gång. Att webben pekar på att det är andra ämnen som upptar folk, verkar sakna betydelse – eller är det kanske därför Beatrice & co önskar att täppa till truten på oss som utövar yttrandefrihet på webben? Det sitter en nalle här som inte kommer att släppa taget om friheten att yttra sig utan vidare. Alla vet att nallar har stora, tunga luffar som träffar med en förödande kraft – och det är att hoppas att Alliansen mot Sverige är varse på detta innan de gör vad de ångrar. Jag skall påminna Fredric Reinfeldt och de övriga inom hans skräckkabinett om en mycket viktig sak: I en demokrati utgår makten från FOLKET. En regering som trotsar folkets vilja, kommer att sakna legitimitet.

Jag tror vi skall fundera lite över Pat Condells råd, och för en gångs skuld inte låsa oss till blocktänkande eller gamla vanor, men se på vad som är önskvärd och nödvändigt för att bevara demokratin och gärna på köpet få Berlaymont (EU högkvarteret i Bryssel) på fall. En sak kan vi vara säkra på: De ända som tjänat på den skiten är stora, globala företag. De förlorat på det är gemene man som får kämpa allt hårdare för att hålla på jobbet. Är det så vi vill ha det?

Det har, som (kanske) bekant, pågått en debatt här på bloggen om minaretförbud och även min anknytning till Piratpartiet – en anknytning även jag själv nu ifrågasätter. Men sedan är frågan: Hur representativ är/var denna debatt? Låg besöksfrekvens och högt antal kommentarer får mig att ställa denna fråga. Kanske det förhåller sig så att jag retat upp en handfull PK’ are och att frånvaron av andra åsikter än de liberala/PK i sig är ett tecken på att de som lutar åt det mer konservativa hållet inte brydde sig om att kasta sig in i debatten – vilket ju är förståelig. Det var en riktig ansträngning i vissa fall att förstå vad somliga debattörer menade.

Man kan få för sig att somliga vill tillåta allt och alla – även de som vill använda sin frihet till att begränsa andras. Jag har stora problem med ett sådant synsätt som jag anser vara både flummigt och inte så lite fegt. Fegheten ligger i att man är så rädd för att stöta sig med andra vänstergestaltar som de hänger med på stadens kaffebarer på dagarna. Jag vet, jag är brutal mot de som vill vara PK och modemedvetna . Fruktansvärd! Men för mig framstår dessa modedjur som lite, skall vi säga, verklighetsfjärran? De skapar sig en kokong där de silar bort allt de inte vill/orkar se eller förstå. Jag har vistats i verklighetens värld så länge, att jag inte precis tar några fångar längre. Jag respekterar givetvis andra människors rätt att leva som de vill, och tycka som de vill – men det är inte samma sak som att jag håller med dem. Talar man med människor som vistas ute i verkligheternas värld och som ser sakerna utan filter av något slag, så får man en helt annan verklighetsbeskrivning än den man får av PK’ ena och vänstermaffian.

