magnus' bloggis
Ett tokigt slott och så lite flygp lan
Nå, jag tänkte jag skulle beskriva gårddagen lite mer än bara en irriterad utläggning om bilköer. När jag steg upp hade jag ingen aning om vad jag skulle hitta på. Jag kände att jag redan täckt in alla hörn av Connecticut, så jag övervägde att köra direkt till New York. Jag pratade lite med en av värdarna för innet, och han tipsade om Gillette Castle och New England Air Museum. Jag var lite avvaktande inför slottet, ty sådana har jag sett många av förut så jag trodde inte att jag skulle kunna bli imponerad.
Flygmuseer är alltid roliga, så jag tänkte att jag skulle köra dit och på vägen avverka Gillette Castle. Museet ligger intill Bradley International Airport, Hartfords flygplats, vilket var ungefär en timmes körning norrut.
Gillette Castle ligger på en höjd på östra sidan av Connecticut-floden, och för att ta sig dit från Deep River kan man antingen köra över stålbron vid East Haddam eller ta färjeöverfarten alldeles nedanför slottet. Bron hade jag redan kört över, så jag valde färjan. Färjan rymmer bara sex bilar och några motorcyklar och behöver inte många minuter för att köra över, och sedan börjar en brant stigning upp mot slottet.
Lyckligtvis kom mina låga förväntningar helt på skam, ty Gillette Castle är något alldeles speciellt. Slottet byggdes enligt William Gillettes (född 1853 och mest känd för sin scentolkning av Sherlock Holmes) beställning av ett antal lokala hantverkare som behövde fem år för att mura det fem-någonting våningar höga slottet med 24 rum. Bortsett från en speciell yttre arkitektur så är inredningen väldigt speciell. Husets alla 47 dörrar är av unik design och har täljts fram i trä. Några av dörrarna har även fjäderbelastade vred som är väldigt finurliga. Eftersom Gillette var rädd för eld och inte hade möjlighet att få hjälp av den lokala brandkåren så konstrurerade han ett sprinklersystem som kunde fås att distribuera ut regnvatten från tusengallontanken på en av de översta våningarna. Han hade ett egen elverk så ström var inget problem, och strömbrytarna för ljusen var även de handtäljda. Några gånger under besöket tänkte jag att jag minsann också ville bo så där, men sen kom verkligheten ifatt mig och jag kom ihåg prislappen på 1 miljon dollar i 1919 års penningvärde. Staten Connecticut gjorde dock ett bra köp när de köpte hela egendomen av dödsboet för 30.000 dollar.
Det är inte svårt att förstå varför Gillette valde just denna plats för att bygga sitt drömhus. Färjeläget på västra sidan floden ses mitt i bild.
Insidan av dörren till biblioteket, samt ljusströmbrytarna vid sidan om. Den här dörren var, förutom det sinnrika låsarrangemanget, väldigt enkel om man jämför med flertalet andra dörrar i huset.
Slottets exteriör. Tyvärr visar inte den här bilden den festligt grovt murade fasaden.
Strax efter lunchtid körde jag iväg norrut till New England Air Museum. Det fanns en del roliga objekt där, men det mesta var sådant man kan förvänta sig från ett flygmuseum. Tragiskt nog härjade en tornado 1979 och totalförstörde många av de plan som stod utomhus. Vissa kunde återställas, men många fick skrotas.
Vägen tillbaka till New York City gick inte längs I-91 och I-95 (den sista är ju närmast ökänd för att vara tråkig genom Connecticut, plus att jag redan kört sträckan på uppvägen) utan jag körde route 15 (kallas vissa sträckor även bl.a. Merritt Parkway och Wilbur Cross Parkway). Den motorvägen har bara två filer (och tyvärr begränsad till 55 mph i stället för 65 mph som annars är brukligt för interstates i Connecticut) men är väldigt vacker. Det är en motorväg som för en gångs skull förtjänar att få kallas parkway eftersom den går genom ett böljande och vackert landskap, och vissa sträckor kör man närmast genom alléer av träd.
Skrivet av magnus, 2007-06-25 04:56
Kommentera: