Förhoppningsvis börjar vi i dag se en ny fas i arabvärlden, mot demokrati. Jag hoppas att detta är början på en ny våg där folk i diktaturer reser sig med stöd från väst, utan att vända sig till extremistgrupperingar. Eller väntar nu en tid av hämndaktioner? Kanske kommer agerandet att minska förtroendet för väst igen hos muslimer i världen? Jag hoppas på det första alternativet. Oavsett vad som kommer i framtiden, tror jag att det är en ny tid, en ny epok. En bra värld är en värld där vi har tid för kärlek!
Ladin, Bush, Jesus, Muhammed, Budda, Putin, Mao m.fl. ”ledare” har alla anhängare påverkade av ideologier. Kan t.ex. domstolen i Haag ställa dessa inför rätta för en deklaration om det orätta i deras skapade livsregler för anhängare, vore det ett civilt tecken på rättvisa!
Mittemellan den bråkiga och utleda människan finns den lagom. Det är den mest vanligt förekommande, men märks minst. Hon är varken träl eller ledare, utan en helt vanlig person med syn, hörsel, känsel, lukt, smak och intuition, som bara finns till i vår omvärld. Och det är egentligen bara hon som gör världen till vad den är. Sedan finns det synpunkter på att människan är antingen ledare eller en som blir ledd, men det är något som vi själva skapar efterhand. Närmast oss själva är alltid Du själv, och som leder dig självt. Och Du som förespråkar mittemellanmänniskan är ju också en form av ledare så fort du får sympatisörer med dina åsikter, vilket talar emot din egen ideolog; ”I stället för att vänta på våra ledare, bör vi medborgare ta rättvisan i våra händer och ge den en värdig och fullhjärtad chans. Vill vi ha förändring får vi göra det själva om det ska hålla.”
Att bygga broar, tro på rättvisa, jämlikhet för alla människor och våga tro på en mer enad värld är något som majoriteten av världens ledare väljer bort. Alternativet är att medborgaren tar rättvisan i egna händer. ”Vill vi ha förändring får vi göra det själva om det ska hålla.”! Väljer vi att se långsiktigt och bredda våra vyer och argument så finner vi att glädje är det sista vi bör känna efter onaturliga dödsfall, oberoende om den döde var ond eller god. Det som formats hos oss det sista milleniumet har blivit så fel, när man väljer att fira en annan människas död som en seger. Det är istället ett nederlag då en annan person dör en onaturlig död! Det finns en panik i hedrande av offer. Allt sker så fort och långtifrån till allas fördel. Rättvisan, som är full av potential men som ingen valt att nyttja då den kräver tålamod, öppna öron och respekt, förlorar allt för ofta. Rättvisan är subjektiv men den är ännu högst jämförbar.
Terrorism och hat kommer ifrån ondska och kan endast motverkas genom förståelse.
Mittemellan människan existerar - och inte bara mittemellan. Det finns fler alternativ. Det är dags för oss att vakna ur vår dvala och inse att det finns fler möjligheter för oss där ute, fler svar att söka än dem vi får serverade då vi inte aktivt söker. Något som de folkliga frihetsrörelserna i Mellanöstern och Nordafrika mer än någonsin visar för oss, är att det är den alldagliga medborgaren med mittemellanåsikter som har makten, något så simpelt som vi dock alltid tycks glömma eller ignorera när lättjan tar över.
Dagens ord:
Vi kan inte uträtta stora saker, bara små saker med stor kärlek. Vi lever dock i en tid av många frågor och inga enkla svar, men Jorden tillhör inte människan, det är människan som tillhör jorden.
Problemet är inte de onda människorna, utan de goda människornas tystnad!