Jag har märkt mig, att varje gång man startar ett projekt som Piratpartiet, så startar de så äppelkäckt som ett parti med en plan och utrymme för alla som vill vara med och kämpa för ändamålet, för sedan att bli ett vänsterprojekt med moderiktiga åsikter. Inte vet jag vad Piratpartiet har med minaretfrågan eller frågor om religion att göra överhuvudtaget, men jag utgår ifrån att tiden då även högerkillar som jag platsade där är över. Skall jag gissa på vad som händer framöver, så ser jag för mig att det går för Piratpartiet som det gått för många andra sådana projekt: Man stöter bort grupp efter grupp tills att endast den inre hårda kärnan finns kvar, och efter det begriper man inte vad som hände. Ta bara FI. Det började som ett projekt där feminister från olika vädersträck kom ihop. Sedan tog det sig hus i Helvetet och var är FI nu? Inte ens en fotnot! Det är det som är det tråkiga med sådana demokratiska projekt, men som även då illustrerar vad jag menar med att ge alla obegränsad frihet – även de som vill använda sin frihet att begränsa andras frihet. Det ändar upp med flum – och om det inte då kommer någon som kan ta högtryckstvätten och lite starkt rengöringsmedel och spola ut flummet, så kvävs organisationen/partiet till döds. Titta bara på listan över registrerade partinamn i Sverige, så ser du vad som finns kvar av många politiska projekt som varit de senaste decennierna. Att skapa ett brett folkrörelseparti kräver inte enbart duktighet och engagemang, det krävs även mycket hårda nypor. Det förstår jag nu. Norske Carl Ivar Hagen, och franske Jean Marie Le Pen har sådana hårda nypor, och Hagens Fremskrittspartiet har uppnått att under en period vara Norges största parti. Om man ser till svenska Socialdemokratin, så ser vi samma sak: Så länge ”buffliga” Göran Person höll i tyglarna med sina hårda nypor, så höll partiet sig uppe. I händerna på Mona ”Toblerone” Sahlin börjar partiet att tappa greppet. Besanna mina ord: Nästa valrörelse kommer det att bli tuffa tag och kanske rentav en ohelig allians från Vänstern via Sossarna till Folkpartiet och eventuellt Centern. En sådan allians kommer inte att producera annat än en konturslös flumpolitik som är så PK att det är motbjudande – och allt detta av två skäl: S+MP+Vp kommer inte att uppnå majoritet och inte hellre Alliansen, så för att undvika att SD får vågmästarroll, bygger man sig förbi den situationen genom att hoppa i säng med sina tidigare antagonister. Leve demokratin!

Jämt mellan blocken. Sahlin behöver SD för att avsätta Reinfeldt.

Så vilka sätter egentligen agendan i Sverige? De som sätter agendan är de som besitter de resurser som behövs för att dominera informationsflödet, och i viss mån styra den offentliga debatten. Följaktligen debatteras oftast frågor som folk i allmänhet har ett milt sagt perifert förhållande till i media, medan de som tar upp ämnen som upptar vanliga människor föregår på olika håll på nätet. Detta understryker den skiktning som skedd i samhället, och som har förtydligats efter att Internet gjorde sin entré. Folkrörelsedemokratin är en saga all sedan länge, och dagens demokrati är selektiv såtillvida att endast utvalda åsikter tillåts att komma till framför kameror och mikrofoner. Vanligt folk har så eftertryckligt parkerats på sidospår de senaste decennierna att de känner ingen motivation att försöka påverka politiken på annat sätt än att skriva på ett ”uppror” då och då. Dessa uppror går oftast på matvaruhantering och elpriser. Tänk vad civiliserade vi är: Vi går inte ut på gator och torg och vrålar och skriker. Vi tuttar inte eld på bilar och MacDonald’s och kastar sten på polisen. Vi SKRIVER på ett uppror – vilket i och för sig är så som jag tycker är mest passande i en demokrati.

Men HAR vi en demokrati? Det är en bra fråga som det inte finns något bra svar på. Demokrati är i sig ett rätt så luddigt begrepp. Man KAN kalla det demokrati om folk vart fjärde år får bestämma vilka som skall dupera dem i kommande mandatperiod, och man kan kanske kalla det demokrati om man balanserar honung och vinäger så att man inte får annat än skriftliga uppror och lite skäll av uppretade gamla tanter vid valmöten. Demokrati är som en soppåse: Du kan fylla det med så mångt, och ändå kalla det demokrati.

