Fröken S

De skulle känna efter och det gjorde de. Fröken S var rätt så säker på att LL inte skulle välja henne, att han skulle fega ur. Hon tyckte att det blev nära på ett ultimatum och trodde att LL skulle känna sig pressad.

Men LL ville. Och Fröken S också.

En kväll i mitten av november i Fröken S IKEA-soffa bestämde de sig för att bli "lite mer seriösa". Deras dagliga samtal över msn byttes ut mot dagliga samtal på telefon och efter någon vecka kom LL till Fröken S igen och stannade en hel vecka.
LL låg och kollade på sport när Fröken S kom hem från skolan, hennes lilla rum var översvämmat med grejer eftersom det egentligen knappt var stort nog för en person, och hon varken sov, duschade, åt eller duschade ensam längre. Och det var trevligt, mycket trevlig.

När LL kom till Fröken S den gången, den tredje gången blev det alltså, var första gången han var hos henne offentligt. Fröken S hade inte nämnt LL en endaste gång för sina föräldrar, och det hade inte heller LL gjort för sina.

Fröken S hade...

De fortsatte att prata på msn, Fröken S och LL, minst lika mycket som innan. När Fröken S sen åkte hem en helg i oktober hade hon bestämt sig för att inte göra en massa uppoffringar och ändra om i schemat för att kunna träffa LL. Det brukade ju inte han göra för henne, och någon stolthet får man ju faktiskt.

Helgen fylldes med en massa saker att göra och Fröken S hade fullt upp. Trots det klämde hon in en sväng hos LL. Inte mer än en timme, inklämd mellan hennes kompis och hennes ex, men ändå. Eller kanske just därför - hon stressade som en idiot för att kunna hinna med LL.

Fröken S lämnade familjen, vännerna och så LL och åkte upp igen efter helgen och återgick till vardagen. LL och hans trubadurkompis skulle dock upp och spela i närheten av Fröken S två veckor senare och LL "behövde nånstans att sova". Fröken S ville självklart ta emot honom men tyckte att det lite jobbigt att det hela bara skulle rulla på som det var i all evighet. De kom liksom ingenstans.

En kväll när de pratade på msn sa...

Efter att LL hade varit och hälsat på gick de inte riktigt tillbaka till den där "bara-vara-vänner"-fasen. Det kändes ju lite konstigt efter att ha brutit mot den rätt ordentligt, så de hamnade istället i den där mellanfasen. LL och Fröken S var inte ihop, men de var inte rikigt singlar heller.

De hade lite för mycket kontakt för att vara helt fristående. De pratade i princip varje dag på msn och LL ringde ett flertal gånger på natten, inte helt nykter, men ändå. Fröken S var förvirrad igen. Vad ville LL? Vad ville Fröken S? LL ville inte hade han ju sagt, men varför ringde han då och sa att "nu ringer man till de som man verkligen tycker om" och "jag skulle ge nästan vad som helst för att få ligga bredvid dig nu". Menade han inte det? Var det alkoholen som spökade?

Eller var det alkoholen som fick alla hämningar att släppa?

LL sa också att han skulle ringa dagen efter, och när han inte gjorde det blev Fröken S ledsen. Och arg. Och sur och kände lite som att nu får det snart vara nog. Så här...

Bara någon vecka efter att LL hade konfirmerat avslutet och Fröken S därmed hade kunnat inleda en distansiering, så skulle han visst upp till en närbelägen stad. Efter viss konversation över msn (som vanligt) och några dagar när Fröken S inte alls förstod vad LL ville eller menade, bestämdes det att han skulle komma förbi en sväng.

De skulle ju vara vänner nu, det var så det var sagt, men ändå kunde Fröken S inte låta bli att tvivla på att de skulle behandla varann bara som vänner när han väl var där. Det var något som hindrade henne från att försöka få låna en extra madrass från en korridorare; en känsla av att det antagligen inte skulle behövas...

Fröken S och LL skulle mötas vid stationen, och när hon stod där och väntade kunde hon inte låta bli att bli nervös. Skulle det bli konstigt? Kännas onaturligt?

Hon behövde inte vänta länge innan han kom, och de gick tillsammans hem till Fröken S. Hon blev sådär flamsig och töntig som hon har en förmåga att bli när det blir lite tyst och hon inte vet vad...

