En bristande underhållning

Jag har förvandlats till en förtappad latmask i förstora foppatofflor vad gäller bloggandet och dess förpliktelser. Men åandra sidan kanske det tyder på att jag åtminstone försöker finna underhållningen som jag, här om dagen, upptäckte att min hemska bloggtitel förtäljer om.

Hälsingeromantik:
Så fort det 10 timmar långe helvete, även kallt SJ, fått mig hem till skogarna, den glittrande ljusnan och den förskräckliga lutande nya konsumbutiken börjar det.
En vecka i mitt ack så vackra, men kanske inte fullt så livliga Kilafors med allt vad det kan innebära från att försöka få kontakt med sms-vägrande vänner till förmågan att runda alla dom 3275 människor som jag egentligen känner men inte har tillräcklig mycket gemensamt med för att hålla en längre konversation med än:

- Nämen hej! Hur står det till?
-Hej du, jo de e bra de, själv då?
- Jo vars? Men har ni snö på Gotland?

"Det handlar om att spika upp punkter, finna...

I min efterlängtade ensamhet har jag intagit datasalens mörker under denna earth hour. Lagom klyschigt hjärtskärande Weeping Willows sprakar fram ur spräckta högtalare och bakfyllans ohyggliga orakel har fortfarande inte helt gett upp kampen om att bryta ner min kropp till väldigt små partiklar.

Det kallas 5 dagar i Berlin och ett tillstånd att till och med dricka öl på så väl S- som U-ban, hostel som krog, klubb som opera, gata som helt upp och ner i ett hörn i Kreuzberg.
Och kultur!

Salvador Dali museet
Blue Man group
Judiskamuseet
Studie besök på Grips teater
Don Giovanni operan
Video installationen Ghost machine

Dessutom dom stora husen, statyerna och monumenten som för tredje gången i mitt liv stod på samma sätt och ställe.

Allt så ofantligt häftigt och lika intensivt som att försöka dansa sönder Bang bang club.
Och det där med pirr...
Obeskrivligt och oförståeligt abstrakt underbart och förföriskt...
Halleluja och herrens sju apostlars...

Ett doltnummer skylltar med sin missade närvarovaro på min tappert kämpande mobils dammiga skärm.
Ett nytt medelande i röstbrevlådan. I vanliga fall brukar denna ofelbara kombination innebära att Bollnäs resursenhet har fått soppartorsk på anställda och söker sig till min outbildade nuna för arbetskraft.
Men icke idag...

"Er låt har spelats i programet musikpriset" säger brevlådan med en oförställd radioröst.

Dunk dunk säger hjärtat...

En enkel förfrågan till var man och mus:

Internationelle Valter har hamnat i radion.
http://www.sr.se/cgi-bin/gavleborg/program/index.asp?ProgramID=3288
Musikpriset kallas det bestämt...
Gå in och ge oss ert stöd!

Puss puss

Den här dagen kan gå till historien som en av de mer meningslösa i undertecknads liv och leverne. Det kan dock vara en förhastad slutsats. För hur lätt är det inte att glömma alla dom gånger jag ensam suttit och pimplat koffein, i dess renaste form, framför ännu ett avsnitt av "Made". Ett nöje som även kan användas som komplement till kombinationen gaskammare och nonstop.

Men var börjar vi?
Jo:

Solen kastar sina första tappra strålar. Även denna dag på ett så pass pricksäkert sätt att dom precis undslipper rullgardinens bristfälliga barrikad och träffar mig med ett våldsamt och sarkastiskt ljud rakt i ögonen.
Mörbultat och shockad över vår stjärnas fräckhet vandrar jag in i en dusch som tror att det är helt okey att bli varm någon gång vid nästa millenniums slut. Jag låtsas att jag är Ötsi och tar mig på så vis vidare tillbaka på mitt rum för att sen inse att fröken Hindström även denna morgon har intagit...

O så trötthet är tröttsamt och o så ångest är ångest bringande.

