En bristande underhållning

Visst tystnadsplikten hatar mig för det här. Faktum är att tystnadsplikten själv säkert skulle träda ur ordens dunkla tillvaro och personligen komma och spöa skiten ur mig med ett inte allt för mjukt slagträ om den fick nys om allt som av händelser slinter över mina läppar. Men jag kan så klart inte låta bli... Att 23 ggr (jag räknade) bli tillfrågad om när bussen till Klabböle går (vad jag förstår en liten, relativt trevlig, by utanför Umeå, där personen ifråga bodde för ca 30 år sedan) är påfrestande! Att samma person gång på gång dessutom tror att hennes döde man har försvunnit utan att tala om för henne eller när hon rent av påstår att någon av de andra pensionärerna är honom så skulle jag vilja ta livet av mig. Jag vet inte hur roligt det är att ge en människa dödsbud 23 ggr per dag och min lust att prova är inte allt för stor. Tragiken är enorm och hade hon varit en figur i en tecknadfilm, hade komiken varit lika stor, vilket gör att tragedin blir ännu större...

Men jag kan inte klaga! Alla skräck historier om avföring i floder har ännu inte besannats och något säger mig att dom aldrig kommer att göra det heller. Jag trivs som en fisk i en fisk i en tillräckligt stor glasskål, hällagården äger rent av! Synd att livet utanför har förvandlats till någon sorts otydligt dimma pågrund av trötthet och oro, men det är väll sådant som kanske går över. I annat fall får jag väll dricka 20 koppar kaffe per dag istället för de 10 jag för tillfället får i mig på grund av mina arbetskamraters st'ändiga fikande (jag som inte skulle börja dricka kaffe, osis).

Det glädjer mig att någon slutligen har börjat se igenom det dunkla moln av invecklade ordkombinationer och förvirrande teser jag har vant mig vid att bygga upp, trevligt faktiskt!
Att jag för en gångs skull har bestämt mig för något är även det rätt trevligt, eller ja "bestämt mig att nästan, kanske, om jag har tid eller om jag inte dör av motvilja (som inte är min egen) bege mig ut på två äventyr".
Nya Zeeland, phfett pepp! Till hösten porlar vinet i floder ner för min hals (eftersom jag antagligen, av ganska vanliga anledningar, missar munnen"

Ett stort steg togs i tisdag, jag har planerat att ta samma steg i dag också, dock inser jag att storleken inte blir lika imponerande denna gång eftersom jag redan provat en gång. Till saken: Jag har börjat spela fotboll, i förrgår intog jag knöttas IP för första gången på 2 och ett halvt år, skrämmande på många sätt.
För det första kändes det som det var mindre än en vecka sedan jag var där sist, vilket inte direkt är fallet (om jag inte blivit smittad av demens, vilket jag snart tror).
För det andra så kändes det som en evighet sedan... Alla bollkontroll, som jag förövrigt aldrig haft, fans inte nu heller och där igenom blev jag tvungen att, som vanligt, försöka förlita mig på att springa tills jag stupade, vilket "överraskande nog" visade sig vara efter cirka tio meter.
"Min kondition hälsar och tackar för ett trevligt umgänge, men önskar meddela att han inte kommer att vara närvarande i min kropp på ett tag". Osis igen...

Jag har en del funderingar som jag borde få utlopp för, nu börjar dock träningen...

Skrivet av onesetttogo, 2007-06-28 18:04