Senaste inläggen som handlar om allmän

Hade löjligt svårt att komma igång imorse. Svårare än vanligt och det kändes aningen hopplöst en stund. Fast sedan blev det bättre och i eftermiddags så tog äldstadottern och jag en ordentlig promenad. Var väldigt fint väder ska jag säga.
Maken är ledig idag och var bara iväg en sväng för att fixa inför ett möte. Han hade med sig pizza hem.
Yngstadottern är iväg och åker skridskor och sonen är iväg över helgen.
Här ska kollas serier om en stund.

Ja, jag vet, konstigt.
Men jag har faktiskt ingen direkt lust.
Läste lite nyheter förut och irriterade mig som vanligt. Men skriva något om det? Nej. Orka.
Hittade lite bilder i alla fall. Så det får ni nöja er med.

Angående Whitney Houston. Too soon?

Angående min förkärlek för vampyrer och katter.

Angående Rosa Pantern och den där jäkla låten som man aldrig får ur skallen.

Angående spermier.

Angående hur man kan känna det ibland.

Fakta. Fast jag har ju ändå bloggat i 6½ år, så trogna läsare vet nog rätt så mycket egentligen.

Men annars har jag faktiskt ingen större lust att blogga idag.
Ville bara säga det.

Brorsan berättade för mig om när han skojade med en arbetskompis.
De slängde käft fram och tillbaka. Brorsan hade sagt: -Du är inte den skarpaste kniven i lådan. Hade du varit det så hade du skurit sig på dig själv.
Kompisen uttryckte: -Från och med nu är jag din styvpappa. (Med andra ord ett förfinat sätt att uttrycka: Jag ska *nulla din mamma.)
-Ja, sa brorsan, så jag krävde honom på veckopeng.

Förövrigt så förstod inte min make mig alls, då jag klagade över chokladdryckspulvret han hade köpt. Det krävs jättemånga skedar för att det ska smaka någorlunda. Det är rent ohygieniskt faktiskt. Jag krävde helt enkelt, på ett hustruligt och vänligt sätt, att få slippa generisk O´boy. Det är väl inte så komplicerat?

Har inte tid att blogga mer idag. Återkommer förmodligen inte förrän imorgonkväll. Mycket nu.

Jag funderar över vad jag ska fixa till middag idag. Det är bara maken och jag hemma. Om han får bestämma så...

Med friterade pommes till.

Jag är mer i grönsakssoppemode.
Fast nu, mitt i mitt inläggande, så börjar maken prata mat. Hämtmat. Vilket man kan leva med. Lätt. Kinahämtmat, närmare bestämt. Från en ny restaurang inte så långt härifrån, som vi pratat om att testa. Låter som en plan faktiskt.

"De ensamkommande flyktingbarnen i Hofors kräver att få bo mer centralt och att få färdiglagad mat med halalslaktat kött. Och nu ger Socialstyrelsen de unga männen rätt - och kräver att kommunen uppfyller grabbarnas krav."
Jag vill ha mer pengar och en städerska, så att jag slipper att göra trista saker och kan göra sådant jag tycker är kul. Jag tycker att jag är värd det faktiskt. Tycker jag.
Jag vill också ha ett väl tilltaget klädkonto, sponsrat av staten och en personal shopper. Man vill ju inte behöva umgås med människor i en affär liksom. Jättejobbigt ju.
En egen kock, som bara lagar sådant jag gillar, tycker jag att jag är värd.
Minst. Jag menar, mina föräldrar är ju faktiskt invandrare, så jag är ju inte svensk på riktigt och därför bör alla krypa för mig.
Vidare så vill jag ha en privatchaufför som kan köra mig precis vart jag vill, när jag vill. Bilen ska vara av 2011-års modell. Något annat kan jag inte nöja mig med faktiskt.
Det skulle gå helt och tvärt emot min religion. Principismen. Vilket i min perfekta värld går ut på att alla mina principer ska tillgodoses. Till vilket pris som helst. Bikås ajm wörth itt. Så det så.gd ft

