En bristande underhållning

Jag vet inte hur jag ska borja detta, men nu i vantan pa var minst sagt bangstyriga tvatt fann jag mig plotsligt vid en dator, med pa tok for mycket tid, vanner i en bottleshop och helt utan insperation.
Men sa kom detta:
http://www.youtube.com/watch?v=6rDLRsKDLAQ&mode=related&search=
Lyrisk hysterisk nostalgisk som utan problem skulle kunna fa mig att:
1. Extraknacka som lustgas
2 Se Introt anda tills mitt livs revy avloser den
3. Ga pa vatten
4. Springa till harbourbridge kritisera operahuset helt oprovoserat och krypa tillbaka
5. (Den mest troliga) Se introt om och om igen och sedan ga och dricka mig min Guines. Uderbara Thundercats! Hur kunde jag glomma?

"Guines do not travel! You can't drink a guines in australia, it would be totaly wrong against the whole kulture!" Sa den skone irlandaren med grov och svarbegriplig accent (stavning, fuck you!), men min trots alder och min mors ord att jag inte ska lyssna pa nagon, speciellt inte halvframmande skona irlandare... Jag vet, logiken...

Mitt nya jag, det var inte sa mycket mer.
Jag ar fortfarande flyttgubbe, jag bor fortfarande i sydney, jag har fortfarande inga prickar.

Katshing!
http://onesetttogo.bilddagboken.se/

Bristen pa prickar irriterar mig lite extra, men i denna "Jonas vaknar forst och forstar inte skonheten i termen och ideologin 'somna-om' " sa hamnar man har. Allt for att fa tiden att ga...

Sa...

Annu en gang sitter jag vid en av chilli blues datorer och filosofear over livets djup, hastighet, vedermodor, bakslag, katastrofer, idioti och diverse andra saker som verkar kunna pressa sig in under denna kategori.
Lustigt nog beskriver aven dessa ord, i detalj, gardagens kannslomassiga handelseforlopp och dar igenom bieffekten av att fylla en tom skalle med tron pa vins likheter med saft. Detta slutade som vanligt med ett jag, pa kna, bekande mina synder for herre toalettstol (trevligt kille).

Slusatts:
1. Drick inte vin!
2. Las in mobilen innan eventuell konsumtion av "vuxen-saft"(det kanns som jag har gjort bort mig a det grovsta och till pa kopet erhallit bonusen att forbruka $10, jippi!).
3. Drick ABSOLUT inte vin!
4. Skippa minnesluckor! Sa otroligt opeppande...

Jag har nu mer jobb...

Efter denna hyseriskt provoserande rubrik (som inte direkt orkar leva upp till mina forvantningar nar man lider av denna konstanta brist pa prickar) borde det komma ett minst lika provoserande inlagg, men ack! Min faraktighet klarar inte av nagot sadant otrevligt. Och i denna situaion jag nu har ramlat ner i finns kanske inget speciellt att spotta mangder av galla over...

Staden tar livet ur mig och fyller upp med annat. Den otroligt underbara och innerliga tillfredstallelsen av att vara i en storre stad an alla andra, sjalvklart med undantag av alla som faktist bor i en storre stad, har inte riktigt innfunnit sig... Det hela hade nog varit annorlunda om mitt enorma kontrollbehov hade riktat en revolver mot hakan och av misstag blast en del hjarnsubstans pa vaggen... Kanske inte sa myigt, men vart!

Sydney ar en nice stad, jag kan inte pasta annat. Men den konstanta jobb bristen kommer att fa mig bankrutt om 4 veckor. Hittils har jag bara varit flytt gubbe i tva och en halv timme (dock battre an mina...

Det har ar berattelsen om vart nya liv.
Eftersom alla internettiskaresadagbocker i varlden har gatt emot mig sa ser jag det har som den enda losningen.
Det har ar en resedagbok for de som inte forstar det.
Jag fortydligar: Ingen jakla tontig bilddagbok!

Fordjupa er i Sydney!

http://onesetttogo.bilddagboken.se/

Det kanns som jag bor forsoka uppdatera det har stallet...
Jag har gjort upprepade forsok att fixa mig en resedagbok, men det tycks mig som om sidorna inte gillar mig ens tillviss del. Dom verkar nastan fientlige, hotfulla! Det ar nastan som om dom skulle uttnytja varje chans dom fick till att ta fett med kol pa mig...

Jag gillar inte detta lands prickbristen. Som exempel skrev jag till min kara mor att jag skulle "hora av mig mer senare". Hon ar en forstaende sjal, men det bar mig anda emot.

Sa, hur ar laget? Vi tillater oss en lattare uppdaterning av laget:
Vi borjade detta aventyr med att tillbinga lite for mycket tid pa resandefot, kanske framfor allt i luften. Att allt rakade vara gratis var nog en raddning, kanske ocksa var gemensam trotthet (som forde oss in pa oanade banor) raddade oss, MEN:
jetlag (jag vet inte hur det stavas). Det racker nastan med att sags sa. Det kan nog narmaste liknas vid att ha huvudet fullt med ostron, fickorna proppade med bly och ogonlocken...

Ödets moln hopar sig: Dom samlas i allt större och större horder, redo att utföra ting jag inte eljest yttra. Något får mig dock att tro att det enda dom egentligen vill är att spela lite krocket, eller åtminstone svinga en krocketklubba en eller ett par gånger (kanske klippa ett får om tiden tillåter)... Det hela representerar en spänning jag inte kan sätta fingret på. Kanske just det faktumet beror på min tokigt entusiastiska förkylning som tycks göra glädje utrop lite då och då. Främst i former jag nog helst inte bör framställa i alltför bildliga formuleringar. Det räcker nog till och med med att säga att det känns som att någon laddat, riktat och avfyrat en luftvärnskanon mot mitt huvud och därefter placerat den närmaste cementblandaren intill och utfört det man brukar använda sådana tingestar till.
Ett faktum som ytterligare ger min förkylning utlopp för vällust är att infekterade trumhinnor och bihålor tydligen älskar lufttryck på sådär 10000 meters höjd....

Den 10 september till (obestämd variabel) befinner jag mig någonstans på världens torraste, plattaste, rödast, öigaste kontinent... Det är coolt... Men resfebern stiger och har troligen fått en termostat att explodera, i ett vackert moln, inom en vecka.
Jag vet inte om jag har drömt så många mardrömmar om samma tema på en och samma natt. För ovanlighetens skull handlade dom om att allt går åt helvete (så originellt så att jag inte kan motstå frestelsen att ta en sväng om i en hejdlös stepp). Det som kanske var lite märkligare och fick det hela att sticka ut lite i mitt lite välltiltagna katastrofdrömmar-album, var att vårt plan-missande (som inte heller är speciellt originellt) fick oss att hamna på ett tåg, med destination Moskva. Därefter följde en rad händelser med varierande grad av otydlighet som alla hade sin upprinnelse i att vi inte nådde vårt mål: Om och om igen...
Som tur(?) var avslutade Anders hela detta repet-artade förlopp med ett telefonsamtal, som än en...