Senaste inläggen som handlar om personlig

"De ensamkommande flyktingbarnen i Hofors kräver att få bo mer centralt och att få färdiglagad mat med halalslaktat kött. Och nu ger Socialstyrelsen de unga männen rätt - och kräver att kommunen uppfyller grabbarnas krav."
Jag vill ha mer pengar och en städerska, så att jag slipper att göra trista saker och kan göra sådant jag tycker är kul. Jag tycker att jag är värd det faktiskt. Tycker jag.
Jag vill också ha ett väl tilltaget klädkonto, sponsrat av staten och en personal shopper. Man vill ju inte behöva umgås med människor i en affär liksom. Jättejobbigt ju.
En egen kock, som bara lagar sådant jag gillar, tycker jag att jag är värd.
Minst. Jag menar, mina föräldrar är ju faktiskt invandrare, så jag är ju inte svensk på riktigt och därför bör alla krypa för mig.
Vidare så vill jag ha en privatchaufför som kan köra mig precis vart jag vill, när jag vill. Bilen ska vara av 2011-års modell. Något annat kan jag inte nöja mig med faktiskt.
Det skulle gå helt och tvärt emot min religion. Principismen. Vilket i min perfekta värld går ut på att alla mina principer ska tillgodoses. Till vilket pris som helst. Bikås ajm wörth itt. Så det så.gd ft

Det tog dottern och jag idag. Lillemannen var med, ordentligt påpälsad och liggande i vagnen.

Ändå är det inte så jättekallt längre. Inte så att det knastrar i näshåren när man andas. Ni vet så som det gör när det är minst tio minus.

Idag har jag varit med dottern (äldsta) och Lillemannen på vårdcentralen. De behövde gå dit båda två. Lillemannen är pissdålig. Parden maj frensch. Men han är det.
Jag har alltså varit igång sedan åtta imorse och det gillas inte av fabro fibro. Men annars är det bra. Ska nog trösta mig med ett varmt bad, ett glas rött och en skål blandade nötter. Jag är inte så svår.
I lördags var vi iväg för att gratta svägerskan på 35-årsdagen. Hon fick presentkort på Designtorget och Åhlens.
Yngstadottern och hennes pojkvän har ägnat sig åt att ta hand om pojkvännens gamla mormor (89). Hon har gjort en ögonoperation idag. Det är lite meckel med mediciner, färdtjänst, hemtjänst och så språket då. Det faller ju gärna bort med åren. Ja svenskan alltså, om man inte är svenskfödd. De verkar ha allt under kontroll och yngstadottern är så superbra med äldre. Otroligt empatisk och ompysslande.
Igår, då mormorn las in så hade dottern bakat sockerkaka och tagit med till fikat. Idag är de där igen och imorgon ska de se till så hon kommer hem ordentligt och hjälpa henne med lite smått.
Jag gillar det och förväntar mig samma behandling när jag blir jättegammal. Bådar gott för framtiden.
Jäklar vad distraherad jag blev här nu då. Tindra ligger och drar väldigt manliga timmerstockar i soffan. Undrar om hon har någon polyp eller nåt för hon låter väldigt.

Ska möta äldstadottern för en promenad till dagis. Och när vi då ändå är där så kan vi ju hämta Lillemannen. Två flugor. Nej inga flugor alls här egentligen. Tror att de vinterdvalar faktiskt.
Vill i alla fall träffa Lillegoingen idag, annars kan jag inte det förrän på söndag och så kan vi ju inte ha det. Blir för jobbigt med "lillemanstinensen"då.
Igår hade han sagt något supergulligt på lunchen. Dagisfröken blev lite tårig. Han satt med de andra barnen och åt och så plötsligt hade han liksom stannat upp och sagt:
-Min mamma äskaj mej jättemycke.
Hur gulligt är inte det?

