En bristande underhållning
Ett utdrag ur funde rings - festen på X2000 en återv ändande lörda gseft ermid dag
...men det går inte att börja såhär. Jag vet ju att jag måste ha en handling, en struktur som jag sen kan fylla med ord. Djävla ord... Jag har insett det, när jag läst saker jag skrivit, att det bara är ord. För hur jag än vänt och vridit på saker, hur mycket jag än försökt måla upp saker, händelser, känslor och fenomen så är dom aldrig verkligheten trogen. Dom blir en låtsaspoetisk förklaring av vad som hände, inte vad som hände, hur det såg ut, hur det kändes. Inget går att spara genom ord! Kanske får man en liten svag aning om vad som hände, men inte mer, men vet allt för väl att verkligheten var mer, är mer.
Jag vill bevara, jag vill minnas, men jag gör inte det. Kanske har min ständiga strävan efter nuet och den härlighet det verkat utstråla kapat av minnesfunktionen. Det är klart att jag kommer ihåg, men aldrig helheter och det färjas ständigt av något oväsentligt, eller hur situationen är nu i nuet, dået genom nuet är en tråkig föreställning. Jag vill ha det underbara som var i stunden, suga lite på det som en karamell, kunna ta fram det när jag behöver det, utan alla biverkningar i dagsformen.
Knausgård, allt är ditt fel! Han vänder och vrider på min värld. Kanske på ett bra sätt för det får tankar jag inte brukar tänka i rullning, men det är inte mindre smärtsamt för det, det uppstår en saknad av något.
2 timmar till gbg:s station...
Skrivet av onesetttogo, 2012-01-07 17:22
Kommentera: