En bristande underhållning
TV- tabel atur
Så här, i något som skulle kunna vara en klassisk elfte timme. (Definitivt en elfte timme för övrigt, i alla fall när författandet börjar). Finner jag min tillflykt i ett enkelt parti nine-boll pool, kraftigt inspererat av en viss Ronnie O'Sullivan. Nog för att jag är en enorm talang på 9-ball pool (något som med all säkerhet inte kommer att skänka mig varken framgång, berömelse eller sprit, med tanke på att det hela är en högst blip-lik talang), men jag vill hylla den käre O'Sullivan. Det enda jag egentligen förmår mig själv att uttrycka är 'Vilken kille!
Det är inte allt för ofta som jag verkligen mår dåligt över tanken på att en människa skall förlora och ned i avgrunden vandra. Speciellt när inte människan ens har blågulakläder eller ett 'hjärta' tappetserat med liknande nyanser. Men dagen till ära händer det.
Snooker må vara en sjuhelsikes snobb sport, men ack så snyggt allt är! Till och med min far, som har kallat sporter i samma kategori (mest golf) för "jäkla låtsas motion", sitter och förundras över skönheten i ett maximumbreak.
Låt oss säga att det är vackert!
Om inte nog med detta, nästintill skamligt känslosamma utbrott, händer det två gånger samma kväll...
Men vad sjutton skall jag som bittermänniska göra av min evinnerliga bitterhet om inte på en satans förlegad höjdhoppare i ett frågesportprogram? (Nu vill jag även passa på att undertrycka och ignorera att det finns ännu en förlegad idrottsman i programmet. Framför allt med den fasta anledningen att denne inte skulle äta upp sin hatt om han förlorade).
Detta får mig, imotsats till föregående exempel, att bara älska hans motståndarlag och verkligen fasa för möjligheten till höjdhopparens triumf. (Nu råkar förvisso hans motståndare vara överraskande charmiga, så även det kan vara en anledning).
Men det jag egentligen vill få fram är: På spåret räddar mig från syfilis!
Skrivet av onesetttogo, 2008-02-15 23:44
Kommentera: