En bristande underhållning
Musik teater goes
Min kropp värker!
Jag måste medge (innan smärtocirkusen rullar igång) att jag, likt tusen andra, finner det här med att gnälla och klaga som en ganska tillfredsställande sysselsättning. Det hel är ju snarare en livstil än ett gäng ord som tycks kunna passa in på det mesta.
Vädret, mat gångstilar, för mätt, för hungrig, för, hurtig, för ohurtig. Det mesta faller offer för den obarmhärtiga otillfredställelsen. Listan slår med lätthet tex önskelistan från mellanstadiet.
Men det är bara en parentes.
Vad jag tänkte komma fram till är Musikteaterlinjens böjelse för lättjefullt förklädd tortyr har ännu en gång funnit ny vägar:
Streetdans...
Okej, jag har inte haft vett nog att införskaffa ett par välbehövliga (och förhoppningsvis färgglada) skor. Men jag kan ändå inte låta bli att poängtera att tretusen brännmärken varken klär mina redan krokiga tåliknande utväxter eller får mitt liv att verka lite mer kristet lidelse fullt (Gud har då baske mig inte hört av sig). Det är ju som att någon gnuggat sand papper mot strategiskt valda ställen och sedan skrttat elakt efteråt.
Lärdomen är: golv är inte till för annat än att gå på (förutom i vissa fall då dom tycks sällsynt inbjudande till en tupplur) och dom är framför alt inte vänligt sinnade i något avseende!
Dessutom, gott folk, dessutom har varenda muskel i hela min kopp fått för sig att träningsverk är den nya trenden och att lite av varan inte räcker. Det är inte charmigt! Detta har i sin tur lett till att mina leder målat färgglada plakat och anslutit sig till en måttligt försenad Vietnam protest. Varför är en fråga större än Joe Cockers adamsäpple.
Och vi lämnar den judiska klagomuren precis där, i ett gigantiskt otillfredsställt crescendo, och ägnar våra tankar åt tre tappra människor som finner sömnen på en inte allt för avlägsen flygplats.
Sov sött
Skrivet av onesetttogo, 2008-11-25 22:29
En färgglad Jonas :-) Hur många är blåmärkena?
Skrivet av Hoppitossan, 2008-12-03 20:15