Senaste inläggen som handlar om ekonomi

… men det är tyvärr tragisk verklighet: I gårdagens SvD ger EoN regeringen en riktig känga för att inte ge klara besked om energipolitiken – vilket innebär att Sverige kan bli utan viktiga investeringar i förnyelsebar energi framöver. Enlig EoN liknar inte svensk energipolitik vare sig det ena eller andra – och även om EoN tillhör de som idkar svenska nationalsporten ”ta ut”, är det svårt att inte hålla med: Vi har sett hur svensk industri har tvingats stänga ner produktionen under kalla vintermånader därför att energipriserna gör att de förlorar pengar på varje producerat enhet. Det verkligt sorgliga är att det är en BORGERLIG regering som beter sig så. De för en politik som norska Arbeiderpartiet skulle ge godkänd – en flumpolitik som saknar mål och mening. Om Breivik kommit hit skulle han komma att avrätta hela politiska etablissemanget för förakt för folket, svek mot nationen och brutna vallöften – och vet ni: Jag skulle gett honom en hjälpande tass eftersom jag är hoppande flyvande förbannad över att man missköter ett land som har en sådan utmärkt utgångspunkt för att bli enastående och ett verkligt folkhem, så att det blir en skugga av sitt forna själv. Alliansen har suttit tillräckligt länge för att kunna rätta upp skadorna efter rödgröna sörjans härjingar – men icke, sade Micke: Man är mest upptagna av att blidka Hollywood maffian med UMG och WMG i spetsen – och givetvis figurera på bild i världs media ihop med de högsta hönsen på den internationella politiska arenan. Detta skvallrar om att Alliansen kanske är sin egen värsta fiende eftersom det verkar som de har svårt att komma överens om viktiga aspekter av svensk samhällspolitik. De håller på att förvandla Sverige till ett Arga Snickaren projekt – frågan är bara om vem som har på benen att axla rollen som Arga Snickaren i makroskala.

För att ta det som fackfolk gillar att göra mer invecklad än det är: Sverige är som en vilken hushållning som helst: Man har en budget med två sidor – inkomster och utgifter. Än så länge har man balanserat dessa två på det ända sätt de vet hur: Genom att skära i pensioner, skärpa reglerna för socialstöd, genom att begränsa en lång rad viktiga sociala och ekonomiska funktioner och genom att öka skatterna på bilismen under svepskäl av att det är för klimatets skuld. Ja Fan tro’t. Detta är förlorarpolitik: Man skär i det som gör landet civiliserat för att kunna täcka in kostnaderna och få klapp på skuldran i Bryssel – och inte minst på möten i Bilderberg Gruppen. Vad är så inkomstsidan? Inkomstsidan är i princip allt som ger klirr i kassan – idealiskt så är det produktion av varor och tjänster som drar in i första hand hårdvaluta. Keynesianer brukar ett utvidgat begrepp så att vård, omsorg och renhållningstjänster samt allt som någon är villiga att betala löner för. Men hur bryskt det kan låta, så hör dessa funktioner till utgiftssidan eftersom vi befinner oss i en situation där mycket få är svåra att ersätta. Omänskligt? Jo men visst är det så, men det är ungefär så känslig ekonomi är. De som säger att vi kan inte leva av att klippa varandra, har alldeles rätt – i ekonomiskt betydelse. Ekonomi består vidare av två huvuddelar: Tillgångar och skulder. Om man inte vårdar sina tillgångar och håller skulderna nere, så kommer man få reducerat kreditbetyg, vilket innebär att man måste betala mer för inlåning från utländska källor – och visa mig du det land i dag som inte tvingas hå utrikes för att låna in pengar. Frågar du en bankman varför det är så, svarar han att det är för att motivera den som får sänkt betyg att tänka genom sin situation och sitt ekonomiska beteende. I ekonomins underbara värld kan ALLT periodiseras fram – i verkliga livet är det ju så att man måste ha mat, dryck, kläder, bostad och uppvärmning för att överleva – detta är saker som det inte går att periodisera fram – än. Ett land kan inte hellre periodisera fram allt eftersom vissa utgifter ä nödvändiga för att inte samhället skall gå upp i sömmarna. Så de allvarliga ekonomer med slips och mörkinfattade glasögon som blänger snorviktigt in TV kameran och maner till förståndighet, är i verkliga livet de största fantasterna: De skriver ut en medicin som tar död på patienten och säger att det är ända sättet patienten kan bli frisk.

Hur kommer det sig att Keynesianerna postulerar det utvidgade BNP begreppet? De anser att i och med att det alstrar skatteinkomster och förhindrar lediggång, så är skall det räknas in på positiva sidan – alltså som tillgång. Men om produktionsnäringarna fallerar, och med dem den fackmiljö som kan att med basis i erfarenheterna från verklig tillämpning av vetenskapen, utveckla icke-materiella produkter såsom konsulttjänster som hyrs in av bland andra utländska aktörer, så fallerar hela samhället och kunskapssamhället förblir en omöjlig dröm. Det måste finnas en mix som gör att summan av reala värden är större än summan av kalkylerade värden (som ju innebefattar vård, undervisning och liknande tjänster), och summan av ALLA tillgångar måste givetvis vara större än utgiftssidan om man skall undvika skuldsättning. För att detta skall ske måste flera kriterier uppfyllas: För det första måste det finnas råvaror till hands, det måste finnas energi till skäliga priser, det måste finnas transportinfrastruktur som håller logistikkostnaderna på en rimlig nivå och säkerställer högsta möjliga leveranssäkerhet, det måste finnas kvalificerade människor att säkerställa att det som produceras håller hög standard och konkurrenskraftiga priser och det måste finnas en fackmiljö som kan bistå företagen med problemlösningar. Man behöver bara titta på denna lista och tänka på hur det är i samhället idag, så kan även ett barn se att det inte går ihop: Det hakar upp sig på flera områden: Energi, kvalificerade människor, logistik och stödfunktioner – för att ta de fyra mest grundläggande. Energin är i Sverige oskäligt dyr – och snälla dra inte den där med att den är dyrare annorstädes, eftersom de länderna ligger på en högre ekonomisk nivå än Sverige. För en tysk kan det vara billigare att betala 3 kronor per kWh än det är för en svensk att betala 2 kronor. Detta gör att svensk industri kan leverera till Tyskland och tjäna pengar på det. Vore det omvänd skulle VI översvämmas av tyska varor och ledigheten skulle vara flera gånger högre. Skall vi säkerställa att svensk industri kan överleva i Sverige, så vill det till att vi slår ner på spekulativa driftstopp i kärnkraftverken mitt i smällkalla vintern så att produktionsindustrin måste stänga ner sin verksamhet tills priserna ”normaliseras”. Man diskuterar, det protesteras och det sölas och utreds in absurdum och de som får avgörande ordet är sådana om tror sig vara oberoende av svensk ekonomis utveckling – bråkstakar som protesterar på ALLT oavsett vad det är.

Sverige har bland de sämsta skolorna i Europa och även övre medelklassens megafoner medierna kallar den för flumskola – inget bra vitsord det, Björklund. Vad har du spenderat tiden på sedan du kom i regering? Lekt med dig själv? Ja, jag är elak, men detta handlar om mer än blockpolitik. Det är nerslående att man inte inser att skolan i första hand behöver ledning. Man behöver klara direktiv för vad som skall göras. Skolan, liksom alla offentliga verksamheter, är organiserat enligt mekanistiska principer, så att om den inte leds med fast hand, så fortsätter den antingen att göra det den gjort hela tiden, eller så stannar den av och tittar frågande upp mot departementet och väntar på direktiv. All den tid man tillämpar en mekanistisk organisationsprofil, så måste man vara beredd att LEDA och ofta detaljstyra. Vill man ha en självgående skola, kan man tillämpa en hjärnmässig organisation, så får man en skola som leder sig själv och gör som den anser vara rätt – och med det är det slut på den så hyllade enhetliga skolan eftersom undervisningen då kom att variera från ort till ort. Så det som svensk skola i sin nuvarande form behöver, är statsråd som leder och som vet vad det gör. Det behövs inga flera pengar för det hjälper inte eftersom skolan måste veta vad den skall använda dem till – och om statsrådet inte leder, så står skolan handfallen. Så bedrövligt enkel är den aritmetiken. Så som det nu är, så måste de som vill upp och fram resa utomlands för att få sin utbildning på en vettig nivå. Men eftersom mainstream media säger, så går 20 % eller var 5 ut ur grundskolan som analfabet! Det låter som ett skämt, men det skulle inte förvåna mig om det stämmer. Hur det då står till med betygen eller mer deskriptivt: Faktiska kunskapsnivån hos elevkåren i stort kan man bara spekulera om – och få kalla kårar av när svaret fladdrar för ens inre öga.

Logistiken i Sverige är ett bedrövligt kapitel: Butiker går tomma för varor och just de hyllorna gapar tomma under flera veckor har jag kunnat konstatera vid självsyn. Det är ett stort fel att tro att logistik är enbart vägar: Det handlar om alla delar av varors rörelse från råvaror via färdiga produkter och ända fram till konsumenten – och här hakar det inte sällan upp sig: Jag beställde en bildel från Tyskland och från avsändaren där nere gick det som på räls tills svenska Posten tog över – då började dagarna gå. Och Posten är inte de ända som släpar fötterna efter sig: Det är en (o)kultur inom svenskt arbetsliv att kunden är längst ner i hackordningen, och att det är de som utför tjänsten det i första hand skall tas alla möjliga hänsyn till. Jag kan försäkra er om en sak: Det beteendet som är framhärskande inom många svenska företag, skulle leda till sparken inte längre borta än i Norge och även i det radikala Danmark. Inom dessa länder tog man in över sig redan på 1970 talet att de goda tiderna var över, medan vi i Sverige lever som om det fortfarande var före 1969 med lunchstängningar och en mängd olika ledigheter som kan – just det: TAS UT. Allt detta gör att det råder kroniskt brist på folk på svenska arbetsplatser eftersom det alltid är någon som är sjuk, på smällen eller hade en ohälsosamt fuktig krogrunda som slutade med att de fick åtnjuta Farbror Blås ”gästmildhet”. Det man i sista hand talar om, och som saknas, är disciplin – inte kadaverdisciplin och lite samvete och medkänsla med de som tvingas fylla in för de som saknar just självdisciplin att göra sitt jobb och ta tillräckligt hänsyn till kollegor och kunder att vara arbetsför även på måndag morgon.

Det finns givetvis bra miljöer i Sverige, men de som inte är det är tilläckligt många för att det skall strula till sig och göra att de problem de skapar fortplantar sig över hela linjen och leder till att även de som sköter sig jobb förtjänstfullt riskerar att få öronen avbitna av folk som väntat för länge på saker. Sedan finns det givetvis branschskillnader: Vissa branscher får man lust att nerkalla Hin Håle över, medan andra blir man imponerad över.

Men en sak kommer vi inte ifrån: Skall man bygga upp en stark akademisk miljö, såsom vi en gång hade, måste grundskolan börja dra sitt strå till stacken. Det att ta utbildning på universitetsnivå är krävande nog om eleverna inte som grädde på moset skall tvingas lära sig det de borde lärt i grundskolan INNAN de kommer vidare. Det innebär att många kommer att fortfarande vara i etableringsfasen när de kommer i tidiga medelåldern – och det ser jag inte helt fördelen med. Okej, så man kan fylla på med ungdomar från länder som idkar disciplin för att hålla fackmiljöerna levande och dynamiska – men är detta det vi vill? Alla talar engelska idag, vilket leder till att språkförbistringen inte är samma idag som för 50 år sedan. I mina förfäders land Schweiz härskar disciplin, men man ser inga sura ansikten där av det skäl, samma gäller Tyskland och Österrike. Men ändå trivs folk där – och det kanske har med att göra att man när resultat?

Skall vi klara framtiden, så måste vi se till att vi är på höjden med aktuell teknologi, att vi deltar i främsta leden när det gäller vetenskap – det skyller vi de som grundade Lund och Uppsalas universitet och det skyller vi alla de framstående vetenskapsmän och kvinnor från det förflutna som hade sin hemmabas i Sverige. Man kan inte leva på minnen från fornstora dagar, för då kommer nutiden att gå över i historien som en tom meningslös parantes. Skall samtiden bli fornstora dagar när den blir historia, så är det vårt ansvar som lever nu att fylla den med meningsfullt tillika värdefullt innehåll såsom de som gick före oss gjorde. Det måste åter bli socialt accepterad att vara duktig och man måste ha civilkurage att slå ner på de som sparkar på de duktiga. Jantelagen måste slås ner och göras socialt oacceptabel. När vi börjar heja på de duktiga, utan att trå ner de mindre duktiga, finns det hopp för att Sverige återigen skall kunna bli Nordens USA – såsom det var en gång.

SvD har sällat sig till Alex Jones och svamlar om att Kina suktar efter världsherravälde samtidigt som man serverar de gamla ihjälkokta flosklerna om ”mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefriheten”. När jag så tog tag i detta i en kommentar, blev jag censurerat bums. Man tolererar inte åsikter som inte är ”salongsrena” och PK. Alla skall nicka och vara så eniga, så eniga. Norske Henrik Scheele hade 1984(!) en roll som chefsnickare i serien ”Nikkerne” som gjorde satir på alla ryggradslösa som bara nickade och höll med – samma hur illa det bar iväg. Tyvärr har vi under de nära nog 30 åren som förlupit sedan dess inte kommit så värst mycket längre. Fortfarande är det så att folk bara tiger och tolererar oavsett, och slukar alla officiella lögner och bortförklaringar med hull och hår. Vi VILL ju så gärna tro att vi lever i ett system som är det bästa av de bästa, och att det är synd om alla andra. För oss som alltid haft intresse för världen utanför husknuten, är det gammalkänt att alla tänker så: I det forna Sovjet tyckte folk synd om amerikanarna som inte hade samma sociala säkerhetsnät som det man hade där. Man kan tydligen sälja in vilka lögner som helst om man bara har den apparat som erfordras. Goebbels var en man som var mycket medveten om detta, och mycket av den metodik som han och hans ”Informations och propaganda departement” utvecklade, används idag aktivt av myndigheter och stora organisationer världen över – i tillägg till det man lärde på båda sidor av Atlanten inom den angloamerikanska koalitionen om propagandans betydelse som styrningsredskap. Det heter sig att i en demokrati härrör makten från folket och att folket ger makten legitimitet genom dess röst. Ergo måste man hjärntvätta folket att tro det man vill folket skall tro för att man skall få legitimitet att genomföra saker som är allt annat än legitima ur en etisk eller moralisk synvinkel. Detta görs på bred front: Nyhetsmedierna, underhållningsmedier och de politiska partiernas retorik återspeglar det som man anser skall vara PK. Man slår med hård hand ner på alla som har avvikande åsikter, men snarare än att skicka dem i fängelse, så tar man ifrån dem deras trovärdighet genom att stämpla dem som ”främlingsfientliga”, ”rasister”, ”konspirationsteoretiker” eller ”populister”.

Västen suktar efter världsherravälde genom att demonisera och pariaförklara alla som har ett annat statsskick än det västliga, och destabilisera dessa länder genom att använda sociala medier som Twitter och Facebook för att starta en ”vår” där blodet flyter i strida strömmar och där USA kan komma så skjortan står rakt ut och ”bringa demokrati och medborgerliga rättigheter”. Ta ett snack med en afghan, en irakier eller libyer om vad de anser om detta. Jag tror de inte nödvändigtvis håller med i USA retoriken. Kina suktar efter världsherravälde därför att det uppenbarar sig som en möjlighet genom att USA undergräver och urholkar sin egen ekonomi genom att låta sedelpressarna gå så det ryker om dem, samtidigt som det samma USA för att hindra att euron blir reservvaluta undergräver Medelhavsländernas ekonomier så att hela europrojektet skall gå åt pipan. Detta passar deras koalitionspartner Storbritannien mycket bra eftersom de kommer få en mycket starkare position genom att både dollarn och euron dukar under med flaggan på halv stång. Då kommer PUNDET bli världens reservvaluta IGEN. Det var ju gamla tiders reservvaluta. Vad vi ser är alltså ett krig mellan konkurrerande EKONOMISKA system – inte IDEOLOGISKA. Ideologiskt så skiljer det lite mellan hur brittiska och amerikanska finansfolk på ena sidan och kinesiska ser på medmänniskorna. Vi är ”förbrukningsvaror”, ”marknadsunderlag” och vad har du. Västvärlden befinner sig alltså inte på hög och säker grund, och beviset på detta finner du lite överallt: Flygplatser som är som små despotier där folk utsätts för nakenskanning, och ICS – Internal Cavity Search vid minsta misstanke. Privata företag kan storma folks hus och genomsöka dem vid misstanke om upphovsrättsbrott och ålägga folk att hänga ut sig själva med namn och bild i media för egna pengar. Vi ser hur folk i storstäderna lever i ångest för de VERKLIGA brottslingarnas våldsamma framfart. Dessa brottslingar pixlas i medierna så att ingen kan genkänna dem och så att de kan fortsätta sin framfart. Detta är ett brott mot laglydiga människors mänskliga rättigheter – men det tycker inte SvD eller andra svenska medier – så sådana åsikter censureras bort. Tack och lov finns fortfarande bloggportaler som Bloggis där man kan tycka till utan att det sitter någon apparatchik från eliten och snusläser och tar bort allt som eliten anser misshaglig. Vart tog idén om demokratin vägen? Jag skulle vilja säga att den dog när sanningen började sippra genom . Det med att undanhålla upplysningar från folket kunde tidigare rättfärdigas med ”rikets säkerhet” och ”nationella sammanhållningen”. Sanningen bakom detta var att de som uttalade detta visste att om hela sanningen kom fram skulle det komma att bli ett Helvete utan dess lika och skulle inte bara den högt belägna grenen som satt på, men hela träet komma att dimpa. Idag har nätet gjort diskussioner möjligt mellan människors vars spår aldrig annars skulle korsats och detta har medfört att i stället för bara en penningmaskin blev nätet även ett hot mot den härskande klassen och hela scendekoren hotar att dras åt sidan så att alla trollen i kulisserna kommer för en dag – och vad som sker då, kan man ju bara spekulera om. Vad som är säkert är att det vi ser idag inte är nytt, men det som är nytt är att folk från hela världen numera har möjlighet att samtala och jämföra notat – och det har utökat medvetenheten hos många och bekräftat det man tidigare bara kunde misstänka och ana.

Demokratin hålls upp som något som ”alla” suktar efter och vill ha, men det är knappast sant. Vore det sant, skulle diktaturerna, hur grymma de än må vara, inte ha en chans. Det är så att alla har en bristningsgräns, och överskrids denna, så slutar det i blod, svett, slit och tårar. Demokratitanken togs upp här i Väst för att kunna göra folket till medskyldiga. I en diktatur kan man skylla allt på de sittande myndigheter – i en demokrati sitter hela folket på åtalsbänken bredvid myndigheterna ty det är folket som gett myndigheterna mandatet att styra. Detta vet folk, och därmed ser man mer sällan uppror mot myndigheterna i demokratier – däremot mer slagsmål mellan olika delar av folket. På typiskt psykopatmaner spelar man olika grupper mot varandra och sedan skickar man polis med vattenkanoner och tårgas mot dem. Vi som har tid att tänka är det största hotet mot eliten eftersom vi ser vad som är fel och likt barn avslöjar att Kejsaren är splitt näck. Det är skälet till den såkallade ”Arbetslinjen”. Man vill se till att ingen – eller så få som möjligt – har tid över att fundera över samhället de lever i. ”Modet” för att skapa distraktion numera är att man låter foliehattar gå ut med att saker inte är som de borde vara i rymden utanför Jorden, och att detta är omen om att Domedag snart är här. Många tror jag skulle hälsa Domedag varmt välkommen eftersom den värld vi lever i blir allt svårare. Folk lever i ständig ångest för att inte klara sina räkningar och få betalningsanmärkning och därmed bli pariaförklarad och utestängd. Folk lever i ständig ångest för att bli brottsoffer. Folk lever i ständig ångest för att medicinen som läkaren ordinerat, skall ta livet av dem – en ångest som medierna underblåser. Folk lever i ständig ångest för krig, terrorattacker, chemtrails, genmodifierade grödor och mycket annat – och resultatet ser vi: En fetma epidemi av sällan skådat slag beroende på att den som lever i ångest lagrar energin snarare än att förbränna och utnyttja den – det kallas på nysvenska för ”fight or flight” modus som stänger ner stora delar av matsmältningen/ämnesomsättningen och försätter oss i en situation där stora mängder bränsle görs tillgängligt för att kunna kämpa eller fly. När ingetdera sker, läggs det på lager. Vi blir feta. Bruken av hög fruktos majssirap i allt från godis till färdigmat och skräpmat gör problemet värre.

