toppen

jag tror att vissa människor föds med en melankoli i hjärtat
en tomhet man inte riktigt kan sätta ord på
ett ilande ont

linnéa dog lite när hon läste de orden.

hon lät ansiktet spänna sig inifrån.
hon lät det bränna.
hon lät klumpen i halsen vara kvar.

för några sekunder slutade hon andas.

vissa människor föds med att observera
de lever inte
de ser de andra leva
de har ofta mer koll än de andra
de vet ofta mer
de läser ofta människor bättre
de ger kvicka skämt och de förstår bättre
de hänger med på ett annat sätt än andra
de ser allt, vet allt, observerar
de lär sig mer om livet än någon annan

de hinner inte leva själva
de slappnar inte av
de har inget nu
de är inte bara
de andas aldrig riktigt ut

linnéa dör.

allt hon ville var att andas.

nej. jag nådde ett mål. jag är inte klar. jag är inte lycklig. jag är fortfarande tjock och hängig.
men jag har hopp. jag ser att jag inte ser jättejättetjock ut längre.

för första gången i mitt liv känner jag mig inte tjockast och fulast på klubben.
för första gången i mitt liv kan jag tro att någon glor på mig för att de gillar vad de ser istället för att äcklas.

för första gången i mitt liv kan jag ha kläder som är normalstora.
det är små lyckorus i sig.

jag väger 59,7 nu. bort med 30,2 kg. tack och hej. jag är inte klar. jag är inte lycklig. men det gör inte lika ont som för 30,2 kilo sedan.

jag gjorde det.
antligten.
efter ar av insikt.
efter ar av mal. delmal.
ar hon borta.
jag dodade henne.

jag passerade normalviktig och hon dog. hon forsvann och linn'ea som ni kande det tog slut.
hon, den tjocka. forsvann. hon. den tjocka. dog. jag lyckades doda henne.

62,8kg. bmi 24,5. inte ens pa gransen langre. normalviktig. punkt.
hur jag onskar att jag fick skriva in det i alla journaler.
hon klarade det. hon ar normalviktig.
det ar okej.
det blev okej till slut.
hon blev normalviktig.
hon levde inte ett helt liv som tjock.

som de absolut inte skulle bry sig.

hur jag langtar tills jag nar nasta mal. under 60. delmal - alla hekton fran och med nu. varje gram ar en milstolpe.

men under 60.

59,9. minus 30 kilo. mamma som lovade 3000 for 30 kilo.
visserligen nar jag var 14 men anda.
jag tror i arlighetens namn inte att raknade med att jag skulle klara det.
nagonsin.
jag hoppas att hon har sparat.

jag hoppas att hon forstar att det ar ett mal.

det gar nerat och jag lever. jag lever i LA. staden som later mig vara vid liv. och jag mar battre i ar. sa mycket battre an forra trots att jag var lycklig. svaret. jag ater inte. jag at lite choklad. men da var det det enda jag at den dagen. jag hajkar. jag gar till gymmet. jag ser smalare ut.

om ett komma tre kilo har jag dodat henne. har jag dodat den tjocka, overviktiga tjejen. jag har bmi normal. da blir jag normalsmal. jag far antligen bli normalsmal. jag far antligen sluta vara tjock.

jag är där jag var som minst. jag har gått ner mer än en fjärdedel. tack gud. tack gud för att jag orkade börja om. om 2,3 kg får jag döda henne. då har jag dödat henne.

de spelar do you really want me. robyn. min första kärlek. om 2,3kg kan jag känna efter igen. om 2,3 kg kan jag fråga. om 2,3 kg är jag normal. om 2,3 kg får jag bli kär igen.

hon är tillbaka. snart har hon vunnit. grattis linnéa. och tack. för att du orkade börja om. nu behöver du aldrig komma tillbaka. tack men nej tack. du vann. vi dödar henne. vi ser till att du äntligen får börja leva. du har väntat länge nog.

de hade bara kunnat googla bulimi
jag vet att det låter torftigt
det är ingen riktig förklaring
men de hade bara kunnat googla bulimi

mamma hörde mig kräkas i åttan
pappa har märkt kräks i toaletten
de hade bara kunnat googla bulimi
vartenda symptom stämmer in på mig
jag döljer det knappt längre och ändå är det ingen som märker

jag vill inte säga att jag skulle varit frisk då
om de hade googlat bulimi
en aldrig förklarad sjuk kan aldrig bli frisk
jag skrev så för fyra år sedan och det stämmer fortfarande
nu blir jag aldrig den jag skulle ha blivit

kanske hade en bekräftelse på att det faktiskt var något fel fått mig att må lite bättre
att slippa skuldkänslorna om att jag dessutom är värdelös på att vara glad
de behövs inte uppepå allt det andra
jag har nog som det är

jag är 22. ni hör hur det låter. jag fastade igår och var uberstolt. ni hör hur det låter.
idag klarade jag mig till tre. sen åt jag sex bullar och lite mer än ett halvt rör ballerinakex.
sen kom mamma och störde,...

det är valborg
punkt

stundvis har jag haft det underbart idag
jag har skrattat
med människor jag inte trodde skrattade med mig

jag har gråtit
jag som aldrig gråter

förlåt
men jag som aldrig gråter
bröt ihop

det drar i min rygg
vid min armbåge och nedanför, i skinnet
det drar på överarmarna och de röda utslagen blir allt tydligare
jag lyckas förstöra mig själv på allt sätt utom ett
jag kan inte försvinna

jag ber till gud att tappa aptiten
att tappa suget
att tappa viljan

jag ber till gud att det är nu jag lyckas.

men jag har gått upp igen. gått upp det jag bantat bort två gånger om.
jag väger över 73. jag hatar det. jag hatar mitt fett. jag hatar mitt kliande skinn. jag hatar att magen viker sig.

jag läser bloggar från anorexioffer och avundas deras makt. jag tappar kontrollen. jag spårar ut. jag har inte ens orken att kontrollera kräkningarna längre. låter maten vara kvar och går upp i vikt.

fan! det var ju nu det skulle lösa sig. när jag fick vara i fred, då skulle jag sluta. jag kan inte. blir jag övervakad kan jag inte. blir jag lämnad kan jag inte. jag vet när jag inte kan. kan någon tala om för mig när jag kan.

jag var mindre än tre kilo från att bli normalsmal. nu har jag tio...