En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
bosselagom

Lagom kreativ och obildad, Senior Citizen

Reflextioner för ETISK UTVECKLING

Taggar: etik moral andlighet normer

Den vanliga uppfattningen är att moral är människors uppfattningar om vad som är rätt och gott. Det är föreställningar som i högsta grad varierar mellan skilda kulturer och sociala kontexter. Etiken är det teoretiska och kritiska studiet av dessa skilda moraluppfattningar liksom av det moraliska språket. I ett försök att styra moralen har samhällen skapat religioner. Andlighet hos den enskilde individen är också ett stöd för etiken.

Funderingar och reflexioner för ETISKA OCH ANDLIGA begrepp

Funderar jag på livets mening, människor och djurs rättigheter, miljön och hur vi uppträder mot varandra.

Bygger min etiska inställning enbart på vad jag lärt mig som barn ? Fungerar mina etiska ståndpunkter tillfredsställande för mig idag?

Är sanning och ärlighet prioriteringar som präglar mitt sätt att vara?

Har jag ett moraliskt eller etiskt ansvar för hur andra människor har det? Har detta ansvar geografiska gränser? Har det nationella gränser? Har det rasmässiga gränser?

Innehåller mina etiska ståndpunkter både "du skall" och "du skall inte"? Förstår jag vilka värderingar som ligger bakom de regler jag följer? Utför jag handlingar efter dess konsekvenser, eller utför jag dem efter hur jag anser handlingarna är rätt etiskt?

Har jag fasta normer som jag följer beträffande "moraliska" frågor som gäller alkohol, droger, spel, sexualbeteende etc? Tillämpar jag mina normer konsekvent? Förstår jag helt principerna bakom mina åsikter?

Finns det några moraliska, etiska eller religiösa begränsningar för mina uttryck? Avgör jag vad som är rätt eller fel med hänsyn till den rådande situationen?

Anser jag att samhället i allmänhet är bra ? Mer nu än för femtio år sedan? Det blir gradvis bättre? Följer cykler med toppar och dalar men förblir i huvudsak oförändrat?

Känner jag mig moraliskt ansvarig att använda de talanger och förmågor jag har? Bedömer jag mina prestationer i livet utifrån den grad i vilken jag levt upp till detta ansvar? Har jag mod att anta varje utmaning livet ger? Behöver jag se ett tydligare syfte med livet?

Min livsfilosofi:
Vi har en yttrandefrihet som tillåter vårt jämställda samhälle ifrågasätta intoleranta människors sätt att utöva sin religiösa makt. Man måste få ifrågasätta och skämta om etiska frågor, såsom religioner precis som med andra ideologier. Religion är en privatsak och makten är världslig.
Religiösa fundamentalister, liksom jihadister, är kriminella då dem utövar påverkan i vårt samhälle. Vad är det som gör vissa människor tror sig ha en allsmäktig gud som har makt över vårt handlande? All vetenskap motsäger sig detta och ändå tillåter människan världsreligioner att forma onda människor. Nolltolerans är det enda logiska. Andlighet är en inre mognad som varje individ odlar själv utifrån de reflektioner man gör här i livet. Och vad man tror på är, som skrivet, en privatsak.

Orsak; Människor, som har manipulerats att tänka i partiarkala banor sedan de var små. Och samhälle som har överinseende med hederskultur (Hederskultur är motsatsen till jämställdhet). Sverige har i över 200 år motarbetat hederskultur och har en bit kvar. Självutnämnda moralpoliser är ett stort hot mot friheten.

Åtgärd; Fortsätt arbeta för jämställdhet mellan könen. Statlig kontroll av all form av indoktrinering av barn. Stöd politiker som står på sig med själva. Låt ”Gud” vara ifred tills du behöver den tron. Tro och ideologi får inte vara något allsmäktigt för ett bättre samhälle; det kan stödja en del människor om det finns sunt förnuft och logik i förklaringen av dem.

Skrivet av bosselagom, 2017-05-16 13:22

NÅGRA ETISKA REGLER hämtade från religioner.

Var alltid vänlig mot dina medmänniskor.

Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så.

I lycka och lidande, i glädje och sorg bör vi se på alla varelser som vi ser på oss själva.

Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.

Anse din grannes vinst som din egen vinst, och anse din grannes förlust som din egen förlust.

kommentar
Regler som finns inom alla religioner, som vi människor försöker manipulera varandra med genom anaforer och liknelser. Och då blir det så fel; liknelser missuppfattas, ondskan ändrar riktning etc.