Om vi levde i en situation där vi inte hade mer än de vardagliga bekymringarna att tampas med, skulle folkhälsan varit mycket bättre. De flesta har väl hört om SETI – Search for ExtraTerrestrial Intelligence. Man har under alla de decennier detta program pågått bara mottagit en möjlig signal – och det får mig att tänka: Om vi utgår från en synnerligen intelligent art som bildat civilisation, så är det övervägande sannolikt att de INTE använder sig av etermedier såsom radio och TV längre – och kanske ALDRIG gjort det. Vi avslöjar oss för alla och envar inom många ljusårs omkrets med alla våra radio och TV sändningar – och jag tror inte den bild de får av oss är flatterande, och det skall den inte vara hellre. En art som behandlar varandra på det sätt vi gör, förtjänar inget eloge.

Men finns det ”öljensar” (aliens) där ute? Sannolikt gör det så, men jag tror INTE de kommer hit. Om vi kunnat ta emot radio och TV signaler från en civilisation som liknade vår, skulle i varje fall inte JAG vilja besöka – tvärtom! Men det finns många som helst såg att det kom hit öljensar och tog över ty det bara kan bli bättre. Men VARFÖR skulle någon utomjording åta sig att städa upp den röran vi skapat? Skulle det i så fall vara en tjänst eller otjänst? Är inte största tjänsten att låta den som stökar till det, städa upp? Och i frågan om en kinesisk eller zionistisk global diktatur, så är det valet mellan AIDS eller Ebola – bortsätt från att det är ett val som kommer tas åt oss. Precis som i våra påstådda demokratier, så finns inget tredje alternativ – och det i sig borde vara en tankeställare.

Mig privat utan förklädnad

Nu är grisen ute ur säcken - och enligt Alex Jones är det allvarligt. Jag har själv under många år märkt mig hur goda skäl det alltid finns för att begränsa folks fri och rättigheter, medan det ALDRIG finns goda skäl för det omvända: Att UTÖKA fri och rättigheter. Ta 10 minuter ledigt och lyssna till Alex Jones. Jag befarar att han har rätt och att det här inte bara är USA, men i lika stor grad här i Svea Rike:

Hur ofta har du inte fått denna respons när du i samtal med människor påpekat att något måste vara fel – ja rentav så att någon uppsåtligt gjort saker sämre för att tjäna mer pengar? Jo, jag tänkte nog det: ”Hear no evil, see no evil” är de flesta människors hushållsdevis – men tyvärr är konspirationer mer prevalenta än det lala folket vill inse. I den dokumentär som följer längre ned på sidan, och som sändes av norska statskanalen NRK2, får vi se bevis på att det faktiskt har pågått och fortfarande pågår konspirationer syftande till att hålla oss fångna i ett, både för den enskilde och för planeten, ohållbart konsumtionsbeteende. Okej, så jag är en svavelpredikant som sitter ute på vischan och spyr galla över saker som jag anser vara fel, men vad annat kan jag göra? Om alla som såg saker som är fel började knipa käft, skulle det innebära att de som har resurserna att sätta dagordningen skulle få göra det i fred därför att de som är beroende av dem för sitt levebröd, de kniper garanterat käft samma hur illa saker är. Människor är oerhörd korttänkta ibland, och mycket enkla att programmera att tro att saker inte kan vara annorlunda. Men saker KAN de facto vara annorlunda och BORDE vara annorlunda ty vi har satt oss själva i ett slaveri som det måste hårda tag för att ta oss ut ur. Vi kallar det vi har som statsskick demokrati, men lagarna skrivs oftare än inte åt de som har starkaste lobbyn och som kan erbjuda de politiska högdjuren ett liv efter politiken.

Jag sitter med flera stycken uttjänta mobiltelefoner av ett skäl: De skall INTE få ingå i den nerskräpning av tredje världen som vi ser i våra dagar. Man lovar att våra elektroniksopor omhändertas på ett hållbart och ansvarigt sätt, men titta på dokumentären och du får höra killen från Ghana berätta att han hittat sopor även från Danmark – och kommer danska elektroniksopor till Ghana, så är det inte otänkbart att även svenska sådana hittar dit ner. Det är redan olagligt under internationell lag att göra på detta sätt, men man kallar det att ”brygga över den digitala klyftan”, och således kan man skicka dit sopor som inte fungerar. Det finns ingen att agera polis och sätta stopp för otyget eftersom världspolisen USA är den största bidragsgivaren till detta sopberg och andra som har musklar att kunna axla uppgiften är lika goda kålsupare som EU och USA.

Planerat föråldrande började med glödlampor, men innebefattar idag alla – eller åtminstone stora delar av det vi kallar konsumtionssamhället. Om man inte bygger in svagheter, så sätter man reservdelspriserna så högt att det inte är lönande att laga produkter som ens har lindrigare skador. Ett lysande exempel på detta är bilbranschen där storproducenter som Ford med flit skapar lösningar som gör att ett byte av toppackning på en motor som Zetech som används i Mondeo, Focus och ett par andra modeller kostar skjortan och halva garderoben, dels därför att packningssatsen är både omfattande och mycket dyr – även som ”piratdel”, dels därför att det är ett mycket omfattande arbete som tar upptill 10 – 12 arbetstimmar på grund utav all ”bråte” som måste avlägsnas innan man ens kommer åt att lossa topplocket. Som grädde på moset är topplocksbultarna av strecktyp som måste bytas efter en gångs bruk. Detta gör att många äldre bilar går på tippen trots att de fortfarande är i sådant skick att de skulle göra nytta ett tag till. Men även detta är påtänkt: Man har lagt in svagheter i karossen genom att trösklarna rostar bort och leder till anmärkning hos Bilprovningen – och eftersom det är dyrt att åtgärda, så går bilen på tippen. Skulle det vara möjligt att bygga bilar som håller längre och som kan uppdateras så att de känns moderna ändå tills de är utslitna? Ja, sådana bilar finns: De heter Mercedes. Det är fullt möjligt att bygga saker som har ett långt tjänstliv – och USA av alla har en produkt som förbehållits egna flygvapnet som är beräknat ha ett tjänstliv på 80 (!) år: Boeing B52. Ryssarna har flera jaktplan och lätta bombplan som är modulbyggda så att man kan förnya dem i tur och ordning. Kan man bygga militära maskiner som lever så länge, så borde det inte vara något problem med vardagsföremål hellre, men jag misstänker att man fortfarande tillämpar ”planerat föråldrande” på mycket av våra maskiner och apparater.

Men det är flera komponenter som gör dagens ekorrhjuls samhälle möjligt: Man har genom åren studerat beteende hos både människor och djur. Man har noterat sig att det finns saker som triggar igång konsumtionsbeteende hos alla högre varelser, och en av dessa saker är en övermäktig hotbild liknande den som fanns under kalla kriget, och efter kalla kriget insåg att man att ett nytt hot behövdes, och då kom terrorismen in, och för att vara på säkra sidan och få med sig även de som inte hotades av terrorismen, kom klimathotet. Ständigt förekommer dokumentärer på Discovery och NatGeo om hot från rymden. Detta är INTE tillfälligheter. Vem tror ni betalar för dessa dokumentärer? Just det! De betalas för av de samma som ser det som sitt främsta intresse att hålla fast människan i ett konsumtionsbeteende. Vilka är sponsorer för sådana program? Jo, det är producenter av sprit, öl och chips – samt dessa överallt närvarande pokersajter. Man måste vara pårökt något så in i Norden för att inte se skriften på väggen. Men jag har en bekant i Norge som brukar säga: ”Jaja, de får styra de som styr. Detta är inget vi kan göra något åt” – och denna sorts lala mentalitet tror jag är rätt så utbredd, varför det blir med att några få eldsjälar jobbar för att ändra på det som är fel – tills deras krafter tar slut. Och krafterna tar garanterat slut därför att de krafter man slåss mot är som kameleonter: De ömsar färg efter omgivningarna – och just nu låtsas de vara ”gröna”, ”hållbara” och ”klimatsmarta”. Sanningen är att det finns inget smart med en tillväxtekonomi ty den endast gör planeten till ett helvete av sopor, sjukdomar, missnöje och konflikt. Det skulle varit billigare i långa loppet att betala lite mer för saker som håller mycket längre. Det viktiga är att ha mat på bordet och tak över huvudet. Men hur är det överhuvudtaget möjligt att få med sig människor på den vansinnesfärd som pågår? Titta på Maslows hierarki – den ger svaret:

Och nu till dokumentären. Den har en speltid på knappa 53 minuter, och är utan reklamavbrott – så den är väl värd tiden det tar att kolla på den:

Radarparet Merkozy har nu lämnat byggnaden – med mycket mindre än de kanske hade hoppats på. Vanan trogen blev det flummiga formuleringar – och ”låt oss titta på detta och återkomma”. Sanningen är att de kan titta på det tills papperet fattar eld eftersom den efterlysta budgetdisciplinen kommer att få de länder som skall tillämpa den kommer att sjunka ner i ett träsk det inte finns någon återvändo från. Man gör som man alltid gjort inom politiken: Man behandlar symptomen, men lämnar själva sjukdomen orörd. Det som bär skuld för dagens elände är den tillväxtekonomi som utvecklades för att ta sig ur den sump som en annan lika tokig ekonomisk teori skapade på 1980 talet under den såkallade yuppie eran då man skapade pappersvärden en masse.

Man försöker med ena handen skapa förståelse för ”klimatutmaningarna” – och här går verkmedlen i en riktning, och samtidigt försöker man skapa ekonomisk tillväxt med arbetstillfällen för att tillfredsställa den såkallade Arbetslinje, och här går verkmedlen i diametralt motsatt riktning av klimatpolitiken. Som råge på måttet åker ett band av politiska högdjur runt som tattare vart fjärde år och sjunger den gamla slagdängan ”Jobb, Skola, Vård och Äldre – Yiah, Yiah, Oooohh” och lovar saker som man måste låna för att kunna förverkliga – åtminstone i en sådan grad att man inte framstår som en förljugen sol och vårare. De ända som kallas att ta ansvar, är gemene man och kvinna. Om man gör bort sig på samma sätt som politikerna, så finns inget att hämta på Socialen annat än tio sura i baken ut. Gemene man skall bära hela klimatpolitiken på sina skuldrar samtidigt som de som tjänar pengarna skonas från att ta ansvar. De kan prata om det, men när det bär till kritan är det med slipsgänget som med Merkozy: Mycket skrik och lite verkstad.

Skulle dagens situation kunnat undvikas? Ja, faktiskt. Om man tillämpad principerna om hållbar utveckling och slängt Arbetslinjen dit pepparen växer, så skulle mycket varit vunnet. Om man följt de råd som man ger gemene man, skulle även det resulterad i att man inte suttit i skulder över taknocken. Det som kommer behövas nu, är att dessa korrupta högdjur som befolkar politiken ställs till svars på hårdaste sätt – som vore de konkursryttare, för det är i själva verket det de är många utav dem. Tyskland och Frankrike har inte hellre några marginaler att gå på, och så som jag tolkar deras agerande inser de att de håller på att drunkna i andras skulder – och nu kämpar de desperat för att slippa undan åtaganden som ratificeringen av de fördrag som eurosamarbetet och stabilitetspakten bygger på.

Alternativet till USE är The European Village, där alla länder har sina egna valutor men delar en gemensam intern marknadsplats där man har en omräkningsfaktor som fastställer vad saker skall kosta vid omräkning från en valuta till en annan – såsom det var med ECU. På så sätt kommer de enskilde länderna att märka av obalans i sin egen ekonomi omedelbart. Men samtidigt är det viktigt att man får ett system där tillväxthysterin inte åter igen tillåts undergräva alla andra politiska projekt. Det är enbart när man väger alla politiska områden mot varandra och ser till att ge de som betyder mest tilläckligt vikt i förhållande till allt som behöver göras. En politiker måste kunna gå ut och säga till sina väljare: ”Jag kan inte lova mer till vare sig skola, jobb, vård eller äldre eftersom pengarna inte finns, och jag har sluppit upp för områden där jag kan skära ner utan att skapa allvarliga samhälliga konsekvenser.” Den dag vi får politiker som respekterar oss väljare så mycket att han säger som det är, och ändå blir vald – då finns det hopp om att demokratin kan återuppstå, och inte minst finns det då hopp om att vi slipper se halva världen körd i botten – som de facto är dagens bryska sanning. Allt svammel om att USA skulle vara på väg mot återhämtning är bara det: Svammel. USA sitter i smeten så djupt att om deras kreditgivare bestämde sig för att inkassera, skulle det inte finnas pengar och reala värden i hela landet att betala. Europas samlade skulder är enbart en bråkdel så stora, men utgör ändå ett förlamande problem eftersom det inte längre är möjligt att skövla nya naturtillgångar – av den simpla anledningen att de dels inte finns, och dels att det globala politiska klimatet inte medger sådana tilltag längre. Samtidigt är det så att energisituationen har utvecklat sig i en sådan riktning att gamla dagars räddningsplanka turism inte längre är lika självklar. En annan sak är att den globala konkurrensen om turisterna gör det till ett högrisk projekt. Lösningen blir att man lämnar tunga valutor som euron och inför sin ursprungliga valuta och devalverar denna till en nivå som står i förhållande till de ekonomiska förutsättningarna. Samtidigt måste man prata med folk öga mot öga – inte ovanifrån och ner såsom svenska politiker tenderar att göra – och berätta ärligt vad som måste göras. Sedan är det viktigt att näringslivet faktiskt levererar på sitt skitsnack om samhällskontrakt och ansvarstagande – även om det innebär att det kommer att gå en kontantström FRÅN dem MOT samhället i stället för omvänt – som de ju vant sig vid under det senaste halvseklet.

Det är lika så viktigt att man städar upp i det otyg att direktörer kan häva bonusar med röda siffror i böckerna. Nu får korken åka tillbaka i champagneflaskan och svarta kaffet komma på bordet så att man nyktrar till och börjar göra det man är så rikligt betald för att göra: Se om affärerna så företaget bär uppe sin egen vikt. Går det inte så är nerläggning ett realistiskt alternativ. Om man tittar på fallet SAAB, så kan man fråga sig: Är det rimligt att man lägger så stora resurser på att hålla i gång en verksamhet som inte klarar av att stå på egna ben? Och de är inte ända exemplet: Det kryllar av exempel på hur olika statliga institutioner, oftast utklädda, fått gå in och bistå med pengar under såkallade rekonstruktioner. Oförmågan att tänka i nya banor gör att man håller kvar saker som kostar pengar mer än de alstrar skatter. Denna enögda tillnärmelse gör att man är blind för den sidan man inte VILL se. SAAB har kontinuerligt varit blåsväder, och har bytt ägare med mer eller mindre jämna mellanrum. Man kan komma med allsköns förklaringar om att det varit ett ingenjörsföretag, och dylikt, men det bortförklarar inte det faktum att de personer som innehaft de positioner som ansvariga beslutsfattare inom företaget de facto idkat management by running away – och på så sätt försatt företaget i den sitsen att det hela tiden kört slut på pengarna. En annan sak är att mindre länder har svårt att attrahera investerare och riskkapital. Detta gör att i ett litet land måste man ofta vara mer resursstark som ledare än i ett stort land. Detta är det som drabbat PIIGS länderna. Ingen av dem utgör stora ekonomier, och i minst två av dem utgör organiserat brottslighet ett kännbart hot mot laglig verksamhet. Skall man komma till botten med vad som urholkar ekonomin, så är det klart att man måste våga se hela katalogen av problem, och ha analytiskt sinnelag nog att se proportionerna och veta hur mycket de olika faktorerna väger in.

Bara vad jag som vanlig människa kan se, så är det många saker som förorsakar problemen och de tyngsta orsakerna är felaktiga ekonomiska teorier, politiska intressekonflikter där olika delar av samma regeringars politik upphäver varandra och politiker som är mer upptagna av att medan de sitter i position skapa sig ett liv efter politiken. Detta är ett problem som uppstått gradvis genom att man skapat förståelse för de ståndpunkter som obevekligen leder till att man inte fullgör sitt politiska uppdrag till samhällets förmån, men snarare till förmån för den eller de vars ynnest man eftersträvar. Ett synonym för detta är korruption. Vi vet från historien att underhandsverksamhet, ränkspel och dylikt är något som präglat franskmännen – och inte minst engelsmännen. Tyskarna har förlorat två världskrig därför att de inte behärskar denna konst – varför Merkel tvärhåller Sarkozy så hans tunga hänger som en plommonfärgad slips. Cameron gav klart besked innan toppmötet, så ingen tvekade på var han stod. Engelsmännens hemliga tjänster är inte att skämta med, så den som vill att hans hemligheter förblir hemliga håller käft och lyssnar när Cameron talar. De som hånflinar av konspirationsteorier kom att bli mörkerrädda om de fick se vad Cameron, Sarkozy och Obama har i sina arsenaler. Verkligheten är inte så enkel som den kan se ut på ytan. Ofta är det som dyker upp i medierna produkter av beslut som tas bakom lyckta dörrar, och mycket är rökridåer och en del är socialpsykologiska verkmedel som syftar att förhindra vissa sorters beteende i befolkningen/marknaden och tillskynda andra. Det är detta man kallar politik. Politik är inte, som vi uppfostras att tro, att man lägger förslag och antingen får det bifallit eller avslaget. Det är det arbetet som görs INNAN förslaget ens kommer på bordet som är det viktiga och där alla de stora aktörerna tar fram sina tyngsta vapen. Så marknadspsykologi, som del av propagandan, bär betydlig vikt. Just nu är det en del av denna strategi att visa att man har läget något så där under kontroll. Men sanningen är att situationen långtifrån är under kontroll. Frågan är: Vad skulle komma att ske om alla visste sanningen?

http://www.svd.se/naringsliv/marknader-stilla-efter-toppmote_6696861.svd
http://www.svd.se/naringsliv/perspektiv-sverige-toppmotet_6698847.svd

En HIV-epidemi har brutit ut i Grekland. Det kan vara den ekonomiska krisen som ligger bakom. Inte det att folk knullar med (Hihi, jag skrev knullar.) random i ren förtvivlan. Fast det kan ju vara så. Inte vet jag. Nej det är bland missbrukare, som delar sprutor, det har eskalerat. Men nu har ju prostitutionen ökat markant också, så lite ligga ligger nog bakom.
Detta får mig att fundera över just det där med sprutbytesprogram. Nog kan man tycka att missbruk inte ska sanktioneras och göras rumsrent genom att ge rena sprutor, men när man tänker på fördelarna så är det ju i rent självbevarande syfte. Vidare tycker jag att kondomer ska vara gratis för alla. Varför inte införa kondomstationer lite här och där? Ungefär som vissa kommuner har sådana för hundbajspåsar. dn

… han får tampas med i sina program gör att jag emellanåt funderar: Hur står han ut? Och med allt skäll han får från de som anser att han hänger ut de han försöker hjälpa? Det många inte tänker på är att hans roll i det hela är att dra en Johnny Cash: Att bära bort lite mörker på sin rygg (min översättning från låten Man In Black). Ibland kan det vara bättre med ett vardagligt perspektiv än ett professionellt eftersom den visdom människor trots allt samlar på sig i sina egna liv kan hjälpa andra. En psykolog eller psykiatriker kan förklara mekanismerna i ditt sinne som får dig att reagera sjukligt på normala stimuli. Dock växer ingen av dessa proffs på träden, och väntelistorna är långa i de allra flesta länder. Man kan i och för sig fundera över varför det är så. Vad är det som gått snett i våra samhällen eftersom det finns så många som dras med depressioner, ångest och apati? Har det alltid varit så? Var det på detta vis tidigare med, men då med den skillnad att de som insjuknade mötte kalla skuldran och dog unga antingen i självmord eller till följd av alkoholskador? Är det ökade förväntningar på behandlingsbarhet som triggat den tillsynes skräd av depressioner och andra psykbesvär som präglar vår vardag? Jag menar: Om man tittar tillbaka i historien så är det ingen brist på ”nervsanatorier” och andra psykiatriska institutioner. Men en sak som är annorlunda nu mot förr: Genomgående har folk det ”bättre” – åtminstone ekonomiskt. Kan det vara så att när elände är vanligt, så är det få som lägger märke till det, men när eländet blivit mindre vanligt och rentav lite tabubelagd, så sticker det fram som en sår tum?

