Jag har bestämt mig - jag ska ta hand om mitt arv!
Min morfarsfars Ole Olsen byggde ett hus till sin familj och de flyttade in 1890. De kallade huset för Solheim. Det ska jag ta hand om. Arvet som min bror och jag fick när vår mamma dog sommaren 2014.
Då - mitt i all sorg och saknad - ville jag sälja huset, bli av med bekymren över ett gammalt hus som behövde tas om hand. Jag hade fullt upp med mitt lilla radhus och min egen vardag.
Tack och lov sa min bror - vi väntar lite. Vi har inte bråttom. Inget är akut med Solheim. Okey då, sa jag.
Så plötsligt drygt ett år senare kom tanken. Som en vän som varit på lång resa och äntligen hittat rätt färdsätt och tagit sig hem. Och hem det var till mig.
Varifrån tanken att jag skulle ta hand om Solheim kom har jag ingen aning. När jag kunde bo i mitt bekväma helt igenom reparerat hus. När jag har några år kvar till pension och sedan bara så rå min egen tid. När jag vet att det finns mycket som behöver fixas på Solheim.
Tanken växer sig stark. Jag tapetserar och möblerar i huvudet. Börjar längta. Brasa i kakelugnen. De breda golvplankorna. Dubbeldörrarna. Mitt arv.
Följ med mig på min resa från radhus till Solheim.