En bristande underhållning

I nuets läge, med mina tappra mannar i framsätet, försöker jag få ett fingeraktigt fotfäste på ett hysteriskt hoppande och ouppfostrat tangentbord (som jag härmed förklarar att jag hatar mycket innerligt). Bara det en lagom mystisk idioti. Men den egentliga kråkan i kråksången är min kropp som klagar något så ofantligt: Mina fötter ömmar, Min rygg har spontant anslutit sig till föreningen "kylskåpsimitation för nybörjar" och som rusitnit i bullen har min nacke och mina axlar gått ut i en riktigt ruggig landstingsstrejk (och det enda som tycks motivera en fortsat sammarbetsvilja är en väl placerad spark i deras virituella skrev.
Man kan utantvivel börja fundera på varför jag inte bara sktier i att skriva denna förbaskade blogg. Jag skulle dessutom vilja på stå att jag själv är den mest ifrågasättande. Förklaringen till denna motsägelsefullhet (märkligt ord) är nog min egen vrånghet och vilja att återge vår lilla tripp. Troligen bara för sakens skulle och kanske för att jag är sugen på fett med beröm... jaja...

I torsdag började jag, Hans och Totte en tämligen vansinig färd. Det hela kan nog närmast beskrivas med det relativt tråkiga substantivet "bil".
Kl 13 skarpt rullade vi ut i vår volvo och kl 02 random, i rasande regn, parkerade vi bredvid karlix älven.
Eftersom herr väder inte var på ett allt för peppande humör fick vi så lov att sova i den lagom intima bilen eftersom risken annars hade varit att vårt kära tält blivit offer för synda floden.
Morgonen efter vaknade vi i en lagom immig tillvaro, men körde ändå tappert vidare till Kiruna. Väl där intog vi vår kungliga frukost bestående av mest knäckebröd för att sedan ta oss vidare till metropolen Nikkaloukta (stadskärna: Kyrka, Resecenter, parkering, slut). Vis svirade om och tog på oss ett varierande tjockt lager av tyg, inte på grund av kylan utan för att vi skulle höja våra odds att överleva attacker från dom elefantlika myggorna som utgjorde huvuddelen av Nikkalouktas befolkning.
Sen knatade vi, och som vi knatade! I fem timmar tillrygga lade vi två myrar, jokkar (utan bär) och mer myrar för att sedan, kl 15, anlända till fjällstationen mitt i majestätet av fjäll. Där dog vi en stund, åt en stund, snyltade in oss på en föreläsning för att sedan somnade skrämmande tidigt.
Så, dagen D! Dagen vi kommer kunna skryta om tills våra blivande svärmödrar hotar med att flytta in till oss om vi inte slutar skrävla (OBS! Bara en hyppotes).
Kl 08 tog vi rygg på ett gäng rödryggsäckar...

"Vi blir otroligt fitt:a och får en lustg solbränna"

Fortsättning följer...

Skrivet av onesetttogo, 2008-07-13 16:49