En sak är jag övertygad om: Samhället idag är mer transparent än det var tidigare och det är svårare att gömma bort sociala tillkortakommanden och ekonomisk misär. Det är en sak som sticker sig fram i alla Arga Snickaren program och det är att man hakar sig upp i den så ökända tummen mitt i handen, men sedan dyker de andra svårigheterna upp som ett brev på posten. Det är ett av problemen vi människor har: Vi tittar på att en människa inte räcker till, men vågar inte fråga varför. ”Alla säger att Jeppe dricker, men ingen frågar VARFÖR Jeppe dricker” är en känd linje från Holberg, och den säger rätt mycket om mänskliga naturen och mänskliga psyket. Många av de vi ser i Arga Snickaren är av samma sort som Jeppe på Berget. De rymmer undan utmaningarna istället för att ta tag i dem. Men finns det hjälp? Jag tror vi måste börja tänka i lite andra banor än de vi gör: Istället för det ekorrhjulssamhället vi har, så bör vi börja uppfostra våra barn enligt doktrinen: Gör det bästa du kan med det du har. Måttet på framgång får inte vara så klyschiga och enkelriktade som fallet är. Du är inte en sämre människa för om du bor i en etta någonstans i Ingenstansfors eller Vardålanda. Jag bor i hus därför att jag inte klarar av att bo i knät på andra människor. Jag bor på vischan och tycker om det. Det jag däremot inte är så glad för är att jag blev arbetsoför så rent för tidigt. Jag skulle mått bättre om jag haft min arbetsförmåga kvar, men sedan då? På positiva sidan sett så slipper jag ”Arbetsförnedringen” och känslan av att inte räcka till när det ena jobbet efter det andra går min näsa förbi. Man kanske bör se saker från båda hållen: Det är sällan så illa att det inte är bra för något.

Blir de som Arga Snickaren tar tag i hjälpta? Det tror jag varierar. Det kanske framskyndar det oundvikliga: Att locket flyger av och en kataklysmisk explosion spränger en redan dålig relation i tusen bitar. Kanske har det en lekande effekt genom att det ger folk tid och ork att samtala och komma fram till att det de hållit på med nog varit en dålig idé. Resultatet blir att de skaffar ett annat boende och en annan livsstil som passar deras förmågor och egenskaper bättre. Ett mynt har alltid två sidor – det är oundvikligt. Det innebär att den enas medicin är den andras dödliga gift – precis som med digitalis: För en hjärtpatient är det livräddande medicin, medan för en frisk är det den säkra död. Ergo finns det ingen mirakelmedicin som läker alla sjukdomar och ställer alla obalanser till rätta.

Med detta sagt, så är det inte det samma som att vi skall acceptera misär utan att försöka avhjälpa den som bäst vi kan. Vi måste dock vara varse på att de lösningar vi föreslår kanske inte alls fungerar för den vi föreslår dem för. Det är många som lever i en dold misär i dagens Sverige och i dagens Europa helt enkelt därför att de försöker vara någon annan än den de har förutsättningar för att vara. De investerar för mycket i att framstå som kloner av ”förebilderna”. Resultatet blir en mycket hård krasch och en bottenlös känsla av förtvivlan och misslyckande. Många reser sig inte igen, medan andra håller sig uppe för familjens och omgivningarnas skuld. Klyschan om att ”alla skall med” funkar inte i verkligheten. Det är för många som inte platsar. Vi måste tyvärr konstatera att vi inte ännu är mogna för att utveckla samhället i en riktning där vi utvecklar gråskalan. Färgskalan ligger fortfarande långt under horisonten. Teoretiskt skulle det vara möjligt att utveckla samhället så att ingen skulle falla genom, men vi som art saknar förmågan att tänka så långt, så brett och så djupt. Vi tänker i ett plan, svart och vitt – rätt och fel. I en alternativ verklighet skulle det inte behövas Arga Snickare eftersom folk där redan skulle lärt sig att göra det bästa de kan med det de har och där det finns accept för det att vara ”annorlunda”. Fråga bara vad som händer med alla som försöker sig på ett alternativt leverne? Tänk på Waco Texas 1992, tänk på hur minoritetsbefolkningarna runt i världen far, tänk på Amish. Det ligger inte i människans natur att acceptera annorlunda. Alla skall varsågoda passa inom ramarna – annars! PK maffian svamlar om tolerans och flerkultur, men Allah ha nåd med den som tycker annorlunda. Den censur, den åsiktsadministration och det förtryck som eliten utövar är bevis på att ord och handling har en stygg benägenhet att gå sina skilda vägar.

De som läste bloggen under 2010 vet att detta för mig var ett år som bäst kan beskrivas som ”innehållsrikt” – för att säga det minsta. Gamla country dängan ”Pick Me Up On Your Way Down” börjar inte ens att beskriva hur det kändes. Det var nästan som man kan tänka sig att det är att hamna i ett svart hål. Allt går åt pipsvängen så skjortan står rakt ut. Det slutade med att bolånet blev sagt upp, och mycket tid har gått åt på att skaka fram alternativt boende, och inte minst sälja det jag har för ett vettigt pris. Det har inte gått så bra, så jag föreslog banken en lösning som blev accepterad, så nu kan jag bo kvar i Villa Korsdrag så länge jag betalar. Det skall sägas att stålbadet har gjort ekonomin bättre, men samtidigt har värdet av min pension gått ner eftersom valutan i landet jag får den från har tappat gentemot svenska kronan – men när jag ser på allt jag lämpat överbord, så funderar jag på hur jag kunde få det att gå ihop så länge som jag gjorde: Jag har slängt ut fasttelefonen, det fasta mobilabonnemanget, Canal Digital. Kvar är bredbandet och kontantkortstelefonen. Men det räcker fint. Jag hade kompisar som tyckte att jag fick ringa dem, men de lade aldrig – eller mycket sällan pengar på att ringa mig. Behöver jag säga att kontakten med dem har upphört? Jag var där för dem när de behövde en vän, men sedan? En anledning till att författare och diktare sätter vänskapen lika högt som kärleken – eller rentav högre, är att den minsann inte växer på träd. Nyttig idiot är vad jag insett att jag var. Men allt det där tillhör numera det förflutna. Jag måste erkänna att lärdomen jag drar är att mitt resonemang från barndomen: Ensam är stark, är lika giltigt nu som tidigare. Jag har i stort sett ensam kämpat mig genom mardrömmen 2010, och det är jag förbannat stolt över.

Vägen framöver måste väljas med hänsyn till vad som är bra för mig själv – inte vad jag tror att andra förväntar av mig. Lätt att säga, svårare att efterleva. Vanans makt är stor, men under de år jag bott själv har jag äntligen börjat känna mig själv. Det är inte existentiell svada det där med att hitta sig själv: Om man som jag växt upp i den hotfulla skuggan av en våldsbenägen, oberäknelig, psykopatisk mor som höll hela familjen i ett järngrepp, så blir alla pseudojag man utvecklar för att inte trigga ragnarök så många att man tappar synen av sitt autentiska jag. Lägg så till att den jag uppfostrades att bli, inte platsade vare sig i gatan eller i skolgården, så behöver man inte vara professor i psykiatri för att förstå att den nödvändigtvis måste ta sin tid att städa ut all den bråte som ett sådant förflutet lämnat efter sig. Jag klarade ämnena i skolan med framgång. Höga betyg blev mitt vapen i kampen mot mobbarna. Många av dem finns väl inte bland oss längre eftersom livsförväntan för brottslingar vanligen är låg – och brottslingar var vad de ändade upp som de flesta av dem. Några få stycken har gjort det bra ekonomiskt eftersom de saknade de hämningar som de av oss som är förbannade med samvete har.

En sak som faktiskt hjälpt mig att börja uppskatta mig själv mer, är att jag lärt mig vilka vedermödor flera av mina förebilder från barna- och ungdomsåren, bland dem Chet Atkins, finge utstå. Det tog Chet Atkins det mesta av livet att inse att han inte var en odugling. Det var inte förrän han blev gammal att han insåg att han faktiskt hade varit duktig, och att det inte var vare sig flax, andra människor eller Gud som skapat framgångarna. Chet Atkins ville aldrig höra: ”Jag kan inte, klarar inte” från andra människor. Hans inställning var att kunde han, så kunde minsann andra. Ingen vågade mucka, så de gjorde som Chet befallde och levde upp till sin fulla potential och blev strålande framgångar. Listan är lång. Chet var musikdirektör och producent hos RCA under större delen av sitt yrkesliv – något RCA tjänade ofantliga summor på. Tillsammans med Owen Bradley skapade Chet Countrypolitan stilen – eller the Nashvillesound med hjälp av artister som Jim Reeves, Eddie Arnold och flera andra. Chet Atkins har blivit en förebild för mig därför att han var en sorts man som fick fram det bästa i andra, och som skapade förtolkningar av andra människors musik som gjorde att den nådde en publik som den annars skulle missat. Duktig är ett för svagt ord. Killen var ett geni, men han ansåg sig som en odåga med flax. Nu 10 år efter sin död hjälper Chet mig fortfarande med det exempel han satte. Man behöver inte vara musiker för att inse vad den mannen betydd. Det räcker att vara människa. Den som hjälper andra fram, och får att andra att leva upp till sin potential, är en hjälte större än någon härförare, någon statsledare eller strateg. En man som med gitarr i hand går ut och vinner världen förtjänar att kallas stjärna. Den som går ut med maskinpistol och sprängdeg och gör världen till en soptipp, är ingen hjälte, men en förbannad idiot. Men alla kan skjuta med maskinpistol, och alla kan förstöra. Det är skillnaden mellan en konstnär och andra.

Detta har alltid varit en del av min filosofi varför jag aldrig tagit till våld efter att jag blev vuxen eftersom jag insåg hur huvudlöst och dumt det är. Världen behöver inga flera vettvillingar. Världen behöver flera som tänker, skapar och sparkar andra i arslet framöver och uppåt. Jag upptäckte att det faktiskt ofta är lättare att hjälpa andra än att hjälpa sig själv, och då kom jag på att: ”Nu håller jag på att förlora stöga, medan jag är mer upptagen med att hjälpa grannen som föll i trappan och skadade handleden än att hjälpa mig själv.” Nu utesluter givetvis inte det ena det andra i sådana sammanhang, men när grannen blev så pass restituerat att hon kunde börja köra bil igen, så finge Bergatorparen ta tag i sitt eget liv och få sakerna att klicka på plats. Villa Korsdrag skall bli det projekt jag fullföljer och inte lämnar därför att annat står i vägen. Denna sommar skall jag isolera, och bygga bulkförråd för pelletsen. Jag är urless på rör som fryser, och enorma pelletsräkningar. Nu vill jag göra det jag gått och hittat ursäkter för att undvika. Det största hinder är ens eget psyke: Man ser för sig hur andra förväntar sig att det skall göras, man räknar på det och kommer till att det inte låter sig göra därför att man inte själv har kompetensen, och att banken har fattigförklarat en. Utflykter! Där det finns en vilja, finns det ett sätt, säger de i engelskspråkiga världen – och visst är det så. När man talar med folk får man höra att de där flashiga dyra metoderna är mindre prevalenta än man skulle kunna tro. Ute bland folk är det fix och trix som gäller – och ger det bättre resultat än dyra lösningar som innebär att man måste förvandla hela fastigheten till en anläggningszon för längre tid, så varför inte. Det jag tänker på är givetvis dräneringen. Jag har puttat den framför mig utifrån att jag såg för mig ett 100 000 kronors projekt, men med de förhållanden som råder här, så kanske det räcker med 10 000 kronor? En mer hanterlig summa.

Jag har upptäckt att antroposoferna har rätt: Man måste greppa dagen. Beviset kom i form av att jag nu kan sitta kvar i Villa Korsdrag i stället för att behöva flytta in i en liten lägenhet och inte ha något ställe att sätta ifrån mig vare sig bilen eller de andra grejorna utan andras medgivande. Såsom situationen är så har jag utrymme för de sakerna jag har och tycker om. Inte minst ryms min livsstil här ute på Bergatorp – och sådana grannar som jag har här lär jag nog inte få annorstädes. Vissa saker kan inte skaffas för pengar.

Är mardrömmen över? Det hoppas jag verkligen. En 51 år lång mardröm förtjänar man verkligen att få vakna av och uppleva positiva saker resten av livsdagen. Det sorgliga är att man ser i efterhand vilken potential det förflutna hade för att ha kunnat bli bra, men den potentialen såg man inte när det begav sig. Man blir klok för sent i livet. Ett medium frågade en gång en ande vad meningen med livet är. Anden svarade: ”Det är enkelt: Att leva och lära. Konstigare än så är det inte”. Så om det inte var så att man upptäcker i efterhand saker man tycker man borde sett, så kanske man inte skulle komma att lära så mycket hellre. Vedermödor finns i allas liv, men många vill framstå som framgångsrika så de döljer sina besvär för omvärlden. Men vi skall leva och lära, det är skälet till att vi är här. Glöm allt högtravande filosofiskt eller religiöst svammel. Det finns ingen Gud, ingen Himmel, intet Helvete (såvida vi inte snickrar ihop ett eget), bara det universum som vår art skapat, och då talar jag inte om människan, men om den immateriella intelligens vi kallar andar. Vi är alla andar, och vi har uppdrag här – vilket innebär att inget liv levs förgäves även om det kan kännas så ibland. Även bebisen som kanske bara levde några dygn, har inte levd förgäves även om det kan synas så för omvärlden. Alla liv har betydelse, och det är när man inser innebörden av det, att känslan av meningslöshet ger vika för en känsla av att vara med om något viktigt och bra. Därför har jag vald den grekisk mytologiska gudinnan Athene som min ledstjärna. Hon står för vetenskap, konst och kultur – just de saker jag gillar. Så med Athenes hjälp hoppas jag nu att ljuset vinner i mitt liv.

USA' s ekonomi har inte varit sämre sedan före andra världskriget, och där, liksom här, står politikerna med overksamma verktyg och mediciner mot eländet.

AFA och övriga delar av, vad jag väljer att kalla Storstadsvänstern, vill helst att det skall finnas endast EN allmängilltig uppfattning: Deras! Alla som inte håller med, får tåla stryk, brandattentat, förtal och regelrätt mobbning. Det är inte enbart SD som får märka av deras intolerans gentemot alla som inte delar deras socialistiska irrläror. Även Moderaternas valstuga eldades upp – och Svensson bara tiger och knyter nävarna i fickan. Kanske bra träning tills den dagen Folkrepubliken Swedistan blir ett faktum. Jag ryser vid blotta tanken på vilka fasor som kommer att vederfaras de som då inte rättar sig i leden och hyllar ”vår respekterade Ledare” .

Det är så lätt att avfärda partier, enskilda personer och organisationer som ”främlingsfientliga” eller ”nassar” för på så sätt avsnoppa dem och få dem att framstå som oseriösa idioter. Man kan väl på något sätt och vis säga att här får PK maffian smaka en redig dos av sin egen medicin: Inför AFA och Storstadsvänstern är det Alliansen och De Rödgröna som är parior. Så kan man ju bara fundera på hur det smakade. Vi ser att man, i varje fall enligt egen uppgift, tar tag i 70 talets flumskola och återinför disciplin, frågan är bara: När skall vi få se AFA & Co få smaka disciplin, och tas i skola om demokrati och medborgerliga fri och rättigheter? Jag utgår ifrån att så länge arkitekterna bakom 1970 talets flumsamhälle fortfarande inte har hamnat i kolumbariet, kan det bli svårt att ändra den biten. Ironin i det hela är ju att dessa avarter i debatter, kallar sig liberala och toleranta, medan de uppvisar total intolerans överför alla icke-svarta, icke-muslimska debattörer åsikter och värderingar. Att de sedan inte drar sig för att samarbeta med sådana som påkallar Allahs välsignelse över Hitler för att han försökte utrota judarna. Hitler var nog en duktig ponke alla gånger, men det måste du vara muslim för att ha lov att säga. Är det fler än jag som börjar känna att skallen håller på att lyfta?

Hur mycket är demokratin värd? Svaret tror jag ligger i vad för insatser vi gör för att bevara den. Man försöker blockera partier som väljarna väljer in genom att i bästa Stuka stil stupa i halmen med fienden, man ser genom fingrarna med att AFA och Storstadsvänstern förvandlar storstäderna till krigszoner där det ser ut som ett helt gäng med seriepyromaner farit fram. Vi har media som det inte går att lita på, eftersom deras avvägningar hela tiden går på vad som INTE skall publiceras snarare än vad som skall publiceras. Värt grannland i söder, Danmark anser att det borde skickas valobservatörer hit till Svea Rike den 19 september – och anledningen är just media, och den ohälsosamt, för att inte säga incestuösa förbindelsen mellan samhällsföräldrarna (makteliten) och media. Det är svårt att säga emot danskarna i detta fall. Skall jag säga vad jag ser, så är svenska demokratin död. Vi ser en valrörelse där det käbblas om smådetaljer, medan visionerna glimrar med sin frånvaro. Det hela är ett spel som syftar mest till att säkra sig tillgång till gräddfilen i nya fyra år. För oss som inte precis kom till världen igår, är det besvärande att se hur lite visioner dagens politiker har. Det är som att välja mellan Lidl och ICA – ungefär så olidligt tråkigt. Kan det undvikas, så väljer jag bort båda.

Att vi numera har nära nog ”amerikanska tillstånd” med ett i princip tvåpartisystem, säger mer än tiotusen ord om hur det ligger till med demokratin. Frågan vi bör ställa oss är: Skall vi ha demokrati som är det bara i namnet, eller skall vi skapa något annat som gör att vi slipper detta narrspel vart fjärde år? Jag har i många år funderat över om vi inte borde ha professionella ledare som anställas på kontrakt som gör att det får betalt efter hur väl de lyckas. Den lagstiftande makt kan samlas i ett råd som sammanträder två gånger om året, och vars ordförande kan tituleras president, förar eller kansler. Rådet skall bestå av företrädare för de olika områdena i samhället. Detta kommer i princip att vara en diktatur såsom det är i ett företag, men jag tror det kommer att fungera bättre eftersom man inte behöver lägga tid och krafter på att springa runt och ljuga så sotmolnen står ur munnen på dem för att lura folk att ge dem fyra nya år. Folk i allmänhet kunde koncentrera sig om det viktiga: Att leva sina liv och kunna ha förtroende för att de som styr, faktiskt vet vad tusan de håller på med.