Vet ni vad som är mest irriterande med att inte ha fungerande u-ess-béer på lånelappisen? Vet ni? Jo det faktum att jag inte kan lägga in bilder.
Igår till exempel, så ville inte sonen ha käk och maken jobbade. Vad gör man då? Jo man öppnar en burk soppa, värmer den i kastrullen, tar fram en sked och ett underlägg och placerar röven i soffan.
Eftersom man nu råkar vara bloggare så tas naturligtvis bilder. En på soppburken och en på kastrull, på underlägg med sked. Ja, vadådå, alla måste ju få se eller hur?
Tog i alla fall mitt käk och placerade mig strategiskt. Tänkte lägga in bilderna. Kom på att usb-fanskapen inte funkar, svor och tröstade mig med ett avsnitt av Buffy the vampireslayer. Min motsvarighet till snuttefilt. Jag säger bara Whedon-humor.
Nu får jag väl kanske tala om att soppan ifråga var någon slags asiatisk variant. De har tydligen asiatisk vecka på Lidl och maken har köpt på sig allt möjligt. Friterade räkor, kroepoek, grönsaksblandningar, frystorkade vårlöksburkar, samma variant fast ingefära, soppor då och en massa nudelvarianter.
Soppan var det ja. Den åt jag och efter en stund gjorde jag den fascinerande upptäckten att den var hemskt jävla het. Jag är ingen spicegirl om man säger så. Föredrar typ sjukhusmatkryddning. Mesigt alltså.
När näsan börja rinna, då vet man att det är för starkt och det gjorde den. Vilket fick mig att fundera på hur det skulle kännas när soppan vill ut.
Bränt rövhål är inte så attraktivt och nog rätt svårblekt också.

Idag känner jag mig gammal. Väldigt gammal. Och stel. Har ont i båda armarna. Hela armarna, inklusive fingrar. Inte för skönt kan jag säga.
Idag känner jag mig gnällig. Väldigt gnällig. Men så är det när hela världen är emot en. Så det så.
Idag är det tisdag och jag städade igår. Ja, jag vet, inget särskilt. Men med fibro blir det ett helt jävla företag... ibland.
Min lappistoppis hatar mig. Den har börjat stänga av sig igen och maken pratar om något i stil med systemåterställning. Låter farligt tycker jag. Hotfullt på något vis. Han har ingen förståelse för separationsångest alls han.
Hur som helst så har han gått till jobbet och jag sitter på lånedator. En som inte har fungerande u-ess-béer och därför är jag muslös. Och lite småstörd av det.
Har mobilofonen liggande bredvid mig och kom på mig själv med att försöka med lite musföring via den förut. Skadad va?
Hissen som lagats och som varit igång sedan förra veckan, stod still igen i helgen. Varför? För att den kan tror jag. Eller som en granne uttryckte det: "Lustigt att den alltid står still på just den våningen. Bor ju inga svenskar där." Rasistiskt tänkte jag, men log sött och knöt bara näven lite i fickan en stund. Vissa strider är bara inte värda att ta och när jag tänker efter så ligger det lite sanning i detta. Samt det faktum att det gärna står sopor utanför dörrar och barnvagnar lite hejvilt. Just på den våningen. Jag bryr mig egentligen inte, fast nog är det en brandrisk.
På plussidan i mitt karmaanfrätta liv så funkar teve, bredband och telefoni... nästan hela tiden faktiskt.

Lillemannen (2 år och 4 månader) har sovit över här och det var mysigt. (Hans ord.) En unge i min smak, då han vaknade vid tio i morse. Det barnet är en veritabel "one-man-show" i alla fall och han har underhållit storartat med spelande på yngstadotterns ukulele. Han hittar till och med på egna låtar, i stil med: Jag heter Lillemannen och jag spelar ukulele... yea yea yea. Samtidigt som han kniper ihop ögonen och ser väldigt intensiv ut. Har ju sagt att han är ett geni ju. Förresten så är han helt torr också, fast han får ha blöja på natten för säkerhets skull. Man vet aldrig.
Nu bråkar min fibro kungligt och jag skattar min lyckliga stjärna att jag inte har småbarn hemma längre. Lånesmåbarn är de bästa barnen ;)

Har nog faktiskt egentligen ingen direkt blogglust alls. Fast lite kan jag väl krysta ur mig i alla fall. Var en sväng hem till brorsan idag. Hans sexåring opererade bort mandlar och polyp igår, så ett par paket med glass måste ju absolut levereras. Han var liten, matt och rätt ynklig den lille killen.
Efter det var jag med min mams till akuttandläkaren. Vilket ju kan vara aningen riskfyllt med tanke på alla mediciner efter hjärtinfarkten. Men det gick bra.
Sedan köpte min snuttegullige son pizza till sig själv och mig. Sådant gillar jag.
Nu blir det vin, gottis och seriekollande här strax. Men först vill jag bara rekommendera en serie jag hittade igår. Eller ja det första avsnittet då, för det har bara kommit ett om jag fattat saken korrekt. Denna: Touch