Idag har jag varit med dottern (äldsta) och Lillemannen på vårdcentralen. De behövde gå dit båda två. Lillemannen är pissdålig. Parden maj frensch. Men han är det.
Jag har alltså varit igång sedan åtta imorse och det gillas inte av fabro fibro. Men annars är det bra. Ska nog trösta mig med ett varmt bad, ett glas rött och en skål blandade nötter. Jag är inte så svår.
I lördags var vi iväg för att gratta svägerskan på 35-årsdagen. Hon fick presentkort på Designtorget och Åhlens.
Yngstadottern och hennes pojkvän har ägnat sig åt att ta hand om pojkvännens gamla mormor (89). Hon har gjort en ögonoperation idag. Det är lite meckel med mediciner, färdtjänst, hemtjänst och så språket då. Det faller ju gärna bort med åren. Ja svenskan alltså, om man inte är svenskfödd. De verkar ha allt under kontroll och yngstadottern är så superbra med äldre. Otroligt empatisk och ompysslande.
Igår, då mormorn las in så hade dottern bakat sockerkaka och tagit med till fikat. Idag är de där igen och imorgon ska de se till så hon kommer hem ordentligt och hjälpa henne med lite smått.
Jag gillar det och förväntar mig samma behandling när jag blir jättegammal. Bådar gott för framtiden.
Jäklar vad distraherad jag blev här nu då. Tindra ligger och drar väldigt manliga timmerstockar i soffan. Undrar om hon har någon polyp eller nåt för hon låter väldigt.

Vet ni vad som är mest irriterande med att inte ha fungerande u-ess-béer på lånelappisen? Vet ni? Jo det faktum att jag inte kan lägga in bilder.
Igår till exempel, så ville inte sonen ha käk och maken jobbade. Vad gör man då? Jo man öppnar en burk soppa, värmer den i kastrullen, tar fram en sked och ett underlägg och placerar röven i soffan.
Eftersom man nu råkar vara bloggare så tas naturligtvis bilder. En på soppburken och en på kastrull, på underlägg med sked. Ja, vadådå, alla måste ju få se eller hur?
Tog i alla fall mitt käk och placerade mig strategiskt. Tänkte lägga in bilderna. Kom på att usb-fanskapen inte funkar, svor och tröstade mig med ett avsnitt av Buffy the vampireslayer. Min motsvarighet till snuttefilt. Jag säger bara Whedon-humor.
Nu får jag väl kanske tala om att soppan ifråga var någon slags asiatisk variant. De har tydligen asiatisk vecka på Lidl och maken har köpt på sig allt möjligt. Friterade räkor, kroepoek, grönsaksblandningar, frystorkade vårlöksburkar, samma variant fast ingefära, soppor då och en massa nudelvarianter.
Soppan var det ja. Den åt jag och efter en stund gjorde jag den fascinerande upptäckten att den var hemskt jävla het. Jag är ingen spicegirl om man säger så. Föredrar typ sjukhusmatkryddning. Mesigt alltså.
När näsan börja rinna, då vet man att det är för starkt och det gjorde den. Vilket fick mig att fundera på hur det skulle kännas när soppan vill ut.
Bränt rövhål är inte så attraktivt och nog rätt svårblekt också.

