Fakespears blogg

Folk verkar se alldeles för lite Seindfeld eller har inte koll på uttrycken. Därför kommer en liten försmak av morgondagen med en definition.

What is the correct definition for the word Kavorka?

Kavorka:
(Pronounced Kuh-Vor-Kuh) Kavorka is a power, a mystical power, which only few possess. It is the animal attraction which causes friends to adore you and women to lust after you. Some say that it is a curse ,A great burden to be in such demand and Kavorka has been known to cause insanity as well as eccentric behavior. Those who possess Kavorka are the pinnacles of style, grace and popularity. Kavorka cannot be learned because it is an aura of sorts, and therefor you either got it or you don't.
Kavorkic:
(pronounced Kuh-Vor-kick)A kavorkic is a person who has Kavorka.Always a male

Det är ibland ytterst svårt att förstå andra människor och ibland blir man konfunderad över hur andra människor tolkar andra människor. Igår spelade vi RM, för andra gången och där är det en kille med ytterst hetsigt humör och tydligen låg förmåga av läsa vad andra personer tycker och vill.

Problemet var att han spelade en kvinna med inte bara rent mjöl i påsen och var duktig på det. Han utnyttjade även det frisk, vilket man såg på SL var inte så uppskattat. Då den kloka Muadanus fick ett tillfälle att undersöka saken för någonting var inte helt bra så gjorde han det. Då fick den andra spelaren spel och gick. Väldigt intressant ur ett socialt perspektiv, men förmodligen inte så kul för den berörda personen som inte kunde klara av att stanna och diskutera om saken.

Sedan är det alltid riktigt svårt om man skall ha känt varandra under lång tid, men vet alldeles för lite om varandra. Där är ett stort ansvar upp till SL att meddela hur han vill ha det och hur...

Har återvänt till storstaden efter några dagar på ett gammalt järnbruk. Har varit där med mina kollegor och haft ett företagsevent. Det är fruktansvärt skönt att vara tillbaka men jag är inte det minsta sugen på att återvända till jobbet imorgon. Det har verkligen varit mycket mer påfrestande dessa dagar än jag någonsin kunde tänka mig. Fysiskt är man såklart sliten för att man sovit lite och druckit mycket, men det som känns mest är det psykiska.

Att ordna en sak för 60 personer är inte det enklaste, att sedan få feedback från de flesta av dessa ger en massa intryck, både positiva och negativa. Så många småsaker som man missar och smågrämer sig över. Och alkoholen är väldigt käftöppnande på många så det har skvallrats hej vilt och säkert sagts en del hårda ord, uttryckts en del avundsjuka och förmodligen fällts en och annan tår.

På det stora hela är jag dock nöjd med arrangemanget och fått intrycket att de flesta var det oxå. Så egentligen är jag...

Jag förstår att man går efter tyngre och tyngre droger då man väl börjat använda dem, så är livet oxå, och får man inte tyngre droger så blir man låg, ibland riktigt låg.

Har haft en jättebra helg och umgåtts flitigt med mina vänner. Fredagen ägnades och ofokuserat rollspel med Bha gänget. Intaget av vin tror jag starkt bidrog till ofokuseringen. På lördagen var det mest fika hela dagen, samt middag på kvällen. En kompis var på besök från Holland och det är alltid kul att träffa honom, alltid lika glad och social. På kvällen var jag hemma hos en fd korridorsgranne och hennes/hans man/fru. Har inte besökt dem på länge och det är nog lite dålig stil av mig, men det blir lite sådär ibland. Det viktigaste är att båda är på samma nivå utan att behöva ha en massa krav och klaga på att man aldrig ses som en del andra kan göra.

Eftersom vi hamnade på Snaps, som för övrigt är ett riktigt kasst ställe, till stängningsdags så var söndagen lite seg. Han dock...