Det viktiga här i världen är inte vad det finns pengar, utan vad det finns resurser att göra. Det är lite som detta: Man har materialen att bygga, men inte pengar – så materialen får ligga och gå till spillo. Är det rimligt? Människor som besitter personliga resurser, går arbetslösa och får tåla förnedrande behandling för att inte bli utan försörjning. I valrörelsen är den skämliga arbetslinjen ett poäng man puckar på, men arbetslinjen syftar inte till annat än att mobba – helst till självmord – alla som sliter med att få arbete. För den som inte upptäckt det, så blir det allt färre jobb i förhållande till värde skapningen för varje år – vilket innebär att jobben inte räcker till alla. Givetvis finns det uppgifter som behöver lösas, men det finns inte pengar. Orsaken är i första hand, att överbudspolitiken de senaste 50 – 60 åren har svårt skuldsatt de flesta länder i vår del av världen – Sverige inget undantag. I förlängningen beror det på att det finns en överhet som du riskerar förlöjligas som foliehatt om du nämner: De kallas Illuminati – fackelbärarna. De är inte utomjordingar. De är tvärtom den ultimata överheten, och består av bland andra familjer som Rockefeller, Rothschild och Windsor. Det sägs att de äger det allt väsentliga av världens likvida medel. Återstoden, kring 5 % eller så, utgör det kapital som till varje tid är i omlopp. Hur kommer detta sig? Det rör sig om naturliga mänskliga instinkt: Att skapa trygghet för sig själv och de egna, och bästa sättet att göra detta, är att skapa kontroll över alla resurser – dock utan att synas så alltför mycket. Om Hitler vunnit kriget, skulle dock Illuminati legat pyrt till eftersom Hitler ansåg att byta ut alla valutor, så att alla ”gamla” pengar blev värdelösa. Under och i de kommande tre decennierna efter kriget, köpte man systematiskt upp allt guld som fanns till salu. Land efter land övergav guldfoten – varför? Illuminati hade före kriget sina tillhåll i Europa, efter kriget i USA – varför? Före kriget var USA ett förhållandevis fattigt land, medan det under kriget växte sig till världens dominerande ekonomi. Sedan flyttade en av Illuminatis hejdukar till Kina, och inom få år var Kina Asiens svar på efterkrigstidens Tyskland och dess Wirtschaftswunder. Jag skall återkomma till detta i senare jeremiader. Nu då kvällarna blir långa och mörka, blir det lättare att få tiden att räcka.

Rent politisk känner jag att jag håller på att gå från mörkblå till brun eftersom det är här redskapen att stävja Illuminati och deras New World Order rörelse finns. Finns det andra alternativ, så skulle jag hemskt gärna höra om dem. Vad som är säkert är att verkligheten är mer fantastisk än den mest utstuderade fantasi eller den hemskaste mardröm. Vad vi står inför är något omöjligt: Det är inte enbart människor vi har att tampas med som tillskansat sig rikedomar som får Farbror Joakim von Anka att framstå som fattiglapp, men faktiskt egenskaper som finns i större eller mindre grad hos alla människor. Ta bort dem, och vi skulle inte överleva. Åt andra sidan: Så är det ju så att naturen gillar att prova ut till yttergränserna. Så Illuminatis egenskaper är extrema, för att inte säga abnorma, avvikelser från normalen. Sådana individer finns i ytterst få exemplar, och det verkar vara ärftligt annars skulle det varit ett tidsbegränsat fenomen. Så spekulationerna går om inte Illuminati syftar att skapa en världs regering och en världsbank som skall styra de globala finanserna, så att man lättare kan komma åt det överflöd som skapas. Det är inte tillfälligt att 2/3 av världens befolkning lever i kronisk fattigdom. Och när man tar med i betraktning att minst en av Illuminati familjerna handlat med guld, hur överraskande är det då att länder med stora guldförekomster har invånare så fattiga att inte ens lössen ger sig på dem? Betrakta Afrika: En ofantligt rik kontinent med olja, naturgas, diamanter, guld, silver, koppar, kol och jordbruksmöjligheter som egentligen vida överskrider vad vi har här. Trots detta: Fattigdom, svält, sjukdomar och förtryck – bara för att nämna några av de ”förmåner” man välsignas med der nere. Allt detta kanske kan bilda grund för närmare studier. Det finns skäl för att saker är som de är, och om man lägger allt man lärt åsido och betraktar det rent cyniskt, så är det rationella skäl. Världen är en ända stor konspiration därför att det är så vi människor tar oss fram i världen. Barnen konspirerar för att få föräldrarna att köpa godis åt dem, och föräldrarna konspirerar för att få barnen att natta i tid, så de kan få lite ”egentid”. Och så kan vi spinna vidare. Man behöver inte vara foliehatt för att se konspirationer – för de finns där. Det motsäger allt vi fått lära oss som barn, men nu är det ju så att det vi får lära oss som barn är det som man önskar och vill att samhället skall vara, medan det vi upptäcker eftersom vi får åldern är att samhället är avsevärt mer komplicerat än så och att snälla ponkar inte får de snygga flickorna.

Jag återkommer till temat när jag får sorterat allt material. Kanske blir det en video med – vem vet?

Visst är det rent ut sagt för jävligt att man i ett civiliserat land ska behöva göra någonting överhuvudtaget själv (Sarcmark). Jag tycker att vi har haft neddragningar in absurdum och att den här sparivern blir rent löjeväckande, när man sätter olika pengapotter mot varandra. Sila mygg och svälja kameler är något som man först och främst tänker på. Vart sedan medmänskligheten tagit vägen är en helt annan historia. Ibland kan man tro att etablissemanget helt glömt bort att svenskar (Ja, jag menar alla som är boende i Sverige.) också är människor.
Om man då ser på saken ur en nysnittad mammas synvinkel, så är det helt sjukt att hon själv ska se till att få medicinerna och sköta städningen. Men om man ser på det utifrån, så kan man ju tycka att pappan gott kan hjälpa till med lite runtomkringfix. Eller varför inte några andra släktingar kanske? Fast då kommer vi ju till en sådan vård som vi betalar en hel massa pengar till hjälporganisationer, för att folk i tredje världen ska ska slippa och därmed få det mer som vi. Vad ser vi då för resultat nu av denna iver att hjälpa? Jo, de får det lite bättre och vi går tillbaka en hel del år i tiden. Vad blir nästa steg? Spara in på handtvättandet kanske?
Jag tycker att det är dags att sluta upp med att prata om allas vår gemensamma ekonomi i potter och istället vara lite mer konkreta i vart pengarna faktiskt går. Som det är nu så flyttas de runt alldeles för mycket och till alldeles för höga samhälleliga och mänskliga kostnader. Vad är det egentligen för samhälle vi vill ha? Och nej, jag säger inte att vi inte ska hjälpa folk i tredje världen. Klart som fan vi ska det. Det är vår förbannade plikt, men det kanske vore bra att se till att läget inom landet är bra innan man leker pk-hjälte på andra sidan klotet.
Ps: Jag är inte bitter.
Ps igen: Jo lite.

Finansinspektionen har beslutat att införa ett tak på 85 % belåningsgrad baserat på marknadsvärde. I och för sig är detta inget vare sig nytt eller revolutionerande. Enligt Aftonbladet och dess proffstyckare kommer det att drabba unga förstagångsköpare. Men hallå där: Det fordrar 15 % egenkapital, vilket i och för sig väl måste sägas vara rimligt. Skall du låna hos till exempel BlueStep, begär de 20 – 25 % egeninsats beroende på vilken handläggare du talar med. Anledningen till att man begär att du skall ha egenkapital är att det drastiskt reducerar risken med att låna ut pengar till dig. Sagt på ett annat sätt: Du ÄGER redan i utgångspunkten 25 % i fastigheten, vilket gör att du ”har råd med” att fastighetsvärdet sjunker så mycket utan att hamna ut i insolvens. Skulle fastighetspriserna rasa med 25 % kom många tänder att skallra och många skjortor stå rakt ut inom Finansdepartementet, hos banker, fastighetsmäklare och samhällstoppar i allmänhet, ty vi då talar om en crack på bostadsmarknaden. Trenden har ju varit en jämnt stigande tendens under de senare åren, och många har pratat sig varma över att det kanske är en bostadsbubbla vi ser, och som kan komma att spricka vilken dag som helst. Skulle det ske, skulle konsekvenserna vara förödande för miljoner människor i detta land ty det skulle innebära insolvens – alltså att de skulle kunna sälja var ända liten spik de ägde och ändå inte komma i närheten av att kunna betala sina skulder, vilket skulle göra att bolåneinstituten finge skriva ner värderingarna på sina fordringar – vilket skulle ge de sänkt kreditbetyg, kort sagt: Finanskris!

Så Mathias och Emma i Aftonbladet kan gnälla om att om de inte hittar sitt drömhus i Lidköping inom de ramar lånelöftet från banken ger innan de nya reglerna börjar gälla, så är det kört. Det är INTE kört. De säger de sparat i åratal, och om så är fallet så borde de redan ha en bra grundplåt. Problemet är bara att i Lidköping ligger villapriserna typiskt kring 1,5 – 2,5 miljoner. När man skall köpa sitt första hus kan man inte bara helt sonika gå ut och basera sig på att köpa ett hus i den prisklassen. Man bör satsa på ett hus med en enklare standard. Om man får åka en bit för att komma till jobb och service, så är det ändå mödan värd. Man skall givetvis undvika sådana där ”Arga Snickaren – kom – och – hjälp” hus, men det är här företag som Anticimex kommer in. Spendera på de kronorna det kostar ty det kan spara sig in flera gånger om. Kom ihåg att renovering är ett projekt som tar i anspråk mycket tid och mycket pengar, så lägg listen LÄGRE än du tycker verkar rimligt. Mathias och Emma verkar ha kalkylerat med en driftskostnad om ca 18 000 kronor per MÅNAD! Det är sjukt. Ett normalt Svenssonhus brukar ha en driftskostnad om 25 – 30 000 kronor per ÅR! Finanskostnaderna bör inte överstiga 2 500 – 3 000 kronor per månad, annars går det åt skogen så skjortan står rakt ut. Får man pengar över, är det en bra idé att spara dem så att när man längre framåt kan köpa något som ligger närmare drömmen – och HA RÅD MED DET.

Om någon frågar mig om det skälig med striktare krav på egenkapital, så vill jag säga att det är det verkligen. Norska sjukan har dragit sig över gränsen och har skapat förväntningar på boendekomfort och standard som är alldeles Hollywood. Det är på tiden att man återbekantar sig med den gamla devisen om att man måste lära sig att gå innan man kan springa. De som vuxit upp under de senaste 4 decennierna har vant sig vid att bli skyddade mot allt jobbigt under uppväxten, så att när vuxentillvaron står där i full mundering, blir det jävligt jobbigt. Livet är jobbigt, och det skall det vara annars lär vi oss ingenting. Så Mathias, Emma och Aftonbladet: Ledsen för att skrota denna snyfthistoria, men det finns möjligheter för unga – även idag. Det har ALDRIG NÅGONSIN varit vare sig billigt eller enkelt att skapa sitt första egna hem – inte ens på Folkhemmets glanstid. Folk har arbetat, slitit och försakat för det i alla tider. Att man nu ställer lite strängare krav, är inte världens undergång, men kanske snarare en välsignelse i förklädnad. (Att jag håller på 25 % i denna artikel beror på att jag baserar det hela på BlueSteps krav – som alltså är strängare än Finansinspektionens).

Aftonbladet
Svenska Dagbladet
Expressen

... överflödiga och futtiga. Denna bild tror jag säger allt som finns att säga själv:

Det var vad folk brukade säga förr i tiden när de tyckte att myndigheter eller andra överheter fått saker om bakfoten. Men vet du: Nu ÄR det OMVÄNDA världen. Om jag har druckit? Nej, därför att det går att bevisa historiskt och ekonomiskt: Under större delen av efterkrigstiden byggde vi på de makroekonomiska modellerna som utarbetats av John Maynard Keynes i kölvattnet av depressionen på 1930 talet. Enligt Keynes var arbetslöshet av ondo ty det innebar resursförslösning. Keynes byggde detta resonemang på en studie som visade sig att i kölvattnet av varje ekonomisk kris som varit, så stabiliserade sig marknaden på en allt lägre nivå, så att allt flera blev utan arbete och marknaden som sådan krympte. Keynes resonemanger och modeller välkomnades varmt av i synnerhet facket och socialdemokraterna eftersom de innebar en ekonomisk teori som kunde förverkliga deras, till då, utopi om Folkhemmet. Keynes hade utvecklat modeller för både öppna och slutna ekonomier, och dessa tillämpades i större delen av I – landssfären. Alla som levd under sista halvleken av förra seklet, minns säkert hur man bedrev regelrätt protektionism till pest och plåga för utlandsresenärer som fick mycket av det de hade med sig från utlandet konfiskerat vid hemkomsten. Lantbruket och den inhemska industrin hade direktlinje till regeringarna i sina respektive länder och kunde, likt finansbranschen och rättighetsbranschen idag, ringa och beställa lagar.

Det stod klart att den gode Keynes inte räknad in behovet för en fri världshandel. Hur mycket man än försökte, så gick inte modellerna med på att lägga in det vi tar för givet numera: En så fri världshandel som möjligt där vi utnyttjar nivåskillnader ekonomiskt mellan länder att göra det omöjliga möjligt – vilket innebär att vi har kunnat vända upp och ner på alla gamla sanningar. När jag växte upp på 1960 talet, var arbete förhållandevis billigt – vilket ledde till att sakerna blev förhållandevis dyra. Samtidigt, och låt oss inte låta oss luras, funderade psykopaterna inom företagsledningarna på hur de skulle kunna flytta den makt de till då endast hade kunnat utöva över de egna anställda ut till kundmassan. Svaret var förbryllande enkelt: Man inverterade bilden, så att svart blev vitt och vitt blev svart – eller sagt på ett annat sätt: Höga inkomster, parad ihop med en tillräcklig arbetslöshet för att kunna disciplinera slavarna – jag menar: De anställda, kunde lösa problemet: Dyrt arbete skulle kunna sänka tröskeln för när det var lönande att reparera, renovera och återuppbygga, så att man kunde öka produktionsvolymerna och tjäna mer pengar. En högre omsättning innebar att man kunde avsevärt försämra handelsvillkoren för pariorna – kunderna, menade jag. Det var på denna tid som ”Firman AB kan när som helst besluta … Kunden accepterar!” kom till som standard i alla villkorshandlingar. Genom att betala mer för arbetet på hemmaplan, och flytta ut ”idiotarbetet” till fattiga länder som blev euforiska vid tanken på att kunna ta sig ur misären – och visst har de så. Kruxet är bara att deras underbara natur förstörs på köpet, därför att ”Firman AB äger rätt att när som helst avsluta sitt engagemang i Bortlandia. Bortlandia har bara att acceptera!”. Kort och gott: God gammeldags utpressning som skulle fått möbelhandlaren från Chicago att le sitt bredaste leende – såsom enbart vår vän Al Capone kunde le. Skiljelinjen mellan disciplin och utpressning är så suddig att man knappt kan urskilja den.

Så därför lever vi i ett ekorrhjulsdrivet samhälle som förstör Jorden i en rasande fart, så att ett gäng psykopater som skulle få plats i ett standard klassrum skulle kunna tjäna vansinnigt mycket pengar på att leva ut sitt morbida kontrollbehov och behandla hela världen som sin personliga BDSM slavinna – inemellan sitt rutinmässiga upp spöande av fru och barn. Jag vet det låter paranoid, men jag känner psykopater eftersom jag haft mer att beställa med den skiten än jag orkar minnas! Jag ser alla symptomen hos de jag pratar om. Konspirationsteori? Nej, den sorten överlåter jag till psykopaterna ty de är experter på att få vansinnes svammel att låta som vetenskapliga utläggningar. Det rör sig inte om konspiration, men ett spel om pengar och makt – de sakerna som människor i allmänhet och psykopater i synnerhet skyller ifrån sig på när världens bedrövliga tillstånd skall förklaras. Människor i allmänhet är inte giriga, så att jag inte köper den ”förklaringen”. Saken är den att ända sedan tidernas morgon har någon vetat att skapa ett materiellt övertag över andra syftande till att leva bättre än alla som tvingas slita för födan. Det är en bevisad sanning och ingen spekulation. Detta har fortplantat sig genom millennierna och åstadkommit den situation som råder i samhället idag.

Som jag varit inne på i tidigare jeremiader, så är majoriteten av människorna följeslagare och inte ledare. Bland ledarna är andelen psykopater oroväckande hög – vilket kan förklara varför så många barn från ”goda hem” hamnat på skråplanet genom historiens gång – och det kan även förklara varför vi kastas fram och tillbaka i en ekonomi som avlägsnar sig allt mer från verklighetens värld, och i ökande grad använder sig av estimat snarare än verkliga storlekar när man skall uppskatta något. Varför? Det är ju enklare så, får man till svar. Arbete är dyrt, och för att spara arbete skapar man paneler av sådana som jag – som tror på att påverka samhället, om än aldrig så lite – under löften om att varje gång man svarar på en enkät, kan man vinna ett presentkort om 2 500 kronor. Datorerna hos oss som svarar på enkäterna bidrager kanske rentav med processorkapacitet åt servern hos bolaget som samlar in data? Vem vet, och vad mer: Vem orkar ens bry sig? Sanningen är den att av en panel som är tillräckligt stor för att uppnå statisk signifikans även om häften skulle avstå från att svara, är det mellan 1 och 5 som kanske vinner presentkortet. Skulle man gjort detta på det gamla sättet med frågeställare och telefon, skulle det blivit många gånger så dyrt. Denna metod används numera endast där man vill ha tillförlitligare resultat än man får per automatik.

Vi lever i informationsåldern, och informationsteknologin har ändrat våra liv på alla tänkbara sätt: Vi tjänar våra slantar genom datorn, vi dejtar, flirtar, hotar, mobbar och ofredar via cyberspace, när vi inte betalar räkningar, handlar saker, övervakar de förhoppningsfulla, sätter på värmen i fritidshuset så att det är varmt när vi anländer – och otroligt mycket mer. Nästa steg? Vem vet, kanske teleportering? Det skulle nog världens alla brottslingar gilla. Men allvarligt talat: Sanningen är den att det sättet vi lever idag, har gjort mer sårbara än vi var tidigare. Om vi inte betalar de allt fler räkningarna i tid, stängs vi effektivt ute från omvärlden. Vi som lever nu, diskuterar ofta dagligen med folk från alla hörn av världen – vilket är berikande, samtidigt som jag misstänker att de relationer vi har – eller borde ha – inom närområdet får ta stryk. Förvisso har mobilnallen blivit en självklar följeslagare till folk i alla åldrar och alla samhällsklasser, men att använda den kostar på tok för mycket, så det blir att man mejlar istället. När man handlar mobilnallar, modem för trådlöst eller trådbundet bredband, satellit TV mottagare eller andra sådana saker, måste man ofta gå med på oskäliga bindningstider för att få ”rabatt”. Tala om bondage! Saker har blivit billiga, arbete dyrt – men vad med människor? Människor har aldrig stått högt i kurs hos ”samhällsägarna”. Man är villig att betala för den expertis en person besitter. Kommer det någon annan som besitter samma expertis och som är bättre på att kyssa cheferna där bak, får den första gå. Människovärdet bryr man sig inte om: Det man bryr sig om är huruvida den anställda kommer att vara en tillgång som problemlösare, knegare, knullkompis och uppvisningsobjekt. Så cyniskt är det där ute. Människan är en del av ekonomin – vare sig hon är aktiva eller passiva. Så har det varit sedan innan faraonernas tid. Vi människor har alltid kämpat mot varandra för att tillskansa oss andra människors värden. I processen, för att få icke – psykopater att bete sig som psykopater, dehumaniserade man fienden så att han blev ett föremål. Krigsfångar blev handelsvara. ”Framsteget” har varit att numera har man såkallad avskaffat slaveriet – genom att ändra på semantiken: Numera kallas slavar för kunder eller anställda. Nu tjänar man pengar på alla aspekter av mänskligheten.

