En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Senaste inläggen som handlar om etik

bosselagom

Den vanliga uppfattningen är att moral är människors uppfattningar om vad som är rätt och gott. Det är föreställningar som i högsta grad varierar mellan skilda kulturer och sociala kontexter. Etiken är det teoretiska och kritiska studiet av dessa skilda moraluppfattningar liksom av det moraliska språket. I ett försök att styra moralen har samhällen skapat religioner. Andlighet hos den enskilde individen är också ett stöd för etiken.

Funderingar och reflexioner för ETISKA OCH ANDLIGA begrepp

Funderar jag på livets mening, människor och djurs rättigheter, miljön och hur vi uppträder mot varandra.

Bygger min etiska inställning enbart på vad jag lärt mig som barn ? Fungerar mina etiska ståndpunkter tillfredsställande för mig idag?

Är sanning och ärlighet prioriteringar som präglar mitt sätt att vara?

Har jag ett moraliskt eller etiskt ansvar för hur andra människor har det? Har detta ansvar geografiska gränser? Har det nationella gränser? Har det rasmässiga gränser?

Innehåller mina etiska ståndpunkter både "du skall" och "du skall inte"? Förstår jag vilka värderingar som ligger bakom de regler jag följer? Utför jag handlingar efter dess konsekvenser, eller utför jag dem efter hur jag anser handlingarna är rätt etiskt?

Har jag fasta normer som jag följer beträffande "moraliska" frågor som gäller alkohol, droger, spel, sexualbeteende etc? Tillämpar jag mina normer konsekvent? Förstår jag helt principerna bakom mina åsikter?

Finns det några moraliska, etiska eller religiösa begränsningar för mina uttryck? Avgör jag vad som är rätt eller fel med hänsyn till den rådande situationen?

Anser jag att samhället i allmänhet är bra ? Mer nu än för femtio år sedan? Det blir gradvis bättre? Följer cykler med toppar och dalar men förblir i huvudsak oförändrat?

Känner jag mig moraliskt ansvarig att använda de talanger och förmågor jag har? Bedömer jag mina prestationer i livet utifrån den grad i vilken jag levt upp till detta ansvar? Har jag mod att anta varje utmaning livet ger? Behöver jag se ett tydligare syfte med livet?

Min livsfilosofi:
Vi har en yttrandefrihet som tillåter vårt jämställda samhälle ifrågasätta intoleranta människors sätt att utöva sin religiösa makt. Man måste få ifrågasätta och skämta om etiska frågor, såsom religioner precis som med andra ideologier. Religion är en privatsak och makten är världslig.
Religiösa fundamentalister, liksom jihadister, är kriminella då dem utövar påverkan i vårt samhälle. Vad är det som gör vissa människor tror sig ha en allsmäktig gud som har makt över vårt handlande? All vetenskap motsäger sig detta och ändå tillåter människan världsreligioner att forma onda människor. Nolltolerans är det enda logiska. Andlighet är en inre mognad som varje individ odlar själv utifrån de reflektioner man gör här i livet. Och vad man tror på är, som skrivet, en privatsak.

Orsak; Människor, som har manipulerats att tänka i partiarkala banor sedan de var små. Och samhälle som har överinseende med hederskultur (Hederskultur är motsatsen till jämställdhet). Sverige har i över 200 år motarbetat hederskultur och har en bit kvar. Självutnämnda moralpoliser är ett stort hot mot friheten.

Åtgärd; Fortsätt arbeta för jämställdhet mellan könen. Statlig kontroll av all form av indoktrinering av barn. Stöd politiker som står på sig med själva. Låt ”Gud” vara ifred tills du behöver den tron. Tro och ideologi får inte vara något allsmäktigt för ett bättre samhälle; det kan stödja en del människor om det finns sunt förnuft och logik i förklaringen av dem.

(7 kommentarer, senast 2017-10-18 17:09)

Nästa inlägg
Bergatorparen

2009-01-20 19:09 - Bergatorparen
Vikthysteri

När jag gjorde research till inlägget om rökning kom jag i samma tidning över en annons med BMI kalkylator. Annonsen var för Norsk Vektklubb – jag tror vi har något liknande här i Sverige. Det får mig osökt att tänka på ett gammalt ordspråk som säger att trivseln är halva födan. Men vart tar trivseln vägen när det hela tiden finns företag som skal tjäna grova pengar på att först försätta oss i en sits där vi slutar vara nöjda med vem vi är, vad vi är och hur vi ser ut? Jag har alltid postulerat att sex säljer, men att skuld och skam säljer mer, och det är just det vi ser här. Förvisso börjar fetma bli ett folkhälsoproblem, och förvisso skapar den problem för sina ”ägare”, men med det sagt så tycker jag att man i vikthysterin långt överskridit vad i varje fall jag uppfattar som etiskt försvarligt. Om människor mår dåligt av sin fetma så skall de givetvis kunna få hjälp med det – men professionellt med vetenskapliga metoder – inte med plånboksvrängning som rena avlaten från de högkyrkliga åren på medeltiden följd av botsövningar, skärseld och svavel.

Man skall inte känna skuld därför att man är överviktig, därför att det inte är ens säkert att man har någon skuld i det. Många har fått felaktig kost under de tidigaste barnåren som medfört att de utvecklat för stora mängder fettvävnader. De har helt sonika blivit predisponerade för fetma. Jag vet att det har funnits folk som gett sina spädbarn vatten hellre än mjölk, med undernäring och felnäring till följd. Det finns de som fyllt nappflaskan med saft hellre än mjölk eller annan näringsrik dryck. Det har inte hellre gjort saken bättre att de stora producenterna av bebismat dyvlat i socker och fett för att spara pengar och på så sätt profitmaximera på bekostnad av kundernas barn. En total brist på affärsetik – om du frågar mig. Det är ju rätt så konstigt att vi som är uppfödda med bebismat har problem med fetma, medan de som blev uppfödda på hemlagat mat är tunna som streck. Folk i gamla dagar satte i sig avsevärt större mängder fett, men mindre socker än vi gör idag – ändå var fetma på den tiden något som var undantag snarare än regel. Folk åt god mat med mycket näring till fasta tider, och man gick promenader på kvällar och helger for att få röra lite på sig – som man sade den gång. Idag styr livsstilen allt, så att man äter i farten, man försöker springa framför livet snarare än var in sync med det. Vi skall inte bortse från att det kan vara en bidragande faktor, tillsammans med det ökade förtryck samhället och näringslivet utövar mot den enskilde – något som alstrar depressioner. Det är vetenskapligt bevisat att depression kan ge upphov till fetma såtillvida att det stör ämnesomsättningen, sömnvanorna och matvanorna. Para ihop detta med den livsstil som gäller nu för tiden, och du upptäcker att det inte är så konstigt att fetman breder ut sig – nästan bokstavligen. Socker, konstiga fetter (delvis härdade fetter, kokosfett, palmolja etc.), fuskämnen såsom smakförstärkare är bidragande genom att de förmår oss att äta för mycket. Listan över misstänkta kan göras nästan hur lång som helst, men summa summarum kommer vi inte bort från de grundläggande sakerna: Avsaknad av trivsel, depression, brist på regularitet, felaktiga kostvanor från tidig barndom och framåt samt allt trängre ramar man förväntas anpassa sig till för att vara en av innerklicken. Allt detta kan, enligt ett stort antal vetenskapliga studier, och många människors personliga erfarenheter, leda till fetma. Poängen är att det är sällan den av fetma drabbade själv bär skuld för det. Vi människor är vanodjur och vi tenderar att hålla på det vi lärde under uppväxten. Därför är det viktigt att man börjar med just början och förmår folk att amma. Man får inte lyssna på de bibelförlästa amerikanare och britter som anser det vara pornografiskt och fult, inte hellre på all skrämselpropaganda om at det ger hängbröst. Fråga vilken läkare som helst, och du kommer att få höra att det är strunt. Hänsynen till barnets utveckling måste ändå väga tyngre än saker, som när allt kommer omkring, kan lösas med enkel kirurgi. Summan av all kardemumman måste bli att skall vi rå på fetman, så måste vi starta vid födseln och följa på genom uppväxten genom att se till att barnen får goda matvanor. För barn är inte fett ett problem, för de är vanligtvis så aktiva att de bränner av fettet långt innan sängdags. Socker, däremot, skapar fetter som förbränns avsevärt långsammare eftersom det är ”vinterfett” i betydelsen att människor och djur äter mycket av sockerhaltiga frukter under sommaren, som skapar ett långsamt förbrännande fettlager som skall hjälpa oss genom till nästa sommar. Nu finns det ju inte sommar eller vinter längre, tack vare att vi skapat logistiska hjälpmedel som ser till att vi kan äta samma mat året om. Det får mig att misstänka att vi bör dra ner på socker under vintern. Men, vi bör även se till att framtida generationer inte får predisposition för fetma – i varje fall inom den ram som det ligger i vår makt att påverka.

Detta blev mycket allvarssnack, så låt mig få avsluta med ett skämt som även beskriver mitt livsmotto:


(1 kommentar, 2009-01-20 19:28)

Nästa inlägg