Jag är inte så bra på det. Jag smiter snabbt. Jag hittar på i fantasin. Och - jag tror nog att jag ganska omedelbart ska dö svältdöden.
Mat är min grej. Eller rädslan att inte få mat. Har funderat en del över varför. Utan att komma fram till något svar.
Efter programmet om 5/2 sättet att äta kanske det finns hopp även för en gammal tant som mig.
Äta fem dagar, fasta två.
Det blir tredje veckan nu. Jag mår bra av det. Koncentrerat, fokuserat, rätt snabbt avklarat och ett resultat. Inget syns ännu på vågen, fortfarande är jag fet. Min kropp protesterar, håller emot, skickar många signaler om fara. Jag talar lugnt till den. Imorgon blir det mat. Imorgon!
Huvudet kan kännas rätt tomt. Fast fullt av mattankar och hungerrädslor.
Med risk för diabetes kändes inte valet så svårt. Förvånar mig också att jag inte vill äta upp dagen efter fasta. Jag tar det lugnt, njuter av det jag äter utan att ladda för dagen-efter.
Harmlöst lite på nätet om tekniken, och börjar tro att jag genat lite i kurvorna. Jag har till exempel inte fastat i 16 timmar. Det ska jag göra idag, eller rättare sagt ikväll, inatt och imorgon förmiddag.
Kommer jag att rida på lyckas-vågen eller dukar andra demoner upp?