Så i stort sett, har vi vänt ut och in, upp och ner på sakerna, men de underliggande syftena förblir att vara de samma: Makt, vällevnad och dominans. Priset vi betalar som art, är en söndertrasad miljö, sönderslagna barn och makar/maker till de vi hyllar som karismatiska ledare, nämligen psykopaterna. Vi är källan till våra egna problem – men inte lösningen, för den är det få som vill veta av.

Kännetecken på en psykopat
John Maynard Keynes
Keynes i kritiska dagrar

Jag har tänkt mycket på detta med att man kapar elen hos folk. Jag känner mig inte drabbat därför att jag är en händig kille som inte sätter mig ner och bölar, men kastar mig över telefonen och letar upp lösningar. Jag är, utan att skryta, en resursperson. Jag har samlat på mig kunskaper ända sedan jag var liten – och det kommer väl till pass gång efter gång. Men vad med de som inte förstår annat om el än att det är en mystisk kraft som kommer i ledningar och får lampor att lysa och maten att koka på spisen? Grannen kunde berätta att de är rätt så snabba med att koppla ifrån elen hos de som hänger efter med betalningen, men otroligt sena – upptill 14 dagar – med att återinkoppla elen efter att betalning erlagts. Jag vet inte vad det är för samhälle(n) vi har här i väst, men en sak vet jag: Där rena affärshänsyn får råda, finns inget utrymme för medmänsklighet, vilket osökt får mig att tänka på en scen från en pjäs jag såg på norsk TV för ett antal år sedan (innan digitaliseringen): En ensamstående mor är ute och jobbar medan hennes lilla dotter, som väl var knappa 10 år gammal, var ensam hemma. Då ringer det på dörren, och en mutter farbror med ett ovänligt ansikte säger att han är från elverket, och ber om att få se mätartavlan. Väl där bryter han strömmen, plomberar och går efterlämnande en 10 årig flicka i halvmörker. När mamman kommer hem några timmar senare, kommer hon till en traumatiserad dotter, en utkyld lägenhet och utan möjlighet att laga mat. Frågan är: Hur ofta händer detta? Jag skulle vilja säga att om det händer 1 gång i året, är det 1 gång i året för ofta. Grannen kunde berätta att även när de kopplat bort elen för fel personer – alltså de som HAR betalt – tar det fortfarande upptill 14 dagar att få återkoppling. Detta är inte unikt för Sverige. Det är likadant i hela Västvärlden – och det var ingen skillnad den gång då allt var statligt respektive kommunalt. Pjäsen jag nämnde, utspelade sig på 1960 talet – alltså på Tage Erlander och Einar Gerhardtsens storhetstid: Folkhem här, Välfärdsstat där borta. När det gäller att avkräva betalning skiljer inte en halvkommunistisk folkhemstat sig från en kapitalistisk stat där det är varje man, kvinna och barn för sig själva.

Man skulle tro att det skulle vara annorlunda i en välfärdsstat där alla nyckelfunktioner är offentligt ägda och styrda, men icke, sade Micke. I en sådan kontext anses det att inte betala, vare sig man har medlen eller inte, att vara en osolidarisk handling. Hur solidariskt det är att låta minderårige – som i pjäsen – sitta i mörker och kyla i timmar, är en annan fråga. Jag ser för mig att många kommer att efterfråga lågenergiteknologi som kan drivas via batterier och växelriktare, parad ihop med egna vind, sol och vatten energifångare som laddar batterierna. Detta vill dock ha otrevliga konsekvenser för nätbolagen som just nu håller på att investera ofattbara belopp i att byta ut de nergångna, otidsenliga nät de köpte av politikerna för ett drygt decennium sedan. Övre medelklassen är en handfull människor, som förvisso har betydande köpkraft och få ursäkter för att inte klara sina räkningar, men de är få och skulle inte klara av att betala för de kostnader som den storskaliga renoveringen av elnäten innebär. Ergo måste man hitta ett sätt att se till att det förblir att vara mer attraktivt att vara uppkopplad mot det lokala nätet än att, som någon sade: Bränna el hemma till eget bruk. Förvisso kommer tvåvägsabonnemang nu att bli billigare och mer gynnsamt, men här är en balansgång: Om alla som har energiresurser att realisera, faktiskt gör det, kommer det kanske att bli ett överskott av el på marknaden som det inte kommer att finnas vare sig private, offentliga eller företagskunder till. I så måtta har nätbolagen garderat sig med en klausul sim ger de laglig rätt att stjäla kraft för att, som det står, täcka sina nätkostnader. Stöld är tydligen okej, så länge det är Firman AB den Allsmäktige, och inte parian – jag menar kunden, givet vis, som låter de 10 klibbiga slippa loss i fri dressyr. Jag utgår från att den som har styrkan, och advokaterna, kan ta pengarna där de finns. Vi lever i ett samhälle som utnyttjar möjligheten att skatta även grön el lika med ”smutsig” el genom att radbryta och förvanska EU direktiv till stöd för synen att man inte kan ha differentierade skatter för el alstrat från ekologiskt hållbara källor som vind, sol och vatten och el alstrat från fossila källor som olja, gas och kol. Detta är koskit! Norge har i alla år praktiserat differentierad beskattning av energikällor – även där slutprodukten är den samma. Man kan inte bara svamla om miljömål, för sedan att föra en fiskalpolitik som inte hör någonstans hemma och som råge på måttet, drabbar de ekonomiskt svagaste i samhället på ett sätt som jag vill kalla inhumant. Men återigen ser vi det: En förälder som i disciplinerade syfte ger sitt barn en örfil, riskerar böter, fängelse och förlust av vårdnad, medan elbolag som försätter samma familj utan möjlighet till matlagning, hygien eller en dräglig inomhusmiljö kan göra så med Statens goda minne. Det sägs att det skall finnas likhet inför Lagen, men tydligen är somliga likare än andra.

I ett samhälle där elen, på gott såväl som på ont, varit en integrerad del av vardagen i över 100 år, är det besynnerligt att man enbart kan kapa förbindelsen. Om en bank gör bort sig, får den skattepengar att komma sig på rätt köl så att bonusdirektörer och påläggskalvarna inte blir utan sina förmåner – det vore ju en kränkning av deras mänskliga rättigheter, medan ensamföräldern blir stigmatiserad och uthängt som en paria. Jag själv skiter högaktningsfullt i Öresundskraft, Fortum och deras hejdukar inom makteliten. Jag planerar hur jag skall kunna bygga om min elanläggning så att jag kan köra på generator, batterier och alternativa energikällor. Jag är en resursperson som inte låter mig kuva eller ”disciplinera” att bli en kuli åt påläggskalvarna, men just därför för jag talan för de som inte klarar av det själv. När ens allra bästa inte duger, duger inte vare sig samhället eller de företag som eliten håller under armarna hellre. Det är inte så svart och vitt som att man bara har att betala varje faktura som dimper ner i brevlådan. Man måste för det första ha pengarna – och i dagens Sverige är inte det någon självklarhet, och för det andra måste man kunna avse pengarna så att inte påläggskalvarna blir feta medan ens egna nära och kära blir musselmän – för att sätta det lite på sin spets. Det är ett icketema – ett tabu att tala om allt det elände som äger rum rätt framför näsan på oss i Europa och Norden år 2010. Jag är tacksam för att jag har min inkomst från utlandet så jag slipper sitta i gisslan hos vare sig Alliansen eller den Rödgröna sörjan. Jag är tacksam för att jag förstår hur husets tekniska komponenter fungerar så att jag kan konfigurera huset att fungera på en förhållandevis liten (2 kW) generator – och jag ryser när jag tänker på hur det måste vara för de som inte har dessa möjligheter. Mina tankar och mitt deltagande går till dem – varje dag.

http://www.elradgivningsbyran.se/artikel/article.asp?_tp_article_id=160&avd=ART_AVS&l=2
http://hd.se/helsingborg/2009/02/22/rejaela-loenelyft-foer-toppchefer/

… eller bolån mardrömmen? Förvisso är det roligt när ens fastighet ökar i värde, men alla medaljer har sin baksida: Skall man köpa något annat i stället, så har ju det med blivit dyrare så att för undvika att byta ner sig, fordras allt större lån. Detta är, åt andra sidan, inget unikt för bostadssektorn. Titta bara på bränsle, till exempel: I början var pelletsen, och konsumenten såg att pelletsen var billig och konverterade sin gamla CTC 265 B panna med en verkningsgrad på mindre än 60 % (på goda dagar). Så steg pelletsen i pris, och konsumentens ekonomi började flämta. Då kom finansvärlden upp med en nygammal lösning: Man ställde krediter till förfogande, och presto: Nu hade man utökad marknadens priselasticitet, så priserna kunde trissas upp en god del till. Och på detta sätt är det i det mesta: Pek på en sak, och det finns ett tillhörande kreditkort. Det räcker inte längre för handelsbolagen att sälja mig sina produkter, men de skall banne mig tjäna på att jag inte har råd att köpa idag. Så skapar man konstgjord priselasticitet. Men som alltid när saker blir elastiska, så går det att tänja vid dem tills de formar en bubbla. När bubblan sedan brister med en redig smäll, skyller man ifrån sig på – gissa vem? Just det: Konsumenten. Konsumenten skulle ju ha förutsett att detta kom att ske. Men vad med näringslivet med alla dess ekonomer? Här gäller den totala friskrivningen. Firman AB övertager inget ansvar för något som helst. Punkt. Slut.

Så har det varit en fest? Snarare tror jag de flesta upplevd det som en mardröm. Man har fallit offer för det äldsta av alla marknadsekonomiska knep: Att skapa konstgjord brist – i detta fall brist på bostäder i förhoppningen om skenande priser på befintliga bostäder som skulle göra det ännu mer lönande att bygga nya. Samtidigt bidade man sin tid för att försöka tvinga fram offentliga stimulanspaket. Sedan finns det de som förvånas över skenande statsskulder och global finanskris? Mitt uppe i allt elände sitter ungdomskull efter ungdomskull som skall försöka skapa sig en framtid, men som möter enbart stängda dörrar. I ren desperation köper många riktiga ruckel som ställer krav på både ekonomi, kunskaper och förhållandenas hållfasthet som i många fall vida överstiger alla dessa. De som har extrem flax, får hjälp av Arga Snickaren eller något annat inredningsprogram, men det flesta måste klara brasorna själv så långt det går. Myndigheterna vill väl helst att detta förblir en djup, mörk hemlighet, men nya tidens TV är inte rädd för att skita ner sig om det finns reklampengar att tjäna på det. Hela syftet med Arga Snickaren är ju reklam: Titta vad våra produkter i kombination med behöriga handverkare kan göra: Förvandla skräp till en juvel. Som sagt: 10 – 11 familjer per säsong får hjälp att ta sig ur knipan, men jag misstänker att du kan sätta tre nollor (minst) efter den siffran på tal om de som befinner sig i motsvarande predikament.

Det som sannolikt kommer att ske nu, är att de flesta bostäder kommer att gå så mycket ner i värde, att de går från att vara normalbelånade till att bli överbelånade. Detta kommer att drabba alla, men som vanligt kommer det att vara de i kategorin ”Arga Snickaren kom och hjälp” som verkligen kommer att dimpa. De kommer att påverka hela samhället eftersom allt hänger ihop. Vad sker med Arbetslinjens krav på mobilitet om folk inte får sålt sina befintliga bostäder för att kunna köpa nya där arbetet finns? Och hur kommer en bostadskrasch att påverka sysselsättningsgraden? Och hur kommer samhällsekonomin att påverkas? Jag tror personligen inte att den minskade mobiliteten kommer att vara av betydelse, eftersom det kommer att bli en sådan ökning i arbetslösheten att de flesta lediga jobb kan besättas med lokala förmågor. Men ökande ledighet, parad med åtstramningar i ersättningarna, kommer att minska den priselasticitet som man skapat med kreditkortens hjälp. Nu kommer det att ligga näringslivet i fatet. Man har lagt på sig välståndsfläsk som man kommer att dö av om man inte trimmar bort det. Man kommer inte att kunna förlita sig på ökat export eftersom ekonomin sliter i de flesta länder i våra dagar, och besanna mina ord: Vi har inte läst sista kapitlet i den Latin Europeiska rysaren än. Drakoniska åtstramningar väntar över hela euroområdet eftersom inte en ända kotte klarar kraven i stabilitetspakten. Dessa åtstramningar kommer att innebära att det offentliga, som är en mycket betydande konsument, kommer att köpa avsevärt färre varor och tjänster. Leverantörerna kommer att tvingas säga upp folk, och därmed krymper även den privata marknaden i synnerhet eftersom ersättningsnivåerna kommer att reduceras.

Summa summarum kan vi konstatera att framtiden inte bjuder på många skratt, men desto flera tårar – befarar jag.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/baksmalla-efter-bolanefesten_4770897.svd#tw_link_widget
http://www.gp.se/ekonomi/1.376949-baksmalla-efter-bolanefesten
http://vlt.se/nyheter/omvarlden/1.840696-baksmalla-efter-bolanefesten
http://di.se/Default.aspx?rlt=6&pid=207629__ArticlePageProvider

… men NÄR! Jag syftar givetvis till både den pågående finansekonomiska krisen och det allt mer anspända förhållandet mellan Nord Korea och omvärlden. Efter att Nord Korea med största sannolikhet torpederade ett Syd Koreanskt örlogsfartyg i början av mars. Signalerna från Pyongyang har varit mycket tydliga på att man inte kommer att tolerera någon form av sanktioner, utan att kommer då att verkställa totalt krig. Samtidigt kommer signaler om att man i Nord Korea håller på att utveckla den teknologi som ligger till grund för vätebomben nämligen kärnfusion där man får ”tungt” väte typ tritium eller deuterium att bilda helium. Tritium kan man ta fram med hjälp av en tungtvattensreaktor – en kostsam men effektiv metod att ta fram de förhållandevis små mängder av denna isotop som behövs för att skapa en vätebomb. Den mängd gas som behövs för att blåsa upp en vanlig sällskapsballong räcker till en smäll på en megaton – som i sin tur och ordning skulle kunna räcka till för att jämna allt inom en radie på ca 5 – 10 km med jorden och förorsaka strålningsskador i en ännu vidare cirkel – inklusive dödsfall av strålningssjuka eller cancersjukdomar i decennier efteråt. Den kraftigaste bomb som någonsin detonerats var en rysk vätebomb som släpptes från ett bombplan 1961 över ett testområde på Novaja Zemlja. Bomben var så kraftfull att den var utrustad med en stor fallskärm som utlöstes med det samma bomben fälldes för att öka planets möjlighet att sätta sig säkerhet innan det, som till denna dag, skulle visa sig bli tidernas stjärnsmäll.

Man kan fråga sig: Vad för idé ligger det bakom att bygga en sådan monstrositet? En bomb som, om vi fällde den över Hamburg kom att förinta hela denna stad, samt stråla livsskiten ur delar av Danmark och delar av Skåne och Blekinge? Det handlar, som alltid, om makt. Man ämnade inte använda skiten, men genom att visa upp för USA och NATO att man hade förmågan att bygga en bomb som kunde slå ut upp till flera länder med en smäll, hoppades man kamma hem ett övertag strategiskt. USA genomskådade strategin, och snarare än att ge sig in i en huvudlös tävling om vem som kunde plocka ihop det värsta monstret, valde man hellre nedrustningsförhandlingar. USA visste att om man börjat spela med på ryssarnas villkor, skulle man fått problem över hela linjen, från egna befolkningen till mer eller mindre samtliga allierade. Det visar dock vilket vansinne som till synes normala människor är kapabla till givet de rätta omständigheterna. Terrorbalansen kallades doktrinen som byggde på att vissheten om att killen på andra sidan gatan hade större och kraftfullare vapen än en själv. Resultatet var den värsta resursslösning i nertecknad historia. Anledningen till att det inte small vid de tillbud som gavs, var att det vid de tillfällena satt ansvariga män med nycklarna till Harma Geddon – och de visste bara så alltför väl priset för att trycka på ”panikknappen”. Vore så inte fallet, skulle världen idag varit mycket annorlunda: En radioaktiv öken där enbart särskilt anpassade livsformer skulle kunnat leva.

I Pyongyang är man medveten om Västens nästan paniska rädsla för kärnvapenkrig efter att ha levd i kärnvapnens hotfulla skuggor i mer än ett halvsekel. Men vad värre är: Kim Jong- il är en kille som fortfarande drömmer om världs kommunism. I hans snedvridna föreställningsvärld beror Sovjetunionens fall enbart på att man inte gjorde sakerna på rätta sättet, utan tillät otrogna tjänare att ta sig maktpositioner inom hierarkin. Kim Jong- il, liksom alla andra narcissistiska psykopater, omger sig med enbart ja-sägare som inte kommer att rycka i nödbromsen ens när det bär utför stupet. Detta är anledningen till att jag tror att det kommer att smälla. När Kim Jong- il har målad sig in i ett hörn, kommer han försöka skjuta sig ut ur hörnet med vilka vapen han måtte ha för handen.

Det som gör risken för en global konflikt är givetvis den finansekonomiska krisen som just nu pågår, och förvärras av marknaden. Många utanför Västvärlden är flygande förbannade på det som pågår i Europa just nu, och som fått hela det globala valutasystemet i gungning (även om medierna håller tyst om just detta). För att foga spott till skada pågår sedan flera år tillbaka en matvarukris i Asien där överbruk av jorden fått den att börja erodera på samma sätt som i Amerikanska västen på 1930 talet. Allt detta är del av den krutdurk som blir allt torrare och mer välfylld för varje dag som går. Den politiska åskan går dessutom i EU efter att Tyskland infört förbud mot blankning av vissa bankaktier. Jag behöver väl knappast komma in på vilka psalmverser detta fått de andra regeringarna inom unionen att stämma i med? Min granne, som i alla år varit emot EU, gnuggar sig lite i händerna över att EU nu verkar börja knaka i fogarna. Hon hoppas på att skiten skall sönderfalla och bli ersatt av något mer demokratiskt, och mer folkvänligt än the United States of Europe. Jag måste hålla med – i princip. Risken är dock att om förmyndarstaten EU faller, kommer Europa att se det värsta upproret sedan Romarrikets fall. Men som den okända skribenten, vars alster jag återgav i förgår, skriver är inte en ny Hitler lösningen. Lösningen är mer DEMOKRATI. Det förtryck som råder i dagens Europa är det locket på tryckkärlet som inte borde varit där, och som kommer att resultera i en BLEVE (boiling liquid expanding vapor explosion). Jag kan inte säga att jag är överdrivet optimist inför framtiden. Som sagt: Frågan är inte OM det kommer att ta sig hus i själva Helvetet, men NÄR.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/nordkorea-hotar-med-krig-1.1108883
http://www.dn.se/tema/nordkorea
http://www.dn.se/nyheter/varlden/sydkorea-har-bevis-for-nordkoreansk-attack-1.1108229
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/svagare-krona-lagre-rantor_4743429.svd
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/aterhamtning-efter-naken-chocken_4744741.svd

Spyker har lurat skjortan av de gamla aktieägarna i Saab automobil (utan honom hade byxorna också åkt). Hade hoppats att han skulle komma med något nytt, istället för att följa ”bonuslinjen”. Nu hade en ny form av ”konsumentskyddslag” varit aktuell, nu då Spyker tar åt sig och delar med sig, aktier i nya Saab-företaget, som belöning åt medarbetare. Hela aktievinsten bör stanna inom företaget för framtida utveckling. Nu gäller det för Victor att accelerera med sin fantastiska eldrivna sportbil; Koenigsegg Quant som har 512 hästkrafter, accelererar från 0 till 100 km/h på 5,2 sekunder och når en topphastighet på 275 km/h, och drivs av bland annat solcellsenergi. Den har LED-strålkastare och är täckt av ett tunt lager solceller men kan även laddas vid en laddningsstation. En uppladdning tar 20 minuter och håller i 50 mil. (;delat med fem??). Det gäller att och få luft under vingarna för Saabs framtidsbil och företagets förtroende (både i öst och i väst). Och vindkraft-cylindersnurrorna (Kraftverk med vingar på en lodrät axel, som även kan sättas upp i naturkänsliga områden där snurran mest liknar det ensamma trädet på kalhygget) kommer att bli en betydande hållbar leverantör av elektricitet. Vi har i alla fall potential för en hållbar utveckling.
Detta, mina kära (med-)arbetare, är något att fira, denna vårdag den första maj, som egentligen ju är den första dagen av växtsäsongen (enligt kalendern). Ett är säkert och det är att det är den första dagen av en framtid!

