En bristande underhållning
Årskr önikö rens missö den
Av en okänd anledning, som jag inte lyckats finna ens med ljus och lyckta, tänker jag summera årets alter ego på den vita bloggens bakrund. Det skall fattas kort:
Allt började i hällabackens lugnaste vrå och dess oroligaste sinne. Med svetten pärlande längs tinningens hysteriskt bultande puls fattades telefonluren, nummer slogs och vips var jag timvikarie inom äldreomsorgens heroiska väsen. I åtta månader fortsatte det. Genom att utradera eventuella bekantskaper och eventuell fritid jobbade jag mig fram genom livet. Kanske mest för att helt omintet göra tankar på framtiden och den ångest som brukar stå och knacka på mitt hems ljuva dörr.
En dag tog jag dock tag i mitt sprattlande öra, skickade ansökningar till en annan framtid lite mindre besudlad av avföring. Åkte på ett korståg genom Sveriges tre hörn med Totte som vapendrager. Blev intagen och första reserv. Öland var det bestämt? Road trippade genom Skåne land och fajtades med fasaner, cyklister och män med skyltar. Sen åter till Hällagården för dess inkomstbringande underhållning. 85000 på plus...
I en andningspaus fiskade herr Nyman, herr Nilsson och undertecknad i Kårböle land. Allt väl ackompanjerade av våldtäktsmän och alkohol-taberas på en främmande dansbana. "Ljusnan drar sitt silverband, jag älskar dig ljuva Hälsingland"
I en annan bestegs Kebenikaises kulle i dimma och på stressens maner. Men skönheten kan ingen böja till. I tolv timmars sträckkörning tog vi oss dit. Upp ner och sen tolv timmar tillbaka. 4 dagar...
Det är sånt där som man bara trodde Göran Kropp var dumdristig nog att göra (till hans försvar står att han gillade att cykla och få pengar från sponsorer, båda saker som vi aldrig förståt).
I den tredje slog uppbrottets timma på två pukor.
Den ena hette Anna och hade farit till Danmark och inlett ännu en period i världsförakt. Tristessens uttjatade traoma...
Den andra hette återigen Öland. Ön som tydligen ska sjunka om man spiller för mycket salt och glömmer att spotta över åtminstone en axel.
Inget som kan sammanfattas i enkelhet... Lärdom och det förföriska i alkohol, gemenskap och människor som spelar hög musik på lördags mornar? En källa till träningsverk? Metropolen i livet (man vet ju aldrig). Det hela pågår ju, så samman
fattningens helhet kommer i en framtid bortom Lysitrate.
Icke att förglömmas:
Project Soul http://www.myspace.com/thisisthewhitetrash
Internationelle Valter http://www.myspace.com/internationellevalterochdegladastudenterna
Igår tog det hela alla fall slut med buller och öronbedövande bång i Ovanåkers vandrarhemiska atmosfär.
Kära återseenden och hysteri i cabareutstyrsel.
Rus och tolvslag,
telefonsamtal och lycka,
Alkohol och choklad.
Så nu sitter jag ännu en gång här, med en huvudvärk stor som Islands finanskris, men med en skön känsla i fjärils landet.
Jag har följt en plan och det har inte slutat med jordens undergång.
Det gamla goda nöjd-facet sprider sina solskens strålar över mitt ansiktes omtöcknade tillstånd.
Nu ska vi ta tag i det här med nian!
Gott nytt...
Skrivet av onesetttogo, 2009-01-01 16:44
Det måste vara det bästa jag hört hitils i år! (Jag menar det verkligen!)
Skrivet av onesetttogo, 2009-01-04 13:29
Låter som ditt år varit givande ;)
Skrivet av Diana, 2009-01-01 19:05