Men som debatten visar, så är det inte folket i sig som bestämmer vad som skall vara PK, men den klass som behärskar medierna och det politiska systemet. För alla som tvivlar har jag en utmaning: Skapa en lista i varje valkrets bestående uteslutande av arbetarklassare och lägre medelklass, och se om ni kan få in någon i Riksdagen. Mina pengar sätter jag på att det inte låter sig göra. PK’ ena kommer att snusläsa programmet för att kunna ge er beteckningen rasistisk/främlingsfientliga som är politikens svar på spetälska eller pariakast – om du föredrar. Och bara så det inte är något tvivel: Piratpartiet fick förvisso in folk i Europaparlamentet, men vilket samhällsklass kom de från? Jag vet inte, men gör mig vissa tankar. Beträffande Riksdagen, tror jag inte Piratpartiet kommer att lyckas ta sig in. Sverigedemokraterna kommer ganska säkert att få ett mandat, men huruvida det kommer att besättas av någon från någon från de lägre samhällsklasserna, kvarstår att se. I det förflutna har man tagit udden av politiska rörelser genom att assimilera ledarskapet in i övre medelklassen och på så sätt skapa ett avstånd till övriga medlemmar som splittrat rörelsen. Det skedde med arbetarerörelsen som för 100 år sedan var lika stigmatiserat som SD är idag, men som idag är så PK att det ryker om dem. Det kommer att ske med alla försök från golvplanet i samhället att utöva sina demokratiska rättigheter utöver det att rösta varje fjärde år – och det verkar som om valdeltagandet aldrig mera kommer att nå upp i folkrörelsedemokratins nivåer. Det är inte det att folk struntar i allt, det är att avståndet upp till de som styr har blivit så avsevärt att man nästan behöver teleskop för att kunna se dem.

Den skiktningen av samhället som jag nämnt, ihop med att man stigmatiserar alla försök på att skapa nya politiska projekt från golvplanet i samhället, gör att folk i allmänhet inte har så mycket annat att välja på än det rådande etablissemanget. SD är ett folkligt projekt, och lite av ett ihop - kok av allt möjligt, men det är inte DET som gör att de stigmatiseras. Det är att det är just ett folkligt projekt där etablissemanget inte är representerade på någon nivå som gör att partiet utsätts för den smutskastning och den rakt ut sagt diskriminering som man ser idag. Skulle jag rösta SD? Tveksamt. Jag tror på att rösta på det som ligger närmast det man själv tycker och håller för rätt. Vägen till att uppnå saker, har vi sett med IPRED och FRA, går genom att skapa en lobby som kan besticka de folkvalda med de rätta mutorna för att få de beslut man vill ha. Dessa mutor består inte i pengar, men löfte om ett lukrativt kontrakt efter att ens politiska karriär är över, eller i att man får ”hjälp” i vissa politiska frågor på den utrikespolitiska arenan eller att undvika konflikter på den inrikespolitiska arenan. Det försiggår så mycket mygel inom politiken att man kan bli illamående. Men det är en av livets realiteter och en sida vid alla högre varelser – mutbarheten. Det får vi leva med – och utnyttja för allt vad det är värd. Det fanns för några år sedan någon som föreslog att lobbying skulle förbjudas eftersom det tog i anspråk för mycket av ledamöternas tid – sades det. Min gissning: Förslagsställarna hade inte fått del i det hela och surade.

Så är det här i världen: Ljusår mellan vad vi uppfostras att tro av föräldrar och skola, och de faktiska realiteterna. Alla hoppas ju på en bättre morgondag, och försöker genom barnen skapa denna. Behöver jag säga att på ålderdomshemmen sitter många desillusionerade människor?

Inte långt från där jag bodde under uppväxtåren fanns en park med en musikpaviljong. Under hela sommaren och en bit ut på hösten brukade olika kristna trossamfund komma dit och sjunga, spela och predika. Det som fick mig att formligen stegra var att gemensamt för de alla var deras hyllning till döden. Jag var blott ett barn, men tänkte: ”Dessa kristna, varför hyllar de inte livet?” Mina föräldrar kunde inte erbjuda någon hållbar förklaring till dessa galenskaper – och ingen av mina lärare i skolan hellre. Jag tror nog grunden för min ateism lades redan då. Om Jesus var Frälsaren, skulle man inte då hylla Livet? Skulle man inte då hylla att man genom Jesu handlingar fått en möjlighet att befrias från syndens bojor? Men, nej: Halleluja snart är jag död!