Hämtade Lillemannen från dagis idag och tog en lång promenad i den soliga kylan. Han sov som en liten stock hela vägen. Sonen hängde på och gnällde bara lite över kylan. Jag tyckte det var skitskönt.
Väl hemma så fixade jag middagen och hade den färdig när dottern kom från jobbet.
Det blev ugnsbakade prinskorvar, hemmagjord potatismos med grädde, kokta morötter, svampstuvning, gurka och paprika. Mumma.
Maken jobbar några kvällar i rad, så jag fixade matlåda till honom.
Våran hiss funkar nu och jag är väldigt nöjd. Den går skrämmande tyst. Väldigt fridfullt kan jag säga. En himla skillnad mot brötandet vi stått ut med i alla år.
Har haft fullt upp idag i alla fall och kommer att ha det ett par dagar framöver.

Om jag, låt oss säga, bränner mig på något. Typ tar ut en hemgjord pizza ur ugnen. Som idag då. Den blev skitgod förresten. Hade på kyckling, bacon, tomatsås, purjolök, svamp, oregano, bajanässås, ägg, jordnötter och ost.
Vart var jag? Jo, om jag till exempel bränner mig, eller för den delen slår i lilltån i hallbordet.
Det där jäkla hallbordet alltså. En ren dödsfälla för lilltår faktiskt.
Ordning!
Om jag bränner mig. Som idag. Då händer det att jag får ett reguljärt tourettesanfall.
Seriöst. Jag kan en fascinerande mängd svordomar faktiskt och använder dem allihop vid sådana tillfällen. Eller nästan allihop i alla fall.
Intressant va?

La familias åttaåring har inte för många tänder.

En dimmig dag. Inte idag, utan en av de dagarna jag saknade interwebb. Tyckte att dimman illustrerade min uppgivenhet inför det faktumet ganska så fint.
Fan vad djup jag är ändå.

Trogna läsare kanske minns att min yngsta fyllde arton för ett tag sedan. Ni kanske också minns att jag bestämde mig för att den dagen bli mormor på heltid. Vilket ju inte var allvarligt menat, men ändå så kände jag en slags frihet i och med att alla ungar var myndiga då och jag istället kan ägna mig åt roligare saker, än just ansvar. Som en lättnad liksom. Jag har inte huvudansvaret längre. Vilket i och för sig inte hindrar mig från att utöva mammaliga påtryckningar emellanåt, men ni fattar liksom. Frihet.
Hur som helst så har jag en teori gällande just denna frihetskänsla, när snorisarna blir myndiga. Stenåldersgener. Jupp, sådana. Alla som någon gång levt tillsammans med en XY- person vet att många av dem, inte sagt alla, gladeligen handlar mat och kånkar kassar. Jag är övertygad om att detta har att göra med att fälla bytet och släpa hem det till grottan. Vidare så är många, jag säger inte alla, ganska nöjda med att XX- personen sköter klädinköp och dess vård. Stenåldersgener alltså.
Men vad har då detta med min teori om översvallande lättnad då snorisar blir myndiga? Jo, detta är enkelt. Om man till exempel läser gamla kyrkoböcker och ja, jag vet att de flesta inte roar sig så värst mycket med det. Men om man gör det, så kan man ganska snart se ett återkommande mönster. Det föds en massa barn. Det dör en massa barn. Många blir inte ens fem år. Många dör i tonåren.
Ergo, lättnad över att avkomman nått vuxen/myndig ålder. Nu gäller det bara att gifta bort dom.

Kyligt idag. Vi har 17 grader i vardagsrummet. Inte så jätteskönt. Snö är det ute i alla fall, vilket dämpar den globala klimatångesten en aning.
Jag har egentligen inte tid att sitta här med min käraste och mest älskade, samt vördade och ompysslade... stoppa mig för nu blev jag lite kronisk igen här... lappistoppis i knät. Tvätten är klar och borde tas om hand. Middag ska lagas. Idag blir det strimlad biff i currysås, med ris hade jag tänkt mig. Fast en bild till ska väl hinnas med. Vi tar väl en tänkvärd en va? En med en hälsning från Institutet För Innovativa Ursäkter:

Har fler bilder på lager. Kul va?
Först en tänkvärd text.