Fröken S hade som hon kanske hade kunnat ana lite svårt att släppa LL. På något sätt så snurrade han omkring i hennes huvud och hon kunde inte undgå att allt som oftast tänka på vad han gjorde, eller hur det skulle ha kunnat vara om det inte hade varit 40 mil emellan dem.

Ville LL kanske ha henne? Någonstans så tänkte Fröken S att det vill han nog, egentligen, och detta var något som gnagde och gnagde innanför pannbenet såfort det blev en liten stund då hon tappade fokus på omvärlden och nuet.
Hon plågades av det odefinitiva i deras avslut och kunde inte riktigt klampa vidare utan att verkligen få det bekräftat att det inte var något mellan dem längre, ingenting alls.

Så vad gjorde Fröken S? Jo hon frågade, som alltid så svalde hon all sin stolthet, det som nu fanns kvar, med hull och hår.
"Det vore skönt om du kunde säga att det definitivt är slut, att du verkligen inte vill ha mej. Jag vet ju det redan men du kan väl säga det igen?"
"Ok. Som situationen är nu så vill jag inte ha det."

Där...

Fröken S kom upp till sitt lilla rum i 12-rumskorridoren och blev en av många många studenter igen. Hon träffade kompisarna från förra terminen och skolan satte igång. Livet rullade på igen i samma hjulspår som under våren.

Ibland kände sig Fröken S ensam och rätt ofta vilsen och bortkommen. Hon började tvivla på sin egen lämplighet inför utbildningen och kände sig mer och mer dum för var dag som gick. Hon var bland smarta människor igen, riktigt smarta och så fruktansvärt målinriktade.

Men Fröken S var trots allt inte nyast i stan. Hon var ju fadder också och nollorna som kom från alla delar av Sverige var nog inte så kaxiga alltid heller... Det fanns dock en nolla som inte var så blyg, åtminstone inte ute på nation en sen torsdagskväll. Det dansades lite och sen kom Fröken S helt plötsligt på sig själv med att stå och strula med Nollan, mitt bland alla andra dansandes klasskompisar. Nollan och Fröken S gick ut tillsammans och stod en stund senare själva i en park och vem vet vad som hade hänt om...

Det blev inte den sista gången, den där torsdagen som accompanjerades av Eva Cassidy. Fröken S åkte in till Stan för ett sista besök två gånger efter det. Det sista gången, Absolut Sista Gången, kändes det inte alls lika intensivt och definitivt som torsdagen innan.

Hon åkte in på morgonen och stannade i några timmar. LL hade haft en kompis som sov över under natten och som han fick köra iväg under tiden. De åt lunch tillsammans, i hans kök, och eftersom han hade brutit foten så var det Fröken S som stod för uppvärmandet av hans egengjorda köttfärs.

De åt och Fröken S som egentligen hade bråttom iväg blev ännu lite mer rörig och vimsig än hon brukar vara. När saker omkring henne snurrar reflekteras det i hennes rörelser och hon börjar lätt pilla med en gaffel som sen flyger iväg ner på golvet, eller så går hon in i saker som välter, eller spiller.

Så var det dags för hej då. Han satt där med sina kryckor bredvid och hon stod framför. Hon ville känna, hon ville gärna gråta, bli tagen av...

Augusti försvann dag för dag och september närmade sig. Fröken S började känna ett sting av panik komma smygande ibland. Hon visste inte om hon ville bli student igen och lämna Stan, släkt, familj och alla vänner. Och hon visste inte om hon hade lust att bara ge upp LL.

Sista gången Fröken S och LL skulle ses visste de inte när det skulle bli. Sista veckan hon skulle vara hemma var rätt fullbokad för både LL och henne, så när de hade en lucka torsdagen veckan innan fanns det inte så mycket att förlora.

Fröken S hade ingen tillgång till bil så LL fick komma ut och hämta henne. De åkte in till stan i hans bil och det hela kändes lite definitivt. Allt kändes så indränkt i känslan av sista gången. Någonsin kanske?

Hans lägenhet stod där den alltid stod så han parkerade bilen och de försvann in i den. Musiken som han satte på i rummet längst in där de brukade tillbringa den mesta tiden de var tillsammans liksom stannade tiden och gjorde det hela så mycket mer påtagligt. Nu var sommaren slut. Nu var...