En bristande underhållning

Nu hopar sig en rastlöshet som nyligen flyttat till min kropp från landet "Jag-har-ätit-koffein-igen". Anledningen är lika solklar som att vatten just är vatten och inte en massa molekyler som börjar på H.
Jag ska åka hem...
Eller vad är hem?
Jo den där klyschiga vrån där man tror sig höra hemma eller bara där man råkat planterat flest träd.
Det är en roterande panik som nog i stort sett bygger på en vanligt ihop fantiserad ångest som i sin tur skulle kunna bygga på en roman av Kafka. I det här fallet beror den nog snarare på att jag är rädd för att Öland skulle få för sig att sjunker medan jag är borta. Tänk er själva förvåningen! Jag vill helt enkelt inte behöva se mig själv i situationen där jag befinner mig på Ölands bron, men inser att den inte har så mycket syfte längre...
Tänk så mycket jag skulle bli tvungen att sakna!

Dom oerhört tragiskt tidiga mornarna med frukost som jag knappt orkar lyfta till mina glupande käftar pga att jag glömt bort att biljard och studioarbete inte är samma sak som sömn.

Den förbryllande skillen att behöva blanda lättmjölk med vanlig mjölk för att uppnå mellanmjölk (skolan gillar inte medelvägen).

Diskodunkandet från våningen ovan kl 12 på natten och dess ovana att tränga igenom så väll tak som kudde som koncentration på sandkorn.

Dom halsbrytande danspassen som, allt som oftast, får en att tänka på vinkelslipar och spett (dels för att försöka verka mer maskulin dels för att jag kan identifiera mig med deras oböjlighet)

Helgernas helylle fylla som alltid följs av ett lindat slagträ kallat "herr och fru bakfylla från helvetet" som bara sänkt mig glädje fylld ångest.

Nä, jag vill inte åka (notera den helt igenom icke sarkastiska tonen i texten om plötsligt uppstod ur en tom kakburk)! Eller jag vill men jag skulle helst ta med mig hela klassen fint sorterade i färgglada skokartonger så att jag kunde ta fram dom när jag känner att "folkhögskola är en jävligt trivsam grej ändå" (något säger mig att det kan bli lite väl ofta).

Jaja, helgen börjar ju i alla fall med en åskådarplats i Iggesundsbadmintonhall och det förmodade nöjet att se min bror få däng. Inte så illa pinkat! (Förlåt på förhand)

Puss puss

Skrivet av onesetttogo, 2008-10-23 19:57