… sjunger just nu ABBA i mina hörlurar, och för närvarande känns denna text skrämmande deskriptiv för hur jag känner. 2010 så långt har varit som att åka i en kulmölla: Jädrans mycket stryk, och få glädjeämnen. Man kan hoppas att lyckan vänder – och jag är inställd på att se till att det sker. När jag plöjer genom alla husprospekt, ser jag hur många verkligen har ansträngt sig och gjort det bästa det har kunnat, men inte nådd hela vägen fram. Det är nästan skrämmande hur många ”Arga – Snickaren – Kom – Och – Hjälp” kåkar det finns där ute. Jag erkänner: Jag tog mig vatten – inte ÖVER huvudet – men forsande genom källaren till följd av dålig dränering. Jag har inte räkning på hur många psalmverser jag sjungit över detta fenomen – men små onda jävlar kom, ryckte på axlarna och åkte tillbaka till Helvetet. De tyckte jag hade helvete så det räckte med dräneringen på fel ställe: I plånboken snarare än kring källarmuren – och jag lovar att de hade rätt.

Jag har varit rätt kluven i fråga om att sälja ”stöga” (lokal dialekt, betyder villan, stugan, huset), men när jag här om dagen slog i huvudet i en balk av okänd funktion som korsar tvättstugan i källaren så jag blödde, höll jag en mässa till Satans ära och läste välsignelsen över källare som inte kan bestämma sig för om de vill vara källare eller klaustrofobiska krypgrundar. Vid detta tillfälle försvann det sista rest av tvivel: Nu är det avgjort. 19 maj kommer fastighetsmäklaren för att göra en värdering, och därefter lägger jag fanskapet ut till salu. Kanske säljer jag till satanister, jag menar: Med den där källaren, kommer de inte glömma att böna och be till Hin Håle. Men det är inte enbart källaren: Isoleringen är det si som så med. Under vintern jobbade pelletsbrännaren för allt vad remmar och (sat)tyg kunde hålla, men ändå finge jag ta till supplerande uppvärmning med konvektorelement. Och det är inte första gången jag tvingas ta till sådana medel. Jag tror det var vid det laget att tanken på att sälja och flytta, slog genom på allvar

Vägen framöver, är fortfarande höljt i dunkel, men jag planerar två alternativa vägar: Att köpa ett hus som jag kan betala kontant efter att ha sålt det jag har. Detta alternativ kan vara aktuellt om jag inte får lån. Skulle jag få lån, köper jag ett dyrare hus. Vad som är säkert: Inga fler renoveringsobjekt – i varje fall inte så nergångna som mitt nuvarande hus har visat sig vara. Om nödvändigt, om det kan skaffa mig mer pengar, kommer jag att i samarbete med Brandkåren fjutta eld på skiten och sälja fastigheten som tomt – antingen hel eller styckad i två. En viktig sak har jag lärt: Man bör gå hårt på för att ta reda på driftskostnaderna till ett hus – och då skall man INTE tro säljaren. Använd energikalkylen på Energimyndighetens hemsida för att räkna ut värmekostnaderna, och kolla angällande kommuns hemsida för att ta reda på avgifterna för vatten, avlopp, renhållning och sotning. Man kan bli rätt så chockad av hur folk ljuger om vad kostnaden är för att försöka attrahera godtrogna, gärna oerfarna människor att köpa något som kommer att bli en rejäl skuldfälla. Om jag haft de erfarenheter för 9 år sedan som jag har nu, skulle det här huset fått klara sig utan mig.

En sak vet jag: Jag kommer inte att lämna saker jag betalt goda pengar för om de inte påverkar priset jag får för fastigheten. Jag kommer att plocka med mig saker som till exempel pelletsbrännaren, och stoppa tillbaka den gamla oljebrännaren. Därmed har jag sparad 25 000 kronor. Så som jag förstod när jag senast fick fastigheten värderat, så är inte pelletseldning nödvändigtvis något plus för priset. Att jag hade en oljecistern som var besiktigat och godkänt fram till maj 2011, verkade ha större betydelse. Kanske inte så konstigt: Pelletskartellen kör sitt eget lopp och trissar upp priserna år för år, så att skillnaden mellan pellets och olja krymper eftersom oljan verkar ha stannat till i prisutvecklingen och hovrar mellan 10 500 och 11 750 kronor per kubik. El värme verkar inte längre ligga bostäder i fatet, snarare verkar det lyftas fram som en positiv faktor. Med ett bra elavtal och en modern panna, behöver man inte gå skorna av sig på el längre. Problemet jag tror de flesta står inför, är att man måste förstå teknologi, och ha en språkförståelse som gör en förmögen att skära genom all den rappakalja som används för att marknadsföra olika lösningar. Det förvånande är, att priset på lösningarna inte ger något riktmärke för hur bra eller dåliga de är. Du kanske tycker du har gjort en bra affär genom att köpa en lösning som kostar enbart 2/3 av en annan – för sedan att upptäcka att lösningen är avsevärt dyrare, och tillika obekväm i bruk. Åt andra sidan finns det dyra lösningar som är sämre än billigare. Det borde finnas en organisation som kunde erbjuda råd från riktiga experter som inte har anknytning till någon producent av utrustning. Pellets.info var ett försök på att skapa något sådant, men som med allt sådant varade det inte länge förrän en krets av självutnämnde ”superexperter” tog över hela sajten och började sprida sina åsikter snarare än fakta. Att jag är hånlig i min omtala av dessa entiteter är att de flesta av dem sitter med självinstallerade pelletsbrännare på uråldriga pannor med både 3, 4 och 5 decennier på klockan med årsmedelverkningsgrader på under 60 % - vilket vill säga att kråkorna får värmd sina kalla arslen, och pelletshandlarn blir fet, mätt och belåten. Jo, man tackar! Och sådana idioter skall ge andra råd? Funderar du på något, skygg undan forum, och fråga en fackman i stället. Det gör jag.

Allt detta jag har varit inom är saker jag har vägd in när jag letat hus så långt, vilket gör det till alla skallbankars gammelmormors mor. Jag skall med alla medel försöka undvika den fällan som många av Arga Snickarens klienter råkar gå i: Man tröttnar på att leta, och träffar hastverksbeslut som kommer tillbaka för att bita en. Det jag tycker är lite besvärligt med husletning, är att det som verkar vara bra hus vid närmare granskning visar sig vara ruckel som kostar skjortan och halva garderoben att driva. Hur folk som står i fullt arbete klarar att leta hus samtidigt är för mig en gåta. Jag som har hela dagarna för mig, lägger otroligt mycket tid på det, och upplever att ju mer jag lär mig, ju svårare känns det som att det blir. Arga Snickaren lär nog inte slippa upp för klienter med det allra första – om någonsin!

Hursomhelst kommer jag att köra den första vändan med möbler till ”möbelfängelset” i Diana – Ville kommande vecka. Sedan skall bilen lagas så att jag kan få den genom besiktningen – vilket måste ske innan den sista i månaden – annars inträder körförbud, något som vore precis vad jag behöver. Så ni som funderar på varför det blivit så få jeremiader från min sida under 2010, här är svaret: Jag är upptagen, trött, arg, full i fan och jävligt deppig. Jag skall dock komma med lite rapporter om utvecklingen. Vem vet? Kanske det blir bra läsning för de som gillar vardagsdokumentärer? Oavsett kommer jag att försöka komma ihåg att använda kameran i min trogna Sony Ericsson K810i så att jag kan visa upp vad som sker. Jag kommer att ta mig god tid på att bestämma mig för min nya lya. Det kommer att bli en annorlunda utmaning att skriva om mina egna vedermödor så att folk orkar läsa om dem. Jag trodde aldrig jag skulle komma att säga detta, men jag ser fram mot att flytta. Kanske det är det så det blir när man kämpar och kämpar utan att det blir påtagligt bättre. Jag har lagt ner mer pengar än jag strängt taget haft råd med, och tallösa arbetstimmar på att få huset i ordning – utan att nå hela vägen fram.

Under de senaste 9 åren har jag bodd i en gammal villa här i Gunnarskog – och tvärt om av vad jag inbillade mig när jag flyttade hit runt den tid då bin Ladin Airlines arrangerade guidad visning av WTC, blev det en mycket kostsam affär. Bristen på erfarenhet gjorde att de ”glömde” ställa flygplanen utanför. Hur det gick vet vi – gör vi inte? Bush Jr. Fick vatten på sin kvarn och resten är historia – så att säga.

Min bristande erfarenhet på renoveringsfronten fick mig att underskatta den utmaning som huset på Bergatorp ställde mig inför. Det har dessutom ständigt påmind mig om att det fanns ett mycket verkligt skäl till att jag blev sjukpensionär – och det skälet kallas depressiv neuros. När det tornar sig upp svårigheter, är det som om livsmusten bara rinner ur mig och trången att sova blir överväldigande. Tyvärr har inte de förbättringar jag gjort på huset räckt hela vägen. Jag har förvandlat det från ett ekonomiskt Niagara till ett mer beskedligt forsfall. Är du pensionär, ser inte bankerna någon potential i dig, så lån kan du glömma från den kanten. Banken är som den där släktingen du enbart ser när du bjuder på gratis mat, eller andra förmåner. Bankens ända syfte är att ta del av andra människors rikedom. Därför lockar de människor med en ekonomi som gör att de strängt taget inte behöver lån, att faktiskt låna pengar – medan alla som faktiskt behöver lån faller i händerna på sådana som BlueStep och Marginalen. Vi har några riktigt fina ord på de som livnär sig på andras avskräden – har vi inte. De skall vi emellertid inte komma in på, för då blir ingen hejd på min ”kreativitet”. Som ett resultat, har jag hela tiden varit tvungen att använda egna resurser – som i sin tur och ordning ledd till att jag fått välja lösningar som varit bättre än de befintliga, men avsevärt sämre än om jag antingen fått lån – eller haft en fetare plånbok själv.

Jag har varit medveten på att något inte står riktigt rätt till med mitt boende, men som bekant gör kärlek blind – och jag har faktiskt älskat att bo här på Bergatorp och gör det fortfarande. Skulle jag betraktat det hela på ett riktigt cyniskt sätt, skulle jag kastad in handduken för 6 å sedan. Förvisso skulle jag inte fått lika mycket för huset då, som jag nog kommer att få nu, men det har inte varit värd all den förnedrelse jag har upplevd i mötet med banken och alla turer ner i ”Deep Depression Valley” jag haft under de senaste 6 åren. Enbart den nya pannan och pelletsbrännaren kostade mig 65 000 kronor. Att jag under åren 2004 – 2007 eldade för 110 000 kronor MER än fallet skulle blivit om jag haft råd med en vedpanna. Kombinationen av en genstretig bank, en rörmokare som var så mätt och belåten att han inte iddes anstränga sig för att skaffa den bästa lösningen, parad med min egen brist på erfarenhet gjorde att jag tvingades välja en lösning som förvisso mer än halverade värmekostnaderna. Problemet var bara att det rörde sig om olja. Ingen verkade vara intresserade av att hjälpa mig överkomma de tekniska problemen med att ta fram ackumulatorer som passade in i mitt pannrum där takhöjden ligger runt 160 cm. Jag tror vi kan kalla det Arvikasyndromet: Man är så mätt och belåten att man inte bryr sig om vad kunderna tycker. Resultaten blir i förlängningen att folk tröttnar, och sedan är det bara att spika igen dörren och gå hem. Flera har tvingats göra det i centrum – där öppettiderna var lika med vad de var på 1950 – 1970 talen. Tiden väntar inte på någon, så för alla som inte anpassat sig, har nerläggning blivit oundviklig. Förlorarna har i första och sista hand varit oss kunder.

Det som slår mig är följande: Det verkar som om tumregeln för eldningsteknologi är: ”Ju dyrare teknologi, ju billigare energi och vice versa”. Man kan få för sig att industrin roffar åt sig av din förväntade ekonomiska besparing. Om du väljer el som uppvärmningskälla, slipper du billigt undan med installationen, men får plikta dyrt för energin. Dock verkar det som om många väljer el just därför att de inte får lån, och elpannor är överkomliga prismässigt. När jag gått genom de hus som prismässigt ligger innanför räckvidd för mig, kan jag se hur folk har försökt överleva genom att ersätta havererade oljepannor med elpannor, och de som är ännu sämre ställda med en osalig kombination av luft/luft värmepump och oljefyllda radiatorer. Man blir faktiskt lite ledsen när man ser det eftersom det rör sig om människor som gjort det allra bästa de kan, men inte nådd hela vägen fram – och som idag kanske sitter i en trång och dyr lägenhet. Jag slänger in handduken innan det sker.

Jag har varit i Diana-Ville (Göteborg) och hyrt magasineringsutrymme för mina möbler, så att jag kan fräscha upp huset, och samtidigt vara beredd att flytta ut på kortaste möjliga varsel när försäljningen är ett faktum. På grund av läget, nära norska gränsen, räknar jag med att det skall gå snabbt att sälja. Det har i varje fall varit fallet med de andra bostäder som sålts i området – och priserna har varit förhållandevis goda. Jag har flera alternativa bostäder i syftet, så att det inte skall vara en fråga om huruvida jag får ny bostad, men mera om NÄR. Jag har försökt få handpenningslån för att slippa denna penibla sits, men utan framgång. Åter igen måste man ta det man har och försöka göra det optimala utav det. Jag skall dock villigt erkänna att det kliar något förskräckligt i högerfoten efter att dela ut flygplanslösa himlafärder. Ändå är jag bättre förspänt än många andra som tvingas sälja sina hus därför att korselden mellan ”klimatanpassade energiskatter”, elbolagens girighet och bankernas parasitiska affärsmetoder har överväldigat deras ekonomi. När jag får sålt min bostad, kommer jag att kunna betala mina skulder, och köpa ett annat hus – utan att stifta ny skuld. Det är det ända goda som kommit ut ur mina ansträngningar här på torpet – och det är kanske inte så dåligt när allt kommer omkring. Förvisso kommer jag inte att kunna köpa ett hus i toppskick, men om det har låga driftskostnader, så vet jag att jag kan fixa allt det andra. Här jag nu bor var det mängden återstående arbete, kostnaderna förknippad med det, tiden det skulle ta i anspråk och de skulder jag samlat på mig som sammantaget fått mig att ta beslutet om att begränsa mina förluster och sälja.

Så här du skälet till att det inte kommit så många jeremiader från mig på sistone. Djup depression i parlopp med bitterhet, gör att det man alstrar enbart blir eld och svavel. Jag vill ha ett mål, och en mening med mitt bloggande, nämligen att försöka påverka med lilla jag förmår. Jag vet att om jag kan på verka en människa, så vill hon påverka andra och sedan är dominoeffekten igång. Det är denna kunskap som gör att jag läser på och skriver långa jeremiader baserade på faktisk kunskap. Ingen bryr sig om vad jag tycker, men alla bryr sig om vad jag kan framföra av bevisade påståenden. Just av detta skäl kommer jag aldrig att sluta blogga – och oavsett var jag ställer min kosa, som det står i sången, kommer jag att fortsätta vara Bergatorparen. Ni är härmed varnade.

… sjunger Marie Osmond om i mina hörlurar just nu och texten handlar om falsk kärlek. Jag kan inte helt låta bli att tänka att Köpenhamnmötet just blott är en papper ros ty för mycket står på spel i fråga om ekonomi för att man skulle träffa överenskommelser som skulle innebära att man måste dra ner på produktionen av de varor och tjänster som ger klirr i kassan. På den andra sidan går det rykten om att man skall minska världsbefolkningen till 2,8 miljarder inom de närmsta åren och att detta skall ske genom spridning av vissa sjukdomar och genom svält. Jag har dessutom hört att det finns planer på att förenkla välfärdsstaten så att man kan börja hantera de enorma underskotten som gör att Västvärldens samtliga länder sjunker allt längre ner i skulder. I en krönika i The Washington Post för några veckor sedan, kunde man läsa att om USA och de övriga av de tyngsta ekonomierna skulle sluta amortera på skulderna, skulle det leda till en valutakris av ett hittills ej skådat slag. Sammanhanget är det att dollarn är en av världens viktigaste valutor, följd av pund och euro. Inom dessa valutor ryms de tyngsta ekonomierna i världen, så att om dessa slutade amortera skulderna, skulle världens valutasystem rasa ihop. Man såg för sig att detta skulle kunna utlösa krig på flera håll, och uppror i stort sett hela världen.

Hur skall man lösa detta? Om man helt sonika gick ut och sade som det är, skulle det garanterat ta sig hus i Helvete – så det kan man inte göra. Peak oil, då? Ingen nu levande människa vet exakt hur mycket olja som finns kvar i världen, det har USA och flera av OPEC länderna sett till. Genom att ljuga om oljereservernas storlek, har de mindre OPEC länderna kunnat tillskansa sig större produktionskvoter än organisationens statuter medger, medan USA har haft tillgång på billig olja. Detta är ett bevisad faktum, men det är inget som får folk att strömma till för att dra sitt strå till stacken. På 1980 talet fick brittiska vetenskapsmän ett pikant uppdrag av Margaret Thatcher: Hitta en ursäkt för att lägga ner kolgruvorna. Omöjligt finns inte i vokabulären. Thatcher hade rätat gallfeber på sig över ständiga strejker i kolgruvorna som ständigt lamslog samhället och fick omvärlden att tappa förtroendet för den brittiska ekonomin. Thatchers mål var att se till att man skulle driva samhället med flera energikällor, och inte förlita sig på en enda. Thatchers plan fungerade och idag är brittisk ekonomi åter på benen. Tyvärr upptäckte flera att det gick att använda sig av klimatet för att nå politiska mål. Som turen ville ha det, sker det just nu en viss klimatförändring som man kan förstora upp så att vi formligen kan se kilometerhöga vågor slå in över New York, och monster stormar förvandla Florida till en katastrofzon – för konstigt nog är det alltid USA som lider. Förvisso har man i även här i Europa målat upp katastrofscenarier, men det är liksom inte samma drama över dem: Ovanligt regniga somrar i norr, översvämningar i mitten och torka i söder. Kunde vara en beskrivning av en gubbe som varit gift lite för länge det där. Skämt åsido, vad är ovanligt med regniga somrar här i norr? Vad är ovanligt med att österrikare, tyskar och holländare översvämmas och skickas nerströms tillsammans med annan bråte så skjortan står rakt ut efter dem? Vad är ovanligt med att greker och italienare får prova sig som brandmän under sommaren? Inget. Temperaturen har enligt uppgift stigit ca 0,7 grader Celsius under det gångna seklet, vilket i sig inte är tillräckligt för att leda till genomgripande klimatomläggningar. Det vi ser är med andra ord inget ovanligt eller onormalt.

