Fakespears blogg

Idag har jag gjort någonting som hör till ovanligheterna, jag har agerat Matlabkonsult. Har en bekant (eller en väns vän) som är med i ett forskningsprojekt åt Karolinska Institutet. Det handlar om att göra några tester med nån sensor för ihoptryckning av en fjäder med tummen och pekfingret (bra förklaring va?). Detta skall ligga till grund för någon handkontroll för träning.

Det var dock ett problem, programmet, som är skrivet i Matlab, fungerar inte. Teknikerna från USA har inte kunnat hjälpa och ej heller datateknikerna på KI (eller vart det nu var). Hennes man till hårdvaruingenjör hade oxå gjort ett tappert försök utan att lyckas så då kontaktade hon oss. Eller den riktiga förklaringen var nog att min vän blivit tillfrågad och jag hade planerat att umgås med honom.

Så vi åkte dit efter jobbet i hopp om en god middag och med tron att vi konstaterar att det här inte fungerar och får åka hem med svansen mellan benen. En god middag fick vi, och mina 10-år gamla,...

Trots för lite sömn så började dagen bra. Har fått göra de saker jag borde och det har varit riktigt kul. Sedan på eftermiddagen kom bakslaget, som gjorde att egentligen hela kvällen blev förstörd. En väldigt liten bagatell på det stora hela, men ibland reagerar man konstigt.

Inte ens löppasset i regnet efter middagen hjälpte min konstiga känsla, och jag kan verkligen varken förstå eller förklara den själv. Kanske är det baksmällan från OS som lagt sig som ett mörker eller baksmällan från att ha börjat jobba igen. Eller så är det helt enkelt känslan jag haft att må bra senaste tiden, egentligen sedan i maj, som nu kommer som ett rejält bakslag.

Känns som jag vill prata, men vet inte vad jag skall säga. Känns som jag vill spela, men har inga spel att spela. Känns som jag vill känna, utan det kända. Känns som jag vill älskas utan att älska.

Förhoppningsvis är det här en engångsföreteelse och jag kan fortsätta må bra. Man måste ju ha negativa dagar för...

Alltså, man blir så besviken och ledsen. Det händer gång på gång och ännu mer besviken blir man då det är ens egna som skämmer ut sig. Såklart pratar jag om Bajenfansen idag, eller de få rötäggen som slängde in fyrverkeripjäserna på planen.

Stäng av dem på livstid tycker Sulan, som blev poängräddaren för dagen. Jag kan dock förstå de upprörda känslorna ibland. Det finns så mycket att hata och älska, och det är så lätt att älska sitt lag och hata domaren och motståndarlaget. Repriser som vevas om och om igen på storbildsskärmen triggar vid tveksamma situationer. Jag kan själv bli väldigt upprörd i sådana situationer och jag har vänner som kan bli riktigt sura och arga av att förlora ett parti fia med knuff. Jag har ingen bra lösning, men jag håller nog med Sulan.

Matchen då, ja, ramsan "Upp med Sulan på topp" har ju aldrig varit mer passande. Han gjorde nämligen sitt första mål i Allsvenskan och kvitterade till 2-2 i matchens 88:e minut, vilket blev...

Efter fjolårets underbart roliga kräftskiva, som kan upplevas här, så var det förhållningsorder från värdinnan. Inte för mycket sprit år värden. I samband med att den andra partyprissen framförde ett gummibeklätt fordon så blev det inte som ifjol. Dock måste jag säga att det var en lyckad kräftskiva. Lagom mycket alkohol, och jag sitter ju och skriver detta samma kväll, och en intressant omgång av Illuminati vilket slutade i en överraskande och snöplig vinst. Precis ett spel som inte håller på för länge som så många andra gör.

Kräftorna var utsökta, pajen bra och efterrätten suverän, så jag hoppas jag blir bjuden igen. Dock var det lite konstigt att vara där. Jag undrar egentligen vad som gick i de andras huvud, men tror inte det var för mycket fantasier, såsom de jag fick höra idag...

Efter en diskussion om fester och sällskap så kom hon med förslaget att jag skulle skaffa en manlig eskortfirma. Jag vet inte riktigt...

En kollega kommenterade till mig häromdagen att jag borde gråta. Idag har jag kommit i en diskussion som gjort att jag vill gråta lite. Inte för att jag egentligen är lessen, men det är så skönt att gråta. Dock tycker alla inte det, men jag mår bra av att fälla några tårar. Tur man har Lars, han kan lätt trigga en tår. Nu blev det bara nytt, orkar inte starta min dator där allt gammalt ligger.

Innan mörkret faller
"innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa upp några bättre sidor
och lova dig nånting igen

innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer

innan mörkret faller
vill jag reda ut några saker
inga rätt och inga...

Igår då jag inte kunde somna så låg jag och funderade och kom att tänka på en lite känslig grej jag sagt, fast jag hade ingen aning om till vem. Det enda jag kom på var att det var en kvinna som var lite äldre. Lite konstigt att jag tänker just så, först kategoriserar kön och ålder. Inte relation till mig t.ex. Efter lite funderande vilka kvinnor som är äldre som jag pratat med som kom jag fram till att det var min mamma jag sagt det till. Okej, det var ingen hemlig grej, men kanske dumt om det varit till skvallertanten på jobbet.

Undra om det är jag som delar in saker i alldeles för manligt och kvinnligt var min fortsatta tanke. Jag hamnar ofta i typiska manliga och kvinnliga diskussioner med just män och kvinnor. Det är egentligen lite synd, men jag kommer aldrig mig för att diskutera det känsliga som jag vill diskutera. Må vara jag som är feg eller att jag inser att jag inte är tillräckligt nära för att tordas ta upp det.

Det gör ibland att vissa diskussioner blir...

Nu har det gott drygt 1½ dygn sedan målgången och jag har äntligen lyckats masa mig upp till en dator för att skriva. Midnattsloppet i sig är en jättekul grej, med perfekt inramning av underbara Södermalm och 20000 löpare i likadan tröja. Att jag är otränad och ställer upp på en jobbig mil gör inte saken enklare.

Igår hade jag ont i lederna och svårt att gå i trappor och idag har jag lite träningsvärk. Fast på det stora hela är jag nöjd även om tiden inte är någonting jag skryter med. Lär få stryk av min 61-årige far med en sisådär 15 minuter.

Uppladdningen var dock jättebra, med pasta i Stuvsta och lära känna några som jag knappt träffat förut. Det gör att jag säkert kommer ihåg den här kvällen även då träningsvärken försvunnit.

En sån här grej ger mersmak, men sedan då man tänker efter så inser ju jag hur jag fungerar. Kul med tävling ja, men sedan måste man ju träna också. Det är ju sånt som är så tråkigt, jag måste ju tävla för...

Den här veckan blev ju inte som jag tänkt med. Ingen NY-resa, ingen segling. Nog är jag lite besviken över just det, men samtidigt så har det varit en riktigt bra vecka. Den började dock och var väldigt tom efter Way out west och det kändes lite ensamt faktiskt.

Den inställda seglingen gjorde att jag klarade GTA IV vilket var en stor besvikelse. Vad ska man göra nu? OS är det perfekta svaret. Har suttit och kollat 7-8 timmar nån dag. Just det ser jag en gråtande kanadensiska på prispallen i brottning. Det borde alltid vara OS.

Ikväll kommer dock det jobbiga denna vecka. Har haft en massa ångest för det och jag ska aldrig mer tacka ja till något liknande. :)