Skrivet av bosselagom, 2017-05-16 13:25

Livet är som en påse, tom och innehållslöst om man inte fyller det med något! Är det fyllt med skräp, ondska och girighet, så töm ut detta. Fyll sedan på det med kärlek och lycka!

Det kanske svåraste livsområdet att finna balans i;
Det etiska livsområdet har integrerats på ett icke önskvärt sätt i dagens personliga ledarskap. Det har,i det andliga området, gett grogrund och utvecklat fanatism och terrorism som samhället har svårigheter att bemästra. Här efterlyses en ny forskning, med en global betydelse,som gör en hållbar integration möjlig.

Skrivet av bosselagom, 2017-05-16 14:24

Vilka normer följer jag i umgänget med andra människor?

Livsområden Intima relationer. Det här området rör din parrelation och dig som partner. Det gäller de kärleksrelationer du har, har haft eller skulle vilja ha. Även om du just nu inte lever i en parrelation, kan du fundera mer allmänt över hur du vill ha det och vara inom det här området. Fundera över området utifrån dig själv och andra människor. Föräldraskap rör ditt förhållande till dina barn och din roll som förälder. Om du inte har barn, kan du fokusera på din relation och vuxenroll i förhållande till barn i din närhet. Du kan också fundera kring hur du ser på att skaffa och leva tillsammans med barn.

Skrivet av bosselagom, 2017-05-22 08:58

Etiskt ?

Gammalt skåpmat? Gamla demoner
Om du provar att se hela världen som din spegel. Då skulle allt du ser och upplever omkring dig ge dig en chans att upptäcka det som du ännu inte har lärt dig om dig själv. Hela din omgivning kan vara din lärare, om du bara tillåter det. När du väljer att tillåta kan du undvika obehag och konflikter, framför allt inre konflikter och obekväma situationer. Framför allt personer som kommer i din väg och som får dig att reagera. Detta gäller också de personer som du träffat genom hela ditt liv. Dina gamla demoner. De som du fortfarande tänker på och som får dig att bli arg, känna dig liten, bli försvarslös eller ursinnig.
Om du skulle se dem alla som dina lärare, vad har de personerna lärt dig?
Kommer du ihåg den där mobbaren. Vad tänker du om honom eller henne? Att hen fick dig att må dåligt? Är det din sanning att den personen lärde dig att du var mindre värd än du egentligen är, att du inte skulle sticka ut, att du inte var duktig nog?
Hänger du upp dig på vad din förälder gjorde som fick dig att bli försiktig och inte lita på din förmåga. Är det dina sanningar? Fokuserar du på hur dåligt de fick dig att må och på smärtan de åsamkade? Då fokuserar du på det som håller dig tillbaka, nedvärderar och håller dig kvar i ett förminskat tillstånd. Då kommer det ta tid för dig att lära dig vem du egentligen är.
Hur skulle det kännas om du såg mobbaren som någon som lärde dig hur stark du egentligen är?
Hur skulle det kännas om du såg den där kritiska föräldern som någon som lärde dig att lita på din egen kapacitet och kompetens?
Hur skulle det kännas om du såg den där nedlåtande kompisen som någon som lärde dig att du var värdefull?
Hur skulle det kännas om du tänker på dem nu och säger:
“Tack för att du hjälpte mig förstå att jag är värdefull.” (stark, kompetent, tålamodig, kärleksfull, älskar mig själv, litar på mig själv.)
Gå igenom dem en efter en och tacka för att de visade dig vad du egentligen är.
Du har ju överlevt, så vad om inte en tro på att du är värdefull, kompetent eller stark har tagit dig hit där du är idag. Allt som du har lärt dig av de människor du mött, men kanske inte alltid förstått det.
Gör samma sak med människor du möter idag.
En person som irriterar dig och gör dig rastlös. -Tack för att du hjälper mig att ha tålamod.
En person som får dig att tvivla på dig själv. -Tack för att du hjälper mig lita på min kompetens.
En person som kritiserar dig. -Tack för att du hjälper mig tycka mer om mig själv.
Det kan vara lätt att fastna i ett gammalt tankemönster där man ger bort sin kraft genom att fokusera på hur andra fick en att må. Då glömmer man lätt vad man samtidigt lärde sig. Hittar man den vägen ut, hittar man kraft att resa sig och växa. Men som alltid, är det ett val man gör.
Vad väljer du?