Idag känner jag mig gammal. Väldigt gammal. Och stel. Har ont i båda armarna. Hela armarna, inklusive fingrar. Inte för skönt kan jag säga.
Idag känner jag mig gnällig. Väldigt gnällig. Men så är det när hela världen är emot en. Så det så.
Idag är det tisdag och jag städade igår. Ja, jag vet, inget särskilt. Men med fibro blir det ett helt jävla företag... ibland.
Min lappistoppis hatar mig. Den har börjat stänga av sig igen och maken pratar om något i stil med systemåterställning. Låter farligt tycker jag. Hotfullt på något vis. Han har ingen förståelse för separationsångest alls han.
Hur som helst så har han gått till jobbet och jag sitter på lånedator. En som inte har fungerande u-ess-béer och därför är jag muslös. Och lite småstörd av det.
Har mobilofonen liggande bredvid mig och kom på mig själv med att försöka med lite musföring via den förut. Skadad va?
Hissen som lagats och som varit igång sedan förra veckan, stod still igen i helgen. Varför? För att den kan tror jag. Eller som en granne uttryckte det: "Lustigt att den alltid står still på just den våningen. Bor ju inga svenskar där." Rasistiskt tänkte jag, men log sött och knöt bara näven lite i fickan en stund. Vissa strider är bara inte värda att ta och när jag tänker efter så ligger det lite sanning i detta. Samt det faktum att det gärna står sopor utanför dörrar och barnvagnar lite hejvilt. Just på den våningen. Jag bryr mig egentligen inte, fast nog är det en brandrisk.
På plussidan i mitt karmaanfrätta liv så funkar teve, bredband och telefoni... nästan hela tiden faktiskt.

Lillemannen (2 år och 4 månader) har sovit över här och det var mysigt. (Hans ord.) En unge i min smak, då han vaknade vid tio i morse. Det barnet är en veritabel "one-man-show" i alla fall och han har underhållit storartat med spelande på yngstadotterns ukulele. Han hittar till och med på egna låtar, i stil med: Jag heter Lillemannen och jag spelar ukulele... yea yea yea. Samtidigt som han kniper ihop ögonen och ser väldigt intensiv ut. Har ju sagt att han är ett geni ju. Förresten så är han helt torr också, fast han får ha blöja på natten för säkerhets skull. Man vet aldrig.
Nu bråkar min fibro kungligt och jag skattar min lyckliga stjärna att jag inte har småbarn hemma längre. Lånesmåbarn är de bästa barnen ;)

Har nog faktiskt egentligen ingen direkt blogglust alls. Fast lite kan jag väl krysta ur mig i alla fall. Var en sväng hem till brorsan idag. Hans sexåring opererade bort mandlar och polyp igår, så ett par paket med glass måste ju absolut levereras. Han var liten, matt och rätt ynklig den lille killen.
Efter det var jag med min mams till akuttandläkaren. Vilket ju kan vara aningen riskfyllt med tanke på alla mediciner efter hjärtinfarkten. Men det gick bra.
Sedan köpte min snuttegullige son pizza till sig själv och mig. Sådant gillar jag.
Nu blir det vin, gottis och seriekollande här strax. Men först vill jag bara rekommendera en serie jag hittade igår. Eller ja det första avsnittet då, för det har bara kommit ett om jag fattat saken korrekt. Denna: Touch

Hämtade Lillemannen från dagis idag och tog en lång promenad i den soliga kylan. Han sov som en liten stock hela vägen. Sonen hängde på och gnällde bara lite över kylan. Jag tyckte det var skitskönt.
Väl hemma så fixade jag middagen och hade den färdig när dottern kom från jobbet.
Det blev ugnsbakade prinskorvar, hemmagjord potatismos med grädde, kokta morötter, svampstuvning, gurka och paprika. Mumma.
Maken jobbar några kvällar i rad, så jag fixade matlåda till honom.
Våran hiss funkar nu och jag är väldigt nöjd. Den går skrämmande tyst. Väldigt fridfullt kan jag säga. En himla skillnad mot brötandet vi stått ut med i alla år.
Har haft fullt upp idag i alla fall och kommer att ha det ett par dagar framöver.

Om jag, låt oss säga, bränner mig på något. Typ tar ut en hemgjord pizza ur ugnen. Som idag då. Den blev skitgod förresten. Hade på kyckling, bacon, tomatsås, purjolök, svamp, oregano, bajanässås, ägg, jordnötter och ost.
Vart var jag? Jo, om jag till exempel bränner mig, eller för den delen slår i lilltån i hallbordet.
Det där jäkla hallbordet alltså. En ren dödsfälla för lilltår faktiskt.
Ordning!
Om jag bränner mig. Som idag. Då händer det att jag får ett reguljärt tourettesanfall.
Seriöst. Jag kan en fascinerande mängd svordomar faktiskt och använder dem allihop vid sådana tillfällen. Eller nästan allihop i alla fall.
Intressant va?