Herr Lothström, bröderna lindblom och en man vid namn Mikael (som förövrigt hävdar mycket bestämt att han är snoddas) beslöt sig att bestämma träff med 6 liter vin. Det är så tråkigt klassisk att man kan ana de värsta av utgångar, fall och allmän misär.
Vi klarade oss dock denna kväll...
Kanske för att samtalsämnena hela tiden haglade likt små bevingade japanska kakor genom rummet. Det hela var lite som ett inferno av handuppräckningar, höjda röster, teorier, generaliseringsfördömande, feministiskt debatterade, bögfobi funderande, sexuella handlingars vikt och slutligen skålande i lakritsshots.
Jag som inte ens gillar lakrits, men ändå kan jag inte hålla mig att vråla förfull hals och humör:
Helt underbart!
Allt följdes dock av en sjumilavandring, med runda fötter, två meter snö, en grönjävlig halka sänd av självaste Bore och en kyla jag glömt att existerar eftersom min lilla ö, med...

Hela den här dagen har varit underlig...
En lycklig känsla väl beblandad med ångest och rent och sunt självhat.
Nu beslutade sig dock världen för att rasa samman på ett av sina mer dramatiska vis.
Tre ord räckte...
Jag vill bort bort bort bort bort!!!
I tro att ovetskapen skulle rädda mig och att en skev uppfattning om vad som är rätt och fel skulle hålla demoner och Ingmar bergman på avstånd, har dagen fortlöpt.
I vanlig ordning står jag här själv på det dömdas offerpodie med endast mig själv att skylla och endast mig själv att straffa. Straffet kommer bli tungt, utdelat av alla, markerat ända in i märgen och något som troligen kommer att få jorden att snurra något långsamare just i den delen av världen dit jag borde fly.
... det tyngsta är dock att jag så in i själva Dantes nivår har förtjänat det. Jag har skrivit min egen dom med mycket tydliga bokstäver och utan större felstavningar.
Det värsta kanske ändå är att jag inte är överraskad, att jag lät...

Ännu en dag där jag hysteriskt osysselsatt går runt i Ölands folkhögskola.

Och ja jag har lite för mycket tid att döda på de mest fantasi fulla vis och därför har jag nu ännu en gång hamnat här vid skriveriets rand...

Jag har dock fått lite låtsas viktigheter gjorda, som att uppdatera det briljanta bandet Internationelle Valters hemsida med två trevliga låtar

Get
Show must go jazz

http://www.myspace.com/internationellevalter

Lyssna lyssna!

Det rykas att alkoholen ännu en gång ska få ströva fritt ikväll. Något som jag i vanliga fall med förtjusning skulle anamma och skriva en kortare bok om samtidigt som jag kryper på knä med en bandyklubba mellan tänderna. Men det är helt enkelt inte en sån dag i dag...
Massor av obarmhärtig ångest har just i dag beslutat sig för att fatta stockar och spränga portar. Jag nojjar mig helt enkelt in på samma gamla banor igen. Det hela börjar bli oförskämt en formigt.
Jag missade ännu ett tåg, dock ett tåg...

Det här har blivit en enda stor prestations ångest! Lustigt må jag säga... Att plötsligt upptäcka att människor bemödar sig med att läsa detta ordens eget svar på svåröppnade bigpack förpackningar är lite skrämmande (och en aningen för lång mening)...
Man borde lägga mer tid på snögubbar i stället... jaja...

Jag kom dock fram till en slutsats igår. Eller den har långsamt arbetats fram i min hårt ansatta skalle, åkt sick-sack mellan alldagliga i-landsproblem och taskiga musikaliska ideer. Men nu är den här, snyggt förpackad i aningen depressiva ord. "Livet är skrämmande"
"Grattis!" ropar den lyriska åhörarskaran samtidigt som dom motsägelse fullt kastar gröna tomater.
Nu överdrevs det nog lite, koregeringen bör vara att jag vet varför framtiden känns så avgrundsdjup och skrämmande ofärgad. Ordet är ensamhet...
Det är så mycket som florerar, idéer och tankar som helst av allt vill förverkliga sig själva i den ljuva verkligheten istället för att sitta på...