Det att tillsynes normala människor kan ha sådana tankar är rent ut sagt skrämmande. Vi lever en kort stund här på Jorden, och borde vi inte då göra det bästa ut av denna tid? Jag reds själv inte döden, och visst har det varit gånger då man önskat att man kunde satt sig i elektriska stolen och fått det undanstökat, men det finns ett skäl till att vi lever här – även om vi inte kan definiera detta skäl. Risken med ett sådant tänkande såg vi med den japanska krigsmakten under andra världskriget då fullt normala unga män störtade sig i döden i flygplan som var konverterade till flygande bomber. Kamikaze – den gudomliga vinden kallades fenomenet och kom från en gammal krigartradition där det att dö för Kejsaren var en ära och en handlings som kom att belönas med Nirvana. ”Osaliga andar” heter en programserie som brukar gå på TV4+, och jag tror att om de två tanterna i denna serie tog sig en seglats till de områden av Stilla Havet där de flesta av dessa ungdomar dog, skulle de komma att möta en oändlig rad av osaliga andar som upptäckt att de blivit blåsta – rejält.

Jag har sagt det förut, och upprepar det gärna: Religioner är sagor för vuxna – det finns inte så mycket som en gnutta sanning i någon av dem. Men ändå ser vi människor som är villiga att dö för dessa vansinnes berättelser som gör anspråk på att vara Sanningen i kraft av sin ålder. Det som var lögn för 5000 år sedan, var lögn för 2000 år sedan och är lögn den dag i dag! Människor blir osams och dödar varandra över detta elände – eller är eländet enbart ett svepskäl för att göra andra, mindre respektabla syften mindre skenbara? Jag lutar åt det senare eftersom man måste locka med belöning om man skall få såväl djur som människor att frivilligt blamera sig. ”Dö för mig så skall du få sitta vid Herrens sida och få njuta av Härligheten!”. Hört det förut? ”Vi är de rättvisa och goda. Våra motståndare är onda och Satans sändebud. Alla grymheter vi utsätter dem för, kan rättfärdigas.” Denna utsaga kan du hitta hos alla härskare upp genom åren. Hitler använde den mot judar, slaver, romer, dissidenter och arbetsoföra, Stalin mot alla han ogillade just för stunden och Ahmadinejad mot judar, amerikaner och européer.

Det att Ahmadinejad vann en ny president period, gör att han nu har ett antal nya år på sig att förverkliga sina ambitioner om att bli ledare för en stormakt i Mellanöstern. Kommer det att leda till krig? Ja, det är jag rimligt säker om att det kommer att bli – och även oljemarknaden. Vi ser det på att oljan gått upp jämt och trutet under en längre tid. Det betyder att man förväntar bråk. De som arbetar med olja vet när saker är vid att ta sig hus i Helvetet – jag menar Mellanöstern (Jag blandar ofta ihop de två ställena. Kan inte begripa varför.) Det var tidigt klart att Ahmadinejad kom att vinna, och att valet enbart var en formalitet. Iran är en teokrati som låtsas vara en demokrati. Det finns faktiskt profetior som gör gällande att tredje världskriget kommer att utbryta senast i år, och om man tittar på förutsättningarna, så verkar det rimligt: Iran är en av världens största oljeexportörer, och skulle denna källa torka upp över natten, kom världsekonomin att kastas in i en depression värre än någonsin tidigare. USA och Kina har båda sagt i klara ordalag att de är villiga och beredda att gå till krig för att säkerställa att de har tillgång till olja – vilket innebär att den som ställer sig i vägen för dem bör ha satt upp sitt testamente och förberedd sig på att aldrig se solen stiga upp mer. Det som gör situationen känslig är att vi passerade peak oil ifjol och att oljan kommer att bli svårare och svårare att utvinna framöver – med avsevärd högre priser till följd. Det är med olja som med dricksvatten: Jorden har massor av vatten, men enbart en nästan försumbar del är dricksvatten. Oljan var lättillgänglig och därmed billig de första 150 åren, men trots att det mesta av oljan finns kvar, blir den allt svårare att få upp, och det man får upp håller sämre kvalitet med fler orenheter.