Kyligt idag. Vi har 17 grader i vardagsrummet. Inte så jätteskönt. Snö är det ute i alla fall, vilket dämpar den globala klimatångesten en aning.
Jag har egentligen inte tid att sitta här med min käraste och mest älskade, samt vördade och ompysslade... stoppa mig för nu blev jag lite kronisk igen här... lappistoppis i knät. Tvätten är klar och borde tas om hand. Middag ska lagas. Idag blir det strimlad biff i currysås, med ris hade jag tänkt mig. Fast en bild till ska väl hinnas med. Vi tar väl en tänkvärd en va? En med en hälsning från Institutet För Innovativa Ursäkter:

Har fler bilder på lager. Kul va?
Först en tänkvärd text.

Sedan en ännu tänkvärdigare text. Eller mera ett filosoraptande då.

Slutligen en som fick mig att spruta lite apelsinjuice ur näsan. Seriöst. Sedan blödde det lite. Vilket fick mig att fundera över frukthalten och av någon anledning utgångsdatum.

När man är tillbaka efter en sådan så kan det hända att man samlar på sig bilder. Faktiskt. Det kan det. Jag har gjort det och kommer härmed att, om inte taket rasar in eller något annat kul händer som tydligen är relaterat till min karma, dela dessa med er.

Den första är inte så mycket en bild som text. På engelska. Om påven bland annat. Den snubben får passa sig.

Oj, nu blev jag lite bloggavbruten här. Ja, det märker ju inte ni, så skit i det. En stycken übergosenödig hankisse vill ha lite kärlek.

Vart var jag? Ja just det, påven.

Sedan hittade jag en väldigt talande bild. Berör mig i alla fall.

Vidare en rolig text.

Och där fick jag precis en intensiv klomassage i högra låret. Mindre skönt, men jag fejkar. Man vill ju inte såra någons små kattliga känslor liksom.
Oh ja Tiger. Give it to me baby. Fan, jag skulle ha blivit skådis i alla fall.

Jag är en väldigt happy puppy just nu, med min internetz. Kollar vilka serier jag missat under min ofrivilliga frånvaro från verkligheten. Wordfeudar och ignorerar alla försök till samtal.
Sonen kom ut här förut och försökte prata. Verkligen taktlöst om ni frågar mig. Förresten är han snart tjugo. Prata med en mamma som internettar liksom. Vilket stolleprov.
Förövrigt så har det städats här idag. Ja och så gjorde jag soppa. Den blev riktigt god ska jag säga.
En man tager vad som håller på att lämna kylen självmant- blandning liksom.
Några morötter, några cocktailtomater, röd paprika, lök, purjolök, vitlök och persilja. En grönsaksbuljongtärning, körvel, basilika och aromat på det. Låt koka medans man städar. Eller ja, man behöver ju inte städa om man inte vill. Man kan pilla sig i naveln eller nåt istället. Det är valfritt. Därefter kör man hela alltet med stavmixer. Sedan reder man av med lite grädde och mjöl. Klart.
Enkelt, vegetariskt och gott.

Blogginlägg skrivet torsdag 19 januari. Efter en vecka utan nät:
Ingen hiss, ingen telefon som en naturlig följd av inget fungerande bredband. Och nu då... nu då så finns det tydligen en läcka i någon avloppsstam här. Yeehaa, life is good.
Men skit i det nu. Inget bredband liksom. GAHH!
Jag är fan helt avskärmad från verkligheten här. Helt. Nyheter, jag behöver nyheter. Fick för mig att kolla tv 4 nyheterna härom kvällen. Ja, jag vet, ingen självbevarelsedrift alls. Kom i alla fall på mig själv med att sitta och fundera över vad för skit dom försökte indoktrinera mig med. Paranoid någon?
Dagens läge är hur som helst som följer: Jag känner mig som en Nordkorean. Inte ens dagens Metro räcker för att ta mig ur den villfarelsen. Jag vill inte ha gamla nyheter, utan nya, färska, riktiga, sanna och absolut inte tillrättalagda. Tror seriöst att jag håller på att få en depression.
Har för mycket tid. Kanske vore det bättre med ett heltidsjobb. Om inte annat så för att inte bli så fritänkande. Man kanske mår bättre av en fårmentalitet. Om man går runt och tror att allt är lalala och inte har tid att tänka för mycket.
Jag har i alla fall långt gångna planer på att lära mig ett nytt språk. Typ mandarin, för det är rätt många som pratar det har jag för mig. Ja, för att ha ännu fler språk att dissa Telia på.

