Fakespears blogg

...och sedan ännu jobbigare.

Det finns tillfällen i livet då man blir påmind om vad som egentligen är viktigt. Trots att jag knappt känner de drabbade så blir jag väldigt berörd av händelserna. Att händelserna är miltals bort och jag knappast är bland de närmaste gör att man får fundera en del. Fast jag har inte grubblat så mycket, men visst ägnar man de drabbade en tanke då och då.

Så idag då jag fick möjlighet att hjälpa till lite så kändes det självklart att offra den timme som det krävdes. Fick träffa en ganska sliten och frånvarande man som gjorde att egentligen ville man bara ge honom en kram. Fast det tordes jag inte.

Lite positiva nyheter har kommit i helgen iaf, både från bror och syster. Även om brorsan oroade mig lite, vi får se vad som händer där imorgon.

"- En storstadsidyll har också sina baksidor
Det här é min reflektion

Mina steg bär mig fram genom cementklädda golv, fuktig betong,
en sönderslagen vaktkur på en övergiven perrong
Inga steg ingen gång, varken sus eller sång
Min gamla själ har byggt ett tillfälligt hus av en kartong
Med några tidningar som skydd, för att hålla upp temperaturen
Neonljuset värmer tunnelbanestrukturen
Känner trycken från tågen, det blåser mot pannan
Regnklädda vagnar glider in och sen stannar
Högt i lokalen hörs den sista signalen,
när allt har försvunnit går jag ut på trottoaren
Längs betongblock, trasiga väggar och murbruk
70-tals institutioner, stora sjukhus
Korthus av sten, men som är byggda på sand
Packa ihop oss i en hög så vi kan bo på varann
Samma grå ton, jag vandrar i en grå zon
Timmar drar mig fram, det pumpar stad i mina ådror
Luften är tung, bitter smak i min mun
Och i den fulaste miljön finns en vacker slum
När solen står som högst...

Trots att vi aldrig träffats
och jag knappt dig känner,
så finns mina tankar hos dig
och dina vänner

”Jag ska ta mig från botten
till toppen
på min egen hand
i detta land
Gud det var inte meningen att bli langare
men jag kunde inte stå emot längre”

Den här dikten publicerades i en artikel i Metro häromdagen. Det var en del i bevisningen mot en person som står åtalad för knarklangning.

Jag tycker det känns lite konstig att dikter skulle stå som bevis. Det innebär ju att då/om de hittar narkotika hemma hos mig så kan de anklaga mig för lagning iom att jag har skrivit denna dikt.

För första gången i historien så har jag haft onsdagsmiddag med en helt okänd person. Jag hade bjudit en kollega som tog med sig en kompis till honom. Var nog första gången jag hade riktigt matlagningsångest och brist på fantasi. Det var nog lite för mycket krav och löften, så receptet slutade iaf till slut på detta. Efter 11 bedrövelser och 10 sorger under matlagningen och en spis täckt av sås så såg det riktigt illa ut. Jag skyller på er som får för sig att messa mig då jag måste laga onsdagsmiddag. Dock så löste det sig till slut och det blev riktigt bra, om än lite såsig.

Senaste veckan har varit riktigt bra. Det har varit kul att börja jobba igen och kul på jobbet. Har inget planerat för helgen, men trots att det är onsdag så känns det inte jobbigt. Vad borde jag hitta på i helgen?

Har tänkt det ska hända saker i år. Dvs verkligen hänga på och göra saker då det händer saker. Hoppas att fler börjar göra som jag och ordna saker och komma med förslag att man borde göra saker. Det har börjat bra, två biofilmer har jag sett redan och idag fick jag skratta en väldans mycket då vi såg hur man gör en porrfilm. Dessutom har jag blivit hembjuden på en filmkväll, tack, och var på Fight Club i fredags, tack igen. Det var definitivt nåt jag skall återvända till, blev lite småkär i Svedberg & the Hillside Stranglers.

Dock har ju de stora sakerna knappt börjat, men det kräver lite mer framförhållning för det. Inbokade är dock några saker, ska och se Veronica Maggio i slutet av mars på Cirkus. Sedan har jag blivit tillfrågad om en grabbresa till...

Läste en insändare i Metro häromdagen om att det bara var olyckliga personer som bloggar. Om man kollar runt lite slumpmässigt så kan det ligga något i det han skriver. Många använder ju sin blogg till att skriva av sig och då man mår dåligt så kan det vara jättebra terapi att skriva ned sina tankar och åsikter. Sedan att man publicerar det på nätet är väl en annan femma, men alla är vi väl smygexhibitionister.

Sedan finns det ju väldigt många bloggar med ett tema, såsom matbloggar och politiska bloggar. De bloggar som jag har svårast för är dock bloggar som ägnar sig åt att häckla andra. Sådana läser jag väldigt sällan, men kan faktiskt under mina svaga stunder faktiskt skriva sådana. Fast jag är definitivt inte en sån som lever efter vad han lär. Dock brukar jag försöka att inte ha med namn.

Sådär då var det dags att fira av julen med en onsdagsmiddag. Ni som känner mig undrar nog vad 17 jag hittat på med julmust för jag gillar ju inte julmust. Som jag ibland brukar säga, "Gud skapade Julmust då han hatade Sverige". Jagf har alltid avskytt Julmust och det är verkligen den dryck som jag är villig att flytta från Sverige för. Tur att den bara finns några gånger per år och att man med enkelhet kan klara sig undan numera. Annat var det förut då blev man torterad med julmust och jag kommer för alltid att ha hemska minnen förknippade till julmust. Här är de värsta minnena.

3. Julmaten på julaftonen har alltid haft en negativ känsla hos mig. Den dagen skall det vara fint och julmusten hälls upp i tillbringare. Då blir lukten av julmust än värre och den verkligen sprids i rummet. Med den lukten har jag genomlevt de flesta julaftonsmiddagar. Som tur är har de lärt sig att servera mig Cola nuförtiden, så jag behöver...