Kanadensarna ligger på händer och knän och skrapar fram oljesand. Detta är otroligt dyr olja eftersom det behövs stora mängder energi för att lösgöra oljan. I USA finns oljeskiffer. Problemet med den är det behövs mer energi för att utvinna oljan ur den än vad som finns i den olja man får lös. Trots det är allt detta inkluderat i de beräknade oljereserverna. Alltså inte svårt att begripa att oljepriserna gång på gång går i taket – trots att vi befinner oss i en ekonomisk kris. De allt större svårigheterna med att ta fram olja i tillräckliga mängder kommer att hämma en ekonomisk återhämtning, och leda till ökade spänningar. Jag är säker på att det kommer att smälla, men frågan är när, var och hur högt.

Återigen kommer religionen att bli använd på samma sätt som den använts tidigare under historiens gång: Som en motiveringsfaktor. Gud är på vår sida, Satan på motståndarens sida. Att folk inte lär sig av historien? Att man väljer att blunda för att man luras med lögner och rena sagor att offra livet för att andra skall kunna leva loppan – för det är det som är fallet. Man delar ut pappersbitar som det står ”Diplom” på, och metallstycken med färgstarka snören fäst till sig som ”belöning” för att man gjort sin ”plikt” för kung och fäderneland, men inte en ända korvöre till ersättning för krigstrauman, förlust av förlighet och arbetsförmåga. Efter andra världskriget fanns norska krigsseglare strandsatta över hela världen utan medel att ta sig hem. En grupp idealister åtog sig att hämta dem hem. Norska krigsseglare fick aldrig någon krigspension eller annan ersättning eftersom de inte räknades som ”stridande” trots att de behandlades som det av fienden, och oftare än inte stod under militärt kommando. Denna generation som bidrog så starkt till att hålla britter och sovjeter försörjda med olja, råvaror, vapen och ammunition dog utan att fått så mycket som ett ord till tack. De dog fattiga och härjade av minnen och skador på kroppen. Ledda av fädernelandskärlek och gudstro gav de allt, och fick inget tillbaka. De, om någon, kanske hade anledning att ryta: ”Halleluja, snart är jag död”?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5378949.ab
http://www.dn.se/nyheter/varlden/reformledare-gripna-i-iran-1.891000
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/06/13/AR2009061300627.html?hpid=topnews
http://arkiv.na24.no/Nyhet/223082/-+Krigsseilerne+fors%C3%B8mt+av+Norge.html
http://www.dagbladet.no/2009/06/15/nyheter/iran/utenriks/mahmoud_ahmadinejad/valg/6721438/

Den här helgen är jag helt ensam då min man är borta på tjänsteresa. En miss av hans jobb att lägga en säljkonferens på Mallis över Alla hjärtans dag, men sådant är livet ibland. Själv struntar jag i vad det är för dag idag och njuter i stora drag av att få göra Precis Vad Jag Vill Hela Dagen! Och en av de första sakerna jag vill göra är att blogga, sedan vill jag plugga till mitt matteprov på torsdag, fixa lite med ordningen i några skåp och lådor som jag velat göra länge och avslutningsvis titta på det späckade startfältet i Melodifestivalen tillsammans med godsaksresterna från gårdagens tjejkväll.

Och ämnet för bloggen blev serverat för mig när jag läste ett blogginlägg om att förstå livet . Det fick mig att fundera lite. Jag har inga generalsvar på den frågan men tänkte passa på att dela med mig av mina tankar kring frågan. Jag är oftast nöjd med livet. Jag tror att ingen alltid är nöjd med sitt liv, det är nog inte sunt och normalt.

När jag var yngre och nykläckt gymnasist så var det många stora val som skulle göras i livet. Val av yrkeskarriär, utbildningsort, bostad m.m.. Då lärde min nuvarande och då mer livserfarne man mig en av hemligheterna med livet. Att det spelar egentligen ingen roll vilka val man gör, oavsett så kommer man bli nöjd med det val man har gjort. Och det har faktiskt stämt genom alla år.

Nu som äldre så tror jag att det finns två sorters människor, de som är nöjda med sina val och de som inte är nöjda med sina val. Och detta oavsett vilket val man gör. Vilken av kategorierna man tillhör kan man faktiskt välja, även om det oftast är lättast att välja det hjulspår man är van att gå i. Jag tillhör dem som oftast är nöjd med mina val, och visar det sig att valet inte var helt perfekt så tar jag det som en lärdom och styr om kursen en aning.