I området här så har det dragits in Telia fiberyadayada. Snabbt, stabilt och jätte jättebra. Och prisvärt ska det tydligen också vara. Men funkar? Nope. 2 fakking veckor utan. Jag säger bara det, om jag får syn på en Teliaperson så ja... då kommer jag att se väääldigt sur ut i hela ansiktet. Bara så ni vet.
Men idag... äntligen. Efter två fakking veckor. Jävligt dåligt om ni frågar mig. Och telefonen funkar fortfarande inte.
Blir det nu också dyrare än utlovat så vetifan om jag inte kommer att bli riktigt förbannad.
dn resume

Ville bara informera all mina 2 återstående läsare (mamma och brorsan) om detta fantastiska faktum. Telefonen funkar fortfarande inte dock och inte heller hissen, men jag har internetz. Och kommer därmed inte, jag upprepar inte, att svara i mobilofonen, gå ut, träffa någon alls.
Oh happy day. Gissa tre gånger vem som kommer sitta uppkopplad och internetta som ett sär i tre dagar konstant. Och Wordfeuda. Och najngagga. Ahhh...
Jag har seriöst känt hur IQ- punkterna decimerats i antal de senaste veckorna. Seriöst.
Nu uppdatering av alla lägen... i hela världen.
Så mycket att läsa ikapp, så lite tid.
Och blogga. Jag kan blogga. Ahhh...

Igår promenerade vi till Vallhamra Torg och ICA:n där.
Jag gillar den där grejen som vissa butiker har, att barnen får ta frukt i affären.

Hittade sådan där rolig "nallekorv" till barnbarnet.

Fick frågan: Varför fick aldrig viii nallekorv (från ungarna).

Svarade dom att det är ju svindyrt ju.

Berättade för brorsan, som tyckte att jag kunde ha svarat: -För att jag inte gillade er lika mycket som barnbarnet förstås.
Haha, undrar hur de hade reagerat på det?
Lillemannen gillade i alla fall korven. Han fixade sig en macka när han kom förbi i eftermiddags. Kan själv ju.

Ja, jag vet, skulle inte blogga mer idag. Men det här är faktiskt viktigt. En varning till allmänheten faktiskt.

Dom här mjuka, fina och väldoftande snorfanorna. Köp inte dom. Dom suger och inte på det braiga, med en isbit (eller vicks blå) i munnen och tre års skolning i den ädla konsten att sluka svärd, sättet. Dom suger bara helt allmänt.
För det första så tenderar de att gå sönder när man försöker få ut en ut paketet, som också det gärna går sönder av någon anledning. Sedan så när man tar i lite, och alltså inte bara duttar lite förnämt utan mer manligt liksom, för att snyta ut all skit som grottat in sig i området som inte bör vara igenkloggat alls, eftersom man då måste andas med munnen. Vilket ger ett väldigt torrt område där. Vilket i förlängningen kan orsaka karies. Vilket gör att man måste betala sura pengar hos en käftis som sjunger schlagerlåtar. Då går det fan hål på den. Näsduken alltså. Skitdåligt. Eller så är det bara jag som ligger inne med en extremt kraftig snyt bara. Kan vara så. Men hursomhelst så är detta helt värdelösa snorpapper.
Bara så ni vet.

