Fakespears blogg

Det gäller att ha rätt magkänsla då det gäller vänner. Det gäller att välja rätt ställen vid rätt tillfällen. Ikväll valde jag helt rätt tillfälle. Det var tal om en annan fest, den stora roliga festen, men jag var dels inte inbjuden till den, dels fick jag vibbarna att det inte skulle bli en bra fest (den största anledningen var dock såklart att inte jag var bjuden).

Trots att jag blev medbjuden på omvägar så tackade jag nej och ack så rätt jag gjorde, Hade en jättetrevlig middag med en underbar tjej. Vi är trots allt bara kompisar och något annat kommer vi aldrig bli, men det var en jättetrevlig middag. Sedan kom 2 av mina Bha-vänner för att se schlagern. Det var jättetrevigt att umgås med dessa utan de två som gjort att jag lärt känna dessa. Att sedan det finns massor av skvaller gör inte saken tråkigare.

Tack för en underbar kväll de vänner som normalt inte förgyller min vardag! Ni andra vänner, det var inte så att jag inte tänkte på er, men ni gjorde...

Dagens vecka i kortform:

"Hej jag heter Martin är 31 nånting, vet knappt ut eller in, jag fattar ingenting
jag e fylld av begär, varje dag det tär
helt förblindad av mig själv och min egen karriär
jag dricker för mycket, men det förnekar jag
om du frågar mig om sanningen så tvekar jag
saknar röka gräs, ba en liten gås
jag hade nog torskat på droger om jag inte fått en psykos
nog torskat på det mesta om jag inte hållt mig i skinnet
för det kostar o festa när du trollar med sinnet
brukar skylla på trycket men jag krökar för mycket
en vinare varje kväll, det är så långt ifrån nykter
försöker mörka mitt sätt men det blir ofta fel
du kanske känner igen mitt problem
det är då jag hatar mig själv, för jag e patetisk och vaknar upp i hell och ba känner mig så dekis

Hej jag heter Martin, mitt liv är som ditt
vet inte om du sett det, men de liknar mitt shit
för jag ser allt svart på vitt, alltid missnöjd med nåt
grubblar över saker som jag nog aldrig...

Lästa i dagens Metro att Calle och Alex Schulman ska börja blogga tillsammans, sponsrade av Värmlands Folkblad. De ska ändra bloggvärlden så att inte alla Modebloggare har flest läsare.

Det är väl upp till bevis, men jag personligen läser ju hellre någon som provocerar än någon som skriver om sina lackstövlar. Dock har jag aldrig varit superförtjust att läsa okända människors åsikter. Nu brukar ju Vakna med the Voice gå på morgonen hemma hos mig så jag har väl byggt upp en liten relation till Alex ivf. Får väl försöka att läsa några av deras blogginlägg iaf. Annars blir det några kompisars bloggar som jag skummar igenom, men oftast är de varken provokativa eller avslöjande. Så säger nog de flesta om mina bloggar oxå, men jag får ut mycket känslor genom bloggarna. Fast inget går upp mot att få vara på lite idrott och hata lite.

Provocera är en annan sak som jag verkligen älskar att göra. Ikväll har jag iaf sagt en 2-3 saker för att småprovocera lite. Man...

Åter igen så har jag spenderat en helg med att båda spelat Dungeons & Dragons och Rolemaster och åter igen har jag kommit underfund med hur bra RM är.

I D&D sessionen var det för ovanlighetens skull ganska lite våld, bara en strid med en drake, en magiker och en Goblin-archer. Dock lyckas jag aldrig få känslan för strider i D&D. Det känns alltid klart på förhand och alternativen till anfall är inte så stora. Som magiker blir det dock lite fler valmöjligheter, men det känns fortfarande som: "jaha, min tur igen, dags att anfalla då".

RM däremot, där är det sällan strider, men ack så spännande de blir. Tärningen gör ju sitt till oxå, vilket gör att det är lite mer oförutsägbart, något som det inte är i D&D. Det finns egentligen 2 viktiga faktorer som jag tycker om i RM. Det ena är möjligheten att försvara sig. Det andra är att möjligheten att skada någon så att denne blir sämre. Antingen att få den omtöcknad en tid eller att få fienden skadad på något sätt....