Mina hemligheter om att vara nöjd med livet:
1. Gör aktiva val. Var medveten om att även ett uteblivet val är ett val. Att låta bli att göra något eller säga något är ett aktivt val. Att låta bli att välja mellan 5 olika utbildningar är ett val. Att lägga ned sin röst i en omröstning eller val är ett aktivt val. Lägg ned möda bakom valen, åtminstone de stora valen. Fundera över hur de påverkar dig i längden och vilket val som får DIG att må bäst!

2. När du börjat göra aktiva val, lär dig att vara tillfreds med resultatet. Se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Se det positiva i lärdomarna som ges från val som från början inte gav perfekt resultat. Och om du har svårt att se det positiva i valet du gjort, försök iallafall att inte älta och grotta ned dig för mycket i de negativa konsekvenserna. När livet ger dig citroner, gör lemonad!

3. Acceptera att alla dagar inte är solsken. Om någonting händer som gör dig riktigt nedstämd och ledsen - våga känna dig nedstämd och ledsen. Var inte rädd för de negativa känslorna, de är i sig inte skadliga utan helt naturliga. Att våga känna negativa känslor hjälper oss också att våga känna positiva känslor. Och en känsla vill alltid ut. Om man inte vågar känna känslan och stänger in den, då kommer den fortsätta knacka på dörren och sippra ut lite i taget genom nyckelhålet. Om man istället vågar öppna dörren, helt eller iaf så mycket på glänt som man känner att man klarar av så kommer känslan att försvinna mycket snabbare. Och man har möjlighet att må bra igen. Våga också ta hjälp av någon av vännerna, familjen eller kärestan att stå ut och få ut alla negativa känslor. Omgivningen klarar oftast mera än man tror.

4. Våga utöka din bekvämlighetscirkel. Våga utmana dig själv ibland och göra något som du inte är helt bekväm med. För mig var det t.ex. att en dag på Thailandssemestern ta en boaorm över axlarna. Och OJ vad härligt det var! Den var varm och go, och hade gärna fått följa med mig hem till soffan i Sverige! Om jag inte hade prövat hade jag fortfarande trott att alla ormar var kalla, våta och hala. Istället har jag ett härligt minne och en cool facebook-profilbild!

The prayers have been spoken
may the gods be on my side
may they join my way to bring me victory
seven at one stroke
my triumph and my pride
they will be history

but behind my enemies eyes
a soul in disguise
not only lies

We live to fight the hand of doom
we got the pride to strike a fool
vain glory be my wicked guide

what`s hell without a paradise
what`s the night without a day
we would think it`s bright
what`s a fall if we can`t rise
what`s a hero at a play
without a fool to fight

Den här texten brukar jag tänka på när jag står inför svåra val eller utmaningar. Den första delen handlar för mig om att våga släppa taget och ta steget, satsa eller göra valet. Den andra handlar om de ev. negativa konsekvenser valet kan få, och att man kan ta lärdom av det. Den tredje är för mig att ta sig upp på fötter igen och ta sig vidare och tro på sig själv. Den sista delen handlar om att om det blir negativa konsekvenser så gör det inte så mycket, för det finns alltid en andra sida att återvända till. Och att man behöver motgångar för att kunna njuta av medgångarna.

Jag lever i tron att jag är lyckligare över våga göra och säga saker och sedan ta konsekvenserna av det, än att gå livet igenom utan att ha vågat säga eller göra så mycket. Jag försöker alltid att ha de bästa avsikter, men trotts detta trampar jag folk på tårna ibland och läcker grodor genom munnen. Dock lever jag i tron att mina goda avsikter skiner igenom och slätar över lite granna iallfall. Oftast.

Och sist men inte minst. Om jag är lycklig så har jag också förmågan att göra andra lyckliga. Om jag sätter andra människors lycka före min egen lycka, så kommer jag till slut bli olycklig och därigenom oförmögen att sprida lycka. Så osjälviskhet bottnar alltid i själviskhet.