Är fortfarande jäkligt förkyld, men halsontet är bättre. Däremot har jag ont i ena örat nu och har svullna körtlar som är bra ömma. Är allmänt slö och oorkig.
Har precis svept tre päron. Juicepressade sex stycken och delade med maken. Som förövrigt börjar få ont i halsen också. Känns som att hela la familia är smittade och är i olika faser av snorerierna just nu.
Fördelen med att maken ändå är smittad är att vi kan hångla igen. Jag har hållit mig på avstånd ett par dagar. Omtänksam som jag är. Hjälpte inte ett skit tydligen. Fast hur mycket hångelsugen han är på en riktigt äcklig fru just nu, det är en helt annan fråga. Fast jag har en eukalyptus-mentol-fräsch andedräkt i alla fall. Det är ju ett plus.
Förövrigt så sparkar jag mig själv för att jag såg Contagion i förra veckan. Inte bra för den latenta hypokondrin alls.

Äldstadottern, Lillemannen och Moì var iväg för att göra lite ärenden igår. Jag behövde absolut bl.a besöka apoteket och fylla på med förkylningsgrejjor. Jupp, årets första snorsession är i full gång. Jag mår inte så värst bra, om man ska uttrycka det milt.
En sväng in på Lidl blev det och dottern stod en stund och begrundade vilken form av knäckebröd hon borde köpa. Eftersom morsa-genen blev dominant här en stund så påtalade jag vilka hon borde köpa, eftersom de är mest prisvärda. Jag menar en sparad krona är ju ändå en tjänad och lite annat upplyftande yadayada.
Dottern bara log sött och uttryckte att om nu hennes pengar skulle sina, på grund av felköpta knäckebröd, så skulle hon ju alltid kunna sälja röven.
Bäst att förklara nu att sådana uttryck inte direkt ligger i hennes natur. Väldigt finkänslig är hon i vanliga fall. Till skillnad från sin mor då. Vidare så är hon sjukt snygg på ett modelligt sätt och verkar fortfarande inte ha fattat det själv. Hon är en sådan som folk vänder sig om efter och det är en dag med jumpabyxor och osminkad med håret i knut liksom.
Hur som helst så gick precis, då hon uttryckte rövsäljarbiten, en ung man förbi. Denne stannade upp mitt i steget, vände sig långsamt om och avfyrade ett nästintill saligt flin. (Had to bi där.) Vilket fick dottern att stelna till. Killen fortsatte att gå och man kunde se hur axlarna liksom skakade av skratt.
Dottern vände sig mot mig och väste: Pratar jag för högt eller?
Jag: Nejdå, det är lugnt, men du kunde ju undvika att ragga kunder på Lidl åtminstone.
Dotter: Ameh, ameh, lägg av. Hihi, det måste vara så att jag umgås för mycket med dig bara.

Hmmm, har jag dåligt inflytande på mina ungar?

Ja, jag vet, uppe sjukt tidigt idag. Vaknade redan vid halv sju och kunde inte somna om. Vilket innebär att jag fått knappt fyra timmars sömn inatt. Lär ju tokdäcka i soffan sedan.
Slängde i en tvätt och skötte om djuren. Har pillat med lite av varje och ätit frukost, till sista avsnittet av The Walking Dead. Varför är det så, när man sett sista avsnittet (hittills) av en serie, att man liksom känner ett (snabbt övergående, men ändå distinkt) sting av saknad? Knäppt ju.
Jaja, hur som helst så står renbäddning och städning på agendan idag. Woohoo. Bal på slott någon?
Läste lite nyheter för en stund sedan och det står idag om "de tysta nyårsraketerna". Hur fan man nu kan få rispapperslyktor, på thailändska kom loy, till raketer. Men det får väl förbli ett mysterium. Ungefär som det faktum att jag trodde att lyktorna ifråga var från Kambodja. Eller eventuellt Vietnam. Fråga mig inte varför. Thailändska är de ju tydligen. Och ja, sådana skickades upp här på nyår. Sådana och en shitload av pangpangare också. Får erkänna att jag inte är så värst förtjust i smällare egentligen. De framkallar ungefär samma känsla som att åka grejor på Liseberg för mig. Ångest alltså. dn gp

1 januari.