Sedan en ännu tänkvärdigare text. Eller mera ett filosoraptande då.

Slutligen en som fick mig att spruta lite apelsinjuice ur näsan. Seriöst. Sedan blödde det lite. Vilket fick mig att fundera över frukthalten och av någon anledning utgångsdatum.

När man är tillbaka efter en sådan så kan det hända att man samlar på sig bilder. Faktiskt. Det kan det. Jag har gjort det och kommer härmed att, om inte taket rasar in eller något annat kul händer som tydligen är relaterat till min karma, dela dessa med er.

Den första är inte så mycket en bild som text. På engelska. Om påven bland annat. Den snubben får passa sig.

Oj, nu blev jag lite bloggavbruten här. Ja, det märker ju inte ni, så skit i det. En stycken übergosenödig hankisse vill ha lite kärlek.

Vart var jag? Ja just det, påven.

Sedan hittade jag en väldigt talande bild. Berör mig i alla fall.

Vidare en rolig text.

Och där fick jag precis en intensiv klomassage i högra låret. Mindre skönt, men jag fejkar. Man vill ju inte såra någons små kattliga känslor liksom.
Oh ja Tiger. Give it to me baby. Fan, jag skulle ha blivit skådis i alla fall.

Jag är en väldigt happy puppy just nu, med min internetz. Kollar vilka serier jag missat under min ofrivilliga frånvaro från verkligheten. Wordfeudar och ignorerar alla försök till samtal.
Sonen kom ut här förut och försökte prata. Verkligen taktlöst om ni frågar mig. Förresten är han snart tjugo. Prata med en mamma som internettar liksom. Vilket stolleprov.
Förövrigt så har det städats här idag. Ja och så gjorde jag soppa. Den blev riktigt god ska jag säga.
En man tager vad som håller på att lämna kylen självmant- blandning liksom.
Några morötter, några cocktailtomater, röd paprika, lök, purjolök, vitlök och persilja. En grönsaksbuljongtärning, körvel, basilika och aromat på det. Låt koka medans man städar. Eller ja, man behöver ju inte städa om man inte vill. Man kan pilla sig i naveln eller nåt istället. Det är valfritt. Därefter kör man hela alltet med stavmixer. Sedan reder man av med lite grädde och mjöl. Klart.
Enkelt, vegetariskt och gott.

Blogginlägg skrivet torsdag 19 januari. Efter en vecka utan nät:
Ingen hiss, ingen telefon som en naturlig följd av inget fungerande bredband. Och nu då... nu då så finns det tydligen en läcka i någon avloppsstam här. Yeehaa, life is good.
Men skit i det nu. Inget bredband liksom. GAHH!
Jag är fan helt avskärmad från verkligheten här. Helt. Nyheter, jag behöver nyheter. Fick för mig att kolla tv 4 nyheterna härom kvällen. Ja, jag vet, ingen självbevarelsedrift alls. Kom i alla fall på mig själv med att sitta och fundera över vad för skit dom försökte indoktrinera mig med. Paranoid någon?
Dagens läge är hur som helst som följer: Jag känner mig som en Nordkorean. Inte ens dagens Metro räcker för att ta mig ur den villfarelsen. Jag vill inte ha gamla nyheter, utan nya, färska, riktiga, sanna och absolut inte tillrättalagda. Tror seriöst att jag håller på att få en depression.
Har för mycket tid. Kanske vore det bättre med ett heltidsjobb. Om inte annat så för att inte bli så fritänkande. Man kanske mår bättre av en fårmentalitet. Om man går runt och tror att allt är lalala och inte har tid att tänka för mycket.
Jag har i alla fall långt gångna planer på att lära mig ett nytt språk. Typ mandarin, för det är rätt många som pratar det har jag för mig. Ja, för att ha ännu fler språk att dissa Telia på.

Ville bara informera all mina 2 återstående läsare (mamma och brorsan) om detta fantastiska faktum. Telefonen funkar fortfarande inte dock och inte heller hissen, men jag har internetz. Och kommer därmed inte, jag upprepar inte, att svara i mobilofonen, gå ut, träffa någon alls.
Oh happy day. Gissa tre gånger vem som kommer sitta uppkopplad och internetta som ett sär i tre dagar konstant. Och Wordfeuda. Och najngagga. Ahhh...
Jag har seriöst känt hur IQ- punkterna decimerats i antal de senaste veckorna. Seriöst.
Nu uppdatering av alla lägen... i hela världen.
Så mycket att läsa ikapp, så lite tid.
Och blogga. Jag kan blogga. Ahhh...