Efter att genomlidigt en riktigt jobbig vecka med hot och svek så kändes det riktigt jobbigt då man återvände till samma sak idag. Som man bara ville dra täcket över sig och inte vara med längre. Med gråten i halsen och Lundell i öronen begav jag mig hem från jobbet relativt tidigt för att gömma mig under täcket, men så blev inte fallet.

Efter att NHL'08 hängt sig utan att jag sparade så var jag tvungen att bege mig ut i vintermörkret. Kände verkligen att jag behövde prata av mig och då hon kom gående mot mig där på perrongen så tyckte jag kunde lika gärna fråga. "Jag måste få spy galla över livet och allting, kan vi inte göra det över en middag?". Så blev fallet, efter lite velande och promenerande så hamnade vi till slut på ÖstgötaKällaren, där årets kock rekommenderat fläsksvålen. Då jag redan hade ätit en halv middag under NHL-spelandet var jag inte så hungrig så det fick bli en enkel Gulaschsoppa. Det var gott och en trevlig middag med många...

Hörde under dagen att värsta mardrömmen är att bli lämnad. Det finns säkert mycket mer i livet som är hemskt, men kanske inte det som man kommer så nära att man drömmer om dem.

Det är sällan det fälls så många tårar som då man blir lämnad och jag tror att i de flesta förhållanden med riktig kärlek så finns det någon form av oro för att bli lämnad. Så vad är egentligen det värsta man kan lämna någon på? Det grymma sättet och det enklaste sättet är väl kanske något man gör ifall man inte varit tillsammans så länge, ett SMS eller ett telefonsamtal. Ett klassiskt sätt är förklaringen som avslutas med "vara vänner". Har det någonsin lyckats?

Inte vad jag vet, okej, visst vet jag älskanden som funnit vänskapen i varandra senare, men knappast att de övergår från ett längre kärleksförhållande till kompisar. Sedan kan man ju undra om det verkligen går att släcka den sista gnistan, eller om det för alltid kommer finnas någonting kvar som med rätt...

Den här resan hem från Dragon's Lair är något jag kommer att komma ihåg. Det började med att jag gick mot bussen, då jag kom fram tid så stod det 6 minuter. Länge länge tänkte jag och började bege mig mot Tunnelbanan. Då jag till slut kom ner dit så stod det 7 minuter för att åka till Kungsträdgård.

Fan heller tänker jag, det kan inte ha gått 6 minuter än, så jag hastar tillbaka till busshålsplatsen. Men det var tydligen inte min dag, för jag missar bussen precis. Så vad gör man då, då tycker jag att jag inte orkar springa mera så jag väntar då jag ändå ser en buss i backen. Det är tydligen fel buss inser jag efter en liten stund, den som funkar mycket bra, men går på en annan gata, så jag missar den oxå.

Då har det hunnit visa att det är 7 minuter tills nästa buss. Jag börjar vara lite smått irriterad och börjar gå mot stan. Då jag passerar den östra nedgång till tuben så bestämmer jag mig för att jag ska göra ett försök där. Jag går nedför...

Fick höra av en kompis att jag inte alltid är så positiv i mina bloggar. Det är nog helt sant, men det är mycket lättare att skriva då man känner sig lite nere och är ensam. Av någon anledning så känner jag mig ytterst sällan nere då jag får umgås med mina kompisar. Och då jag umgås med mina vänner, finns det oxå en ytterst liten anledning till att sätta sig och blogga.

Idag har jag varit ensam mest hela dagen, och det har varit helt okej, har levt i min fantasi om det ena och det andra som jag inte vill berätta om här, har sorterat lådor och funderat över rutorna. Dock så har jag dragits med nackspärr igår och idag, det är något jag aldrig brukar ha, så något är trasigt med mig.

Just nu är det dags för söndagsångesten som vanligt och jag fundera på lyckliga jobb samtidigt som jag ser på Wedding planner (som går på TV3). Att ha ett sådant jobb måste verkligen vara kul, säker väldigt stressande då alla vill att ens bröllop ska bli perfekt. Fast att se...