På svenska är högmod och högfärd dåliga ord med negativ klang. På andra språk är uttrycken mera neutrala, som uttrycket "vainglory". Direktöversatt kan man kalla det för "tom stolthet", stolthet som enbart bygger på ens egen uppfattning om världen och ens plats i den. Allt som jantelagen säger åt oss är fel - för om man ska vara stolt över något man gjort ska det vara något exeptionellt!
Jag tycker inte det behöver vara det. Jag tycker att man ska få känna sig stolt över varje litet steg man själv tar, oavsett hur stora steg andra tar. Jag tror att "vainglory" är till stor hjälp på vägen genom livet.
Därför serverar jag igen min favorit "Vain glory opera", om att stöta på motstånd i livet:
The prayers have been spoken
May the gods be on my side
May they join my way
to bring me victory
Seven at one stroke
My triumph and my pride
They will be history
But behind my enemy's eyes
A soul in disguise
Not only lies
We live to fight the hand of doom
We got the pride to strike a fool
Vain glory be my wicked guide
What's hell without a paradise
What's the night without a day
We would think it's bright
What's a fall if we can't rise
What's a hero at a play
Without a fool to fight