Om något skall kunna sägas vara onormalt, så är det människans egen utveckling. Vi förökar oss i ett tempo som gör mössen gröna av avund. Denna utveckling hotar människans fortbestånd i en sådan grad att man nu tvingas agera. Just nu sjunger Jim Reeves ”Is It Really Over” i hörlurarna. När Jim stod i Studio B i Nashville och sjöng in denna sång, var världsbefolkningen mindre än hälften av vad den är nu. På det knappa halvsekel som gått sedan denna skiva kom ut, har vi dubblerats. Vi har blivit drygt 76,6 miljoner fler för varje år – om jag räknat rätt. Det är lika många som i ett stort europeiskt land. När vi ser vilka utmaningar vi i Sverige har med att skaffa arbete och husrum till alla, och vi är endast 9 miljoner, vilka utmaningar är det inte då att skaffa drägliga liv åt 8,5 gånger så många – varje år? Det är så man får kalla kårar när man tänker på det. Orsakerna till denna lavinartade befolkningstillväxt i världen är mångartade och sträcker sig från politiska, via religiösa till ren ovetenhet och likgiltighet. Det som gör det hela möjligt är de framsteg som skedd inom medicinen under de gångna 300 åren. Barnadödligheten har bragts under kontroll – men utan att barnfödslarna har reducerats tillsvarande. Resultatet är en lavinartad befolkningstillväxt. Jag kan faktiskt förstå de som anser att världsbefolkningen borde mer än halveras. Det finns inte resurser att ta hand om alla på ett bra sätt. Jag såg just ett program på Discovery som handlade om att efterhand som allt fler flyttar till städerna, och det inte längre är ekonomiskt eller tekniskt möjligt att bygga högre hus, så måste man börja bygga neråt – kanske så mycket som 100 våningar neråt! I USA är detta kanske möjligt, men skall folk behöva leva som sorkar?

Även om svenska medier inte talar om det, så pågår just nu i världen en matvarukris. I australienska nättidningar fick jag reda på det under fjolåret. Man talar inte om det i Sverige, därför att här är det andra problemställningar som gäller: Klimatet, SAAB’ s framtid och all den skit Alliansen diskar fram. Men ändå? Anledningen till matvarukrisen är inte klimatet, men det faktum att man överbrukat jorden, så att avlingarna börjat sina. I synnerhet gäller detta i Kina, som är en av världens största producenter av ris – som ju är en grundpelare i de flesta asiatiska ländernas vardagsdiet. När denna matvara tryter, drabbar det människor som i stort sett, i vår måttstock, är fattiga. De mer välbeställda i Asien har börjat anamma vår matkultur, vilket kanske avhjälper lite – och då menar jag lite. Som om detta inte räcker, så börjar dricksvattnet tryta i en sådan grad att i Indien har myndigheterna överlåtit vattenförsörjningen till privata företag – vilket leder till att själva hörnstenen i överlevnaden för såväl människor som djur, vatten, har blivit en produkt som måste betalas. Det behövs ingen större fantasi att föreställa sig hur det är för de som inte äger pengar. I vissa fall har myndigheterna tvingats köpa vatten och fördela till de fattiga för att förhindra uppror. Av allt världens vatten är endast 2 % drickbart, och ännu mindre är fysiskt tillgängligt. Det ligger i sakens natur att när det blivit så många som skall dela på denna vara, så måste det bli svårare att få den att räcka till – i synnerhet eftersom det sker i konkurrens med stora, tunga, globala industriföretag som behöver vatten till produktionen.

Så summan av kardemumman är, även om den komplicerat och svårbegriplig, att vi måste återskapa en världsekonomi på en nivå motsvarande ca år 1958/59 – och för att det skall kunna ske, måste befolkningsmängden reduceras till vad den var då – ca 2,8 miljarder. Allt var inte honky dory den gången hellre, men med de kunskaper vi idag förfogar över, skulle en världsbefolkning i denna storleksordning vara hanterbar och samtliga skulle kunna få liv som var drägliga – ingen överflod, men ingen nöd hellre. Jag tror, när allt kommer omkring att detta är slutdestinationen för den globala klimatpolitiken – som det nog kommer visa sig har mindre med klimat att beställa än vad de vill att vi skall tro. Personligen skulle jag välkomna en politik som syftar till att befria världen för överbefolkningen och det oupphörliga trycket mot oss i Europa av asylsökande från i princip hela världen. Våra resurser räcker snart inte längre. Det har blivit en sådan ”absolut sannhet” att vi skulle vara så rika och välbeställda här i Sverige, och att vi är med och bär skuld för hur det är i tredje världen och att vi därför är moraliskt förpliktade att at emot så många asylsökanden från denna del av världen som möjligt. Sanningen är en annan: Sverige är inte något rikt land. Vi skyller bort mer än en norsk nationalbudget, stora delar av vår industri är på dekis och på den vägen har det varit sedan 1969! Och vad har vi att känna oss skyldiga för? För att militärer begår statskupp med vapen och ammunition som producerats här? Löjligt! Att vi köper varor där de är billigast? Vem gör inte det? Det är grundstommen i allt ekonomiskt tänkande. Att vi inte frågar efter arbetsvillkoren till alla vi importerar varor från? Har vi ärligt talat med det att göra? När jag köpte ny värmepanna för 6 år sedan, frågade jag inte hur arbetsförhållandena var på CTC – borde jag gjort det? På någon punkt måste man bara acceptera att det inte ligger i ett enskilt lands makt att frälsa hela världen. I många stycken är det så, att det vi uppfattar som vidriga arbetsförhållanden hos bolag i Asien, faktiskt innebär ett rejält ekonomiskt uppsväng för de som jobbar där. Alternativet vore arbetslöshet och djup fattigdom med svält och elände. Det är det som är överbefolkningens barn.

http://www.vg.no/nyheter/utenriks/klimatrusselen/artikkel.php?artid=599238
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/webbtv/korseld-spelet-under-klimatforhandlingarna_3942587.svd
http://www.dagbladet.no/2009/12/15/nyheter/klima/miljo/9529137/
http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/det-finns-alla-skal-att-oroas-over-takten-under-klimatmotet-i-kopenhamn-1.1014479
http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/karngrupp-av-ledare-ska-hjalpa-rasmussen-till-succe-pa-klimatmotet-i-kopenhamn-1.1014128
http://www.dn.se/webbtv/nyheter/sa-stort-ar-sveriges-koldioxidutslapp-1.1011827

… lite så där fritt efter Sir William Shakespeare. Varje gång det är kärva tider, så är det ”open season” på arbetslösa och bidragstagare. Förvisso tror jag denna ”Ullareds Morgan” antingen försöker att vara satirisk, ironisk eller också är han en knäppgök liknande de avarter som förestod Hitlers eutanasiprogram som syftade till att fysiskt utrota alla som inte var arbetsdugliga.

Hitlers eutanasikliniker såg ut som vilka stadsgårdar som helst, men det luktade krematorium. Man gasade ihjäl ”patienterna” med karbonmonooxid gas i rum som liknade duschrum. Sedan plockades liken ihop och rullades in i krematoriet där de tillintetgjordes. Där det fanns anhöriga, fick de askan för begravning – annars spriddes den i bakgården. Praktiken kändes olaglig enligt gällande tysk lag, och naziregeringen beslutade att avsluta programmet. Men här kommer det som borde få någon och envar att häpna: Lokala läkare tog över – och fortsatta den lagvidriga praktiken. De mörka molnen från krematorierna skvallrade om vad som försiggick. Folk plåtade rökutvecklingen, och vissa gjorde anmälningar till polisen, men ingen vågade göra något.

Låt så vara att man inte vill gå lika långt numera, men själva grundtanken är den samma: Arbetslösa är det fritt fram att attackera och kritisera för att vara slappa och inte vilja arbeta – men jag vet av egen erfarenhet att när du har skickat iväg ett 3 siffrigt antal ansökningar, och kanske varit på 1 – 2 intervjuer under en period på kanske flera år, ramlar du ner i depression, och för alla snorgökar som inte vet hur en depression gestaltar sig, så tillåt mig att ge er en snabbkurs:

Man VILL stiga upp, men en tanke säger: ”Vad är det för idé med det?” Man VILL ta sig ur en destruktiv situation, men kroppen känns som bly. Att känna sig lite nerstämd är inte depression – det är normalt emellanåt. Att önska att man kunde sätta sig i elektriska stolen och åka iväg till det bättre landet på andra sidan – det är att vara deprimerad och suicidal. Tro mig: Jag vet. När man är deprimerad tryter självförtroendet och självkänslan. Och när man skickat hundratals, ja kanske rentav tusentals ansökningar om jobb och kanske inte ens kommit på intervju, då börjar man känna sig rätt så misslyckad. Och då är det inte lathet som gör att man tappar lusten att göra något. Då har man inte mer att ge. Nuförtiden har man en överdriven tro på ”lyckopiller” – men jag kan knappt tänka mig en mer felaktig beteckning. Förvisso beror depression på att man har för stort återupptag av serotonin, men det dessa ”lyckopiller” gör är att de hämmar återupptaget av serotonin så att man får ett mer normalt stämningsläge, men hos patienter under 20 år, kan de förorsaka självmordsbenägenhet, eller våldligt beteende. Ingen vet riktigt varför.

ALLA jag känt som gått för att vara lata, har i själva verket varit deprimerade och haft en totalt grotesk självbild. Alla vill vara till nytta och känna av att de betyder något i det stora sammanhanget. Att ha ett jobb där man kanske rentav ser synliga bevis på att man finns till, är medicin mot depression. Om man även hamnar i en miljö där man är accepterad som en av teamet, så gör det underverk för ens självuppfattning. Människan är en social varelse, och det att vinna social accept, är av största betydelse för henne.

Men hur är det ställt med sådana som måste sitta på sin gren och skita ner på alla under sig? Jag skulle vilja säga att de omöjligtvis kan ha någon bra självbild eller något självförtroende värt namnet. Den som har en bra självbild och ett bra självförtroende, behöver inte skita ner på andra för att må lite bättre själv. Han/hon vet vad han/hon är god för, och uppmuntrar som regel de som inte ställer lika starkt.

Men hur ser framtiden ut? Såsom världens resurssituation ser ut, kommer aldrig den fulla sysselsättningen att bli möjlig – i varje fall inte i traditionell betydelse. Världen håller på att köra tom för olja, och världens alla regeringar svamlar om sambandet mellan fossila bränslen och global uppvärmning. Det ligger i korten att i denna kontext måste vi dra ner på bruken av resurser snarare än tvärtom. Det kommer inte längre att vara lika självklart att man kan förverkliga alla produktidéer. I framtiden kommer man att behöva göra bedömning av energiåtgång varje gång man skall besluta om man skall producera en vara eller inte, därnäst måste man ta hänsyn till en prioriteringslista, där vissa produkter har högre prioritering än andra – till exempel kommer lastbilar och bussar vara högre prioriterade än personbilar. Man kommer att tvingas se över hur viktiga saker är för samhället lokalt, regionalt, nationellt, kontinentalt och globalt där den globala betydelsen väger tyngst, följd av den kontinentala också vidare. Det säger sig själv att i detta sammanhang kommer traditionellt lönearbete att bli än mindre vanligt än vad det är idag. Betänk då att majoriteten av världsbefolkningen inte har lönearbete. Är det så ett bevis på att mänskligheten i det allt väsentliga består av lata odågor som borde gasas och brännas? Vad tror du?

Vi har varit som elefanter i en kristallaffär alltför länge bara därför att vi levd i en värld av överflod, men nu har vi blivit så många, och vårt slösande har varat så länge att resurserna inte räcker till längre. Vi kommer inte behöva svälta, men vi måste vänja oss vid tanken på att vi själva, grannen eller någon annan vi ser snett på kommer att leva på medborgarlön. Vi måste ändra synen på sambandet mellan anställning och status. Att man inte är anställd någonstans är inte samma sak som att man är värdelös. Vore det så skulle 5 av världens 6,7 miljarder människor vara värdelösa. Man måste lära sig att se sig själv som värdefull som människa antingen man är anställd eller inte. Att man inte har lönearbete betyder inte att man är en odåga. Man kanske i alla fall duger som medmänniska – och det är VIKTIGT!

http://www.larouche.se/nyheter/2009/06/20/chaitkin-fran-eir-naglade-obamas-nazidoktorer
http://www.vitabussar.se/aktiont4b.htm
http://www.expressen.se/noje/1.1790031/ullareds-morgan-arbetslosa-ar-slappa
http://bloggis.se/Diana/100297

Äntligen har hackers gjort nytta för sig: De har tagit sig in i klimatmullornas mejl och fått reda på saker som vi än så länge enbart kunnat misstänka, men inte bevisa: Att hela klimatfrågan är en offentligt skapad hysteri. Varför? Det är en bra fråga, och för att kunna besvara den på ett något sånär begåvad sätt, måste vi se på vad som skedd i samhället under efterkrigstiden.

Efter andra världskriget växte det fram ett folkligt krav på att man skulle bygga folkhem – ett samhälle för alla – inte enbart för de välbeställda. För att klara av detta, använde man sig av John Maynard Keynes samhällsekonomiska teorier, som bland andra beskriver arbetslöshet som resursslöseri. Keynes hade dessutom märkt sig att varje gång ekonomin krisade, så återstabiliserade sig den på en lägre nivå än förra gången det begav sig. Keynes teorier syftade till att undvika detta. Tyvärr skulle det visa sig att Keynes teorier inte räckte hela vägen fram. Jag syftar givetvis till bankkrisen på 1980 talet. De teorier som ersatte Keynes, har visat sig ännu sämre – jämför finanskrisen. Välfärdsstatens framväxt och tillika jämlikheten ledde till att tillgången på arbetskraft ökade och efterfrågan efter konsumentvaror. Detta alstrade skatteinkomster, men gjorde även att den infrastruktur som fanns inte räckte till. Skatterna ökade – för att klara välfärden och den fulla sysselsättningen. Efterhand som välfärdståget fick fart insåg man ett allvarligt problem, nämligen att det skulle inte mycket till för att det skulle ända i katastrof. Man började använda skatter som styrmedel för att, i sann behavioristisk anda, påverka konsumenternas val.

Efter oljekrisen 1974 infördes i många länder hårda skatter på oljeprodukter för att befrämja alternativ. Nu 35 år senare kan vi tydligen se att dessa styrskatter inte har fungerad. I stället har vi sett ett samhälle som förändrats så mycket att de gamla skattesystemen inte längre alstrar de inkomster som Staten behöver. Resultatet är att världens alla i – länder numera sitter i skulder till under öronen. Om man slutade amortera dessa skulder, skulle det leda till en global valutakris av ett format som hittills ej skådats – kunde man läsa i The Washington Post för några veckor sedan.


Så hur hänger detta ihop med klimatproblematiken? Världens rikaste länder behöver nya skattekällor, och drakoniska skatter på oljeprodukter och andra fossila bränslen räcker inte längre. Oljan håller på att ta slut, och om världen skulle falla för frestelsen att ersätta olja och gas med kol, skulle ”peak coal”, som för nuvarande ligger 40 – 50 år fram i tiden, komma att rycka närmare. Man behöver helt sonika göra sig av med några besvärliga energikällor som dels håller på att ta slut, och som dels håller Västvärlden i ett skamgrepp. Om man inte gör något, skulle olje- och kolproblematiken i värsta fall kunna leda till tredje världskriget eftersom alla de tunga kärnvapenmakterna är mycket tydliga på att försök på att neka dem åtkomst till olja, gas och kol kommer att besvaras med kärnvapen. Tydligare kan det inte sägas. Så hur skulle man komma loss från detta dödläge? Någon fick för sig att man kunde använda sambandet mellan CO2 och globaltemperaturen som en hjälpreda: Eftersom bruk av fossila bränslen ökar CO2 överskottet i atmosfären, kunde man helt enkelt starta en hysteri där folket KRÄVER slut på olja och kol, och STÖDJER skatter knutna till ”smutsig” energi. Man löser således flera problem på en och samma gång: Man avlägsnar krigsfaran, man vrider sig loss från OPECS skamgrepp, man ser till att man får ”närproduktion” av energi och man behåller höga, stabila skatteinkomster.

Just detta med närproduktion av energi, har ju varit ett av argumenten för övergång till bioenergi. Material som tidigare var avfall, har blivit råvara som i sin tur och ordning blir till en värmeprodukt. Med 3+3+3 principen i tankarna, så innebär detta att man kanske skapar 10 000 arbeten i direkt anknytning till produktion av bioenergiprodukter, samt att detta leder till ytterligare 20 000 arbeten hos underleverantörer och inom det offentliga. Man får skatteinkomster, istället för att behöva betala ut bidrag, arbetslöshetsersättning och samtidigt se pengar lämna landet för att betala för olja. Men: Detta är för komplicerat för att kunna bli en politisk slagdänga. Vädret, däremot, är alla upptagna av och har ett förhållande till. Genom att använda kopplingen mellan fossilt CO2 och vädret, kan man använda en redan pågående klimatomläggning som motivationsfaktor. Men man måste ju ha vetenskaplig uppbackning. Vi har sett hur vetenskapsmän har tvingats att konvertera till klimatislam. Vad kommer så att ske med klimatet? Ingen vet säkert vad som kommer att ske, men om klimatet slår kontra på en tidspunkt där man lyckats fasa ut det allt väsentliga av olja och kol, kan man slå sig för bröstet och skryta om hur ”vi” lyckats med att förhindra klimatkatastrof.

Men redan nu ser vi att detta bedrägeri börja krackelera. Att använda sig av metoder som kanske skulle gillats av Store Bror hos Orwell, brukar få de av oss medlemmar av de så föraktliga ”massorna” som inte övergett vårt oberoende tänkande att känna oss motiverade att granska vad som ligger bakom. Givetvis kunde man inte rakt av säga att man vill bli av med de fossila bränslen av politiska skäl, och många är de som bragts om livet under årens lopp eftersom de kommit på sätt att ersätta oljan inom den så viktiga transportsektorn. Fortfarande är det så att elektriska bilar ligger några år fram – som en motorjournalist lätt ironiskt påpekade från någon av dessa olidliga bilsalonger. Sanningen är den att vi kunnat organisera allt på ett totalt annorlunda sätt – om sakerna varit så som de verkar vara på ytan. Men sakerna är inte såsom de ser ut på ytan. Bakom lyckta dörrar avgörs hur sakerna skall vara, och där pågår ett spel om pengar, makt, inflytande – och dominans! Oljebranschen är fortfarande mäktig, men är en döende jätte – och väl medveten om det. Man har lurat världen, och sin egen organisation OPEC, med upptrissade estimat på hur mycket olja man har kvar. Detta har ledd till egentligen för låga priser på olja. Behöver jag säga att USA haft ett finger med i spelet?

Nu försöker man rädda vad som räddas kan, och använder sig av den mäktigaste makt vi känner: Klimatet. I Sverige har vi kommit långt i att avskaffa oljan. Man kan väl tryggt säga att bland villaägare som bland offentliga och privata fastighetsägare, har det skett en massflykt bort från oljan. Man ser inte längre oljebilar med logotyp för oljebolag längs sidorna. Nu är de alla anonyma. Idag är det knappt 3 % av villorna som värms med olja – en siffra som blir lägra nästan dag för dag. Inom de flesta sektorer där det finns alternativ, har man redan fasat ut oljan. Men detta skapar givetvis nya problem: Eftersom oljan försvinner, har man mist en konkurrent, och priserna på de kvarvarande energikällorna ökar. Folk förtvivlar och söker efter alternativ. Men lite tur kan detta leda till en större spridning av energikällor än vad fallet varit så här långt. Det borde leda till en hälsosam konkurrens, och inte minst leda till att det hela tiden finns alternativ. Klimatändring eller inte, vi kommer även i tiden som kommer att behöva energi till uppvärmning och tappvarmvatten. Förhoppningsvis kommer bioenergin att hållas obeskattad (om vi bortser från moms) även i framtiden.

Det är nästan lite skrämmande att se vilken hysteri man har lyckats skapa kring detta med klimatfrågan. Ankeborg är inte så långt borta som man trodde under uppväxten.

