En bristande underhållning

Nu när jag rullar mig in på min sjunde dag i rad, hänger inte huvudet med.
Kanske har han tröttnat på mig?
Kanske har han hittat någon annan?
Kanske heter denne 'Någon annan' Klas-Kristian?
...Eller kanske har han helt enkelt exploderat i en relativt ljudlig explosion, orsakad av den inte allt för nyttiga eller vanliga åkomman "Vad är nej förnåge? Är det en grönsak?".

- RESURSEN! ASSÅ!
- Jolu...

Och så... min åttonde dag i rad blir efter denna...

Fötterna brinner, ryggen knakar likt knäckebröd i smulor under fötter och någon petade nyligen mig i ögat med en ovanligt lång pinne...
Men vad gör det egentligen när man blir rik som ett Bergatroll?
Eller:
Vad gör man egentligen när man blir rik som ett Bergatroll?
Inser att 'jobba' är något oerhört överskattat och köper istället en årsprenumeration på Kalle Anka & c:o att fördriva timtal med? Möjligheten finns...

Saken är dock denna att jag måste fixa Sibelius gott folk! Hjälp mig!
Och köpa en...

Slutligen en ledig dag.
Det är aningen förvirrande och ganska chokerande, för att inte säga häpnadsväckande och otroligt att vakna utan egentlig anledning och helt utan P3:s så välbekanta nyhetssignatur. Sängen var dock inte inbjudande. Lite ogästvänlig. Besviken traskade jag upp för att finna friden i en fin frukost. Men frukta icke! Resursen ringde även denna dag och delade frikostigt nog ut fler arbetsdagar. Inte idag dock, för 'idag' ska här nattas, kanske en lite skum benämning i detta sena senario.

Det som jag dock fortfarande har problem med är att ta tag i förberedelser in för skrämmande sökningar. Jag är som bekant lika driftig som en pårökt sengångare och det medför vissa problem när det gäller att ta tag i saker och ting. men snart ska jag väll ringa Lena, eller någon annan... snart....

Dagen skulle tillbringas, det var målet som uppstakats. Nu finnar jag en damsugare lutad mot köksbordet och en liten notis om att det är trevligt med uppoffring. Dock...

Så lyckades jag äntligen med det storslagna mästerverket att bestiga, besegra och besserwisra berget 'Arbetslöshet'. 'Där fick du, du onda tingest som så länge spelat pingis på min jässa' skulle jag ha skrikit om berg hade öron och om jag inte hade börjat tvätta min sargade svordoms mun med tvål.
Timvikarie klingar dock kanske lite viktigare än det egentligen är. Jag är enligt formaliteten inte anställd, men i praktiken kan jag jobba hur mycket som helst, då alla vårldens omvärdnadspersonal tycker att det är ack så roligt att vara hemma med sjuka barn. Jag skattar mig otroligt lycklig, för den lilla insikten om att man tydligen måste vara 'anställd' som timvikarie innan man kan och får jobba sig till ruinensbrant höll på att få mig tillplattad, uppgiven och anställd på max, hamburgare på svenska (ve och fasa! Jag är dessutom rädd för stekspadar, speciellt dom som Stenmark varnar för).

Nu skall jag förövrigt jobba natt för första gången i mitt ack så lättsamma...

Som min mor så fint uttryckte det under ett samtal med random människa:
'Han sitter här i bara kalsongerna och läser Hennes & Maurits'
Tack mamma!

Okej, det kanske börjar kännas att resursen så abruppt sagt uppbekantskappen med mig. Frågorna flyger runt i mitt huvud som nyligt avfyrrade tennisbollar.
Har hon/den träffat en annan?
Sa jag inte att jag inte gick i skolan och därigenom inte hade ett stoppdatum?
Spelar hon/den tennis?
Jag sitter nu och utför en av de handlingar jag sa att jag aldrig skulle ägna mig åt och denna gång är det inte dricka vin direkt ur en plastflaska.
'Max hamburgerrestaurang söker restaurangbiträde till sin restaurang vid Bollnäs norra utfart.
I och med vår utbyggnad så behöver vi utöka vår personalstyrka med ytterliggare 2 personer'
Det jävligast, utöver grejen att söka jobb på Max, är att det är deltid och att jag därigenom har konkurans att vänta från ett helt jävla gymnasium! Men försöka har ingen tagit allt för...

