För ett tag sen hade mina människor besök av kladdkake- och pysseltanten. Den här gången blev det ingen kladdkaka, utan de satt i soffan och bläddrade i en bok, kollade hur långt de kunde räkna och trasslade in sig i garn. Uppenbarligen har de lärt sig att räkna till 10, men har problem med 35. Efter en lång stund som de verkade koncentrera sig så gott som möjligt (inte lätt) så dök det upp en ny nånting i vardagsrummet. Han (hon? jag vet inte) är låghalt, har rosa dreads och permanent lusekofta, och verkar dessutom lite emo.
Tyfus fick jag reda på att namnet är.
Efter ett tag vågade jag mig fram som den sociala konstnär jag är och bekantade mig:
Jag tycker om Tyfus som han är.
Kvitt-kvidevide-kväääk!