En bristande underhållning

Jag har i 3 månaders tid oroat mig till ruinensbrant (ja nästan en bit över den, likt en ordinär Disney film från 63) bara för att jag inte kunnat fatta den råa beslutsamhetens klubba. För att därefter slå mig hårt i skallen, som en indikation på att det för ungefär 3 månader sedan var dax att söka en skola.
Nu är skolor sökta. MEN, helt oförhappandes blev jag ett än större nerv-vrak...

Troligen beror det hela dock inte uteslutnde på att jag som nervråtisk följd av stundande intagningsprov återupptagit naglebitandet (som i nuläget har tuggat sig upp i axelhöjd), utan på en mängd faktorer: Som tex att min syster är hemma från skolan dagarna i ända och nyser sönder trumhinnor och hus. Eller varför inte för att hela Hällagården har beslutat sig för att gå med i random friskvärdsrörelse, samtidigt som dom satt alla sina barn i små glasburkar, för att på det viset uppnå karantän-status och därigenom undvika fenomenet "vård av sjukt barn". Ett fenomen som jag råkar leva på!!!

I klartext:

Jag FÅR JOBBA när mina arbetskamrater eller deras ungar är sjuka.

Jag FÅR INTE JOBBA när mina arbetskamrater anslutit sig till random friskvärdsrörelse och deras barn bosatt sig i glasburkar.

Följd:

Jonas får lappsjuka, skriver blogg och funderar starkt på att ansluta sig till random hysteriskt fundamental frikyrka.

Som om inte allt detta vore nog råkade min kära få ett stycke friblijätt till Tyskland. En vecka är inte mycket, men när det kombineras med allt annat känns det som den där "runensbrant" är en ganska hygglig kille och att jag bör överväga vad han har att erbjuda.

Som motvikt till all sarkastisk glädje så kan jag medela att tidelag ÄR lagligt i Sverige.

Hurra hurra!

Skrivet av onesetttogo, 2008-04-15 10:56