En bristande underhållning

Mitt tid på facebook startade lika ointressant som det hela verkar. Mitt behov av att veta allt om alla är kanske inte tillräkligt krävande förtillfället, eller så uppfyller helt enkelt inte sidan, till min stora besvikelse, de kraven. Det verkar oroväckande nog som att människor vill ha hemligheter! Saker dom inte berättar! Ting som försbakom ljuset... Så i utbyte mot den kampen har jag börjat bli vänn med allt som rör sig och börjat ignorera salla förfrågningar angående om jag gillar svamp eller om jag tycker Björn Borg har tagit förstor plats i värvardag. Nu råkade båda de föregåend påståenden bara vara bluff och buff, men mistag gör vi alla. Vänsökande kan förövrigt kanske inte ses som den här planetens mest meningsfulla sysselsättning, kanske inte det ens tar den hedervärlda 'tre-från-slutet-platsen', men det är ju en sysselsättning och sysselsättningar ska jag fortsätt värna om tillsammans med Svearikesfåglar, Svampodlingar och det mansdominerad...

Det blir allt for pretantiost att forsoka sig pa mester stycket att skriva nagot som sakert skulle kunna likna en avslutnings kronika for kapitelet Australien. Sa pga det och det faktum att jag tror att all min fyndighet och insperation likt otorkat farg runnit av min kropp och att jag inte orkar undviker jag naturligtvis detta och skriver istallet en valdigt lang menings som troligen komer att foljas av ett annu langre maningslost klotter som kanske kan liknas vid bokstaver, ord och meningar. (Eller sa har jag dopt om fenomenet till klotterism vid det har laget, en senmedeltida konst som trakigt nog gick under unge far samtidigt som den kameliska skosuleoppnaren. En forovrigt helt utsokt apparat for att bli av med skosular, vilket kanske inte allt for manga uppsakattar i dagens lage).

Okey, var var vi? Ah, just det!

Just i detta nu sitter jag i min hogst ointima ensamhet vid en av chilli blues datorer.
Jag ar trott, men det ar fortidigt att ga och lagga sig (och dessutom vore det hogst oforskamt...

Upproret borjade som en lite val tilltagen dryckestillstallning i chilli blues uppehallsrum. Det rulladevidare i en obehagligkaskad under natten, fargad av brutalietet och okunskap. Nar morgon timman slutligen slog var hogafflar slipade, facklor tanda och bastiljen stormat. Viva la revolution!

Min kropp ar i ruiner... Som om inte gardagens 18 timmars bakfylla var nog har en forkyllning smyggit sig upp bakifran och med ett litet finurligt tjuvknep smittit ner i min hals.
Det hela bojrjade med att jag inte overhuvudtaget skulle dricka. Jag hade bestamt mig; skulle sa myckt som en droppe ol rulla over mina lappar skulle den beskutas med luftvarnskanon, kosta vad det kosta vill! Det fick inte handa helt enkelt. Men som en jocke fran klar himmel kom jockeoch gjorde det som jocke gor bast; overtalar till supande. Sa innan jag ens insett att jag lamnat vart aningan stokiga rum, stod jag med ett 6-pack Carlton Cold utanfor var favorit botelshop och, med den annars sa buttre inehavarn, leende i...

Ja... Min tendens at halla mig valdigt borta fran detta skrivandets konst har sin ack sa avgorande grund i manga saker.
For det forsta har pricklosheten fatt mig att anta en ny niva av vansinighet som ofta yttrar sig i att jag stoppar tummarna i ornen, stracker ut min blygsamma tunga sa nara nasan som mojligt och hoppar runt i cirklar med övertygelsen att det faktist gar att ata burkskinka.
For det andra har nastan all verksamhet forflyttats till ett stalle kallat http://onesetttogo.bilddagboken.se. Inte speciellt spartanskt, knappast stilistiskt men ack sa mycket mer latt skott och inte lika tidskravande (en bild sager ju en hel del ord at en).
For det tredje har min insperation torkat ut i samma takt som min karlek for australjackiskt öl har stigit. En VB till frukost, en Carlton cold bara for skummet och slutligen en Toohey's extra dry bara for att.

