En bristande underhållning

Mitt i ett helylle inferno av textläsning, monologförfattande och allmän hysteri damp jag ner. Kanske inte från den klassiska blå himlen, men dock från ett åskmoln, även känt som trosten.
Som jag kanske inte kunnat undermedvetet förtydliga tillräckligt, så har helgen varit något av jävulens neste. Vad jag än tagit mig till så har jag möts av mitt eget små sarkastiska leende som, vänligt men bestämt, berättat för mig "att det här med optimism och livsglädje kanske inte är något för dig".
I söndags plockade jag dock fram mitt allra juvligaste mentala slagträ och bankade skiten ur det där jycklande grinet.
"Helleleluja!" ljöd mina personligheter, pastor Hannes och en rad andra skråmt jag under åren stiftat bekantskap med eller bara av allmän nyfikenhet råkat få innan för pannbenet.

Vad får mig nu att skriva en blogg?
Jo, eftersom mina klasskamrater tydligen (och ganska plötsligt) drabbats av kollektiv narkolepci så är jag, tråkigt nog, den enda talförda gestalten som är vaken i Ölands Skogby. Detta kan i mångt och mycket liknas vid en enkelriktad väg som bara leder till tangentbordet i mitt rum (eller varför inte bara som en abnorm vilja att tillfredsställa en ballong?).

En annan anledning till skrivandet kan vara att jag avslutat arbetet med min monologiska uppgift. En uppgift som jag förövrigt ser lite som mitt eget lila Strindberg paket. Dock med den skillnaden att Strindberg var dramatiker och (mellan vissa avstickare till en grön flaska) kunde sin sak.
Jag å andra sidan har mest suttit och tänkt på allehanda material som sjunker i H2O.

Men någon ska ju göra det också...

Nu kallar han snubben med sandsäckarna och dåliga arbetstider.

Puss puss

Skrivet av onesetttogo, 2008-10-07 22:47