Skrivet av bosselagom, 2017-07-15 17:37

Vad säger du till dig själv?
Tänk vad viktiga dina ord blir helt plötsligt. Hur många gånger säger du inte “Vad dumt av mig”, “Jag gjorde fel igen”, vad klantig jag är”? Det är inprogrammerade uttalanden som vi knappt tänker på, men som vi programmerar oss med oftare än vi är medvetna om. Eftersom vår kropp består av ca två tredjedelar vatten så kanske det påverkar oss mer än vi tror.
Vilka uttalanden använder du dig av idag som programmerar dig på ett sätt du inte önskar. Om du säger att saker är svåra, blir de svårare då? Kan ett uttalande som det är en utmaning göra det lättare att göra? Ett annat alternativ kan vara det har jag ännu inte lärt mig? Vilka fler tillfällen är det du berättar för dig själv att du inte är tillräcklig? Jag kan inte, det är för svårt, orkar inte, för mycket, för högt, för lite osv.
Kanske ett mer positivt förhållningssätt till dig själv kan vara att ersätta vad klantigt av mig eller nu gjorde jag fel igen till där tänkte jag på ett annorlunda sätt, det där var ett intressant sätt att göra det på, vad bra, nu vet jag att det där sättet inte fungerar. Det kanske verkar lite fånigt men det är för att du inte är van att höra sådana saker. Du är van vid att kritisera dig själv, omedvetet. Du påverkar med din intention, tanke och ord, hur din verklighet formas. Din sanning formar din verklighet.
Vad säger du till dig själv idag?

Skrivet av bosselagom, 2017-09-04 12:45

Olycklig?
Det kan vara lätt att älta saker om och om igen. Saker som inte gör dig lycklig. Saker som gör dig upprörd, arg eller ledsen. De flesta av oss vill inte vara olyckliga. Det är därför vi köper så många saker eller aktiverar oss för att bli lyckligare. Även om det är tillfälliga kickar så fungerar de. Kickarna gör oss lyckliga fram till dess att vi måste köpa ännu något mer eller göra ännu något nytt för att upprätthålla det positiva tillståndet.
För att inte tänka på saker som gör oss olyckliga så vill vi undvika att tänka på just det. Hur bra funkar det egentligen? Om du fokuserar på att inte tänka på en kamel så är det just precis det första som kommer upp i ditt huvud.
Det som händer är att du ger uppmärksamhet till just det som du inte vill ge uppmärksamhet. Genom att fokusera på att inte tänka på en kamel så ger du uppmärksamhet till just ”kamel”. Det du fokuserar på, det får du. Detsamma gäller på det du inte vill ha i ditt liv. Tänker du exempelvis att du inte ska misslyckas så är det olika scenarier av misslyckanden som dyker upp i dina tankar. Dina tankar är mycket bra på att ge dig det du fokuserar på. Speciellt om det är negativt. Därför ska du vända på dina tankar. Fokusera på det du vill ha istället. Ett annat alternativ kan vara att ersätta negativa tankar på det du inte vill ha med något helt annat. Som vad du ska äta till middag, vad du ska göra i helgen eller något annat som är mer givande i stunden. Framför allt ska du leda ut kamelen och fokusera på vad du vill ha.
Varför inte ta en lite middagslur? Då tänker du garanterat inte och vaknar tom och fräsch i skallen. Då är det lättare att börja om och tänka det som du vill ha. Är du inte trött så kan alternativet vara att sjunga en sång du tycker om eller dansa lite mitt dagen till en av dina favoriter. Eller vad föredrar du att göra för att leda ut din kamel?
Är du elak eller tycker du om dig själv?
Jag har varit ironisk så länge jag kan minnas. Ironi är fantastiskt roligt när man väl får till en dräpande kommentar. Det är något inom en som gottar sig lite åt andras olycka och elände. Jag har alltid trott mig kunna hantera ironi som är riktad mot mig. Visst har en del av mig skrattat men en annan del har längtat efter ett läge att ge tillbaka med samma mynt.
För några år sedan sa en vän till mig att ironi inte alls är roligt, ironi är inte snällt. Jag tänkte att hon var lite omogen och naiv, stabila människor hanterar ironi. Efter en stund insåg jag att hon innerligt menade det hon sa. Det fick mig att ändra åsikt. Hon hade faktiskt rätt. Ironi är inte snällt. Det är rent utav elakt.
Varför var jag då ironisk (läs elak) i många sammanhang? Jag insåg att det var ett försvar i form av ett angrepp som jag använde mig av då jag var osäker. Men viktigast var nog att jag blev medveten om att jag var ironisk i de stunder som jag inte tyckte om mig själv. Varje gång jag var ironisk eller var på väg att säga något ironiskt så blev det en signal till mig själv att stanna upp och ändra beteende. Jag kunde välja att säga något förmildrande, förlåtande eller kärleksfullt om personen eller situationen istället. Ett omedvetet beteende blev medvetet och jag blev mindre och mindre ironisk i samtal och möten med andra människor. Som en bonus hände även andra saker. Jag började tycka mer om mig själv och andra. Jag blev mer förlåtande, åtminstone mot andra och situationer blev trevligare att vara i. Det var inget som hände över en natt men över tid så lärde jag mig att välja att vara snäll, men framför allt att tycka mer och mer om mig själv.
Nog för att ironi lockar fram skratt, men det är oftast inte hjärtligt och ett ohjärtligt skratt kan vi lika gärna vara utan.
Barn förstår inte ironi. Är du ironisk i sällskap med barn tycker de bara att du är elak. Om du försöker att vara rolig på deras bekostnad, så har det motsatt effekt.
Är du ironisk och i sådana fall varför?
Ett enkelt sätt att göra den här världen bättre att leva i, är att bli uppmärksam på att ironi inte är snällt. Det är elakt. I vissa sammanhang kan jag fortfarande tycka att ironi är fantastiskt kul men dömer inte mig själv för det. Jag blir bara medveten om att jag är ironisk och gör därefter ett medvetet val att återgå till att tycka bättre om mig själv och andra.
Det är min sanning om ironi. Vilken är din?

