En bristande underhållning

Efter 17 och en halv timme av intensiv och kompromislös erimitis och depression har jag nu kommit till insikten (ännu en gång) att det här med att vara bitter och less är rätt trist i längden. Dessutom verkar det allt som oftast endast leda vidare in på nya ofunna stigar av ångest och olycka.
Dock har jag ett helt gäng oslagna demoner inom mig, som med all säkerhet inte kommer att nöja sig med att bara äta glass i framtiden. Det jävlig är att, trots all psykoanalys av mig själv och min omgivning, så kan jag inte sätta ett finger på vad det egentliga problemet är. Den enda egentliga slutsatsen jag gjort (förutom att problemet är ett problem) är att den här sinnesstämningen gör att jag helst vill slås med en spada och lyssna på Refust eller bara läsa telefonkatalogens företagssida om och om igen.
Det kanske inte är något fel på det egentligen, bara man väljer att se det från ett väldigt fredligt perspektiv....

Nu ska jag lämna tillbaka mitt messmör och hämta excalibur och spö skiten ur nått random inombords monster.

Tjipp tjipp!

Skrivet av onesetttogo, 2008-10-04 11:04