12 april 2009, efter en månads dagligt bloggande, har 30 inlägg visats 7377 gånger. Tre kommentarer……. Har någon orkad ögna igenom dravlet (med en inblandning av väl valda meningar)? Har någonting väckt intresse? Förstår läsaren innehållet? Är texten provocerande eller skrivet av en besserwisser? – eller är det bara någon som öppnar för statistikens skull? Hjälper det mig och min omvärld?
För en dialog behövs två vägar, och i det fallet är det otillräckligt. Webbloggen får fortsätta vara en tankedagbok tills intresset svalnar. Om dessa meningar sedan hittar någon som önskar kommentera, får framtiden utvisa.
Det har liksom blivit som en livsstil – att slunga ut idéer, utan att vara delaktig i avslutet. Och bloggandet är ju något i den stilen. Fast läser man andras bloggar blir man en aning konfunderad. Men ”jag har bajsat nu”- språket är kanske en form att prata ur sig, som man har saknat i uppväxten. Liksom dravlet en annan håller på med; De stundtals ofärdiga uttrycken och meningsbyggnaderna gör tanke-noteringarna utvecklingsbara. Så när bloggskrivandet sker, kanske tanken får en annan mening och får dokumentet att fortsätta utvecklas – precis som livet. Ibland präntar man instinktivt ner tankarna (precis som när man utför handlingar). Bloggen skapas ur nyfikenhet och självinsikt, utan värderingar, där man i balansen mellan engagemang och integritet får vingar under orden (önsketäkande). Ord, som blir till meningar, ibland osammanhängande och svårtolkade, men alltid med meningen att vara ogiriga och humana.
Det behövs en sund kropp för att må fysiskt bra, det behövs en helhet för att vara social, det behövs ledare för att tolka allt politiskt och andligt dravel som prackas på oss. Det behövs en mental styrka för att kunna se sig själv och det behövs två naturligt skapade föräldrar med vardagsmakt och samförstånd för att barn skall kunna få en optimal start här i livet.
Och jag tror att jag är på rätt väg, när jag säger att det är starten som är det viktigaste (första intrycket), liksom mitt engagemang oftast är; Det mest engagerande blir ”brainstormingen”, planeringen och uppstarten – resten engagerar andra, liksom skörden av idéerna. Av 100 ideér blir det kanske 4 – 5 som är livsdugliga (låga odds). Så tycks det vara med bloggandet också – en mening kan få oanade följder beroende på hur den utvecklas i någon annans tanke (om den vecklas ut det vill säga).
Bolvan