Inte nog med att vi inte har en fungerande hiss. Inte nog med det. Hemtelefonen har inte funkat på en vecka och nu har vi inget internet heller. Kan inte läsa nyheter. Kan inte blogga. Kan inte wordfeuda. Fattar ni hur jag har det? Va?
Är hos dottern en sväng och lånar nät. Vet inte när vi får interwebb igen. Åhhh...
Är aningen deprimerad faktiskt. Är jag. Suck.

Jag hittade just fördelen med att ha den här jävla sjukan:

Gäller att se det från den ljusa sidan. Kommer förmodligen inte kunna sova så värst bra, men kan ligga kvar så länge jag känner för imorgon.

Fibron är i full gång med att fucka upp tillvaron här och det gör att allting blir super-extrajobbigt. Jag är otroligt trött, har svårt att samla tankarna och har så ont att det är nästan outhärdligt just nu.

Ja, jag vet, skulle inte blogga mer idag. Men det här är faktiskt viktigt. En varning till allmänheten faktiskt.

Dom här mjuka, fina och väldoftande snorfanorna. Köp inte dom. Dom suger och inte på det braiga, med en isbit (eller vicks blå) i munnen och tre års skolning i den ädla konsten att sluka svärd, sättet. Dom suger bara helt allmänt.
För det första så tenderar de att gå sönder när man försöker få ut en ut paketet, som också det gärna går sönder av någon anledning. Sedan så när man tar i lite, och alltså inte bara duttar lite förnämt utan mer manligt liksom, för att snyta ut all skit som grottat in sig i området som inte bör vara igenkloggat alls, eftersom man då måste andas med munnen. Vilket ger ett väldigt torrt område där. Vilket i förlängningen kan orsaka karies. Vilket gör att man måste betala sura pengar hos en käftis som sjunger schlagerlåtar. Då går det fan hål på den. Näsduken alltså. Skitdåligt. Eller så är det bara jag som ligger inne med en extremt kraftig snyt bara. Kan vara så. Men hursomhelst så är detta helt värdelösa snorpapper.
Bara så ni vet.

Är fortfarande jäkligt förkyld, men halsontet är bättre. Däremot har jag ont i ena örat nu och har svullna körtlar som är bra ömma. Är allmänt slö och oorkig.
Har precis svept tre päron. Juicepressade sex stycken och delade med maken. Som förövrigt börjar få ont i halsen också. Känns som att hela la familia är smittade och är i olika faser av snorerierna just nu.
Fördelen med att maken ändå är smittad är att vi kan hångla igen. Jag har hållit mig på avstånd ett par dagar. Omtänksam som jag är. Hjälpte inte ett skit tydligen. Fast hur mycket hångelsugen han är på en riktigt äcklig fru just nu, det är en helt annan fråga. Fast jag har en eukalyptus-mentol-fräsch andedräkt i alla fall. Det är ju ett plus.
Förövrigt så sparkar jag mig själv för att jag såg Contagion i förra veckan. Inte bra för den latenta hypokondrin alls.

Äldstadottern, Lillemannen och Moì var iväg för att göra lite ärenden igår. Jag behövde absolut bl.a besöka apoteket och fylla på med förkylningsgrejjor. Jupp, årets första snorsession är i full gång. Jag mår inte så värst bra, om man ska uttrycka det milt.
En sväng in på Lidl blev det och dottern stod en stund och begrundade vilken form av knäckebröd hon borde köpa. Eftersom morsa-genen blev dominant här en stund så påtalade jag vilka hon borde köpa, eftersom de är mest prisvärda. Jag menar en sparad krona är ju ändå en tjänad och lite annat upplyftande yadayada.
Dottern bara log sött och uttryckte att om nu hennes pengar skulle sina, på grund av felköpta knäckebröd, så skulle hon ju alltid kunna sälja röven.
Bäst att förklara nu att sådana uttryck inte direkt ligger i hennes natur. Väldigt finkänslig är hon i vanliga fall. Till skillnad från sin mor då. Vidare så är hon sjukt snygg på ett modelligt sätt och verkar fortfarande inte ha fattat det själv. Hon är en sådan som folk vänder sig om efter och det är en dag med jumpabyxor och osminkad med håret i knut liksom.
Hur som helst så gick precis, då hon uttryckte rövsäljarbiten, en ung man förbi. Denne stannade upp mitt i steget, vände sig långsamt om och avfyrade ett nästintill saligt flin. (Had to bi där.) Vilket fick dottern att stelna till. Killen fortsatte att gå och man kunde se hur axlarna liksom skakade av skratt.
Dottern vände sig mot mig och väste: Pratar jag för högt eller?
Jag: Nejdå, det är lugnt, men du kunde ju undvika att ragga kunder på Lidl åtminstone.
Dotter: Ameh, ameh, lägg av. Hihi, det måste vara så att jag umgås för mycket med dig bara.

