En bristande underhållning

... Rödarycksäckar ja. Kanske inte så komunistiskt som det skulle vara, snarare kappitalistiskt då det kostade obehagliga 790 riksdaler att bli en av dem. Så av den anledningen (och kanske lite pga att dom valde en annan väg) skildes vi åt.
Sen gick vi, väntade på hans en stund, gick en bit, väntade på hans, gick och sen slutligen förklarade hans vänligt men bestämt "att det här med idiotiska atletiska insatser var något han tänkte ta avstånd ifrån", var på jag och Totte travade på på egenhand.
Efter att ha passerat ett par Finska falskärmsjägare, två trista västeråsare (dom är ju sådana) och två trevliga tröttisar utstötte vi ett ilande jämmer över att kaffedalen ändå fans och att vi av den anledningen var tvugna att klättra ner nästan lika mycket som vi lyckats klättra upp, för att sedan behöva klättra upp lika mycket som vi klättrat ner igen.
Till slut stapplade vi in i toppstugan, ett av jordens mer pikära och ovanligt vandaliserade ställen (dessutom Sveriges högst belägna byggnad). Vi pulade i oss ett gäng sköna smörgåsar och den läckra blandningen "jägarsnus". Precis som om det var vilken dag i skolskogen som helst under det juva mellanstadiet.
Sen kom toppen, och den förbannat snöiga glasieren som av någon anledningen beslutat sig för att ligga i vår väg. Vi pullsade oss fram och där, i dett kompletta ljuset som uppkomit till följd av vita moln, såg vi toppen och dess tre flaggor.
Sveriges högsta topp erbjöd kanske inte lika mycket som vi önskat (det vill säga en sikt på två meter, dock tillräkligt för att inse att hoppa från kanten inte var en lyckad nedfärd). Men så kom HAN, ur det kompletta ljuset, den fitt:a guiden med den lustiga solbärnnan och förklarade att han just var detta, som svar på vad han hade för lön för att gå upp för kebenikaise tre gånger i veckan.

Sen gick vi ner igen. Allt gjort på 9 timmar (att gämföras med snittet på 12-14 timmar). Jag är så där snuskigt oförskämt nöjd med mig själv!

Tack och hej!

Skrivet av onesetttogo, 2008-07-15 16:40