En bristande underhållning

Här följer en ovanligt kronologisk och ologisk förteckning över mina lovliknande bedrifter.

Fredag
Jag kom hem...

Lördag
Jag tillbringade en hel dag med att se hur min bror kan hantera ett gäng fjädrar med en högst tvivelaktig klubba...

Söndag
Jag gick en promenad med min mor, blev bombaraderad av släckt och vänners besökande och fikade alldeles för mycket...

Måndag
I måndags stod jag och som bäst och försökte förstå konstruktionen, iden och de tre hålens syfte i världen på ett kompakt plastklot. Plötsligt knakade han långhåriga snubben som hade bergspredikan på min intet ont anande axel. Mitt första infall var så klart att klappa till honom över käften, för att sen ångra mig och fråga honom om han hade ont i händerna. Men så långt han inte min tankebana (i vanlig ordning) inte gå innan han förstrött pekade på ett gäng käglor i änden av en glänsande parkett, förklarade någon avancerad fysik för att sedan försvinna i ett moln av glittrande rök och en aningen ostämd kastrat-körs sälla toner.
Jag kastade klot fanderset och igen och igen och fick träffa tomten i form av en serie på 212 och ett total resultat på 649 efter fyra serier.
Slutligen bör vi konstatera att jag inte är bra på att skryta i korta drag och att jag börjar bli omåttligt förtjust i ordet "fanders".

Tisdag
Dagen innan denna skickade jag ett sms till kamrat Nyman, han besvarade texten med att bjuda på kaffe och plötsligt, som genom ett 70-tals likt trollslag,satt jag och pluggade den svenska historian ("Kleprernas och Adelns tid") med samme Nyman. Det låter troligen mer deprimerande än det var. Låt oss säga att mannan ifråga och jag själv har en viss tendens och böjelse åt nöjet "VM i onödigt vetande".

Kvällen snurrade vidare med ett helt jävla sinnessjukt jobbigt pass badminton (träningsverk ha nåd med min själ!) för att senare avrundas hos herr teater ambassadör Lothström med
Ett par...
Tre...
FYra...
För många glas persikovin och ett hejdlöst spånande över framtida filmprojekt med bror och Totte som sufflörer och medmänniskor.

Onsdag
Nu, precis nu, marscherade min konstnärlige moster in och förklarade på sitt sedvanligt lyriska sätt att jag troligen har "the days of my life".
"Plugga det man tycker är roligt, bo med människor med gemensamt intresse, supa tills du stupar" (okey det sista hittade jag på själv).
(Tillfällig framtids ångest gör sitt inträde)
Därefter fylldes rummet av en obehaglig, illa luktande och illavarslande sörja som kallas "världens största prestations ångest": Om jag nu lever dom klyschiga "days of my life" nu, vad sjutton ska jag göra sen? Blir det inte bättre än så här? Kommer jag i alla framtid att tänka tillbaka på det hel med en känsla i höger maggrop att "herre gud vad kul jag hade, men vem halshög känslan utan den minsta förvarning?".
Konstaterande: Ushabusha!
(Den samma gör sitt utträde)

Summering:
Min plan med det här lovet var att låsa in mig på mitt högst illiusionära rum (min bror anser att båda hans gamla och min gamla boning är hans område och har spritt ut sig därefter) koka en överväldigande kopp kaffe med tillhörande fikabröd för att sedan titta på Scrubs tills jag identifierade mig som en viss Dr. Dorian. Jag har nästan fatalt misslyckats med andra ord, men frukta icke! Än finns det hopp för min förtappade själ!
För övrigt tänkte jag även lägga mina fumliga fingrar på en av Amors pilar, rikta ett skott mot hans fot och se till så att han håller sig borta. Det blir så kyligt H2O-mässigt i mitt sinne av den förbanade hjärtefärgens ideal. Ushabusha!

Ikväll blir det fågeldiskotek, Jamaica öl och en smula glömska.

Tack för mig och min långrandighet.

Skrivet av onesetttogo, 2008-10-29 13:54