En bristande underhållning

Jag gräver åter ner mig med spätt och spade under minsta lilla tuva av problem, funderar mig sönder och samman där under tuvan för att slutligen hoppa över till nästa och upprepa proceduren.
Det är ju ett tidsfördriv om något på en arbetsplats som denna.
Herre gud! Varför har mina annars så tama hjärnspöken bestämt sig så gröndjävligt för att förinta mig?
Jo: för att klockan är halv 3 en fredags natt. Veckodagen har nog föga betydelse, men tiden på dygnet verkar, på ett magnetsikt vis, dra till sig ångest orsakad av minimum. Ibland känns det som att värdlen vilken sekund som helst skulle gå under för att jag tex inte hunnit med att packa fiskespöet till den årliga Kårböleresan, eller för att jag inte har haft tid att äta tillräckligt med c-vitamin, eller för att jag inte har någon säng i min gbg baserade bostad.
Det sistnämnda passar förvisso inte in som liknelse, för det är ju lite smyg-ångest-fest över det faktumet. Inte bara för att det råder brist på husgeråd (jag har en soffa och danskläder... det var allt) utan bara det faktumet att jag ska tillbaka till detta hat-kärlekens Göteborg.
Missförstå mig icke! Sammanhanget är fint. Fint folk, fin lägenhet, fin skola. Men är det jag? Han hobbynorrläningen som gillar att spela dragspel, dricka öl och springa i skogen? Prova-på-snusa, plocka svamp och spela sommarteater på hälsingemål? Passar han där? I staden, där man ska bli artist, där man ska dansa tills hjärtat blöder, där man ska tävla i uttryck och teknik vare sig man vill det eller inte och där csn långsamt stryper ens framtida lön krona för krona?
Jag är inte lika säker längre... Det gör ont att erkänna. För vad ska jag göra om jag inte gör det här? Linan har löpts lite för långt för att det ska vara klokt att vända.
Jag har alltid sagt att "jag fortsätter så länge det är roligt" och det är det ju faktiskt fortfarande. Men är det värt det... Vi provar!

Då fick vi ur oss det också, vad trevligt!

Över till något helt annat:
Vart tog sommaren vägen? Nu pratar jag inte om vädret. Visst sol är kul, men aningen överskattat. Jag tänker snarare på tiden, dom där 10 veckorna jag blev lovad, vad använde jag dom till?
Just det; jag bokade dom fulla upp över öronen med Norgeresor, sommarteatrande, hemtjänstjobbande, Norgeresande igen, mer jobb, spelingar kors och tvärs, studioinspelande, fiskeresande och det hela ska avslutas med en vecka i snuskigt varma Kroatsien.
Vad gnäller jag i?
Det här uppfyller med råga klyshan "den bästa sommaren i mitt liv". Jag skämtar inte! Allt hände och jag njöt så djävulskt att inte en enda dödssynd blev obrukad eller förbiseed.
Tack!

Skrivet av onesetttogo, 2012-08-05 15:25