Ännu en gång en dag då jag i stillhet vaknar och inser att jag liggar bekvämt tillrätta i min konfortabla bädd. Jag ser mig om, tänker tanken, försöker resa mig... Det är sådana gånger det händer: Allt börjar snurra lätt medsols. Det svartnar för ögonen. Min kropp lyder mig icke! AHAHAH!!!
Träningsverken har ännu en gång slagit mig med full kraft och precision...
Den första tanken och känslan är naturligtvis: TFAOOUYOUYAFoiytsfUATFOSUFo!!!!!!!!
Men efter detta första vansinesutbrott kommer den juva tillfredställelsen av att äntligen ha gjort något. Att äntligen ha brutit tränden där jag suttit och stampat takten till klockors klang. Där tanken är mer påtagligen än själva handlandet. Lite frihet!
Många påstår säkert att ett sådanthär konstaterande är det dummast man kan göra och att det helt saknar relevans och sanning. Men jag håller såklaret, men överraskande, inte med!
Längeleve träningsverk!

Inget jobb idag, tredje dagen på en rak tråd... Någon...

Pga att det förra inläggets kommentarer blev för svåra att svara på i endast en kommentar, kommer här en förlängd version av vad som brukar kallas svar. (Det kan tilläggas att detta inlägg pga detta är helt tillägnat [Missjö] Marcus och Herr Molin):

Vi börjar med att ta det i två delar:

Del 1

Herr Molin skrev;

Yeees! Drar pa tisdag ev. onsdag!
Vad hander hemma?

Svar till Nils/Kaprils/herr Molin:
Ah, fett nice! Gör detta beslut att du tänker stanna längre down under eller tänker du anlända hem vid samma datum som tidigare var känt för omvärlden?

Hemma jobbar jag järnet på guldgruvan Hällagården. Resursen har förälskat sig i mig i mig pga att jag inte äger förmågan att tacka nej till jobb (veckan före jul resulterade det i att jag jobbade 54timmar, fett med cash men lite energi kvar).
Om det inte tidigare var känt så jobbar Jocke ännu en gång på det välbekanta Kesam.

Annars är allt fint, snöigt och...

Det är så dött och jag blir så irriterad av det döda i tillvaron (det hela är ingen paralel till min arbetsplats, ett sådant skämt skulle överskrida vissa smakråd). Ingenting förnyas allt går i gråskala. Fy ush och bush. Har jag tillfälligt eller konstant raderats ut från kartor i störsat allmänhet? Eller är det hela blått en överdrift av någon tecknad figurs betydelse? Eller inget dera, utan något jag själv fantiserat ihop? Vad vet jag...
Imorgon är det dock nyår och troligtvis även slutet på mina två återstående och hårt arbetande hjärncellers liv. Tack Åsa och Per för den tid somvarit och hoppas att ni får det bättre på det där nya stället med marmorgolv. Bubbland bubblande. Det blir nog otroligt fint på alla de sätt som sig bör, men nu är det bara bitterhet som råder. Vi får hoppas att en man som Harry kan radera bort det, vilken harry det nu blir.

'Hur känns det att vara hemma igen?' ... Och Jonas delar ut nackskott.

Tack och bock

Jag börjar ana att allt som har med internet att göra i min vardag har skarpladdat en revolver och med imponerande träffsäkerhet blåst bort sin egen existens från skärmens kulörta duk.
Ska man se detta med sorg och saknad eller skalla man välkomna det hela med buller och bång? Jag är osäker, rädd och förskrämd. Vad ska jag göra utan detta meningslösa tidsfördriv? Viktiga ting? Ve och fasa!

Men frukta icke! Nu skalla jag försöka sprida budskap av aldagligt förvirrad natur.

För att börja någonsatans kan jag med glädje i rösten berätta att jag överlevt ännu en Jul utan att föräta mig på saker med skrämmande hög fetthalt. Visst kan jag inte förneka att jag under långa stunder stått på en klassisk ruinbrant och funderat på om det egentligen kanske vore det bästa att hoppa här och nu för att undbvika skrämande mathalucinationer. Jag förmodar dock att en stark lukt av råfisk har funnit min tilltufsade näsa och fått mig på en annan typ av tankar......