De som lyssnat på Daugava har väl insett att det handlar om då kärleken till den före detta älskande når sitt slut. En sorglig skiva som berör och kan nog vara bra under sina stunder att lyssna på. Något jag kommit till en slutsats till angående skivan är just beskrivningen av varför det tagit slut. Det framgår inte klart och tydligen, men han beskriver sig själv som att han är ångerfull för det han gjort. Sen säger han också att han ljugit för sin älskande, men hon fått reda på sanningen av andra. Sedan har hon försökt förlåta genom att ignorera, absolut sämsta sättet för att komma genom otrohet. Skall man någonsin förlåta det så måste man prata om det.

Jag har verkligen svårt att se och förstå otrohet. Jag har dock aldrig riktigt varit i den situationen och känt på det så jag kanske inte skall känna någonting. Dock har jag ändå riktigt svårt att förstå vilken del av kroppen man tänker då man beger sig in på sånt. Jag har haft kompisar som gjort det...

Det var tydligt i fredags, det diskuterades i lördags och idag var vi och såg en sån där mysig parfilm på bio, Stardust. Ibland undrar man varför man hänger upp sig på parlivet, vad det är som gör att man vill ha en kärleksvän? Ja, det finns väl en massa enkla förklaringar som nog är sanna. Frågan är varför det blivit så? Vad är det som gör att man för det mesta är singel och då man träffar någon så fungerar det aldrig av en eller annan anledning. Desperat singel har jag kallats av nån, apatisk singel kanske är ett bättre ord.

Lars Winnerbäck beskriver singellivet ganska bra i just låten Singel "Ett slags kollektivt utanförskap som vi har vant oss vid" där han just innan även sagt "Det här är inget liv, det är ett sorgligt substitut, ett slags tidsfördriv". Klart som fan det är ett tidsfördriv, man går väl och väntar på att träffa någon, det är ju det livet går ut på. Växa upp så man kan nuppa, avla barn,...

Nu har jag lämnat storstaden Sydney och återvänt till landet. Här på Södermalm i Stockholm är det definitivt som på landet jämfört med Sydney. Man hör då bildörrarna slås i på gatan nedanför och det passerar en bil i halvtimmen ungefär,, annars är det tyst. Tyst och ensamt där det enda som hörs är grannens knarrande i golvet. Jag älskar verkligen den här staden! Så liten och mysig, men ändå så pass stor för svenska mått. Tyvärr har den väl också sina nackdelar, men det har väl alla städer.

Att komma hem och träffa sina vänner är någonting som jag saknat senaste månaden som inte varit så munter. Jag älskar verkligen mina "vänner" (citationstecknet är ett internt skämt). Var på middag igår som var riktigt trevlig, kände mig inte direkt utanför som jag hade befarat. Precis vad jag behövde.

Idag kommer dock höjdpunkten hittills sedan hemkomsten till landet. Ska ha grabbkväll/gnällkväll/jobbkväll med två av mina bästa kompisar. Jag kunde dock inte...

Nu har jag inte spelat rollspel på väldigt lång tid, jag inser att jag går omkring hela tiden och saknade det. Idag började vi gå nerför Great Stairway (eller heter den Giant Stairway) i Katoomba. Den var riktigt brant, och jag var inte direkt förtjust i den lite höjdrädd som jag är. Tankarna gick dock till Gollum och han och hobernas marsch uppför trappan mot "Spindelklyftan" (Cirith Ungol), tänk om man skulle möta dem halvvägs, eller vilka roliga äventyr man kan göra i en värld kring Blue Mountains. Man måste dock utforska mera.

Jag har dock funderat en del på en karaktär som jag ska spela nu i en kommande kampanj. Det blir förmodligen en Channeling/Essence Magus. Han är riktigt cool och jag har aldrig spelat en sådan tidigare, det gäller dock att man sköter honom korrekt. Ska bli kul att spela Rolemaster igen.

Kulmen på mitt rollspelsfunderande kom dock idag då jag såg denna bild:

Artifakter...dessa underbara, svårhittade,...