Senaste inläggen som handlar om backabranden

Det här får mig att kämpa mot de där förbannade tårarna, som hotar välla över och som gjort det varenda gång jag hör om Backabranden. Den branden som tog min väninnas dotters liv och lämnade hennes son utan sin syster. Den branden som skadade min arbetskompis son psykiskt. Som brände min klasskompis (på komvux) son till oigenkännlighet och gjorde att hon befann sig i Linköping resten av terminen. Den artiga, snygga och coola sonen som hon köpte ett busskort till, när vi hade sällskap hem från skolan dagarna innan branden. Jag kommer aldrig att glömma den dagen och dagarna efter, där det kändes som att hela stan var i chock. När blomraden växte sig allt längre utanför lokalen och folk i sina tjocka jackor gick längsmed och tittade på korten, tände ljus och lämnade blommor och annat. Begravningen. Där kompisarna sjöng och en tjej bröt ihop totalt och bara skrek. Den där en mamma kom in i kyrkan med en skylt, med en bild av sin dotter. Flickan som det tog flera dagar att hitta. Jag förstår inte varför hon kom, men ryktet sa att hon gick med sin skylt på alla begravningarna.
Den boken ska jag läsa. Kanske. Om jag orkar.

Skulle in och handla lite på Netto idag.
Utanför affären blir jag påhoppad, bildligt talat, av en kille. Halva hans ansikte och ena ögat var skadat. Förmodligen en brännskada. Det var ordentligt läkt, så det var nog ett tag sedan det hände.
Han bad mig om pengar. "En tia eller nåt."
Jag sa nej och ville fortsätta gå. Då tog han till storsläggan: "Du kan väl ge mig en slant. Kolla här jag blev skadad i Backabranden."
Jag bara stirrade på honom, sen gick jag.
Fan vad förbannad jag blev. Men som en tvättäkta svensk, så knöt jag näven i fickan. Trots att jag helst hade velat placera den rätt i nyllet på honom.
Jag hade en massa kommentarer på tungan, så det var nog tur att jag knep käft.
Varför jag reagerade så?
Därför att jag anser det förbannat, jävla cyniskt att använda sig av tragedier vid tiggeri. Och särskilt då Backabranden som, för vilken göteborgare som helst, är något man aldrig kommer att glömma.