En bristande underhållning

Asså!

Dagens ord (ett fenomen vi alla ser på med förakt)
Slutproduktions-koma...
Lappsjuka...
Jag hatar vetskapen om att det finns så mycket jag skulle kunna hitta på, men ändå hittar jag inget (skum formulering, som kanske bör strykas medhårs). Jag sitter istället framför datorn och fantiserar om det hela: hur det skulle kunna kännas att göra saker, kanske skulle det föra med sig glädje, kanske sorg, kanske bananer i överflöd. Jag kan omöjlig veta då jag antagligen kommer att sitta här när det skulle kunnat inträffa... Det hela kan närmast liknas vid att sitta i en rullstol framför ett inglasat julbord (kanske inte den bästa liknelsen, men dock den som flimrade till framför mina ögon först).

Jag accepterar det. Det är trots allt halvvägs och utan tvekan det jag allt som oftast sysslar med... Det har till och med gått så långt att jag i ett stilla ögonblick funderat på att kanske styra in detta begrepp som en bastant grundpelare i mitt ack så vridna och förvirrade sinne (fast det skulle ju bara vara en obegriplighet och ett obehagliget formelt uttryck för något som redan existerar). Alternativ 2: Eller så byter jag bara namn... Kanske Jonas von Accsepterare skulle vara något? En fördel som kanske skulle komma med ett sådant beslut kanske skulle vara en obegränsad tillgång till Jobb, av alla de slag och former, då världens arbetsgivare antagligen skulle hoppa högt av något som inte slutar på "-son" och dessutom inskränk tro att jag var otroligt lätt att ha att göra med…

Det har kommit till min kännedom att det är den sista dagen i månaden april, i morgon tror jag bestämt? Jag tror (även denna gång relativt bestämt) att jag tar det blöta alternativet, på båda de kända sätten. Må det bli lyckat (på båda visen)! Om utgången blir en annan så tror jag nog att jag kan finna mig i det också, kanske rent av accepterar det, kanske till och med tänker på att "Muren" snart tågar i gång igen. Fenomenet kommer utan tvekan att driva bort mitt absolut största bekymmer i nuläget: Tristessen...

För att bygga på det tror jag att jag nu ska sjunka ner i min säng, dra en filt ändå upp till näsan, titta in i en vägg och fundera på vad jag genom att inte göra någonting alls har åstadkommit för världsfreden (det kan vara häpnads väckande mycket)...
Eller så öppnar jag en bok...

Blub blub… vi sjunker…

Skrivet av onesetttogo, 2007-04-29 19:45