En bristande underhållning

Nu har åter världen börjat snurra åt det hållet som känns lite mer bekvämt än det andra. Det märks kanske främst genom att jag inte skriver någon post på ett tag, men kanske också på helt oanade sätt som tex genom att jag skuttar lite när jag tänker på frukostflingor.

Dagens konstaterande: Min klass påminner mig om min klass. Alla personer från förr tycks återuppstå i nya gestalter och på något viss hela tiden påminna mig om att den enorma repeat-knappen fortfarnde är på.
Skulle jag vara aningen mer nojjig än jag redan är, så skulle jag troligen se det hela som ett Truman-show -scenario och handla därefter (kanske genom att segla till en vägg eller kanske bara genom att börja misstänka min omgivning för att kontrollera mitt intag av bögigmusik). Man vet aldrig, kanske jag redan är där...

Vidare...

För att förskjuta en känsla av blandad brutalitet krävs ett visst mått av idioti och ganska mycket uppgivenhet. Att se den spatsera in i en konsumbutik kanske inte hör till faktan, men på något vis nesslar sig synonymen för "den deckande-raggaren" in på ett hörn. Hjälplös står jag och äter syltkakor i ett hörn och hinner kanske inte ens uppfatta att något, som inte är mitt, än mindre tillhör mig nu. Men jag är ju bra på fotboll och biljard i alla fall.

Låt os låtsas att det är en lösning till gåtan...

Jippi!

Skrivet av onesetttogo, 2008-09-09 22:25