Senaste inläggen som handlar om ledarskap

Kan Religonen och Ekonomiska systemet som leder individen och samhället idag färändras respektive uppdateras, så att även de största vinnarna i dagens samhälle vinner på det? JA, men JAG begriper inte hur!
Empowerment i ett lokalsamhälle bygger på individens livskvalitet. Det tar generationer att uppdatera, men det går, på 2000-talet, betydligt snabbare än på det gjorde de senaste tusen åren. Många individer, som styrs av frosseri och hatets lag kommer att sätta många käppar i hjulet. I det finns inget positiv att hämta, varför det logiska, hämtat ur den enskildes egenmakt, kommer att bli avgörande för en positiv utveckling på den inslagna vägen.

Det tog Sverige minst 200 år att få den demokrati vi har i dag, och mycket återstår. Tack vare dagens informationsflöde kommer motsvarande process att kanske bara ta 20 år i arabvärlden. Frågan är bara hur mycket förödelse och dödande den glokala och globala omvärlden tillåter. Om arabismen tar del av lärdomen från dagens experiment med demokrati i Europa så bör religonen, liksom regelrätta krigshandlingar, uteslutas i ledningen. Omvänt får vi hoppas att dagens ledare i Europa lär sig av dagens oroligheter att vara ett stöd åt demokratiprocessen (och inte en anti-demokratiskt maktelit som bilden visas idag).

Vad kan JAG lära mig av till exempel Bibeln (och alla andra religoners teorier (inklusive ”Alice i underlandet”)), Ny Kronologi (och de senaste 1000 årens skriftliga teorier), Västgötaskolan (Svea rikets vagga), Den nya världsordningen (FN) och tidsanda (zeitgeist)?
Kunskapen om olika konspirationsteorier, politik, religionsteorier, krig och revolutioner är naturligtvis värdefulla ingredienser i en ny sorts tidsanda. Verklig demokrati, följande kärlekens lag, utgående från individens egenmakt är dock grunden, och får ses som en ständigt pågående process (eftersom varje ny individ som föds är en unik händelse).

Dagens reflextion; Störst bland stormakter – vanmakten.

En människa som älskar sina medmänniskor och glömmer deras hudfärg och religösa tro kan man kalla civiliserad.
En människa som följer hatets lag kan man säga är ociviliserad.
En människa som har som ideal att följa kärlekens lag och strävar efter att bli civiliserad följer en poitiv utveckling.

Tanken att det som gör livet värt att leva måste återskapas utanför samhällets regelverk, och den förutsätter en outsinlig kreativitet.
Vi lever i ett samhälle som har gjort det möjligt för oss att leva som fria, kännande individer. Vi lever i en löftesrik och komplicerad period och där klansamhället bör hålla sig kvar i historien. Trenden i samhället är en alltmer tilltagande jakt på att få det bra för egen räkning. Men minst lika viktigt för oss är att känna ansvar för andra och vår omvärld. Då man fokuserar på frågan om livets mening kan man likväl fokusera på vad som gör oss lyckliga eller på vad moralen kräver av oss (som också är ett begrepp för livsmening).
Det mest meningsfulla livet kan faktiskt vara ett liv som är både moraliskt och lyckligt på en och samma gång; då kanske vi också kan trivas på riktigt.
För att behålla trivseln krävs en viss form av vantrivsel i ordningen. Vi får till viss del accepterar att leva i en värld som är ett provisorium: inget är definitivt, inget kan motiveras på djupet, inga metafysiska frågor kan få ett svar. Så länge det råder ett samförstånd om att detta provisoriska tillstånd är att föredra kommer det att fungera bra. Ett sådant samhälle kan bli betydligt mer fritt och kreativt än ett samhälle byggt på auktoritära principer, men i centrum har det, trots allt, en bubbla av tomhet, som allt för lätt kan fyllas med ideologier som avskyr denna provisoriska frihet. Historien passar utmärkt i rollen som något att definiera sig mot; frigörelsen från det förra sekelskiftets spökauktoritära värderingar (vilket också har sin grund i det första millenium, då politik och religion hade makten tillsammans). Repetition av dessa ritualer, som är mer än kunskapens moder, gör att vi blir allt duktigare på att sympatisera med rätt sida i det förflutnas konflikter, men också allt sämre förberedda på att hantera de svårigheter vi kommer att möta; till detta krävs glädje i vardagen.
Vi är målinriktade varelser, gjorda för aktivitet. Och aktiviteter finns det! Goda nära relationer, vänskap, kärlek, arbete (eller en meningsfull sysselsättning) och en socialt och fysiskt aktiv fritid har en storeffekt för välbefinnande. Vi riktar i högre grad vår uppmärksamhet på annat än oss själva, upplever sinnesfrid och får en mer positiv syn på andra. Därmed stärks vår känsla av samhörighet och mening. En stor bov är reklamindustrin, eftersom dess uppgift är att göra oss missnöjda med det vi har och det vi är, som vi bör granska med stor moral.
Viktigt för meningsfullheten är också att vi har ett centralt livsmål, något vi brinner för, och att vi ingår i ett större sammanhang. Kampen mot fattigdom och förtryck, för en bättre miljö och för djurens välfärd är meningsfullheter. Vårt liv måste hänga ihop för oss på ett begripligt sätt, ha en röd tråd som gör att vi ser helheten. Den stora skiljelinjen går mellan målet att gynna sig själv och målet att gynna andra.

(skall bli intressant att se vad man får ut av det här (kanske ändå mer ihop med alla mina andra sammanfattningar) då man någon gång i framtiden får för sig att nysta upp de här hopslingrade meningarna.)(;

Bonden, hövdingen, prosten, biskopen och kungen hörde till intellektuella minoriteten och styrande på medeltiden. Vad den övervägande delen av befolkningen var upplyst om beträffande omvärlden var försumbart (vilket har en betydande motsats idag), men vad skeendet ”i dagen” handlade om, var för dem lika välkänt som okänt för de styrande, likt dagens situation tycks vara.
Mycket av denna upplysning har bidragit till ett onaturligt välbefinnande. Och vi människor, är egentligen mästare på att fejka välbefinnande. Vi gör det genom korruption som ständigt tar sig nya banor vid motstånd. Vi gör det genom analytiskt grubbleri som påverkat omvärlden vid försök till upplysning om filosofins förträfflighet. Vem kan med det resonemanget någonsin skapa ett välbefinnande (ofejkat) om det inte kommer från det personliga ledarskapet.
(och enligt Jantelagen saknar jag välbefinnande, för ingen blir upplyst av mina lösryckta filosofiska anteckningar, och jag mår lagom bra).
För att underlätta för ”fejkade välbefinnanden” har vi tillsatt s.k. fogdar (fr.o.m. 1290), polis, advokat och liknande tjänster (som kan utbytas till verklighetsnära tjänster om vardagsmakt finns hos individen). Och samtidigt har en uppdatering av, de i dag korruptionsskyddande, fridslagarna ett stort behov samt att dessa utvecklas för det globala nätverkets verksamhet (vi har ju trots allt rutiner på att fungera i ”lagar” med eller utan fogdens påverkan).