Fakespears blogg

Har ägnat en timme åt att läsa igenom en före detta kollegas blogg och måste erkänna att jag är helt slut. Har vetat om bloggen länge och vetat vad den handlat om, men inte varit i rätt sinnesstämning förrän nu för att läsa den.

Finns nog sällan skilsmässor som inte är jobbiga, men det känns som dessa är lite utöver det vanliga. Dock måste man ju erkänna att man beundrar personer som tar sig igenom sådana här jobbiga tider. Det man kan se av de som tar sig igenom svåra saker är att de växer av det och blir starkare och får kanske en lite annan syn på livet. Sedan kanske det tar olika lång tid innan såren är läkta och man står där på toppen starkare än någonsin tidigare.

Man kan ju oxå göra helt fel sak. Gräva ned sig, djupare och djupare och bli den ständigt deprimerade människan som aldrig får se lyckan igen. Det där beror helt på person, jag är en person som med lätthet skulle kunna gräva ned mig i den negativa...

En del dagar blir jag jäkligt förbannad på min hjärna. Oftast blir jag förbannad på att jag kom ihåg allt hon sa, de där orden för så länge sedan som får mig att må så dåligt eller får mig att tänka de där konstiga förvirrande tankarna.

Ibland förstår jag inte på min hjärna för att du lägger de där onödiga detaljerna på minnet. Vad vänner har sagt, vart den där skruvmejseln på jobbet egentligen ligger eller hur Kentas tröja såg ut då han var med i Melodifestivalen.

Sedan glömmer jag ju bort en massa saker jag borde veta. Typ saker jag borde göra på jobbet eller personer jag borde höra av mig till.

Om man ska meddela mig någonting som du vill att jag skall komma ihåg, se till så att du säger det. Ord som jag sedan skriver ned är det bästa sättet att meddela någonting för mig som jag skall förstå. Att skriva saker till mig är inte alls lika bra. Därför blir jag så irriterad på alla som tror jag ska komma ihåg det de skrev i brevet (som jag...

Har ikväll varit på middag och filmkväll i Asp-hooden. En riktigt trevlig tillställning med god mat, okej filmer och trevligt sällskap. Det blev tre filmer, förs började vi med att se Bad Santa då vissa av oss klagade på att det funnits så mycket annat under julen så julfilmerna hade missats. Riktigt bra julfilm för julstämningen och Lauren Graham (mamman i Gilmore Girls) är precis som jag vill ha henne. Sedan kan man ju undra vem Billy Bob Thornton är lik?

Efter det var det Crank som jag inte sett förut. Riktigt schysst rulle med mycket action. Definitivt någonting för Kramforskillarna om de inte sett den.

Efter det sa tjejerna i sällskapet att det varit för grabbiga filmer. Och då diskussionen gled in på snoppar i filmer så blev det såklart tal om Sex and the city....

Har precis haft en lång middagsdiskussion med många kloka ord. Jag och en kompis lagade Stockholmschili efter att sprungit runt på Söder och letat högrev som galningar utan att finna. Det gjorde att vi var överhungriga då det var matdags.

Fast både innan, under och framförallt efter pratade vi om det som hänt på sistone och vad man kan göra åt det. Några enkla ord jag fick upprepande höra var "Vilken känsla vill du ha?" som jag tidigare hört av Kjell. Någonting jag definitivt borde tänka mer på.

Annars var det en kväll med mycket positiv energi även om det förekom en del ångest oxå.

Fick det här mailet tidigare idag, vilket gjorde mig jätteglad. Nu vet jag vad jag ska göra på trettondagsaftonen. Det lönar sig ibland att bjuda vänner på mat.

"M raring,

Vill du komma på middag nu på måndag här hemma hos oss?..."

Ouch, vilket hörn jag har spelat mig in i. Det här är varken bra för mig eller mina vänner, men jag är nog den som har mest att förlora på det hela. Jag har bollat lite saker till och från under den senaste tiden och det blir alltid svårt då det handlar om en vänner. Fast det är ju tyvärr så, oavsett hur mycket du tycker om dina vänner så kan man inte prata om allting med alla. Sedan är det ju så att du ändå förväntar dig att bli meddelad om vissa saker. Det är en svår balansgång som sällan slutar med fullständig lycka.

Dock så spelar det ju egentligen ingen roll. De sanna vännerna stannar ändå. Oavsett vem du ligger mer eller hur du beter dig och de sanna vännerna ligger inte med vem som helst och beter sig inte heller hur som helst.

Mitt liv har ändrats en hel del senaste halvåret, vilket till stora delar varit bra. Jag har kommit mig för att göra saker jag inte gjort på länge och har fått några riktigt nära vänner som jag inte hade förut. Det är...

Dags för nåt klumpigt igen. Trots att jag hittills fortfarande hållit mina nyårslöften. Även om det varit nära några gånger. Har dock kvar nagellacket från nyårsfesten så man borde väl hålla löftet så länge iaf.

Igår mådde jag fysiskt dålig så jag hann inte känna tomheten, idag kom den, tomheten och ångesten över att allt är borta. Vad tar man sig an härnäst?

Jag har några små planer, men ingenting som kommer att bli offentligt än på några veckor. Har dock den nya tjänsten att se fram emot. Det är med skräckblandad förtjusning jag gör det. Jag har en intressant utmaning och kommer att ställa höga krav på mina medarbetare och mig själv.

Idag var en speciell dag, en speciell dag för jag hade så många klumpar i magen. En dag jag hade mått bäst av en kram. Det märktes redan då jag blev väckt av en kollega 8.30 imorse. Sedan gick det bara utför. Så jag presterade nog inte särskilt bra måste jag erkänna.

Imorgon händer något som var länge sedan.

Gott Nytt År allesammans. Som vanligt börjar man det nya året med att må som man förtjänar. En underbar nyårsfest och andra lustigheter slutade inte förrän 7 på morgonen.

Nyårsfesten var definitivt någonting att komma ihåg. 80 gäster, i centrala Stockholm i en hejdundrande James Bond inspirerad tillställning. Det började lite trevande med mingel och ihopparning i grupper för det hemliga uppdraget. Sedan var det dags för middag. Jag hamnade mellan de kanske bästa tjejerna på festen som jag inte kände innan och kommer definitivt att fortsätta att drömma. Tyvärr var middagen alldeles för kort, jag skulle behövt några timmar till, eller kanske en livstid.

De hemliga uppdragen pågick under kvällen och man blev utsatt för både det ena och det andra. Tolvslaget var magnifikt då vi stod alldeles bredvid uppskjutningen för Stockholms stads fyrverkerier. Sedan fortsatte kvällen...

Snart stundar 2009 och en sak jag kommit fram till är att jag behöver helning. Mitt sargade fotbollshjärta måste lagas. Har suttit på Camp Nou många dagar under hösten, men ingen fotboll har jag sett. Numera har jag inte ens koll hur det går för lagen i Premier League eller Champions League.

Ungefär samtidigt som Petter lämnade Bajen så hände nåt med mitt fotbollshjärta. Det måste åtgärdas. Bättre fotbollsvänner är lösningen. Ska det vara öl så ska det vara fotboll och öl, inte Guitar Hero och öl som det varit senaste månaderna (även om det är trevligt det oxå).

Sedan så måste jag tyvärr erkänna att jag hade rätt. Delvis mitt fel, men det kändes bäst så, iaf om jag fick vara helt egoistisk. Spelandet inför 2009 måste jag oxå göra något åt. Spela mera, både på fotboll och roll.

Slutligen två enkla saker, att inte låta disken stå och att inte gå runt och säga dumma saker till vänner jag tycker om. Typ...