En bristande underhållning

Då backar jag åter bandet, tar samma gamla ramsa en gång till, samma refräng. Hjärnspöks-sonaten har jag tagit mig friheten att kalla den och med detta ädla stycke ringandes i mina förbittrade trumhinnor färgas allt i min omgivning av något grådaskigt och smyg-sorgligt. Den har toppar och dalar, symfony-style, men vad hjälper det när Schönberg tycks ha ett stort finger med i spelet och ser till att det på djävligaste maner skär sig med världen.
Det mest irriterande är att jag trodde att det var ett överstökat kapitel, att det löst sig och att lugnet sjungit sin mest dur-klingande aria. Men nej nej, så lätt ska vi inte ha det.
Men livet är ju blott upprepningar. Snart vänder nog spiralen igen...

Skrivet av onesetttogo, 2012-05-16 23:27