Visserligen får nyår en att tänka. Ja, jag vet är en dramaqueen och hemskt filmpåverkad. Drama, drama.
Visserligen.

Men skit i det nu. Ett sprillans färskt år är här. Redo att fyllas med allehanda skit. Sorry, jag menar allehanda roligheter förstås. En Freudian slips här. Vilket är positivt det med, för då har man ju något käckt att hänga sig i. Det är något man kan glädja sig åt.
Stay positive. Alltid. Till vilket pris som helst.

Förövrigt så hade jag en riktigt kul och bra nyårsafton.

Den här alldeles utomordentligt roliga apan, som pruttar högt och därefter bryter ut i asgarv över sin egen lustighet, fick Lillemannen (barnbarnet) i julklapp:

Fast viktigast av allt, för honom, var att jag skulle ta kort på denna:

Sedan kommer ju nästa grej och det är att försöka lägga in bilderna och blogga om detta högintressanta. Försöka göra det alltså, med en Tiger som bestämt anser att hans plats är ungefär här:

Trogna läsare har sett mig gnälla över våran hiss här. Den har ju inte direkt funkat tillfredsställande jämt... om man säger så.
Hyresvärden har lyssnat, ni vet plötsligt händer det och detta har resulterat i att hela hissjäveln ska bytas. Helt suveränt ju. Om man bortser från det lilla faktum att jag bor hööögt upp och att vi kommer att vara utan hiss i tre veckor då. Jävlar vilken fast röv jag kommer få och vilken bra kondis. Eller så bunkrar jag bara upp här och isolerar mig i tre veckor. Kan funka det med. Låter som ett rimligt alternativ faktiskt. Inte lika jobbigt liksom.

Nu börjar jag få klagomål på dåligt bloggande också. No pressure.
Vad ska jag skriva då? Ja, jag kan ju nämna att jag varit inne i stan idag och att det var jävligt mycket folk där. REA! REA! Hysteriskt mycket REA! Jag vågar vägra rakt av bara.
Kan ju också nämna att jag nog skrämde två killar ordentligt, då jag trött i fötterna och irriterad på banker i största allmänhet slängde ur mig att jag kommer skjuta någon om de inte har kontanthantering på nästa ställe. Och fortsatte med att påpeka att vi faktiskt bor i Göteborg och här gör vi så. Skjuter alltså.
Vad fan! Jävla skitsamhälle liksom. Banker som inte har pengar och en post som inte är en riktig post. Det var bättre förr... minsann.
Vidare så kastade Lillemannen ut sin napp i gatan och den minen han la upp då en bil körde över den, kommer jag aldrig glömma. Ren fasa.
Sedan så har jag en skum förkylning, som liksom kommer och går under dagen. Än så rinner ena näsborren och än så är det bomstopp. Sedan plötsligt så nyser jag hejvilt och därefter kliar det bara, som om en nys har fastnat halvvägs. Det är knappt så jag vågar käka något. Tänk om jag får en nysattack och maten åker upp i hjärnan eller nåt. Va? Man vet aldrig. Det kan ju hända. Kanske.

Har haft häcken full här och inte förrän nyss så blev det lite tid, innan nattatajmen, att datorisera en stund. Mitt bloggande, bloggläsande och kommentarande är plågsamt eftersatt. Men snart så... En annan dag så... Fast inte imorgon för då är det julafton. Eller ja, idag då.
Här har det varit middag med ungar, respektivisar och Lilleman. (Hälsning till Brorsan: Tack för stanningen-med-kyckling-receptet. Blev riktigt gott.) Sedan spelade vi "Med andra ord". När maken kom hem vid halv 10 åkte ostbrickan fram. Dottern och Lillemannen gick hem vid halv 11 och övriga drog sig tillbaka vid halv 12.
Imorgon ska sonen och flickvännen åka hem till henne, tidigt, för att mata katterna och sedan blir det julfrukost och klapputdelande här.
På eftermiddagen samlas vi allihop hos Mams och Bonuspaps för julande.
Ha en god jul alla. Vi syns.