Hmmm, har jag dåligt inflytande på mina ungar?

Jag har fått ett nytt smeknamn på gamla dar: Bacardi breaster.
Jupp lyckades få en skvätt breezer (ananas) i behån på nyår. Inte mitt fel får tilläggas och jag drack bara två på hela kvällen faktiskt, men någon hade en vass armbåge.

Egentligen ganska passande att få det smeknamnet nu. Jag menar det är ju ändå "no bra january". Vilket innebär att katten på min gosigaste pyjamas får vara en "sad kitty" månaden ut. Muahahaha.

Jag tokvägrar hela grejen med nyårslöften. Totalt, men alla är ju inte som jag. Jimmie Åkesson till exempel, han lovar. Bland annat så lovar han att prata om alla de små människor som lever i verkligheten och som drabbas av svårigheter orsakade av politiker som tycks ha glömt bort vilka­ de finns till för. Vilket ju låter bra. Får se hur det går med det. Finns en anledning att jag vågar vägra nyårslöften. De är hopplösa att hålla ju. Men han kanske har en bättre karaktär än jag? ab

Ja, jag vet, uppe sjukt tidigt idag. Vaknade redan vid halv sju och kunde inte somna om. Vilket innebär att jag fått knappt fyra timmars sömn inatt. Lär ju tokdäcka i soffan sedan.
Slängde i en tvätt och skötte om djuren. Har pillat med lite av varje och ätit frukost, till sista avsnittet av The Walking Dead. Varför är det så, när man sett sista avsnittet (hittills) av en serie, att man liksom känner ett (snabbt övergående, men ändå distinkt) sting av saknad? Knäppt ju.
Jaja, hur som helst så står renbäddning och städning på agendan idag. Woohoo. Bal på slott någon?
Läste lite nyheter för en stund sedan och det står idag om "de tysta nyårsraketerna". Hur fan man nu kan få rispapperslyktor, på thailändska kom loy, till raketer. Men det får väl förbli ett mysterium. Ungefär som det faktum att jag trodde att lyktorna ifråga var från Kambodja. Eller eventuellt Vietnam. Fråga mig inte varför. Thailändska är de ju tydligen. Och ja, sådana skickades upp här på nyår. Sådana och en shitload av pangpangare också. Får erkänna att jag inte är så värst förtjust i smällare egentligen. De framkallar ungefär samma känsla som att åka grejor på Liseberg för mig. Ångest alltså. dn gp

1 januari.

Visserligen får nyår en att tänka. Ja, jag vet är en dramaqueen och hemskt filmpåverkad. Drama, drama.
Visserligen.

Men skit i det nu. Ett sprillans färskt år är här. Redo att fyllas med allehanda skit. Sorry, jag menar allehanda roligheter förstås. En Freudian slips här. Vilket är positivt det med, för då har man ju något käckt att hänga sig i. Det är något man kan glädja sig åt.
Stay positive. Alltid. Till vilket pris som helst.

Förövrigt så hade jag en riktigt kul och bra nyårsafton.

Den här alldeles utomordentligt roliga apan, som pruttar högt och därefter bryter ut i asgarv över sin egen lustighet, fick Lillemannen (barnbarnet) i julklapp:

Fast viktigast av allt, för honom, var att jag skulle ta kort på denna:

Sedan kommer ju nästa grej och det är att försöka lägga in bilderna och blogga om detta högintressanta. Försöka göra det alltså, med en Tiger som bestämt anser att hans plats är ungefär här:

Jag behöver humor i mitt liv. Kul grejor. De senaste dagarna har jag tänkt mycket på händelserna i somras. Det kommer och går fortfarande ibland.
19 och 20 juli skrev jag om det.