Gör man misstaget att skicka en låneansökan till dem, kostar det 250 kronor – även om man återkallar ansökan INNAN den handläggs. En kompis till mig som arbetat så gott som hela sin yrkeskarriär inom en storbank, var chockad över att någon ens kan komma på något sådant. Vad som är säkert är att det följer inte reglerna för gott affärsskick. När jag började titta på de samarbetspartners som 2000nu.se använder sig av, fick jag en känsla av dessa företag inte precis hör inunder de mer seriösa – vilket gör att man nog kommer att få damma av slagshandsken och gamla färdigheter från de hårda, gamla dagar. Frågan jag ställer mig, är hur man kan få hålla på så här i Sverige i det 21 århundradet. Vi ser att en bilfirma fälldes av KO för att marknadsförd en av sina produkter som bra för miljön, men när hörde vi senast om företag i finanssfärens mer grumliga områden som fälldes för något som helst? Kanske på tiden att myndigheterna vågar ta tag i detta. Jag kommer att skicka ärendet vidare till rätta myndigheterna – sedan får vi se om det blir åka av.

Discovery Chanell kommer med allt fler idéer till hur man kan ge människan en respit medan man arbetar för att kontra den globala uppvärmningen. Jag skall inte såga ärliga försök till att avhjälpa det som onekligen verkar vara ett problem, och somliga av idéerna har onekligen något för sig som iden om att öka reflekteringsförmågan hos låga valkmoln över världshaven med bruk av karbonneutrala skepp som skickar mikroskopiska saltvattenpartiklar – såkallade aerosoler – upp i dessa moln och på så sätt ger dem förmågan att reflektera tillbaka stora mängder energi till rymden. Försök bekräftade att det låter sig göra rent tekniskt och resultaten visade på att effekten var som förväntad. Frågan är: Om det nu förhåller sig att våra utsläpp av fossilt CO2 leder till att den globala uppvärmningen som följer med en interglaciärperiod har fått turbo, så borde vi göra mer än vad som görs, och vara mer konsistenta.

Vi ser förvisso att en av världens största bilproducenter, Chrysler, nu är försatt i konkurs och att de två andra stora, Ford och GM, står med ena benet innanför dörren hos Kronofogden och det andra på väg efter. Båda dessa företag har uppslukat allt de har kunnat lägga än klam vante på av mindre bilproducenter, såsom Volvo och Saab, och samtidigt kommit med den ena värstingen efter den andra – för att inte snacka om alla SUV’ er och andra bränsleslukare – och det i en tid då oljan börjar tryta och då alla världens regeringar springer kring som huvudlösa höns och kacklar om karbonskatter och tecknar det ena fördraget efter det andra där man förbinder sig att dra ner på utsläppen av fossilt CO2. Nu står krisen där i full mundering och nu svamlar man om att lösa den globala ekonomiska krisen, samtidigt som man skall bekämpa klimateffekten. Bara för att sätta det i perspektiv: Den ena handen är villig att öka de globala utsläppen av klimatgaser för att slippa besväret med protesterande arbetslösa – och potentiell valförlust, medan den andra frenetiskt försöker dra ner på dessa förhatliga klimatgaser – även det för att inte stöta sig med väljare som är bekymrade över klimatutvecklingen. Det är situationen just nu.

Vad är lösningen? Lösningen är i grund och botten att låta krisen ha sin gång, samtidigt som man sätter skruvarna på alla delar av samhället för att skapa förändring. Vi måste acceptera att vi inte kan ha alla i arbete eftersom det urholkar våra gemensamma resurser. Arbetslinjen – ett politiskt makverk – måste skrotas. Transportsektorn måste ses över i syfte att konvertera till hållbar energi – och reducera behovet utav transporter i samhället. Vi måste helt enkelt göra slag i saken: Tänka lokalt och handla globalt. Jag tror många människor skulle må avsevärt bättre om man kunde bli av med de trafikproblem många måste överkomma för att ta sig till arbetet – och ofta ett arbete de skulle kunna sköta hemifrån. Man svamlar om att webben alstrar klimatutsläpp genom sin konsumtion av el, och det kan mycket väl vara sant, men om man kan utnyttja alla ytor som står uppvärmda idag utan att de används under större delen av dygnet, så är det min gissning att enbart det och de sparade transporterna skulle mer än kompensera för det.

Vi bör se till att de varor vi konsumerar i största möjliga grad kan komma från lokala källor, och att de som vi måste importera transporteras på ”grönaste” sätt. Europa kännetecknas av att långtradare skapar trafikstockningar – allt medan vi har världens bästa och mest effektiva järnvägar. Vi kan dra ner på utsläppen av fossilt CO2 – om vi vill, men det kommer att kosta. Vi måste, som nämnt, acceptera att alla inte kan stå i arbete, men få medborgarlön. Vi måste dessutom dra ner på onödig konsumtion. Vi måste försöka ”gifta ihop” det bästa av gamla dagar med det bästa av nutiden för att skapa en hållbar framtid. Det värsta är att det kommer att vara rätt så kul – för alla som ser möjligheterna som presenteras. Risken är dock att politikerna klantar till det genom att skriva ut skatter på saker som idag är obeskattade – såsom solenergi – för att betala elektriska fordons vägslitage. Jag håller dem inte för goda för att hitta på sådana idiotiska tilltag – men det är en bro vi eventuellt får korsa när, och om, vi kommer dit.

Kan vi totalt avstyra klimatförändringen? Nej, större delen av den är naturlig och går inte att stoppa. Vi kan dock avstyra den delen vi presumtivt är ansvariga för. Är det överhuvudtaget önskvärd att stoppa hela den globala uppvärmningen? Det är en bra fråga. Vi måste komma ihåg en sak: Om vi hade stannat på den klimatiska nivå vi befann oss på för ca 110 år sedan, skulle kostnaderna för uppvärmning tagit anspråk för stora delar av ekonomin hos oss som bor i Nordeuropa, och samtidigt reducerat möjligheterna för att bedriva jordbruk på något framgångsrikt sätt. Den samhälleliga utveckling – på såväl gott som ont – vi har upplevd under dessa år, skulle inte varit möjlig. Tillgången på rikliga mängder inhemskt producerat mat har gett upphov till en folkhälsa som är långt bättre idag än på slutet av 1800 talet. Det har även friat upp resurser som gjort oss förmögna att skapa ett välstånd som ingen den gången trott skulle vara möjlig. Den klimatiska utveckling som skedd de senaste 100 – 150 åren har försatt såväl Sverige som de övriga nordiska länderna i den situation vi befinner oss idag: Som topp tio bland världens rikaste länder. Det får vi inte glömma bort. En klimatisk utveckling till den motsatta extremitet, vill dock vara lika så skadlig eftersom det kan leda till att vi får ändrade nederbördsmönster som kanske är mindre än gynnsamma för lantbruk och bosättning eftersom det kan föra med sig bland andra ökade jorderosion som i sin tur och ordning kan hota infrastruktur, bostäder, affärsverksamheter och offentliga institutioner. Detta kan även göra att folkhälsan kommer under hot. På grund utav vår belägenhet kommer vi alltså vara bland dem som får ökad nederbörd, medan södra Europa, kommer att bli torrare. Mellaneuropa kommer att få dras med översvämningar och elände – såsom vi sett de senaste åren. Det är inte för inte att världens regeringar är vettskrämda. Frågan är bara: Hur mycket har våra förehavanden bidragit till situationen, och hur mycket står Moder Natur för? Jag skall inte påstå mig veta, och det är det inte så många andra som vågar göra hellre.

Vad vi vet är att den utvecklingen vi haft de senaste 60 åren har varit kontraproduktiv och förvandlat vår planet till en soptipp, och där människor lever i sopor och ohälsosamma förhållanden i områden av världen som vare sig myndigheter eller medier vill att vi skall få se – och soporna härrör från vårt leverne. Enbart flyget alstrar stora mängder matavfall, som oftare än inte hamnar på soptippar i utvecklingsländer där det gör råttorna blanka i pälsen och får dem att föröka sig i en takt som bara sådana djur är förmögna att klara av. I industriländerna tas sådana sopor hand om av professionella företag som oskadliggör dem på ett säkert sätt. Men u-länderna törs inte lagstifta lika så kaxigt som oss, och inte finns det resurser där hellre. Resultatet blir att de drunknar i rent ut sagt skit. Om klimat effekten blir så illa som det sägs, så ligger de flesta av dem pyrt till. Det finns med andra ord många goda skäl till att vi bör skapa en ny, mer uthållig ekonomi. En fråga till avslutning: Är det rimligt att somliga har flera tusen procent mer än vad de behöver för att leva drägligt, medan majoriteten av världens befolkning inte ens når 75 % behovstäckning? Fundera över det ett tag. Vem jag tänker på när jag säger flera tusen procent? Börja med alla som arbetar minimalt, men får maximalt betalt såsom industri ägare, styrelseordföranden, artister, filmskådisar, kändisadvokater med många flera som besitter personliga förmögenheter motsvarande den samlade nationalprodukten i ett utvecklingsland. Oavsett hur duktiga eller efterfrågade de än är, är det rimligt med sådan hejdlös, och enligt min uppfattning oskälig rikedom? Är det åt andra sidan rimligt att personer som arbetar nästan hela sin vakna tid, inte ens skall nå upp i 100 % behovstäckning för att leva ett drägligt liv? Är det rimligt att vi smutsar ner planeten, medan andra får tampas med och bli sjuka av den skit vi inte vill ha i vår egen bakgård?

http://www.davidairey.com/your-rubbish-their-lives/
http://www.methanetomarkets.org/landfills/landfills-bkgrd.htm

Den mest smärtsamma upptäckt jag någonsin gjort i livet, är den att samhället inte bygger på vare sig logik eller förnuft, men på primitiva instinkter som låser oss fast vid de samma maktstrukturer som rådde medan vi fortfarande var djur som levde på savannen. Ett förnuftsbaserat samhälle byggd på logiska och vetenskapligt hållbara resonemang, skulle se mycket annorlunda ut. Vi har dragit allt ut in absurdum – bara därför att vi kan och det inte finns någon där till att hejda oss. Om vi stannat på 1 ½ - 2 miljarder, och baserat våra samhällen på en uthållig utveckling, skulle alla – och jag menar ALLA – levd drägliga liv idag. Ett drägligt liv innebär att man har ro att frodas där man är, har tid med släkt och vänner och trygghet för liv och hälsa. Det leverne vi idag för med ett frenetiskt resande, högljudda fester med dånande ”djungelmusik”, shopping bara för shoppingens skuld och ett idogt springande efter framgång och ”lyckande” inom arbetslivet, tyder på att vi mår allt annat än bra. Min farsa brukade säga att den som ständigt måste ha ljud kring sig, reds sina egna tankar och känslor och känner behov av att stänga ute dem. Jag tror den gamle var inne på ett eller annat där. Kanske bör vi se på de saker som inte fordrar inköp eller kostar pengar, när vi skall förbättra våra liv? Ett gammalt ordspråk säger att de bästa sakerna i livet oftast är gratis, och visst ligger det något i det. Problemet är bara att vi inte upptäcker det som ligger rakt framför näsan på oss.
http://www.eoearth.org/article/Sustainable_development_triangle

NYHETSBREV
20 APRIL 2009

Tiotusentals nya kollegor

Otroligt välkomna ombord till Piratpartiet.
De orden säger jag till de tiotusentals nya kollegor som vi har fått sedan det förra nyhetsbrevet. För det är faktiskt tiotusentals. När vi passerar 34711 medlemmar, så passerar vi också vår tjugotusende medlem sedan domen publicerades i fredags. När jag skriver detta är vi inte speciellt långt därifrån.
Och vilken dom sedan. Människor som sparkar någon blodig och fortsätter sparka får inte så hårda straff. Etablissemanget tar i så de spricker för att statuera exempel, hota och skrämma till lydnad. Den här domen har ingen förankring i någon del av verkligheten som kan beskrivas med fysikaliska lagar.

Just därför är det så glädjande att så många har bestämt att inte låta sig skrämmas, utan i stället har bestämt sig göra skillnad och bygga om för en ny generation. En ny generation av medborgare, en ny generation av industrier, och en ny generation av samhällsdeltagande – ett deltagande där etablissemanget inte kan kontrollera medborgarnas diskussioner.
Till dem av oss som varit med ett tag, så vill jag tala om hur oerhört viktigt det är att vi alla hjälper våra nya kollegor in i organisationen. Bjud in. Visa. Vägled. Vi har bokstavligt talat tusentals händer som vill hjälpa till att bygga om – och både de och vi vill att vi alla ska jobba tillsammans.

Till alla våra nya kollegor, så vill jag peka på ett par olika sätt att komma i kontakt med organisationen. Forumet är det enklaste sättet, men det kan lätt upplevas som “lite rörigt”, på ungefär samma sätt som Titanic hade “en liten läcka”. Ett snabbare sätt att komma i direktkontakt med oss är att använda vår IRC-server, irc.piratpartiet.se. Om du inte vet vad det är, så klicka här och börja bara prata med oss.
Om du hellre tar direktkontakt, så ring våra funktionärer! Du hittar dem genom att gå till kartan här och klicka på området där du bor.
Hur vi arbetar

För våra nya kollegor, så arbetar vi inte riktigt som riksdagspartierna. Vi har ingen byråkrat som sitter och skriver en check på 60 miljoner till en PR-firma som sedan sätter upp affischer över hela stan medan byråkraten går och fikar. Vi vet att det är vi själva som förändrar, som bygger om. Vi är både påhittiga och orädda för skit under naglarna, på alla nivåer i organisationen. Vi arbetar tillsammans, vi förändrar tillsammans, och är stolta över det.
Påhittigheten visar sig till exempel i att vi har en “trepiratersregel”. Kortfattat: Om tre pirater är överens om att ett nytt och oprövat sätt att kampanja är bra, så innebär det automatiskt grönt ljus från högsta ort. Ingen med formellt ansvar behöver frågas om lov. “Kör, bara kör”, som vi säger. Den enda omedelbara haken är att det då inte får kosta några pengar, men inte ens den regeln är absolut -- just nu är inställningen “behåll kvittona, så betalar vi tillbaka så fort vi får råd efter valet, och var måttfull”. Som exempel, så är det inte måttfullt att köpa en projektor, men däremot att köpa trästavar, kartongbitar och lim för att göra skyltar.
Ofta blir det bra. Ibland blir det fantastiskt. Då delar vi med oss av erfarenheterna, så att fler kan kopiera det fantastiska. (Vi tror på det här med att kopiera varandras idéer.) Någon enstaka gång blir det fel. Då lär vi oss något som organisation. Vi pekar aldrig finger, utan vi vet att vi alla vet partiets bästa, och alltid agerar för att vi ska lyckas tillsammans. Vi litar på varandra. Det är något av en ledstjärna.
Ett exempel på ett sådant initiativ är att bloggen Lillebrorsan precis satte ihop en banner. Ett enkelt initiativ, men ett som får effekt. Logotypen finns på Presscentret, för den som behöver. Våra profilfärger finns på wikin.

Frivilliga donationer

Som ni alla såg vid medlemsregistreringen, så är själva medlemskapet gratis, men vi uppmuntrar frivilliga donationer från dem som anser sig ha råd. Vi är helt och fullständigt beroende av sådana donationer för att ha råd med det nödvändiga – framför allt trycksaker. Valsedlarnas tryck och distribution kostar tvåhundra tusen. Vi har ytterligare en halv miljon på foldrar, flygblad, et cetera. Men vi har ett kärt problem: vi har så många kollegor, och det är så starkt intresse, att allt material tar slut långt, långt snabbare än vi hade kunnat hoppas på.

Därför tänkte jag upprepa en fråga jag skrev i mitt förra nyhetsbrev: om du är en ny kollega, och känner att du vill bidra ekonomiskt, så är det vanligaste sättet att göra det att bli Guldpirat – alltså att sätta in en liten överbliven slant varje månad. Vi föreslår hundra kronor som en jämn summa, men det viktigaste är att det är varje månad, inte vad beloppet är. Läs mer om Guldpirat.

Men just nu skulle vi uppskatta en startinjektion, om du vill bli guldpirat. Det är nu vi behöver pengar till mer, mer, mer valmaterial. Foldrar, affischer, flygblad, skyltar. Om du känner att du har råd och vill och kan – och ingen kommer att anse dig vara en sämre pirat för att du låter bli, vi bidrar alla på de sätt vi vill och kan – så lägg gärna upp en stående överföring i Guldpirat, och börja med en lite större injektion i kampanjkassan, till exempel 250 kronor.

Om du vill. Den delen är viktig. Om du vill.
En annan sak jag måste nämna i det sammanhanget är att alla donationer till partiet är anonyma. Vi bekräftar eller förnekar aldrig att någon är donator.

Veckans argumentationsövning

Ofta skickar jag ut argumentationsövningar. För att göra en lång historia kort, så är det bra svar på vanliga frågor, som är praktiska att ha i bakfickan. För det är vi alla som sprider idéerna – som jag sade tidigare, så betalar vi inga miljoner till någon PR-konsult, utan vi sprider idéerna själva i våra egna sociala nätverk. Till våra kollegor. Kurskamrater. Klasskamrater. Släkt. Vänner. Det är enda sättet vi kan växa på, och det är enda sättet vi har växt på.

Just nu angriper etablissemanget vår trovärdighet. Jag hör framför allt två invändningar: “Men ni är ju ett enfrågeparti!”, eller varianter, och “Men det är ju gratis att bli medlem hos er.”

Vi tar dem en i taget. Vi börjar med klagomål på att vi skulle vara ett enfrågeparti. Här är några saker du kan svara – anpassa till ditt eget språk, och säg dem gärna högt för dig själv en gång, för då kommer de bättre när du behöver dem:
“Vi är inte ett enfrågeparti. Då kan du lika gärna kalla moderaterna för ett enfrågeparti för marknadsekonomi, eller sossarna för ett enfrågeparti för arbetarrätt. Planfria Korsningspartiet, det var ett enfrågeparti. De hade en fråga – att bygga en planfri korsning. Vi tar upp tusentals nya frågor, både kring medborgarrätt och kring ett helt nytt politiskt område – makten över kultur och kunskap – som politikerna helt enkelt inte förstått är viktig.”
“Det är ingen skillnad värd namnet på riksdagspartierna idag. Åtminstone inte mellan blocken. Är det bättre att vara som dem, att vara nollfrågepartier?”
“Om vi hade velat höja momsen på dill också, hade vi haft två frågor då? Hade vi varit dubbelt så trovärdiga då, jämfört med nu? Eller kan vissa frågor vara viktigare än andra – som grundläggande medborgarrätt och rätten till ett privatliv? Det kanske är viktigare än att justera decimaler i välfärdssystemen?”

Sedan går vi vidare till “Det är ju gratis att bli medlem.” Här är lite svarsförslag på det:
“Det stämmer att vi inte har någon obligatorisk medlemsavgift. Vi tycker inte att det ska kosta pengar att ta ställning politiskt. Däremot uppmuntrar vi frivilliga donationer, och får in ungefär 80 kronor per medlem och år i genomsnitt – vilket ligger ungefär i par med riksdagspartierna.”

“Ja, det är gratis. Och? Jag vet ingen som väljer politiska åsikter efter var det finns röda prislappar. EXTRA, EXTRA, REA PÅ ATT BLI CENTERPARTIST! BARA NU PÅ TORSDAG! Nä. Så funkar det inte riktigt.”
“Ja, det är lätt att bli medlem i Piratpartiet. Det är lite av hela poängen -- frågan är fel ställd. Frågan är i stället varför riksdagspartierna anstränger sig för att göra det svårt att bli medlem hos dem? Vill de inte ha medlemmar?”

Har just insett en sak: Mina katter gillar mig skarpt.
Jag tror att min make gillar mig också faktiskt. Det kan i och för sig bero på att jag köpte två lådor Norrlands Guld till honom i fredags. Ur en bagagelucka.
Ja, vadådå? Man är väl ekonomisk.