doorkeepers' bloggis
På darriga ben i skogen
Efter en influensa är man inte så stark och absolut inte i skogen. Jag jobbade igår och sen fick jag för mej att jag skulle lägga ett spår till Kissy. Långt och bara två apporter, jag vill inte träna tävlingsmässigt och hellre sikta på längden och suget i linan.
Började i våran bokskog som numera är ett hygge, in i snåriga ungskogbarr och ner för en backe, över vägen och in i härliga granskogen som höll på att blåsa bort förra året. Jag gick i linne och det var lite kallt i början men helt ok sen, svetten lackade och det är väl ett tecken att man inte är helt ok..
Släppte på Kissy vilkelrätt på spåret och hon gick som en klocka. Lite slag på någon meter över hygget med löv, ris och annan bråte. En matte som snubblade fram i änden av linan! Hon fick spåra länge innan första apporten som var klockren!! Lek och godis, jag kopplar av linan och tar det lite lugnt. Men hon vill iväg, ett litet slag och nerför backen i löven. Precis innan vägen har jag lagt andra apporten och i mina ögon brukar det vara svårt att ta i nerförsbacken. Men helt klockrent där mé. Kopplade ifrån och lekte och tog det lugnt. Men hon steppar och vill iväg. Över vägen, parallet med vägen, där går mannen som promenerar och ser lite mystisk ut, inte en blick fick han och han var nog 5 meter ifrån oss, jag blev riktigt överraskad och studsade till när han dök upp. Men Kissy bara spårade och efter en lång bit så markerade hon men tog inte upp en apport, som inte var vår! Undrar just hur länge den legat där... fram till slutet kom hon och sin älskade boll!!! Hon är en klippa, så noggrann och duktig! Om vi kommer till tävling och om det går där det beror helt o hållet på mina nerver. Hon klarar ett lägre spår och lydnaden utan problem men inte jag kanske.... Usch! Tala om att sabba för sin hund.
Ialla fall, hon gick hem med svansen högt och mycket stolt över bollen.
Vi tog lite lydnad på gräsmattan och krypet. Hon kryper lite snett så jag la bollen framför och då fick jag nästan hålla igen henne istället. Vilket kryp!!
Johan var på havet och fiskade makrill med sina arbetskamrater och pappa, dom fick inte något och det var mycket sjögång, jag är inte så ledsen för dålig fiskelycka men resten av familjen hade säkert önskat lite fisk till middag idag..
// Tina
Skrivet av doorkeepers, 2009-09-17 08:18
Åh va kul att hon är så GRYM lilla Kissy!
Skönt att du är på väg tillbaka från den där flunsan, det tar ju tid...
Massa kramar Linda.
Skrivet av andersson, 2009-09-17 12:45
Ta det nu vackert så att du inte blir dragandes med sviter från flunsan!!
Håller med dig om fisken, vi har likadant i denna familjen.
Jag tror att det inte var så farligt att du var lite trött i andra änden av linan. Kissy verkade ju koncentrera sig så att det räckte för dig oxå, hon kände nog att det var hon som bestämmde och var tvungen att ro iland...
Kristina
Skrivet av Penny, 2009-09-17 08:29