En bristande underhållning

Jag tror jag drabbats av skrivkramp... tangentbordet har kanske aldrig varit min kompis (något som framförallt syns i min fantastiska förmåga att trycka på mellanslag oftare än vad man behöver), men nu är det ovanare än vanligt. Ett gäng knappar som tycks otroligt random utplacerad med ett oregelbundet avstånd som bara får mina ögon att se kors och mina fingrar att utveckla nya typer av scout-knutar.
Men nu försöker jag ändå mig på en liten sommaruppdatering i oårdning.

För det är premier idag:
För 4e året i rad utsätter jag mig för detta. Att helt handfallen gå ut i skogen med 10 personer på ett halv-vackert led efter mina stövlar. Sura tanter, frågvisa ungar och en ilsken legion svemygg. Troll som kommer försent, vittror som brottas, jätter med röster av 9e klassare.
Jaja...
Men mitt där i den mörk och välkända hälsingeskogen finns ändå lyckan, spelglädjen och inspirationen. Det är väl därför som jag tvingar mig igenom att varannan natt spela teater och varannan slås med pensionärer på hällagården. Folk om verkligen lyssnar som lever sig in och som skriker lungorna ur sig över minsta oväntat ljud, det är u faktiskt livet det.

Vidare:
Nalta har fått tillök på ett högst förnämt vis. Nu mer slår Emil på en låda med flit och fines och Skabben bankar på gitarren i ett gung som är mer än vissa tål.
Jag tror vi är uppe i 7 spelningar redan, förvisso med betalningen öl, men sen när har jag klagat på det? Jag får jobba för att kultur ska kosta under vinterhalvåret.

Slutligen:
Jag har bestigit det högsta berget mellan klippigabergen och Uralbergen och mellan alperna och nordpolen.
Norge är ett fantastiskt land där man inte vill möta franska husbilar på serpentinvägar. Ett land som har oregano i ost och som bjuder på strålande solnedgång marinerade i öl och gott sällskap i Trondheim.
Och ett land som bara fortsatte att leverera ögonbedövande landskap.
Under några svaga ögonblick tänkte jag "Nä vem fan vill gå artistutbildning när det finns fjordar broderlandet, jag hoppar av och börjar rensa fisk på en oljeplattform nu på en gång". Sen kom verkligheten och min sansade person ikapp.
Men ändå:
Så djävla väl mött!

Skrivet av onesetttogo, 2012-06-21 12:13