En bristande underhållning

Det här är gårdagen, men eftersom jag allt igenom har varit lite trög så insåg jag inte att jag inte hade internet på rummet utanför skolan just vid tillfället för skrivandet. Invecklat det där...
Alltså:

24-okt

En till synes oskyldig fredagskväll finner jag mig själv kl 00.10 framför en helt abnormt bekant spegel borstande minst lika bekanta tänder.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men något eller någon sa mig, just i den stunden, att "Jonas, det här har du gjort förr nån gång". Och då menar jag inte på ett sånt där irriterande uppmanade sätt som ens självförtroende kan få för sig att säga det när man har svårt att hitta charmen i att hoppa från "tian" på karlslundshopptorn. Utan på ett sånt där vis som bara utstrålar aha-upplevelser och igenkännande.
Trots det kändes det hela så skrämmande främmande.
Som något som man bara hittat på för att roa sig i synnerligen tråkiga stunder.
"Du är helt enkelt hemma" säger den ettriga syrsan slutligen i mitt öra.
"Aha" flämtar jag på ett igenkännande vis (så som man borde göra helt enkelt).

Men hur går jag vidare? Borde jag köpa en trisslott bara av den anledningen att tågen var helt jävla hysteriskt försenade men att jag ändå lyckades besegra dem med mitt än mer hysterisk flammande svärd?
Eller borde jag bara, än en gång, sova på saken?
Det är ju trots allt julafton om två månader!

Natti!

Och där slutar den 24-okt.
Vi skola alla minnas detta som sinnesfrid och tänka på hur kantareller löper risk att bli vittnen till sexism...

Puss på er alla!

Skrivet av onesetttogo, 2008-10-25 19:05