Skrivet av bosselagom, 2017-10-11 17:27

Är du elak eller tycker du om dig själv?
Jag har varit ironisk så länge jag kan minnas. Ironi är fantastiskt roligt när man väl får till en dräpande kommentar. Det är något inom en som gottar sig lite åt andras olycka och elände. Jag har alltid trott mig kunna hantera ironi som är riktad mot mig. Visst har en del av mig skrattat men en annan del har längtat efter ett läge att ge tillbaka med samma mynt.
För några år sedan sa en vän till mig att ironi inte alls är roligt, ironi är inte snällt. Jag tänkte att hon var lite omogen och naiv, stabila människor hanterar ironi. Efter en stund insåg jag att hon innerligt menade det hon sa. Det fick mig att ändra åsikt. Hon hade faktiskt rätt. Ironi är inte snällt. Det är rent utav elakt.
Varför var jag då ironisk (läs elak) i många sammanhang? Jag insåg att det var ett försvar i form av ett angrepp som jag använde mig av då jag var osäker. Men viktigast var nog att jag blev medveten om att jag var ironisk i de stunder som jag inte tyckte om mig själv. Varje gång jag var ironisk eller var på väg att säga något ironiskt så blev det en signal till mig själv att stanna upp och ändra beteende. Jag kunde välja att säga något förmildrande, förlåtande eller kärleksfullt om personen eller situationen istället. Ett omedvetet beteende blev medvetet och jag blev mindre och mindre ironisk i samtal och möten med andra människor. Som en bonus hände även andra saker. Jag började tycka mer om mig själv och andra. Jag blev mer förlåtande, åtminstone mot andra och situationer blev trevligare att vara i. Det var inget som hände över en natt men över tid så lärde jag mig att välja att vara snäll, men framför allt att tycka mer och mer om mig själv.
Nog för att ironi lockar fram skratt, men det är oftast inte hjärtligt och ett ohjärtligt skratt kan vi lika gärna vara utan.
Barn förstår inte ironi. Är du ironisk i sällskap med barn tycker de bara att du är elak. Om du försöker att vara rolig på deras bekostnad, så har det motsatt effekt.
Är du ironisk och i sådana fall varför?
Ett enkelt sätt att göra den här världen bättre att leva i, är att bli uppmärksam på att ironi inte är snällt. Det är elakt. I vissa sammanhang kan jag fortfarande tycka att ironi är fantastiskt kul men dömer inte mig själv för det. Jag blir bara medveten om att jag är ironisk och gör därefter ett medvetet val att återgå till att tycka bättre om mig själv och andra.
Det är min sanning om ironi. Vilken är din?

Skrivet av bosselagom, 2017-10-18 17:09

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?