Tva franjacker och en Herr Molin vantar ivrigt och otaligt pa att jag skall bli klar sa det ar nog bast att jag kapitulerar till min trygga...

Det var ett tag sedan broderna insperationen, prioritering och datormojlighet slog sina pasar ihop och formade ett aldagligt (relativt meningslost) blogginlagg. Men nu skall deras fana baras, deras namn ater komma till kanna och jag skriva lite rapparkaljaiaf, i tio min till...

(Foresten hatar jag alla manniskor som borjar med att uttrycka hur lite dom har att skriva, hur lite dom vill skriva, hur dumma dom ar och liknande konstiga anledningar till att skriva/inte skriva)

Jag har nu hamnat i Brisbane.
Inte himlen, inte helvetet, mest Brisbane.
Toaletternas eviga kall fann mig och forsatte mig i arbete. Ett arbete som fatt mig, att mer en innan, insett varfor jag hatar harstran = Dom finns over allt, dom lyckas med bedriften att klibba sig fast i det oklibbara och dom ar riktiga sadister! Vi talar dessutom inte om nagra lordags- eller extrasadister, utan helhjartade sabbotorer av det mer uthalliga slaget. Jag hatad dem! Det anda som overtraffar dem ar min nitiske oversittare till chef...

For att...

Sa otroligt uppdaterat:
http://onesetttogo.bilddagboken.se/

Forovrigt sa aker vi och surfar pa mandag, det ar nice!
Forovrigt sa ar alkoholo forbjudet den har veckan.
Forovrigt sa kostar hela var kommande tripp 6240kr, men det ar det sa jakla vart!!!

Blubb

(dom dog inte)

Jag maste sluta skriva ting under tillstand av onormalt slag.
Jag maste lagga upp bilder pa den dar sidan...
Jag maste flytta fran sydney innan alla min tid har spenderats har i denna, forvisso helt sjukt jakla skona stad.
Jag maste surfa.
Jag maste fortsatta vara den manniska som mest av alla har i varlden kan passa in under rubriken 'overambitiostpretto med dragningar at det sarkastiska och det besevisriska, i allt och i alla lagen, amen'.
Jag maste fa traffa Anna.

Fragan ar om jag lyckas eller om jag bor sattsa pa en karier inom hemvarnet istallet, dom har ju sa fina klader...

Jag tog annu en liten titta pa manbatarna. Lustigt att britterna komihag min sludriga myspace-beskrivning. Annu lustigare att dom tycks avguda det eller atminstone uppskatta det djupt, jag har ju aldrig riktigt varit oppensinnad nog... Dock trevliga prickar dom dar... Britterna.
Ett upprymmande inlagg lamnade dom med en liten udd av 'jag vet att jag inte vill och att det inte kommer bli sa' skriande djupt dar inne. Men...

En sadan enorm lust att skriva rapparkalja tills mannen i lila ler och månen gar upp innfan sig precis nu. En 800ml XXXX finns att tillga. En man med fraknar har intagit kara engelske Kits sang och vi seglar mot en horisont i narheten av Darwin! Lange leve mango!

I morgon vantar tungt flyttande med arbetskamrat Roger och arbetskamrat 'svart britt med kort och komplierat namn'. Jag stortirvs, annat vore logn, men hur detta skall sluta ar nagot jag borjar forknippa med sma tomtar pa ett eventullt loft.

I paus
(Australien ar fint, cafe de wheels ar finare, trots narvaron av javulensverk: korv...)

ANNA! Jag saknar dig mer an... livet? Pa nagot vis finns det en liten adra, kanske ett rott snore, av positivitet i det hela, eftersom mitt lanktande efter dig forhindrar framfart av all annan lanktan. En stor koncentrerad saknad maste vall vara battre an 500 sma? Men anda; det kan inte ses som nagot jag njuter av, trots det sjalvklara i det hela. Kara Anna! Om jag bara fick ha dig har, halla om dig,...